Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barnets rättigheter som den egentligen heter är en överenskommelse mellan världens länder om vilka rättigheter som barn har och skyldigheterna som länderna har att tillgodose rättigheterna. I väldigt kort version, barnkonventionen handlar om rättigheter för barnet och skyldigheter för oss vuxna. 

Barnkonventionen är ett folkrättsligt bindande dokument för alla de länder som ratificerat (skrivit under och lovat att följa den) den, och konventionen är också lag i Sverige. Barnkonventionen är också det mänskliga rättighetsdokument som flest länder i världen undertecknat. 

Hela grundtanken med konventionen är att rättigheterna är universella, odelbara och att rättigheterna gäller varje barn.

För vem gäller barnkonventionen?

Barnkonventionen gäller alla, fast på lite olika sätt. Men den som räknas som barn är den som är under 18 år. I artikel 1 i konventionen står det: 

”I denna konvention avses med barn varje människa under 18 års ålder, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet”

FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 1

Eftersom konventionen riktar sig till dom länder som ratificerat är det också en uppmaning till vuxna i första hand. Allt som oftast står det att konventionsstaten ska göra saker, såsom respektera, tillförsäkra eller erkänna rättigheterna. Konventionsstaten är ju Sverige, men vi kan också översätta det med myndigheten, regionen, kommunen eller enheten vi själva arbetar på. 

Det är vi vuxna som har ansvar för att se till att barn har kunskap om sina rättigheter och kan använda sig av dom. Sen ser det ansvaret lite olika ut, beroenden på vilket uppdrag du har som vuxen. 

Vad står det i barnkonventionen och vilka rättigheter har barn?

innehåller en mängd artiklar. Artiklarna beskriver vilka rättigheter som barn har, och vad vi vuxna behöver göra för att barn ska få tillgång till sina rättigheter. 

Om en vill kan en dela in artiklarna i olika områden som trygghet och skydd, delaktighet, inflytande, familj och administrativa rättigheter.

Barn har rätt att skyddas mot diskriminering, att få sitt bästa prioriterat, att utvecklas och nå sin fulla potential, rätt till ett namn, sin identitet, att ha en nära och personlig relation till sin eller sina föräldrar och sin familj. Barn har rätt till information, till delaktighet och inflytande, att bilda föreningar och ha fredliga sammankomster, rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet och rätt till ett privatliv. Barn har rätt att skyddas från alkohol, narkotika och andra farliga ämnen, skyddas från våld och övergrepp och att skyddas från olovligt bortförande och ett antal rättigheter till.

Att konventionen och rättigheterna är odelbara innebär att dom alla är lika viktiga och att vi inte kan separera rättigheterna från varandra. Rättigheterna hänger ihop, är varandras förutsättningar och bildar en helhet.

Barnsynen som konventionen förmedlar kommer till uttryck i artiklarna 2, 3, 6 och 12. I korthet handlar det om icke-diskriminering, barnets bästa, liv och utveckling samt inflytande och delaktighet. De har kommit att kallas för huvudprinciper, grundartiklar, grundprinciper eller portalparagrafer. Men de är inte viktigare än några andra artiklar, däremot ska alla andra artiklar läsas genom dessa fyra. Dom ger oss en slags tolkningsgrund för att arbeta vidare. 

Det är i princip helt omöjligt att hålla alla 54 artiklarna och dom 3 tilläggsprotokollen med sina artiklar i huvudet exakt samtidigt hela tiden. Därför kan en start vara att ha koll på vilka artiklar som berör dig och ditt ansvarsområde allra mest. 

Barnkonventionens historia 

När FN:s generalförsamling den 20 november 1989 enhälligt röstade ja till barnkonventionen hade det tagit tio år att skriva fram den. Hela poängen med arbetsprocessen var att alla länderna skulle vara överens. Om det inte fanns konsensus kring alla artiklar och formuleringar skulle det inte bli något dokument. En kan därför säga att barnkonventionen å ena sidan är ett väldigt skarpt dokument som nästan hela världen enats om och står bakom. Å andra sidan har kompromisserna gjort att det är vaga formuleringar, ett hopkok av idéer om barn och vad rättigheter handlar om och det gör också att länderna kan tolka texten lite olika. 

Oavsett är ändå konventionen om barnets rättigheter den mest spridda konventionen som flest länder anslutit sig till. Inget annat dokument för mänskliga rättigheter har nått så långt.

I arbetet med att ta fram barnkonventionen kom civilsamhället att spela en viktig roll som pådrivare och lobbyister. Vill du läsa mer om civilsamhällets påverkansarbete under 1980-talet tycker jag du ska läsa Simone Ek’s bok Självklart Barnets rättigheter. Om frivilligorganisationernas roll i tillkomsten av Barnkonventionen. Du får till exempel veta med om ärtsoppan och punchen som hade enormt stor betydelse för att barnkonventionen blev den, den blev. 

Annars tycker jag det är vitsigt att belysa, och intressant att notera att konventionen är ett dokument framtaget av vuxna men som ska gälla för barn. Inga barn har varit med i processen, i formuleringarna eller i vilka rättigheter som anses va viktiga för barn. Det påverkar givetvis innehållet! 

Fråga gärna barn i din närhet, om dom skulle skriva en konvention idag tillsammans. Hur hade den sett ut då, vilka artiklar hade dom formulerat?

Vi pratade lite om barnkonventionens historia i ett av dom tidiga avsnitten av Barnrättssnack.

Vad betyder det att barnkonventionen är lag i sverige?

Eftersom vi inte brukar göra konventioner till lagar vet ingen exakt vad det på sikt innebär att barnkonventionen nu är lag. Skillnaden kan bli stor eller liten. Resultatet beror bland annat på vilket tolkningsstöd som kommer att finnas, hur vi fortsätter transformera lagar, om vi vuxna lär oss mer om rättigheterna, tar rättigheterna och barn på allvar, förändrar våra strukturer och exempelvis fördelar resurserna utifrån ett barnrättsperspektiv, om barn kommer att få möjlighet till ansvarsutkrävande och upprättelse när rättigheterna kränks och såklart om barn får lära sig om sina rättigheter. 

En sak är säker: Om vi vuxna fortsätter att göra som vi alltid har gjort kommer inte barnkonventionen som lag att få den effekt för barn som många velat och hoppats på.

Vad det innebär på lång sikt kan ingen svara exakt på men idag vet vi att lagen om barnkonventionen:

• har företräde framför förordningar, föreskrifter, allmänna råd och riktlinjer
• kan tillämpas på ett nytt sätt i domstol under vissa förutsättningar (direkt tillämplighet)
• får tydligare bäring på lagar som inte självständigt innehåller några krav på barnrättsperspektiv
• ger ordförande i kommunfullmäktige mandat, enligt kommunallagen, att vägra behandla ärenden som strider mot lagen (dock kan ledamöterna i fullmäktige rösta för att ta upp ärendet ändå)

Men vi vet också att barnkonventionen som lag inte innebär:

• att den per automatik har företräde framför annan lag
• att barn själva kan föra fram klagomål när rättigheterna och lagen kränks
• att skadestånd alltid utgår om rättigheterna kränks

Lagen om barnkonventionen 

Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, det är så barnkonventionslagen faktiskt heter. Och såhär ser lagen ut:

1§   Artiklarna 1-42 i Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter ska i originaltexternas lydelse gälla som svensk lag. Konventionens engelska och franska originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga till denna lag.

Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter

Det är alltså artiklarna 1-42 i barnkonventionen som är lag, inte alla 54 artiklar eller dom 3 tilläggsprotokollen med sina artiklar. Artiklarna 1-42 brukar beskrivas som sakartiklar, som uttrycker dom rättigheter barn har. Och artiklarna 43-54 brukar beskrivas som administrativa rättigheter som bland annat tar upp hur länderna tillträder konventionen och hur efterlevnaden ska följas upp. 

Det är problematiskt att inte alla artiklarna är lag, särskilt när Sverige ännu inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet som ju ger barn rätt att klaga när rättigheterna kränks. Vad är liksom rättigheterna värda om jag inte kan klaga när dom kränks, eller få upprättelse när nåt gått fel?

Lära mer om barnkonventionen?

Det finns hur mycket info som helst om barnkonventionen egentligen, men här kommer några tips om du vill lära mer. 

Min bok om barnkonventionen i förskolan konkretiserar arbetet i förskolans värld. Och den innehåller diskussionsfrågor och övningar för både vuxna och barn. Jag har också skrivit en bok om barnkonventionen för socialtjänste. Du hittar böckerna här. 

Podden Barnrätttssnack har gått igenom dom flesta av konventionens artiklar och förklarar vad dom handlar om. Likaså finns det en massa avsnitt där olika organisationer och verksamheter beskriver hur dom arbetar med barnkonventionen. 

Du kan såklart också alltid boka en föreläsning eller utbildning med mig, om hur ni kan omvandla konventionens ord till praktisk verkstad i det ni gör. Bara att höra av dig!

Den 11 juni är det internationella lekdagen! FN har utlyst den Internationella lekdagen, den första nånsin.

Den internationella lekdagen 2024 är en dag för att utbilda och medvetandegöra om lekens kraft, om vikten av att bevara, främja och prioritera leken. Både för vuxna och barn. 

Lek är en rättighet som vuxna tenderar att förminska och tänka att det enbart hör till barndomen. Tyvärr. Leken är viktig även för vuxna. Men i den här artikeln fokuserar vi på vuxnas skyldighet att tillgodose barnets rätt till lek. 

Vad är lek? 

Men vi kanske ska börja i vad lek är.

Det finns inte en definition av lek, det finns många. I västvärlden idag ser vi leken som nåt som barn gör, och att den är viktig för barnets lärande och utveckling. Vi kan däremot världen enas om att lek är en rättighet i sig själv, eftersom lek står med i FN:s konvention om barnets rättigheter, i artikel 31.

FN;s kommitté för barnets rättigheter beskriver att lek omfattar alla beteenden, aktiviteter eller processer som skapas och kontrolleras av barnen själva. Lek kan ske överallt och när som helst. Komponenterna i leken är nöje, ovisshet, utmaning, flexibilitet och icke-produktivitet.

Lek kan vara fysisk med den egna kroppen, med saker och föremål, det kan handla om sociala lekar och att leka tillsammans och imitera, det kan vara låtsaslekar eller regellekar.

Lek kan beskrivas som en spontan, frivillig och lustfylld, aktivitet som engagerar barnet. Det är något roligt, viktigt i stunden som inte är styrt eller reglerat av ett mål eller av vuxna och leken främjar dessutom barnets utveckling och hälsa. Processen i leken är det viktiga, och inte målet med leken. Och barnets lek påverkas av omgivningen. Och i leken kan omgivningen inkluderas och formas i den. 

Lek är också ett sätt att hitta nya lösningar, en plats, tillstånd eller känsla där en kan utforska, fantisera, vara kreativ och på en trygg plats kunna både lyckas och misslyckas. Leken är förlåtande och möjliggör samarbete, möjlighet och tillit. Leken kan vara eperminetll och upprepande. 

Lek är en rättighet i sig själv och behöver inte uppfylla andra mål eller skapandeprocesser för att vara viktig eller nyttig. Den är inte heller obligatorisk.

Vad är fri lek?

När vi pratar om barns lek så skiljer vi ofta på begreppet lek och fri lek. Där en brukar beskriva den fria leken som barnens egen lek. Där bestämmer barnen vad och hur leken går till och det finns inget givet rätt eller fel. 

Leken i exempelvis en förskola eller på fritids är ofta präglat av de regler och förutsättningar som finns där. Vuxna kan styra leken på olika sätt, det kan handla om tiden, platsen, verktyg eller att barnen exempelvis ska leka lugnt, tyst eller fint. Den fria leken har inte har samma ramar.

Även om den fria leken drivs av barnen själva så betyder inte det att vuxna inte kan vara med eller närvarande. I dom yngre barnens lek kan den vuxna behöva vara med och stötta, kanske hjälpa med lekidéer eller stötta ett barn att hitta leksignalerna och kommunicera tillsammmans i leken. Det viktiga är dock att vuxna följer barnens regler i stunden, att inte ta över eller styra in leken på nåt barnen inte vill.

Betydelsen av leken

Vi har lätt att tänka på leken som en slags nyttogrej, det vill säga att leken är bra för att den leder till så många positiva aspekter för barnet. Och det är såklart en av anledningarna till att FN nu utlyst den internationella lekdagen 2024 till den 11 juni.

Forskning har exempelvis visat att barnets lek har betydelse för kreativitet, språk, fysisk, kognitiv och social utveckling. Exempelvis skriver FN:s barnrättskommitté att leken är: 

Lek och rekreation är grundläggande för barns hälsa och välbefinnande. De främjar utvecklingen av kreativitet, fantasi och självförtroende, liksom av styrka och färdigheter på de fysiska, sociala, kognitiva och emotionella områdena. De bidrar till alla aspekter av lärande och de är en form av deltagande i vardagslivet som har ett inneboende egenvärde för barnet genom den glädje och det nöje de ger. Forskningsrön visar att lek även är centralt för barns spontana drift att utvecklas, och att det spelar en betydelsefull roll för hjärnans utveckling, särskilt tidigt i barnets liv. Lek och rekreation förbättrar barns förmåga att förhandla, att återfå sin emotionella balans, lösa konflikter och fatta beslut. I lek och rekreation lär sig barn genom att göra. De utforskar och erfar världen som omger dem, de experimenterar med nya idéer, roller och erfarenheter, och genom att göra det lär de sig att förstå och konstruera sin sociala position i världen.

FN:s kommitté för barnets rättigheter

Så, egentligen är det kanske inte så konstigt att FN nu utlyst internationella lekdagen 2024!

Lekens lärande funktion - vad lär sig barn av att leka?

Det finns nästan en oändlig stor mängd saker barn lär sig av att leka. Det brukar pratas om att barn utvecklar sina känslomässiga, kreativa, sociala fysiska och kognitiv förmågor i leken. Och här kommer en lång lista på ett gäng av dom sakerna. 

• Språk och kommunikativa förmågor
• Förståelse för hur andra tänker och känner 
• Problemlösning
• Utvecklar fantasin och kreativiteten 
• Bearbeta upplevelser, händelser och olika intryck 
• Kompromissa och dela med sig 
• Tränar på koncentrationsförmågan och övar minnet  
• Testa sin personlighet, egenskaper och identitet 
• Den kroppsliga motoriken 
• Möjlighet att utforska alternativa världar och möjligheter att agera i dom
• Mod och beslutsamhet 
• Utvecklar förtroende och tillit till sig själv 

Lekens läkande kraft

Det finns forskning som visar att om barnet och barnets vuxna leker en stund varje dag tillsammans så minskar mängden bruk och konflikter. Det behöver inte vara långa stunder, det kan räcka med en kvart tillsammans för att ställa relationen mellan barnet och den vuxne. 

Leken kan också vara hoppet. Om det vi vill att stunden, världen eller platsen ska vara. Det kan vara drömmen om något annat. Lek är läkande.

Det finns lekterapi på sjukhus där barn får möjlighet att leka, tänka på något annat och samtidigt närma sig det som kan kännas obehagligt när en är på sjukhus. Lekterapin kan också vara en plats och ge utrymme att bearbeta traumatiska upplevelser och få en paus eller andrum i sorgen.

Idag upprättas exempelvis barnvänliga platser mycket tidigt i en konflikt eller katastrof. Det blir en plats där barn får möjlighet till en paus, att få leka och att få hitta en slags vardag igen. Leken och skrattet är psykosocialt stöd för barn i svåra situationer. 

I ett avsnitt av podden Barnrättssnack pratar vi just om lekens och skrattets läkande kraft. Du kan lyssna på det här.

Förutsättningar för lek

Sedan 1 januari 2020 är FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen lag i Sverige. Det betyder att barn har en lagstadgad rätt till lek. Och det är vi vuxna som har skyldighet att se till att barn får tillgång till och kan använda sig av den rättigheten. En del i det handlar om att skapa förutsättningar för lek. Vad det innebär beror på vem du är. Är du förälder, förskollärare, baskettränare, läkare, landskapsarkitekt, chef för ett kulturcenter eller politiker så behöver du göra olika grejer. Men ett ansvar har du, oavsett. 

FN har uttryckt att

• 71% av barn i världen uttrycker att leken är viktig för att den får dom att glädjas
• 58% av barnen uttrycker att leken hjälper dom att få vänner och ha roligt med andra
• 1 av 4 barn leker ute regelbundet på gatan, jämfört med deras far- och morföräldrar generation där närmare 3/4 lekte utomhus flera gånger i veckan. 
• 41% av barnen har blivit tillsagda att sluta leka när dom är utomhus, av föräldrar eller vuxna grannar. 

Det brukar sägas att dom främsta faktorerna för att skapa förutsättningar för lek är tid och plats. Och kanske också ett okejande för lek.

Barnrättskommitténs medskick kring förutsättningar för lek

FN:s barnrättskommitté listar ytterligare ett gäng förutsättningar för artikel 31. Då är det ju inte enbart kopplat till leken, utan även till rekreation, vila, fritid, kultur och konst. Men dom hänger ju ihop. Förutsättningarna för artikel 31 är: 

• Frihet från stress.
• Frihet från socialt utanförskap, fördomar och diskriminering.
• En säker miljö fri från social skada och våld.
• En miljö som är tillräckligt fri från avfall, föroreningar, trafik och andra fysiska faror för att barnen ska kunna röra sig fritt och tryggt i sina närmaste omgivningar.
• Tillgång till vila i lämplig omfattning för barnens ålder och utveckling.
• Tillgång till fritid som är helt fri från andra krav.
• Lättillgängliga utrymmen och tid för lek som är fri från vuxnas kontroll och ledning.
• Utrymme och tillfälle att leka utomhus utan vuxet sällskap och i en skiftande och utmanande miljö, med enkel tillgång till stöttande vuxna när det behövs.
• Möjligheter att uppleva, samspela med och leka i naturens och djurens värld.
• Möjligheter att investera i sitt eget utrymme och sin egen tid för att skapa och omvandla sin egen värld med hjälp av fantasin och språket.
• Möjligheter att utforska och förstå sitt samhälles kulturella och konstnärliga arv, samt delta i, skapa och forma det.
• Möjligheter att delta tillsammans med andra barn i lek, idrott och andra rekreationsaktiviteter med stöd av utbildade tränare och hjälpare när så behövs.
• Erkännande från föräldrar, lärare och samhället som helhet av värdet och legitimiteten hos rättigheterna som föreskrivs i artikel 31

Sen tänker jag också att vi som vuxna kan skapa förutsättningar genom hur vi är tillsammans med barnen. Det handlar exempelvis om att visa att leken är viktig men också att det är en trygg och säker plats där en känner sig välkommen och får va med. 

Barnsynen, en förutsättning för att möjliggöra lek

Leken förlöjligas, det är nåt som barn håller på med och inte vuxna. Och vi tenderar att sätta ett slags motsatsförhållande mellan lek och arbete. Leken är det barnet gör och arbete är det vuxna gör, som en motsats till varandra. 

The opposite of play is not work, it’s depression

Brian Sutton-Smith

Vi har också lärt barn att i leken lär en sig inte saker, det gör en i skolan. Leken är nåt en ”bara gör”. Det är ett tidsfördriv. Men. Om du frågar ett barn vad hen vill göra, så kommer ofta svaret Leka. För barn är det lek i sig som är viktigt.

Leken är lustdriven. Vi vuxna har på många olika sätt sagt och visat att leken är viktig, den finns med i allt från riktlinjer, styrdokument till mål.  Kanske för att vi ser att barn lär sig saker. Men det finns en risk att vi endast ser leken som något barn behöver för att utvecklas och lära sig och inte utifrån att det är en rättighet i sig. Vi riskerar att fokusera på lärandet och se leken som ett medel för att barn ska lära sig saker, att exempelvis lärandet ska bli kul genom leken. 

Om vi istället fokuserar på att det är en rättighet tydliggörs vårt ansvar som vuxna att möjliggöra för varje barn att få plats i leken utifrån sina fortsättningar, intressen och förmågor. Det blir också ett krav, istället för enbart ”viktigt”, att skapa tid, ro och rum för barnens lekar, experimenterande och upplevelser. Med ett rättighetsperspektiv ger vi leken den plats och det utrymme som den ska ha.

Men det är också viktigt att ha med oss tankar om barnsyn, eller vår egen tolkning i vad vi tänker är en bra, utvecklande, viktig eller rolig lek. Mitt eget perspektiv speglas i vad jag tänker om barnets lek. Hur leken beskrivs eller porträtteras i mitt arbete, i målen, styrdokumenten eller i konsten speglar en syn på barn och barndomen. Och det i sin tur påverkar om eller hur jag tänker om min skyldighet som vuxen att tillgodose rätten till lek. 

Vad gör du på internationella lekdagen 2024?

Lek handlar inte bara om att göra nåt att leka en grej, det är faktiskt också ett sätt att göra saker och ting på. Ett slags tillstånd. Att vara lekfull. Det kan vara ett sätt att tänka, känna och agera. Det kan vara att möjliggöra för lust, kreativitet och utforskandet. 

Vi vuxna skulle må väldigt mycket bättre av att ta med oss ett lekfullt sinne och att leka mer. Den spontana lekfullheten vi hade som barn, tenderar att försvinna med åldern. Vi som vuxna ser gärna leken som nåt barnsligt, löjligt eller slöseri med tid. Tid är ju pengar och vi har ju vuxna åtaganden.  

Men. Leken hjälper oss i lusten, i empatin, motståndskraft mot stress och ett sätt att navigera i vår värld. Leken rustar oss för oförutsägbarhet och förändringar. Leken är viktig för oss vuxna också. 

Så. Imorgon på internationella lekdagen 2024 fundera på:

• Vilka va dina roligaste lekar som barn, vad tyckte du om att leka eller leka med som barn? Vågar du testa en av dom idag?
• Barnen i din närhet, när får den fria leken tid och utrymme?
• Vilka platser finns det för lek i ditt närområde?
• Finns det en viss typ av lek du tycker är bättre än andra att barn ägnar sig åt? Varför?
• Hur kan jag hitta till leken i vardagen? Det handlar om ett lekfullt sinne, gör nåt av det du ska göra idag på ett lite mer lekfullt sätt. Det kan va leka med ett husdjur, utforska en ny väg hem från jobbet, att lägga till ett nyfiket upptäckande eller en kreativ del i nåt som kanske annars känns lite tråkig.

Men framförallt lek!

Snackas eller leka vidare?

Det finns såklart hur mycket som helst att säga om leken och lek som rättighet. Eller om hur viktigt det är att också ha roligt i arbetet med barnets rättigheter. Hör av dig om du vill prata mer om det! Eller lyssna på avsnitt 96 av Barnrättssnack.

”Skolan ska inte vara där du fick ditt trauma. Skolan ska va där du lär dig, där du skaffar nya vänner, där du lär dig bli social. Men ibland det är så, härifrån fick jag mitt trauma. Det blir inte rätt ju”

Det här och mycket mer berättade Min stora dags barn- och ungdomsråd på Riksföreningen för skolsköterskors jubileumskongress i förra veckan. 

Min stora dags barn- och ungdomsråd är ett gäng barn och unga som vill hjälpa andra barn genom att få vuxna att fatta hur det är att va barn och ung idag. Det är också ett råd som på olika sätt jobbar med frågor som gör Min stora dag till en bättre organisation. 

Ett magiskt gäng! Du kan läsa mer om dom här. 

”Alla som inte har en sjukdom eller diagnos måste fatta att inte orka är inte att man är lat”

Hur är det att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos?

Utifrån sina samlade erfarenheter har barn- och ungdomsrådet under flera träffar jobbat kring temat att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos. Det har handlat om att från bemötande, positiva och negativa erfarenheter till förändringar dom vill se. Listan på medskick och önskan om förändringar är låååång. Och det i sig säger ju nånting om hur det är att vara barn eller ung i skolan idag, när du också har en sjukdom eller diagnos som påverkar livet. 

"När det gäller min sjukdom så många har svårt att förstå att jag har ett annat heltidsjobb i huvudet. Det handlar om att överleva varje dag"

Min stora dags barn- och ungdomsråd har erfarenheter av att vuxna i skolan hotar med avstängningar och socanmälningar, att en inte ska få följa med på utflykter eller klassresor och att vuxna dömer elever orättvist. Ett stort problem är också att alla vuxna i skolan inte har koll på anpassningar, vilket gör att barnet självt blir ansvarig att säga till. Och det i sig skapar både ångest, stress och kan göra en ledsen. 

Här kommer en del av alla dom saker som barn- och ungdomsrådet önskar att du som vuxen i skolan jobbar med, för att möjliggöra för varje barn att få sin rätt till en kvalitativ skolgång tillgodosedd. Och det här gäller oavsett om du är lärare, kurator, rektor eller skolsköterska eller annan viktig person i skolan.

”Min lärare sa bara gå och sätt dig. Han sa det högt, strängt. Och sen när jag kände mig bättre fick jag inte va med. Och så fick jag dåliga betyg för jag inte kunde va med”.

Vilka fysiska eller lokalmässiga anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?

• Hiss som funkar
• Toaletter för alla
• Enskilda rum på omklädningen vid idrott
• Duschdraperi eller väggar mellan duscharna, så en kan duscha enskilt
• Kylskåp för sprutor i skåpen
• Grupprum för att kunna jobba
• Att allt ska va rullstolsanpassat
• Avskilda rum eller ytor i matsalen, så det finns lugna och tysta ställen att äta sin mat på
• Vilorum på alla skolor som också är tillgängliga när en behöver 
• Blodtrycksmätare på många ställen
• Eget hälsorum där en kan mäta och väga själv

"Men hos oss va det jättesträngt. Du ska ha pratat i förhand om att du ska behöva vilorummet. Men du kan inte gå in bara för att säga till att nu behöver jag”

Bilden föreställer den fysiska miljön i skolan när den är som allra allra sämst.

Vilka anpassningar kring betyg och prestationer i skolan vill barn- och ungdomsrådet se?

• Stryka betygskraven
• Mindre provgrupper
• Mindre presentationsgrupper
• Specialisera nationella prov, pausa tiden
• Inte sänka betygen om en presenterar dåligt på nationella prov om en gör bra på andra prov
• Kunna komplettera upp till E om en behöver omprov, en kanske precis varit på sjukhuset en tid. En måste ju ha ork för att kunna göra ett prov
• Ha tydligt vilka krav det är
• Kunna ha enskilda presentationer för läraren när en inte kan göra det inför hela klassen
• Olika sätt att presentera sitt arbete på, som inte bara handlar om att presentera muntligt för hela klassen. Exempelvis att kunna göra och visa en video eller annan presentation. 
• Bildstöd eller videostöd
• Stöd vid uppläsning i klassen
• Dubbla uppsättningar av läromedel, eftersom kroppen kan ha svårt att bära. Så en uppsättning en hemma och en i skolan. 
• Korta ner dagen och systematiskt jobba upp (börja inte med hela dagen direkt). Och fråga eleven innan förändringarna. 
• Resurs, helst i varje klass. Att finnas där utan att nån ber om det, nån som är där och kan fånga upp.

”Lektionerna va så långa, jag fick inte gå ut eller så fick jag inte komma in igen. Så det gjorde ju att jag inte gick till skolan, hela min uppväxt. Mest i högstadiet. Då får man frånvaro”

”Det går att anpassa tempot i skolan men det går inte att pausa diabetes”

”Genomgångar är typ det värsta som finns, jag brukar aldrig lyssna. Jag vet inte och läraren vill inte förklara för mig, dom förklarar inte för mig”

Bilden föreställer en mindmap på olika anpassningar som barn- och ungdomsrådet vill att skolor ordnar.

Vilka andra anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?

• Rätt till pauser när en behöver
• Musik i hörlurar på lektioner
• Olika alternativ till maten eller önskekost, även om en inte har en allergi så kan det va omöjligt att äta saker ändå. Det behöver kunna anpassas även om en inte har allergi
• Jobba på distans via sjukdom eller om en behöver en vilodag eller två, så en inte ska hamna bakom. Om en är på sjukhuset, eller inte kan ta sig upp ur sängen för att en har ont, då hade vi velat kunna va med på distans. 
• Red locker eller andra former av mensskydd i på toaletter och i omklädningsrum
• Att en kan få med sig matlåda hem, att ta det vi äter till lunch får man ta matlådor sig hem 
• Att det finns cafeteria med gratis frukt så en orkar hela dagen

”Om jag är stressad arg eller ledsen så säger jag till läraren att jag behöver gå på toa. Men jag går ju inte in där om jag inte behöver”

Såhär önskar barn- och ungdomsrådet att vuxna va och mötte barn och unga med en livspåverkande sjukdom eller diagnos: 

• Viktigt att alla lärare vet om sjukdomarna och diagnoserna, alla ska veta vad som gäller. 
• Det viktigaste att se en som en vanlig person och inte en diagnos eller sjukdom
• Tro på en, fatta att en behöver anpassning
• Gamla skolan måste lämna över info
• Göra så en känner sig välkommen. Va glad, trevligt, prata, öppen, säg hej
• Säg hej hur mår du istället för lägg ner mobilen
• Läraren ska va trevlig oavsett vad en gjort innan. Lärarna ska va dom mogna!
• Finnas en koppling mellan föräldrar och skolan
• Om en är ny, få komma till skolan innan så det inte är helt nytt när en börjar.
• Att dom vet om ens situation innan, så dom inte är sura
• Att ha nån att prata med i skolan (nån att lita på)
• Ha mer förståelse för min sjukdom eller diagnos, men jag är samma person. 
• Va närvarande, trygg
• Va inte stressade när vi kommer och frågar om nåt
• Säg inte ”idag igen” eller ”jag har bara 10 minuter”
• Nån en litar på inte tvinga fram det, det får komma när det kommer
• Va inte för på när jag är med kompisar  
• Info på skolan om sköterskorna - vet var dom finns, när dom är där och så 
• Skriv meddelande, chatt, mer personligt och säg inte inför klassen eller för andra. Kolla med eleven hur eleven vill prata om det.

”Det står ju skrivet nånstans men dom har inte kollat upp det. Jag har ju autism och har inte så lätt att säga ifrån. Det finns att dom ska, men dom gör det inte”

Det här vill barn- och ungdomsrådet att du som vuxen förstår 

• Att en vet att en är lite annorlunda, det skapar en inre rädsla
• Att veta att en inte är ensam har alltid hjälpt. 
• Att ni kan säga att ni förstår, om ni förstår och kan förklara att eller varför ni förstår. Inte säga att en förstår om en inte gör det 
• Alla dagar är olika
• Jag kan ha ont även fast det inte syns eller visas 
• Nej är ett nej! Om jag säger på idrotten att jag inte kan, så ska inte läraren tvinga en att göra det ändå.
• Skolan ska anpassa sig efter eleven och inte tvärtom
• Lyssna är jätteviktigt.  
• Om jag säger att det är jobbigt betyder det att jag behöver stöd
• Förtroende är jätteviktigt
• Jag kan ha en dålig dag - det kommer bli bättre  och jag kommer göra uppgiften sen. Jag har försökt så mycket jag kan. Det är bara en dålig dag eller en lektion. Dom måste fatta det kommer inte va för alltid. Det är viktigare att faktiskt lämna in än exakt när en lämnar in
• Alla är olika, en kan behöva helt olika anpassningar även om en har samma sjukdom eller diagnos
• För att jag har en fysisk sjudom betyder det inte att det inte påverkar psykiskt 
• Alla är inte öppna med sina problem, alla vågar inte säga till lärare eller rektor. Visa respekt om nån inte vill berätta.
• Bara för att eleven inte får ner det på papper betyder det inte att eleven inte kan eller har kunskapen.

”Jag är inte sur eller arg, jag är bara trött på grund av smärtan” 

Mer tips och tankar?

Vill du läsa mer om Min stora dags barn- och ungdomsråd och deras arbete på Min stora dags webb här Där hittar du till exempel rådets tips till en kompis, Glada John och Arga Lisa och mycket mer!

Vi fick äran att samtala med Min stora dags- barn och ungdomsråd i podden Barnrättssnack för länge sen. Du kan lyssna på avsnitt 60 här.

Vill du snacka om hur en kan jobba med ett barn- och ungdomsråd? Eller vill ha tips på hur du kan starta ett? Jag pratar såklart väldigt gärna om det! Hör av dig, här exempelvis

Barnperspektiv, barnets perspektiv och barnrättsperspektiv är alla viktiga för arbetet med och för barn. Men har vi koll på skillnaden? 

Barnets perspektiv brukar beskrivas som det som kommer från barnet själv, barnets röst eller det som visar sig för barnet. 

Det handlar om barnets eller barns egna perspektiv, det som barn förmedlar och uttrycker på olika sätt. Och för att vi som vuxna ska kunna veta barnets perspektiv måste vi ju fråga barnet. Även om vi vuxna tror oss kunna gissa oss till vad barn tycker, tänker, känner eller vill så är det faktiskt bara barnet själv som vet. 

Men det är inte helt enkelt heller. Vi vuxna måste ständigt vara medvetna om vår maktposition som vuxna och framförallt våra idéer och föreställningar om barn och barns kompetens. Dom delarna är nämligen avgörande för hur och vad vi uppfattar att barnet förmedlar. Min egna förståelse påverkar hur jag lyssnar på barn. 

Men det är också så att min egen föreställning om barn påverkar om jag över huvudtaget kommer att fråga barn, eller skapa förutsättningar för barn själva att uttrycka sin egen röst. Min egen syn på barn, min barnsyn, påverkar med andra ord både om jag kommer möjliggöra för barnet att uttrycka sin röst och om jag lyssnar på det barnet förmedlar och hur jag tolkar och tar till mig det som barnet berättar.

Barnets perspektiv är just barnets. 

Barnperspektiv, barnrättsperspektiv och barnets perspektiv hänger ändå ihop.

Och om vi ska föra ihop och kanske komplicera det hela, så hänger begreppen ju ihop. Barnets perspektiv är en del av barnrättsperspektivet. En kan inte säga att vi jobbar eller utifrån från ett barnrättsperspektiv utan barnets röst. Och barnperspektivet behöver vi för att förstå barnens situation för att kunna möjliggöra för barnets eget perspektiv att ta plats. 

Barnets perspektiv, barnperspektiv och barnrättsperspektiv behövs alla för att vi ska kunna skapa ett bra och socialt hållbart samhälle. 

4 frågor att diskutera, om barnets perspektiv hos er!

Vi behöver alla fundera på hur barnets perspektiv kommer till uttryck där vi är. Vad innebär det för oss? Därför hoppas jag att du och kollegorna diskuterar vad det betyder för er verksamhet: 

• Vid vilka sammanhang blir barnets perspektiv synligt hos oss?
• I vilka sammanhang eller situationer är det viktigt att barnets perspektiv prioriteras?
• Hur skapar vi förutsättningar för att barnets perspektiv ska få ta plats?
• Finns det något vi behöver utveckla, utifrån barnets perspektiv?

Lyssna på eller läsa grejer om barnets perspektiv?

I podden Barnrättssnack lyfter vi många gånger barnets perspektiv, utifrån att vi har barn själva som gäster. Här hittar du några av dom avsnitten:

• Avsnitt 48 Siffror, artiklar och hur det är att va barn. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 55 Astrids ande, flygplan, rätten att veta och vuxnas ansvar. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 59 Ledarskap för och med unga. Lyssna på avsnittet här.
• Avsnitt 60 Vi möter Min stora dags barn- och ungdomsråd! Lyssna på avsnittet här.
• Avsnitt 63 Rättigheter och rasism. Lyssna på avsnittet här.
• Avsnitt 70 Unga påverkar. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 90 Skärmtid, makt, medier och integritet. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 93 Att se, bli sedd och att synas - om ledarskap i en barn- och ungdomsorganisation. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 118 Av, för och med unga i en förening. Idrott på ett annat sätt. Lyssna på avsnittet här
• Avsnitt 121 Spela med lagen. Lyssna på avsnittet här

Jag har också skrivit om barnets eget perspektiv i mina böcker, dom hittar du här. Och såklart, vill du prata med mig om det går det givetvis toppen! Skriv nåt på den här sidan så hör jag av mig.

Barnperspektiv, barnets perspektiv och barnrättsperspektiv är alla viktiga för arbetet med och för barn. Men har vi koll på skillnaden? 

Barnrättsperspektiv brukar beskrivas som barnkonventionens perspektiv på en situation eller på barn. Det handlar om att börja i eller utgå från dom rättigheter barn har och agera i enlighet med dom skyldigheter vi har som vuxna.

 

Vad innebär ett barnrättsperspektiv? 

Barnrättsperspektiv är det nyaste av dom tre perspektiv-begreppen. Och det har sin koppling till konventionen i sig. Det kräver en syn på barnet som innehavare av rättigheter och ett aktivt förhållningssätt och agerande från vuxnas sida. 

Det finns ingen enhetlig definition av ett barnrättsperspektiv, utan även det börjar användas på lite olika sätt. Eller att det blir så övergripande att en liksom inte vet vad det egentligen handlar om.  I min värld innebär det alltid att vi börjar i rättigheterna, tittar på dom kraven som rättigheterna ställer på oss och planerar, genomför och utvärderar utifrån rättigheterna. Inte att vi gör som vi alltid gjort och sen ser hur det hänger ihop med barnkonventionen, eller att vi säger att det vi gör baseras på barnkonventionen. Jag menar att barnrättsperspektivet kräver mer än så. 

FN:s kommitté för barnets rättigheter har en sjukt lång definition (en halv A4). Men kommittén tar upp ett gäng artiklar det inbegriper och uttrycker samtidigt att det handlar om att respektera, skydda och uppfylla alla rättigheter i konventionen. Dom uttrycker det såhär bland annat: 

”Ett barnrättsbaserat synsätt är ett som främjar förverkligandet av rättigheterna för alla barn som de fastställs i konventionen genom att utveckla skyldighetsinnehavarnas kapacitet att uppfylla sina skyldigheter att respektera, skydda och uppfylla rättigheter (artikel 4) och rättighetsinnehavarnas kapacitet att göra gällande sina rättigheter” 

Barnrättskommittén uttrycker också att vi måste komma bort som synen på barn som objekt som behöver skyddas, barn är rättighetsinnehavare och det handlar om en helhetssyn på barnet rättigheter. 

I den nationella strategin för barnets rättigheter, från 2010, beskrivs det som att säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller vid beslut som rör barn. Och Barnrättighetsutredningen beskriver att det kräver ett aktivt förhållningssätt och att inte se barnet enbart som mottagare av insatser och stöd. Barnrättighetsutredningen uttrycker:

”Det kräver att varje barn erkänns, respekteras och skyddas som rättighetsbärare med en individuell personlighet, egna behov och intressen samt personlig integritet" 

Barnrättsperspektivet är med andra ord mer objektivt än barnperspektivet som många gånger är subjektivt. Barnrättsperspektivet grundar sig i rättigheter och inte en personlig åsikt, värdegrund eller ideologi. Varje barns rättigheter är i fokus. Det är med andra ord barnrättsperspektivet vi ska använda oss av när vi vill följa rättsliga regleringar och tillgodose barnets rättigheter. Det är först då det blir verkligt för barnet.

4 frågor att diskutera, om barnrättsperspektivet hos er!

Vi behöver alla fundera på hur barnrättsperspektivet kommer till uttryck där vi är. Vad innebär det för oss? Därför hoppas jag att du och kollegorna diskuterar vad det betyder för er verksamhet: 

• Vet vi vilka krav som dom olika artiklarna i konventionen ställer på oss? 
• I vilka sammanhang är det viktigt att vi synliggör barnrättsperspektivet?
• I vilka sammanhang eller situationer är det viktigt att barnrättsperspektivet prioriteras?
• Finns det något vi behöver utveckla, utifrån ett barnrättsperspektiv?

Läsa eller lyssna på grejer om barnrättsperspektiv?

I ett av dom tidiga avsnitten av podden Barnrättssnack pratade vi om dom olika perspektiven. Du kan lyssna på avsnitt 4 Barnrättsperspektiv och tråkiga saker barn gör här Men vi pratar ju ständigt om barnrättsperspektivet, några avsnitt där vi pratar om vad barnrättsperspektiv kan va är:

• Avsnitt 24 Barnrättsperspektiv på corona. Lyssna här.
• Avsnitt 57 Lite tankar om barns läsande, skrivande och barnrättsperspektivet. Lyssna här.
• Avsnitt 95 Ett barn avslutar sitt liv - Ett barnrättsperspektiv på suicid. Lyssna här.

Jag har också skrivit om begreppet i mina böcker, dom hittar du här. Och såklart, vill du prata med mig om det hela går det givetvis toppen! Skriv nåt på den här sidan så hör jag av mig.

Barnperspektiv, barnets perspektiv och barnrättsperspektiv är alla viktiga för arbetet med och för barn. Men har vi faktiskt koll på skillnaden dom emellan? 

Under många år var begreppet barnperspektiv det mest framträdande och kanske är det fortfarande så? Barnperspektiv som ord har blivit så använt och vanligt att det förmodligen finns lika många definitioner som det finns användare. 

Men vad är då ett barnperspektiv?

Det superkorta svaret är att barnperspektiv brukar beskrivas som mina vuxna tankar och kunskaper om barn och barndomen, det jag tycker är bra för ett eller flera barn.

Även om det som begrepp är känt, är det ändå viss förvirring kopplat till det. Det är ett ord som används överallt, i forskning, politiska beslut, aktiviter och som värdegrund för både organisationer och personer - och det betyder olika saker i dom olika kontexterna. Det blir både ideologi och metod.

Barnperspektiv är helt enkelt när jag, utifrån mina individuella erfarenheter, min utbildning, kanske personliga tankar om vad jag tycker är viktigt för barn försöker göra det som jag tänker är viktigt för barn. Det handlar med andra ord inte per automatik om rättigheter eller barnets egen röst. Barnets perspektiv ingår inte per automatik i barnperspektiv. 

Jag brukar tänka att vi har alla olika barnperspektiv, och därför är det så viktigt att vi pratar om våra olika ingångar. Beroende på om du är exempelvis samhällsplanerare, förskollärare, fritidsledare, läkare eller brandingenjör så har du olika barnperspektiv. Du har helt olika ingångar i kunskapen om barn, barns behov, och barndomar. Därför är också barnperspektiv i viss mån subjektiv, det handlar om mina egna kunskaper, erfarenheter och åsikter. 

Det kan därför också va så att beroende på vem du är, vilken roll du har så kan barnperspektivet handla om allt från att förstå barns utveckling, barns behov, barns erfarenheter, om barn som grupp eller om barns villkor i samhället generellt. 

5 frågor att diskutera, om barnperspektivet hos er!

Eftersom vi alla har med oss olika barnperspektiv är det viktigt att vi pratar om vad det kan innebär för dom barn vi möter, eller barnen vi inte möter. Jag vill därför uppmana dig att prata med dina kollegor och medarbetare om: 

• Vad är barnperspektiv för dig?
• Vad kan ett barnperspektiv hos oss som organisation va?
• I vilka sammanhang är det viktigt att vi synliggör barnperspektivet?
• I vilka sammanhang eller situationer är det viktigt att barnperspektivet prioriteras?
• Finns det något vi behöver utveckla, utifrån ett barnperspektiv?

Läsa eller lyssna på grejer om barnperspektiv?

I ett av dom tidiga avsnitten av podden Barnrättssnack pratade vi om dom olika perspektiven. Du kan lyssna på avsnitt 4 Barnrättsperspektiv och tråkiga saker barn gör här

Jag har också skrivit om begreppet i mina böcker, dom hittar du här. Och såklart, vill du prata med mig om det hela går det givetvis toppen! Skriv nåt på den här sidan så hör jag av mig.

Trött på vissa typer av möten? Såna där 20% av personerna i mötet tar upp 80% av tiden, och där snacket verkar gå på repeat? Eller där alla är ’överens’, säger många fina ord och sen händer inget ändå?

Vill du testa ett nytt typ av möte? Bra! Det finns andra sätt att ha möten på! Ett av dom har jag blivit mycket förtjust i, nämligen metoden LEGO® SERIOUS PLAY®!

Det är inte så ofta jag själv, som utbildare går på utbildningar och får chans att va deltagare. Men! Förra veckan fick jag äntligen själv gå en utbildning, en jag spanat på i många år men liksom inte riktigt fått ihop tid eller plats för. Men nu så! Otroligt intensiva dagar, och nu är jag ceritiferad faciliterare i metoden LEGO® SERIOUS PLAY®!

Jag är såklart partisk, men vill du ha ett annat typ av möte, så tycker jag du ska höra av dig!

Vad är LEGO® SERIOUS PLAY®?

Superkort förklarat är Lego serious play en workshop-metod. Du går in i en workshop och kommer ut med nåt slags resultat kopplat till det du vill undersöka. Det är en metod som funkar med dom flesta områden, eller trixiga, komplexa frågor (alltså mer än i barnrättssammannhang) typ en team-buildning, hitta strategier, samarbete, ledarskap osv osv osv. 

Det handlar om tänkande, kommunikation och problemlösning. Metoden bygger på forskning om lärande, om hur vi får fram den kunskap vi redan har i en grupp och hur vi möjliggör engagemang i mötet. Och det är en metod som testats i många många många år i alla möjliga länder, sammanhang och med personer i många åldrar och yrken.

Det är halvt omöjligt att förklara exakt vad en gör under en sån workshop. Du behöver uppleva det. Men. En workshop med Lego serious play som metod: 

• skapar ett maktförskjutande från några få till alla i mötet
• är mer effektivt än många andra workshopmetoder
• bygger på evidens om allt från flow till lärande
• är inkluderande 
• gör det mycket lättare att komma ihåg vad som faktiskt sagts
• får folk att engagera sig och gör det lättare att ta ansvar för resultatet
• och framförallt, det är kul! 

Här beskriver två av dom som arbetat fram metoden, lite mer om vad som händer i en workshop. Även om dom också säger, att du måste uppleva det.

Hur växte metoden fram? Och vad har det med Lego® att göra?

Det är en lång historia om hur metoden växte fram, och du kan läsa mer om det här. Men den korta versionen är att i mitten av 1990-talet ville dåvarande Lego®-chefen Kjeld Kirk Kristiansen hitta en ny strategi, för att som organisation kunna va fortsatt relevanta när barn börjar leka på annat sätt. Kommer barnen i framtiden va intresserade av Lego? I detta arbetet var han missnöjd över hur arbetet med företagets strategi utvecklade sig. Han menade att mycket av Lego handlar om att föreställa sig andra världar, medans resultatet av företagets strategimöten va motsatsen.

I en kombo av två professorer (Johan Roos och Bart Victor) och chefen för Legos produkt- och utbildningsdel (Robert Rasmussen) skapades ett nära samarbete för att se hur Lego kan användas för ett företags strategiarbete. Efter en hel del jobb och (sen även tillsammans med Per Kristansen) så lanserades metoden Lego Serious Play i början av 2002. En modell med 4 steg, som involverar just Lego.

Rent formellt så va det inte Lego som företag som tog fram modellen, utan ett dotterbolag typ. Men under ett tio-tal år drevs metoden och faciliteringen från Lego. Idag drivs arbetet av en organisation, typ nätverksförening som säkerställer att metoden innehåller samma kvalitet och utbildar nya faciliterare för metoden. Och Lego som företag producerar själva Legot som används i workshopparna.

Vad har LEGO® SERIOUS PLAY® med barnkonventionen och barnets rättigheter att göra?

Den här workshop-metoden togs inte fram för barn, och används allra allra oftast för vuxna. Men funkar såklart att göra med barn och unga också. Men det är som sagt en metod framtagen för vuxna och för att hitta hållbara strategier och team i olika organisationer.

Det inte heller en metod som tagits fram utifrån tanken om rättigheter. Men, jag ser att det finns väldigt många kopplingar och hela grunden i metoden bygger ju på tanken att fler behöver få ta del i möten. Och det behövs ett maktförskjutande, särskilt i möten som involverar både barn, unga och vuxna.

Eftersom mycket av arbetet med att integrera barnkonventionen i en organisation handlar om människor, så kan Lego Serious Play va ett värdefullt verktyg att komma framåt. Jag tror att vi i en workshop kan synliggöra attityder, vägledande principer, utmaningar i arbetet med implementering men också hitta strategier att komma framåt. Och att kunna testa dom strategierna. Liksom allt i ett i samma workshop!

Det är såklart ingen tusenprocentig lösning, för ni måste ju fortsatt göra jobbet efteråt. Men metoden har visat sig skapa större engagemang och en längre hållbarhet för att människor tenderar att ta större ansvar efter en Lego Serious play workshop än andra möten.

Jag tror med andra ord att Lego serious play kan va värt att testa för att komma vidare i barnrättsarbetet en organisation.

Och jag är extra mycket sugen på att köra en workshop för: 

• interna barnrättsnätverk för det gemensamma arbetet framåt
• att förändra arbetssätt och metoder för att involvera och möjliggöra barns och ungas inflytande
• att kolla på arbetet med barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa
• att hitta strategier för att integrera barnrättsperspektivet i nämnds- eller styrelsebeslut 

Och såklart tusen mer grejer. Det gör vi ihop tycker jag!

Hör av dig! Så tar vi en digital fika och snackar mer tycker jag! Nu när jag äntligen är Certified facilitator of LEGO® SERIOUS PLAY®!

En summering och nån slags reflektion

Barns rättigheter när föräldrar har svårigheter, det va temat för 2024 års Barnrättsdagar i Karlstad. Barnrättsdagarna är en nationell årlig konferens om barns rättigheter, med lite olika teman. Här kommer ett försök till nån slags summering eller reflektion om årets Barnrättsdagarna, som ju arrangeras av Stiftelsen Allmänna barnhuset.  

Rubrikerna på summeringarna nedan, är rubrikerna som punkterna hade i programmet (vill du kolla in programmet, kan du göra det här) Och det finns ett gäng länkar till dom rapporter och grejer som nämndes. Det är låångt, jag vet. Men håll i, det finns mycket viktigt att ta del av!

Barnrättsdagarna inleddes med den här filmen, där barnen i filmen är skådespelare. Men berättelserna är barns berättelser.

Vilka är barn som anhöriga?

Socialstyrelsen pratade om hur många det är som växer upp med föräldrar som har svårigheter, vilka konsekvenser får anhörigskapet på kort och lång sikt, vad behöver barnen, hur kan en stödja och hjälpa?

Hur många barn är anhöriga? 

• 20% av barn i Sverige växer upp med en förälder med alkoholproblematik
• 8% av barn i Sverige  har en förälder som sjukhusvistats för allvarligt beroende eller psykisk ohälsa
• 6% av barn i sverige har förälder med cancersjukdom
• 3% mister en förälder före sin 18-årsdag
• 27% försöker få en förälder att må bättre
• 15% avlastar sin förälder genom att inte be om hjälp med skolarbete och läxor

Konsekvenser på kort sikt kan vara allt från oro, kroppsliga besvär, till ett orimligt ansvarstagande, skam och hemlighållande och skuldkänslor eller motstridiga känslor. Konsekvenserna det kan få för barn på lång sikt är allvarliga. Det här säger Socialstyrelsen:

• Dubbelt så många går ut grundskolan med ofullständiga betyg
• 4-7 gånger fler vårdas själva för missbruk
• 2-3 gånger fler vårdas för psykisk ohälsa
• 3 gånger fler har vårdats för självmordsförsök
• 2-3 gånger fler har ekonomisk ersättning från samhället
• 4-5 gånger fler har dömts för brott
• Förtida dör är 3 gånger vanligare

Och det finns mycket vi alla kan göra!

• Barn behöver och har rätt till information 
• Möjliggöra för barn att kunna tala om sin oror och sina upplevelse
• Kompisar och egna fritidsintressen 
• Välfungerande socialt nätverk
• Stöd i skolan
• Vardagsrutiner 
• Trygga relationer i familjen 
• Att föräldrarna får det stöd dom behöver 
• Och vi behöver se till att vi har kompetens, förmåga och beredskap att samverka med typ alla

Barn som är anhöriga och deras utsatthet för våld

Carolina Jernbro från Stiftelsen Allmänna Barnhuset pratade om hur det ser ut kring våldsutsatthet bland barn som växer upp med föräldrar med missbruk, psykisk sjukdom eller med föräldrar som begått brott. Statistiken kommer från en nationell kartläggning om våld som genomfördes under 2022 och finns publicerad här. 

• 16% av barnen lever med vuxna med en eller flera svårigheter 
• 8% av barnen lever med vuxen med psykisk sjukdom
• 7% av barnen lever med vuxen med alkoholproblem
• 3% av barnen lever med vuxen med narkotikaanvändning 
• 3% av barnen lever med vuxen som har försök att ta sitt liv eller tagit sitt liv
• 3% av barnen lever med vuxen som blivit dömd för brott flera gånger 

Många gånger fanns flera av problemen hos vuxna i hemmet, antingen genom att det är en vuxen som har flera problem eller att det finns flera vuxna i hemmet med olika problem.  Studien visade också att det fanns en rad faktorer som var vanligare när vuxna i familjen missbrukade, hade en psykisk sjukdom eller var dömda för brott flera gånger: 

• Familjens ekonomi. Mer än tre gånger vanligare med svårigheter hos vuxna i familjen när familjen inte har råd att köpa det dom behöver i jämförelse med dom som har god ekonomi (54% vs 15%) 
• Boende och umgänge. Ungefär fyra gånger vanligare med svårigheter hos vuxna bland barn som bodde huvudsakligen med en förälder i jämförelse med dom som bodde med två förärar (40% vs 11%)
• Funktionsnedsättning hos barnet. Mer än var tredje (34%) med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning hade levt med vuxna med svårigheter, i jämförelse med 8% bland dom som uppgav att dom inte hade nån funktionsnedsättning 

Hur många barn till föräldrar med svårigheter har utsatts för våld?

• 85% var utsatta för minst nån form av våld av vuxna och eller jämnåriga 
• 75% va utsatta för våld där vuxna varit förövare (64% utsatta av en förälder)
• 65% va utsatta för våld av jämnåriga
• 47% va utsatta för tre eller fler former av våld (multiutsatta) till skillnad för 8% bland andra barn 

Andra viktiga saker som lyftes var

• Mer än vart femte (22%) hade ingen vuxen som dom litade på och kunde prata om med sin situation 
• Nästan var tredje som levt med vuxna med svårigheter hade aldrig berättat om våldsutsattheten för någon 
• Drygt en femtedel behövde professionellt stöd men sökte inte 

Allt hänger ihop — om hur våra livsbanor formas av händelser tidigt i livet

Steven Lucas från Akademiska barnsjukhuset, Uppsala universitet pratade om livsbanorna. Om hur vi från fosterlivet till ålderdomen starkt formas av våra tidiga erfarenheter. Positiva upplevelser främjar utvecklingen, medan utsatthet kan leda till bestående skador. Svåra upplevelser i barndomen påverkar den psykiska och fysiska hälsan och även våra gener. Samhället kan ge ett avgörande stöd. Genom att främja närande relationer och stödja föräldrar tidigt i barnets liv kan livsbanor förändras för en ljusare framtid. En berättelse om fem generationer i Sverige.

Toxisk stress = ”överdriven och långvarig aktivering av det fysiologiska stress-responssystemet i avsaknad av det buffrande skydd som stabila, responsiva relationer ger”

• Orsakar störningar i hjärnans nervkretsar och hormonella system under känsliga skeden i utvecklingen 
• Störningarna kan leda till anatomiska förändringar och/eller fysiologiska störningar som senare leder till inlärnings- och beteendesvårigheter
• Kan va grunden till kronisk stressrelaterad fysisk och psykisk sjukdom
• Allt mer forskning talar för att det påverkar generna, epigenetiska förändringar och om hur skyddsfaktorer väger över riskfaktorerna. Om vikten av bygga resiliens.

Unga omsorgsgivare

Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, lyfte gruppen som kallas unga omsorgsgivare, barn och unga som vi i Sverige lite trott inte fanns. Internationellt sett pratar en mer om young carers. 

En elev i varje klass stannar hemma minst en gång i veckan för att ha hand om en förälder eller ett syskon.

Ung omsorgsgivare är ett barn, en ung person som ger eller står i beredskap att ge vård, hjälp eller stöd till en familjemedlem som har en kronisk sjukdom, funktionsnedsättning, svårighet eller missbruk. Utgör ofta regelbundet betydande och omfattande omsorgsansvar och tar ett svar som motsvarar ett vuxenansvar. Det handlar om saker som: 

• Hushållsarbete
• Personlig omsorg, hygien osv 
• Ge medicin
• Hjälpa till i olika kontakter 
• Ta hand om syskon
• Känslomässiga 
• Ekonomiskt stöd 

En studie som baserades på enkät med unga i årskurs 9 från typ 300 skolor runt om i Sverige visade:

• 7% ger omfattande omsorg
• 2,5% hjälper en förälder med personlig hygien (minst 1 gång i månaden) 
• 20% håller ett öga på sin förälder
• 12-16% ber ej om hjälp med att han problem/skolarbete, tar hand om syskon/arbetar
• 3% stannar hemma från skolan minst 1 gång i veckan.

En annan studie, den första i Sverige har tittat på hur många av barnen (åldern 15-17 år)som är anhöriga till en vuxen med svårigheter som också är omsorgsgivare. Du kan läsa mer om studien här. Det här visar studien: 

• 72% av de barn som är anhöriga är också unga omsorgsgivare 
• 13% ger omsorg/stöd till familjemedlem med hälsorelaterat tillstånd 
• 16% ger omsorg/ stöd till vän/annan närstående
• 6% dubbelt ansvar och ger omsorg/stöd till mer än en familjemedlem, vän/annan närstående samtidigt 
• 3% ger stöd dygnet runt.
• Det är vanligen 4 timmar per dag som stödet ges. Och det började vid 12-17 år och har haft det så, så länge dom minns

Dom som har högst omsorgsaktivitet är flickor, äldre syskon, ungdomar som bor o lägenhet med ensamstående mamma och ungdomar födda utomlands eller om föräldrarna är födda utomlands. Ungdomar med föräldrar födda utanför Europa har högst nivå av omsorgsaktivitet. 

Att va omsorgsgivare kan få många negativa konsekvenser såsom försämrad psykisk hälsa och välbefinnande, fysiska besvär, att den unge bär sina egna bekymmer, att en inte uppnår mål eller betyg i skolan. Det påverkar också kamratrelationer, fritidsintresse, personliga behov och kan leda till stigmatisering, mobbning och utanförskap. Unga berättar också att det kan finnas positiva effekter av att va omsorgsgivare, såsom att känna att en visar omtanke, att en läs sig ta ansvar, kan känna en känsla av kontroll i en svår situation och att en får viktiga kunskaper med sig som är bra att kunna på en arbetsplats eller senare i livet. 

Nån slags slutsats som Nka gör är

• Nästan 3/4 av barn som är anhöriga är också unga omsorgsgivare
• Omsorgsansvaret påverkar såväl hälsa och skolgång negativt
• Samhällets stöd till unga omsorgsgivare är inte tillräckligt
• Bör se att den här gruppen har rätt till ett skräddarsytt stöd

Panelsamtal om barns rättigheter när föräldrar har svårigheter samt klagorätten

Ett panelsamtal med Maj Fagerlund från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Stellan Gärde från Internationella jusristkommissionen, Charlotte Palmstierna från Institutet för mänskliga rättigheter, Elin Wernquist från Barnrättsbyrån, Juno Blom från (och) Barnombudsmannen plus Pernilla Börjesson från Myndigheten för delaktighet. 

• Vikten av att alla barn, oavsett funktionsförmåga ska kunna klaga. Om jag ska kunna klaga måste jag ju veta om mina rättigheter 
• MR-institutet uttryckte att det ju är centralt att kunna utkräva rättigheter och att ha kunskap om hur det sker. Kunskapen om hur en ska kunna klaga är även låg hos vuxna! 
• Stellan Gärde menade att vi måste se till att barn har en effektiv verklighet att klaga. Om 600 barn vräks per år och barnen inte kan klaga kring rätten till bostad över huvudtaget, då har vi inte nått den nivån som är acceptabel. Stellan lyfte sen också hur klagorätten är en sak men vi måste ju också ha en regering som lyssnar på rekommendationerna och agerar på dom. Så är det inte idag. ”Om vi får rätt till att klaga, så är det ju så idag att den svenska regeringen struntar ju i dom rekommendationerna som klagomålet leder till”

”Alla ungar vill möta en varm, inlyssnande, flexibel, öppen och empatisk person. Och det tänker jag att vi alla i det här rummet, vilka vi unga vi än möter, vilka system som helst, det kan vi alla göra". 

Elin Wernquist, Barnrättsbyrån

Hur skapar vi stödverksamhet som ungdomar vill delta på?

Organisationen Maskrosbarn utgår alltid från barn och unga själva, och i det arbetet är också ungdomarna med och formar verksamheten och stödet på olika sätt.

”Jag vill träffa andra som vet hur det känns att va ett andrahandsval”

Att skapa stöd som ungdomar vill delta på handlar om: 

• Stöd för sin egen skull
• Identifikation 
• Långsiktighet
• Lek och allvar
• Nån som bryr sig på riktigt 

Och så gick Barnrättsdagarna dag ett över i dag två

Rättigheter för barn i sorg efter förlust av en familjemedlem 

Randiga huset är en verksamhet som ger stöd till barn och unga som förlåta en nära anhörig. Varje dag förlorar ungefär nio barn en förälder i Sverige. Randiga huset va också en av två pristagare av Allmänna Barnhusets pris, Stora priset .

Vad är sorg? Sorg är en naturlig del av livet och det handlar om tankar och känslor av att förlora någon. Sorgen tar aldrig slut och en blir inte klar. Men en växer med sin sorg. 

Hur mår barn i sorg?

Barn mår givetvis olika i sorg, men det finns några generella delar en kan lyfta. 

• Dåligt samvete och skuld kring nåt som barnet gjort eller inte gjort, sagt eller inte sagt, kanske dåligt samvete för att en inte besöker graven tillräckligt ofta, för att en inte förstod eller för att en är glad
• Ångest och oro. Insikten om att andra kan dö eller oro att glömma bort den som dött
• Vrede och ilska, för den som dog, för att en inte fick info, ilska mot sig själv för att en inte gjorde på annat sätt, för att andra inte fattar 
• Sömnsvårigheter 
• Svårigheter med koncentration och minne. 
• Sorgen kan också sätta sig i kroppen. Ont i magen

Barn som förlorat en förälder eller nära anhörig löper större risk för:

• Depression
• Komplicerad sorg
• Posttraumatisk stress 
• Självskadebeteende 
• Högriskbeteende
• Ökad risk för självmord
• Lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet
• Isolering från vänner och aktiviteter 
• Risk att dö i förtid
• Psykisk ohälsa följer med upp i vuxenheten. 

Men! Tidigt stöd kan minimera dom riskerna. 

Några av dom sakerna unga själva lyfter, som vi vuxna behöver få koll på

• Jag vill att du frågar hur jag har det
• Jag önskar att vi inte gör fars/mors-dag pyssel i hela klassen utan att du frågar mig först
• Jag önskar att det inte fanns så mycket press med allt
• Jag önskar att du ser att jag är ledsen och frågar vad jag behöver
• Jag behöver gå ut från klassrummet när tankarna blir för svåra, att bryta ihop inför klassen är pinsamt 

Vi vuxna som möter barn i sorg ska ta med oss: 

• Lyssna till barnets tankar och berättelse 
• Inkludera barnet 
• Var ärlig
• Skapa strukturer
• Våga fråga
• Inge trygghet 
• Kreativitet 
• Ta hand om dig 
• Inge hopp
• Ge barnet mandat att berätta sin historia 
• Ta hjälp 

Sätt barnen i centrum för tvisten om deras liv

Jämställdhetsmyndigheten har haft flera uppdrag kopplade till våld, barn och boende, umgänge och vårdad. Ett av uppdragen handlade om att följa upp utvecklingen kring hur uppgifter om våld beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge. 

Tidigare kartläggning visade att i mål där föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge förekommer uppgifter om våld eller andra övergrepp i 64 procent av målen. Och kartläggningen vidare vidare att: 

• Uppgifter om våld och övergrepp är inget undantag 
• Skillnader i hur uppgifter om våld och våldets omfattning framgår av domar 
• sällsynt att våldets konsekvenser för barnen framgår,
• Riskbedömningar brister
• Uppgifter om våld beaktas i låg utsträckning vid målets avgörande
• Barns rättigheter i vårdnadstvister behöver stärkas i praktiken 
• Kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck brister 
• Överenskommelser (mellan föräldrarna) fastställs trots uppgifter om våld eller andra övergrepp 

Uppföljningen, rapporten med namnet Sätt barnen i centrum för tvisten om deras liv landar i ett gäng rekommendationer: 

• Tvistemålsprocessen i dessa mål behöver ses över och ett alternativt förfarande behöver utredas.
• Det finns behov av reformer för att underlätta för barn att höras i rättsprocessen. Frågan om ombud för barn behöver utredas vidare.
• Det bör utredas om det ska finnas en begränsning av hur ofta man kan väcka talan i vårdnad-, boende- och umgängesmål.
• Domstolens riskbedömningar behöver metodutvecklas. Risknivåer och vilka beviskrav som krävs för att fastställa risk behöver konkretiseras i lagstiftning.
• Det finns behov av att det förtydligas i lagstiftning när det är olämpligt att verka för och fastställa överenskommelser. Överenskommelser bör fastställas restriktivt i mål där det framkommer uppgifter om våld eller andra övergrepp.
• Lagstiftarens intention om skydd för våldsutsatta barn och vuxna behöver få ett tydligt genomslag. Det behöver säkerställas att mål om vårdnad, boende och umgänge handläggs med ett starkt barnrättsperspektiv och välgrundade riskbedömningar som framgår av den skrivna domen.
• Utbildningsinsatser behöver genomföras till domstolarna inom området mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer mot barn, hedersrelaterat våld och förtryck.
• Domstolarna behöver ges bättre förutsättningar, för att domare ska ha möjlighet att prioritera utbildningsinsatser, samt för att säkerställa att mål om vårdnad, boende och umgänge handläggs med ett starkt barnrättsperspektiv och att välgrundade riskbedömningar genomförs
• Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) behöver revidera det handläggningsstöd för riskbedömningar som är framtaget för socialtjänstens familjerätt utifrån aktuell forskning.
• Det behöver säkerställas att kommunerna får tillgång till kunskapsbaserade metoder för familjerättsliga riskbedömningar.
• Det behövs mer svensk forskning utifrån uppfattningen att föräldrar medvetet framför falska påståenden om våld eller andra övergrepp i dessa mål.
• Jämställdhetsmyndigheten bör få i uppdrag att genomföra en ny kartläggning av hur uppgifter om våld eller andra övergrepp beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Barn och unga i familjer med ekonomiskt bistånd

Enligt socialstyrelsen: 

• Minskar antalet barn i hushåll med ekonomiskt bistånd. 
• Fick 2,9% av befolkningen som helhet i Sverige år 2022, nån gång under året ekonomiskt bistånd 
• Hade 43% av biståndshushållen under 2022 långvarigt bistånd
• 2022 va det 102 000 barn (4,7%) som lever i familjer med ekonomiskt bistånd
• Av dom va det 57% som lever  i familjer med långvarigt bistånd

Barn som lever i familjer i ekonomisk utsatthet och har ekonomiskt bistånd löper större risk för att  flera sker som kan komma att påverka deras livsvillkor på lång sikt. Det handlar om ökad risk för ohälsa, sämre skolresultat, missbruk, kriminalitet, arbetslöshet och biståndsbehov och förväntningar på framtiden och barnets uppfattning om sin tillhörighet och samhället.

När socialtjänsten utreder ekonomiskt bistånd så är ju förälderns eller föräldrarnas situation som utreds. Men när barn berörs ska ju samtidigt barnets rättigheter säkerställas. Och för att kunna avgöra vad som är det bästa för barnet behöver barnets situation och behov uppmärksammas och synliggöras. Plus analysera vilka följder som ett visst beslut kan få för barnet. 

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd kring ekonomiskt bistånd, där också barnrättsperspekivet beskrivs. Du hittar stödet här. 

Socialstyrelsen menar att vad som är barnets bästa kan variera från fall till fall och bedömningen kan va en process i flera steg

Berör beslutet barn indirekt eller direkt -> Vilka konsekvenser kan beslutet få för barnet -> Vilka artiklar i barnkonventionen kan va aktuella -> Hur påverkas barnets rättigheter på kort respektive lång sikt?

Hänsyn behöver tas till Vetenskap och beprövad erfarenhet, underlag från föräldrarna och det som barnet i vissa fall själv ger uttryck för 

Hur kan vi arbeta för att nå killar med stöd?

Alla barn och unga har rätt till stöd men vilka som faktiskt söker stöd skiljer sig dock åt. Killar söker i lägre utsträckning stöd än andra barn och unga. Organisationen Män / Killar.se har byggt sitt stöd utifrån genusmedvetet förhållningssätt. 

Utgångspunkten för att ta fram ett stöd har varit att se utifrån dom förväntningar som finns på killar, som alla tvingas förhålla sig till. Antingen genom att försöka stå emot och protestera kring, eller genom att inrymma sig i förbättringarna. 

• Ständig ansträngning. Att ständigt behöva anstränga sig för att visa sig tuff och stark 
• Heterosexism. Det kategoriska undvikandet av femininitet och homosexualitet 
• Social retsamhet. Att behöva klara av att reta andra killar och att bli retad av an andra killar 
• Känslomässig begränsning. Att vara känslomässigt begränsad både inför sina egna och andras känslor 

På liknande sätt finns det förväntningar på en terapiklient. Och dom förväntningarna står i mångt och mycket i motsats till förbättringarna på killar. Traditionellt maskulina förväntningar och typiska förväntningar på en terapiklient:

• Dölja privata erfarenheter vs prata om privata erfarenheter
• Behålla kontrollen vs Släppa kontrollen
• Sexualisering av intimitet vs Icke-sexuell intimitet
• Visa styrka vs Visa svaghet
• Klara sig själv vs söka hjälp 

Barn och ungas röster till Bris om vuxnas drickande

Det finns ingen enhetlig definition av alkoholproblem, det gör att siffrorna varierar beroende på hur definitionen görs. Därför finns det siffror från 2-34% som uppger att en växt upp i en familj med alkoholproblem. Det gör ju också att barn riskerar att bli utan stöd på grund av olika definitioner.

Men generellt brukar en säga att (Studier från CAN visar detta exempelvis)

• 20% av barnen i Sverige växer upp med minst en förälder med alkoholproblem 
• 15% av barnen påverkas negativt av vuxnas alkohol 
• 10% av barnen påverkas mycket negativt av vuxnas negativt 

10% av samtalen till Bris som handlar om vuxnas alkohol handlar också om om självmord

Magnus Jägerskog, Bris

Det vi vuxna som möter barn behöver göra är: 

• Visa att du finns där
• Va tillgänglig för samtal
• Förändring är möjligt
• Komma ihåg att samtal räddar liv
• Våga fråga 
• Bekräfta barnets känslor 
• Visa att barnet inte är ensam om och i sin situation 

På en samhällsnivå behövs mer saker: 

• Ökad kunskap om barn som anhöriga. 
• Se till barnets hela livssituation, håll ihop det och se både kort och lång sikt
• Stödinsatserna för barn är ojämlikt fördelat. Det måste förändras 
• Ha ett starkt fokus på förebyggande. Mer kraftfullt föräldraskapsstöd i tidiga år 
• En restriktiv alkoholpolitik 

Och typ allt i föreläsningen utgick från Bris-rapporten Var det mitt ansvar.

Samtal om vägen framåt

Ett samtal mellan Cecilia Sjölander Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Johan Kaarme, Sveriges kommuner och regioner, SKR och Juno Blom, Barnombudsmannen. Samtalen handlar om vad vi behöver göra nu, för att komma vidare. Och här är några av punkterna som lyftes. 

• Kunskapsgörande och inte fler regleringar. 
• Sätt fokus på barnen och skruva i lagarna 
• Göra nåt åt att vi lyssnar för lite på barn 
• Vad är det som gör att vi inte gör det vi borde?
• Rutinmässiga frågor om barn och till barn 
• Vi kan inte va stolta för att vi gör rätt, vi måste ju se dom barnen där det inte blir rätt 
• Vi måste komma åt roten till problemet 

Några andra kortkorta tips från Barnrättsdagarna 

• En självhjälpsapp för unga i sorg, som också är framtagen tillsammans med unga som har erfarenhet av sorg och att förlora en närstående. Appen innehåller en minnesbank, fakta om sorg, övningar kring mindfulsness och annat viktgigt. Finns på insta och på webben. Uppsala universitet och Randiga Huset är avsändarna
• RFSU har jobbar i ett projekt med namnet Det handlar om mig! Det handlar om ungas organisering och delaktighet i frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter, där unga annars oftast är mottagare av info. Projektet har handlat om att på olika sätt engagera unga, som i sin tur engagerar andra unga. Genom ambassadörer, poddar, tidningar och arvoden. 
• Via Region Örebro län finns ett nationellt webbstöd, Nära Cancer. Varje år är 7000 barn med om att en förälder diagnosticeras med cancersjukdom. Varje år förlorar minst 3500 barn en förälder och i 40% av dom dödsfallen är orsaken cancer. Det finns en fördubblad risk för självskadebeteende hos en tonåring som förlorat en förälder i cancer. Webbplatsen hittar du här. Det finns allt från fakta, chatt till vänförmedling  
• Barn kan vara anhöriga till brottsoffer, anhöriga till en frihetsberövad och brottsoffer själv som utsatts för att bevittna ett brott. Och barnet kan va alla dom delarna samtidigt, och därför måste stödet anpassas utifrån dom alla delarna. Rapporten Man måste få veta, lyfter barn som anhöriga till en frihetsberövad.

Och kanske några korta egna reflektioner

Har du pallat läsa ända hit, wow. Du är imponerande!

• Barn som anhöriga? Jag fattar grejen med att prata om barn som anhöriga, och det är sjukt viktigt! Men, jag funderar ändå på begreppet just barn som anhöriga. Fokus är på att barnet är anhörog till nån annan, barnet är i relation till nån annan. Vilket ju såklart är grejen, barnet påverkas av nån som finns i relation till barnet. Men, vi pratar ju samtidigt om att barn är egna individer och egna rättighetsinnehavare. Blir det lika tydligt när vi pratar om barn som per automatik är en del av familjen, i relation till den vuxna? Eller böjer jag bara orden nu?
• Syskonen då? Konferensen verkade glömma prata om syskon, syskon till barn som har svårigheter. Ok, temat va ju barns rättigheter när vuxna har svårigheter. Så det kanske föll ut. Kanske borde vi inte alls pratat om det. Men, ah du fattar.
• Sluta säga wow? Vi pratar rätt ofta om vi måste involvera barn och unga. Men vi gör det inte alltid. Utan mer rätt sällan. Och så ska vi tycka det är fantastiskt och wow, när vi väl gör det. Och det är det ju kanske. Men. Det borde inte va wow. Det borde va självklarhet ju. Att vi inte applåderar när vi gör det självklara. Det som lagen kräver av oss. Det som är vår skyldighet. Ja, jag vet att det är långt ifrån självklart fortfarande, men om vi bara pratar om det som wow och inte självklarhet, kommer vi komma dit då? Jag vet inte, vad säger du?

Vi har också flera avsnitt i podden Barnrättssnack om ämnena som tagits upp. Här har du några av dom

• Avsnitt 110, Att va barn när en anhörig är frihetsberövad. Lyssna här
• Avsnitt 88, Barnrättsbyrån - om att tro på barn, gilla barn och alltid stå på barnets sida. Lyssna här
• Avsnitt 86, Knas hemma. Lyssna här
• Avsnitt 81, En uppväxt fri från våld. Lyssna här
• Avsnitt 66, Midsommar, alkohol och Trygga Barnen. Lyssna här

Höga ambitioner och otillräckligt genomförande 

Riksrevisionen har granskat regeringens insatser för att stärka implementeringen av barnkonventionen inom skolområdet. Höga ambitioner men otillräckligt genomförande, det är underrubriken för Riksrevisionens rapport (RiR 2024:5), vilket är en ganska bra (men också snäll rubrik) och summering av barnrättsarbetet inom skolområdet. 

Riksrevisionen är en myndighet (med ett grundlagsskyddat oberoende) som granskar vad statens pengar går till, hur dom redovisas och hur effektivt pengarna används. Riksrevisionen kollar om myndigheter följer direktiv, regler, föreskrifter, om dom når sina mål och om statens insatser är effektiva. I korthet handlar det om att kolla att regeringen och myndigheterna gör det dom ska. 

För dig som inte kan hålla dig, eller inte orkar läsa hela kan jag avslöja en superkort summering av rapporten: Statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen har inte varit tillräckligt effektiva. Och för dig som orkar läsa långt, vassego!

En grej jag alltid tänker på i den här typen av granskningar är ju att det sällan är fokus på om barn får tillgång till sina rättigheter, utan det handlar ju om övergripande och strategiska grejer. Vad som finns på papper, vad som uttalas av ledning osv. För en tänker ju att i den bästa av världar leder en tydlig styrning till att det liksom trattar runt i en organisation och tillslut når barnet självt. Hade varit fint att läsa en granskning som börjar i andra änden nån gång, som börjar med barnen. Men, det är ett annat inlägg. 

Granskningsfrågor och underlag 

Den här granskningen handlar alltså om barnkonventionen, närmare bestämt har regeringens och vissa myndigheters barnrättsarbete varit tillräckligt?

Granskningen rör främst åren 2017-2023 och det är det är regeringens strategiska arbete för att främja genomförandet av barnkonventionen inom olika verksamheter som det handlar om. Inte allt som barnrättspoltiken omfattar. Det är regeringen, Barnombudsmannen, Skolinspektionen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten som berörts. Det är också fokus på grundskolan och rör därför inte andra skolformer som förskola, specialskola eller gymnasieskola. 

När riksrevisionen har kollat på detta så har dom utgått från ett par delar, en slags sammanslagning av barnkonventionen och skollagen. 

• All verksamhet som rör barn ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv
• Barnets rätt att bli hört ska beaktas vid beslut och uppföljning.
• Principen om barnets bästa bör ges en reell innebörd i beslut som rör barn.
• Barnets bästa ska också vara en utgångspunkt i all utbildning.

Utifrån dom delarna har då huvudfrågan i granskningen varit:  Är statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen effektiva? Så det är huvudfrågan, och för att kunna svara på den är rapporten (och granskningen) indelar i tre delar: 

• Är regeringens styrning och uppföljning för att främja genomförandet av barnkonventionen effektiv?
• Är Barnombudsmannens insatser för att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen effektiva? 
• Tillämpar skolmyndigheterna ett barnrättsperspektiv i sina interna och utåtriktade verksamheter? 

Granskningen har bestått av en massa olika underlag. Skriftliga frågor till olika departement, intervjuer på myndigheter, myndighetsdialoger, underlag för lagändringar, regeringsbeslut och en massa rapporter. Det handlar om årsrapporter, utredningar kopplade till regeringsuppdrag, remissvar, interna styrdokument, rutiner och rapporter. Plus intervjuer med olika experter, elevorganisationer och intresseorganisationer.  

Den kortfattade slutsatsen som görs är, som sagt, att statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen inte har varit tillräckligt effektiva och regeringen behöver bli tydligare och mer samordnad i styrningen för att barnkonventionen ska få bättre genomslag i praktiken. 

Är regeringens styrning och uppföljning för att främja genomförandet av barnkonventionen effektiv?

När det kommer till regeringens styrning kan vi exempelvis läsa det här i rapporten:

• Regeringens styrning av barnets rättigheter skiljer sig från andra rättighetsområden, det är kortare uppdrag och andra prioriteringar än andra rättighetsområden 
• Det finns brister i hur barnrättsperspektivet synliggörs i underlag till vissa lagförslag.
• Regeringen har inte konkretiserat mål eller vad olika aktörer förväntas göra för att förbättra barnkonventionens genomslag. 
• Många av dom åtgärderna som gjorts har inte följts upp eller redovisats, vilket ger ett begränsat underlag för att utveckla styrningen 
• Många av dom redovisningar som gjorts fokuserar mer på vad det är som gjorts, inte om eller vad det lett till. 
• Det finns rutiner för att säkerställa barnets rättigheter i beslut, men också risker för att rutinerna är otillräckliga
• Barnombudsmannen ska va en självständig myndighet, men samtidigt har regeringen har gett fler regeringsuppdrag till Barnombudsmannen. 
• Barnombudsmannen uttrycker att myndigheten har otillräckligt utrymme att ta egna initiativ till att undersöka var barnkonventionens tillämpning brister och behöver stärkas. 
• Regeringens uppdrag om skolmyndigheternas barnrättsarbete har varit korta och inte anpassade till myndigheternas verksamheter. 
• Uppföljningen av skolmyndigheternas barnrättsarbete har inte har varit tillräcklig och det har inte heller inte getts nya uppdrag om att utveckla arbetet 
• Skolverket uttrycker att det är otydligt om myndigheten har i uppdrag att stödja skolor och huvudmän i frågor som rör barnkonventionen

Riksrevisionen lyfter exempelvis den nationella strategin för barnkonventionen (Prop. 2009/10:232). Det är såklart positivt att det finns en strategi, men den är nu 14 år gammal. Det finns ingen handlingsplan eller budget kopplad till strategin eller genomförandet och det finns ingen plan på om eller när den ska följas upp, utvärderas eller uppdateras.  Och strategin pekar ut en mängd aktörer som viktiga i arbetet men inte hur dom förhåller sig till varandra i genomförandet.Utifrån det uttrycker riksrevisionen funderingar kring om den liksom fyller nåt syfte, eftersom den inte utgör nån slags styrning. 

Det finns fortsatt problem med kunskap och tillämpning 

Riksrevisionen konstaterar att det finns en samsyn om att dom viktigaste utmaningarna med att genomföra barnkonventionen handlar om brister i tillämpningen. Det saknas fortfarande kunskap om vad barnets rättigheter innebär i olika sammanhang och myndigheter plus att och att efterlevnaden av konventionen försvåras av att det finns bristande organisatoriska förutsättningar. Fler personer uttrycker att verksamheter med pressad budget, personalbrist, hög personalomsättning och den typen av utmaningar kommer att ha svårt att fullt ut efterleva barnkonventionen oavsett hur lagar och kunskapsstöd är utformade

Rapporten beskriver att lagen om barnkonventionen har gett viss tyngd åt barnrättsarbetet, men mervärdet av lagen diskuteras. Det finns osäkerhet om vad barnkonventionen betyder för skolan, där barnkonventionen till viss del är transformerad i skollagen. Det lyfts också att förväntansbilden på hur stora utredning och bedömningar är svår att veta och att det därför är viktigt med fortsatta kunskapsstöd till kommuner, regioner och rättsväsendet. 

Är Barnombudsmannens insatser för att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen effektiva?

En kortare summering av den här andra granskningsfrågan är att det finns brister i Barnombudsmannens insatser med att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Rapporten lyfter exempelvis att

• Flera av Barnombudsmannens rapporter innehåller slutsatser och förslag som är otillräckligt underbyggda. 
• Flera förslag till regeringen saknar utvecklade resonemang om vad som behöver förändras och varför. Det gör det svårt att värdera hur viktiga förslagen är för att barnets rättigheter ska tillgodoses.
• Barnombudsmannen samlar systematiskt in rättspraxis om barnkonventionen i en databas och sprider kunskap om detta, i enlighet med regeringsuppdrag. Men avgränsningen i vilka rättsfall som samlas in riskerar att ge en begränsad bild av rättsutvecklingen och begränsad vägledning för aktörer som söker stöd i rättstillämpningen. 
• Barnombudsmannen har sedan 2021 inte genomfört uppgiften att sammanställa statistik om barns och ungas levnadsvillkor, som är en uppgift enligt lagen om Barnombudsman. Och det är frågan om det verkligen är Barnombudsmannen som ska samla in statistiken. 

Exempelvis lyfter riksrevisionen att det är bra och viktigt att Barnombudsmannen involverar barn i utredningar och sånt. Men redovisningen och analysera av barnens åsikter behöver förbättras. Ofta synliggörs barnens åsikter genom sammanställningar och citat. Det saknas dock i vissa rapporter en tydlig analys av barnens åsikter, till exempel en kategorisering av åsikterna och diskussion om vad de betyder för rapportens frågeställningar. Likaså framkommer et generellt inte heller hur barnens åsikter har beaktats i arbetet. Där barn har medverkat som referenspersoner framgår inte hur barnens synpunkter har påverkat rapporternas inriktning eller utformning. Vilket ju givetvis måste bli bättre (det sista säger dock inte Riksrevisionen, det är jag som säger). 

Tillämpar skolmyndigheterna ett barnrättsperspektiv i sina interna och utåtriktade verksamheter?

Summeringen av den tredje granskningsfrågan är att skolmyndigheterna har olika förhållningssätt till barnkonventionen och därmed också tillämpar barnrättsperspektivet i olika utsträckning. Rapporten beskriver bland annat att:

• Myndigheterna resonerar olika om det räcker att arbeta utifrån skollagen, eller om barnkonventionen också behövs för att främja efterlevnaden av barnets rättigheter i skolan. 
• Skolmyndigheternas olika uppdrag kan påverka i vilken utsträckning de ser behov av, och möjligheter till, att arbeta på ett meningsfullt sätt med barnkonventionen.
• Konkurrerande uppgifter och perspektivträngsel bidra till att barnrättsarbetet prioriteras ned.
• Specialpedagogiska skolmyndigheten har en ambitiös intern styrning och utvecklat stöd för att tillämpa barnkonventionen och barnets rättigheter. Och myndighetens styrdokument på både övergripande och verksamhetsinriktad nivå visar att barnets rättigheter ska prioriteras. 
• Specialpedagogiska skolmyndigheten jobbar aktivt med kunskap om och efterlevnad av barnets rättigheter också genom utbildningar, kollegialt lärande, intern granskning och uppföljning
• Specialpedagogiska skolmyndigheten beaktar barnets rättigheter vid många interna beslut, men utmaningar i tillämpningen kvarstår
• Skolverkets interna styrning och stöd för att tillämpa barnkonventionen och barnets rättigheter är begränsad. Det finns inga interna styrdokument på övergripande nivå, som en strategi eller handlingsplan, som styr Skolverkets arbete med barnets rättigheter eller barnkonventionen. Och elevernas perspektiv synliggörs inte alltid. 
• Skolverkets tillämpning av barnrättsperspektivet i beslut och uppföljning har vissa brister. Processerna anger som regel att Skolverket ska beakta barnkonventionen i arbetet, men sällan när eller hur det bör göras. 
• Skolinspektionen utgår från barnets rättigheter enligt skollagen, där barnkonventionens grundprinciper är inskrivna. Skolinspektionen beaktar därmed barnkonventionen indirekt
• Skolinspektionen har inget internt styrdokument på övergripande nivå om hur myndigheten ska tillämpa vare sig barnkonventionen eller barnets rättigheter i sin verksamhet.
• Skolinspektionen har dock en tydlig styrning av hur myndigheten ska tillämpa barnets rättigheter inom ramen för sin inspektionsverksamhet. 
• Företrädare för Skolinspektionen beskriver att det inte ingår i myndighetens uppgift att sprida kunskap om barnets rättigheter till skolor och huvudmän

En viktig aspekt som lyfts lite kortfattat i rapporten är att det finns tecken på att undervisningen om barnets rättigheter är för abstrakt idag och att barn inte får tillräcklig kunskap om vad rättigheterna innebär för dom själva. Det gör ju att barn och elever inte får den kunskap dom behöver för att förstå när rättigheter kränks, till exempel i möten med olika samhällsaktörer, men att dom därför eller inte har den handlingskompetens dom behöver för att kunna utkräva sina rättigheter. Detta borde pratas det om väldigt mycket mer!

Andra saker som riksrevisionen beskriver i granskningen

Det finns en bristande styrning från både regeringens håll och internt på både barnombudsmannen, skolverket och skolinspektionen. Och när det kommer till skolverket och skolinspektionen uttrycker riksrevisionen att eftersom mycket av produkter riktar sig till skolornas ledning och personal finns risk att barnets perspektiv åsidosätts till förmån för lärarnas eller organisationernas behov.  Och att när myndigheterna jobbar för ”alla barns bästa” utan att uppmärksamma hur barn har olika behov som kan behöva vägas mot varandra, riskerar vissa grupper av barn att missgynnas – exempelvis barn med funktionsnedsättningar eller normbrytande funktionsförmåga. 

Ytterligare grejer som tas upp i rapporten är:

• Förenklade resonemang om barnets bästa kan medföra att viktiga omständigheter förbises 
• Genom att lyfta barnrättsperspektivet kan skolmyndigheterna bidra till att barnets rättigheter efterlevs i skolan 
• Ledningens inställning till barnkonventionen  påverkar skolmyndigheternas barnrättsarbete
• Skolmyndigheternas olika uppdrag påverkar hur dom tillämpar barnrättsperspektivet 
• Det anses svårt och för resurskrävande att tillämpa principerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals anses i flera verksamheter
• Personerna på myndigheterna inte alltid ser värdet i att involvera barn 
• En ser andra arbetsuppgifter som konkurrerade och begränsande för barnrättsarbetet när barnkonventionen inte är prioriterad 
• Skolmyndigheterna, men även andra myndigheter och Regeringskansliet, har möjlighet att stärka efterlevnaden av barnets rättigheter genom att agera förebilder för kommuner, regioner och verksamheter.

Slutsatser och rekommendationer 

Den övergripande slutsatsen är att statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen inte har varit tillräckligt effektiva. 

Granskningen visar att statens insatser på flera sätt har främjat efterlevnaden av barnkonventionen, men det kvarstår viktiga problem som begränsar barnkonventionens genomslag. Därför behöver regeringen vara tydligare och mer samordnad i sin styrning och se till att barnrättsperspektivet finns med i lagstiftningsprocessen. Skolverket och Skolinspektionen behöver stärka barnrättsperspektivet i sina processer och i viktiga ärenden och beslut. Och Barnombudsmannen behöver stärka den analytiska kvaliteten i sina rapporter. 

Därför blir riksrevisionens rekommendationer dom här: 

Rekommendationer till regeringen:

• Säkerställ en tydlig och samordnad styrning och uppföljning av genomförandet av barnkonventionen, i syfte att främja ett fortlöpande barnrättsarbete bland prioriterade aktörer och verksamheter. 
• Vidta åtgärder för att säkerställa ett barnrättsperspektiv i lagstiftningsprocessen, till exempel genom att inkludera tydligare instruktioner om att och hur barnrättsperspektivet ska beaktas och redovisas i utredningar och propositioner. 
• Följ upp om Barnombudsmannens arbete med att samla rättspraxis i en databas är ändamålsenligt i förhållande till syftet. 
• Förtydliga behovet av sammanställd statistik över barn och ungas levnadsvillkor, och se över hur ansvaret för uppgiften bör fördelas. 

Rekommendationer till Barnombudsmannen

• Stärk den analytiska kvaliteten i arbetet med att bevaka efterlevnaden av barnkonventionen, i syfte att förstärka de rapporter och förslag som lämnas till regeringen. 
• Analysera om de nuvarande formerna för arbetet med att samla in rättspraxis i en databas är ändamålsenliga i förhållande till syftet. 

Rekommendationer till Skolverket och Skolinspektionen

• Vidta åtgärder för att stärka och synliggöra barnrättsperspektivet i interna processer och i viktigare ärenden och beslut. I det bör ingå att tydliggöra när barnkonsekvensanalyser bör göras, vad de bör omfatta samt hur de bör redovisas. 

Vi har rätt långt kvar ändå

Det är ju lätt att känna när en läst en sån här rapport, att nähä barn och barns rättigheter va inte prio den här gången heller. För det är ju rätt tydligt att andra saker prioriteras eller att vi inte hittar sätt att integrera barnrättsperspektivet i våra ordinarie uppdrag och jobb.

Därför blir en ju samtidigt glad att läsa om Specialpedagogiska skolmyndigheten, som ju sticker ut i den här granskningen. Dels får dom inga som helst rekommendationer och det lyfts en hel del positiva saker. Såklart är inte allt tusen procent bäst, men det finns en tydlig styrning.

Vi hade ett avsnitt om Specialpedagogiska skolmyndigheten i podden Barnrättssnack för ett tag sen. Det är ett avsnitt där vi möter Astrid Lewin, pratar just om myndighetens styrning, vi döpte avsnittet till Rättighetsfokus genom struktur. Du hittar det här. Och det finns såklart många fler avsnitt om just implementering av barnkonventionen.

Och såklart, vill du snacka om utvärderingar och granskningar av din organisations barnrättsarbete så är det bara att skriva nåt så ringer jag upp.

Ett barnrättsperspektiv på lov - vilka frågor behöver vi fundera på?

Just nu är det vinterlovstider. Eller februarilov, marslov, sportlov och allt vad det brukar kallas. Lite beroende på var du befinner dig i Sverige. Men det finns ju också ett gäng andra lov: sommar, påsk, höst. Och det är ju då ett ypperligt tillfälle att ordna grejer för barn och unga, det är ju då dom är lediga och har andra möjligheter att upptäcka en ny grej, testa ett intresse eller djupdyka i det en verkligen tycker om att göra. Det dyker ju samtidigt då också upp en mängd frågor att fundera på, för att det ska bli så bra som möjligt och också barnrättsbaserat.

Är lov ledigt? Är barn lediga på loven?

Ett lov tänker jag handlar om vila, återhämtning, rekreation. Alltså artikel 31 i praktiken. Fast, det är ju inte det för alla barn. Hur ser det ut i där du bor? Är barn lediga, får barn möjlighet till återhämtning, lek, vila och ta del av och skapa konst, kultur?

Är det ens ledigt, eller är det massa inlämningar, läxor, prov, redovisningar osv direkt efter lovet? I min värld är det faktiskt inte ett lov, om det kräver massa jobb som vanligt. Hur mycket kommer jag slappna av, koppla bort och va ledig om jag har en presentation direkt på måndagen efter lovet? Eller om det ligger ett prov tisdagen när jag kommit tillbaka? Går det på riktigt att koppla bort? 

Hade du gjort det som vuxen? Om du visste att du skulle presentera en utredning, tjänsteskrivelse för ledningsgruppen, chefen eller nämnden eller kanske hålla i en grej på arbetsplatsträffen för kolegorna första eller andra dagen efter din semester? Hur hade det påverkat dig under din ledighet tror du?

Vem är det egentligen som bestämmer vad lov är eller vad en bra ledighetsgrej är?

Det finns en hel del att snacka om kring lov tycker jag. En av huvudfrågan är ju, är det är lov för alla barn och unga? Och sen kan vi liksom fylla på med egentligen hur många frågor som helst. Vi pratar oftast (tycker jag) om olika aktiviteter och vem som har tillgång dessa. Vilket är super!  Och det ska vi såklart fortsätta med. Den lite trixigare frågan som vi behöver lyfta mer är ju hur budgeten och bemanningen ser ut kring loven? Hur är lovprogrammen budgeterade, hur ser tillgången till lokaler, ordinarie och annan personal ut? Det får ni gärna börja snacka mer om.

En slags guide, frågelista eller tankar att reflektera kring kopplat till rättigheter, barn och lov.  

Artikel 2 - Barnets rätt till sina rättigheter utan diskriminering

Vi börjar i artikel 2, om allas lika värde och rättigheter. Artikel 2 handlar om att varje barn har rätt till alla rättigheterna. Barn ska slippa diskriminering. Väldigt konkret handlar det då om att förstå hur barn och unga har det i ditt område, verksamhet, kommun, region eller län. Hur ser barns levnadsvillkor ut och hur kan vi planera aktiviteterna utifrån det?

• Finns det ledighetsaktiviteter att göra för alla barn och unga?
• Finns det grupper av barn och unga som inte brukar komma på våra grejer?
• Vem kan och får delta i aktiviteterna? 
• Vem får infon om grejerna? Och hur är infon utformad?
• Vem kan ta sig dit? 
• Vem har råd, att va med och ta sig dit?
• Vem får hjälp och stöd för att kunna va med?

Artikel 3 - Barnets rätt att få sitt bästa prioriterat

Artikel 3 handlar om att vi som vuxna ska ta reda på vad barnets bästa är (inte en subjektiv åsikt) och prioritera det. Det betyder bland annat att vi behöver ha koll på vilka konsekvenser saker får för barn, att vi tar med det i vår planering, genomförande och uppföljning. 

• Hur ser egentligen barnets bästa lovprogram ut?
• Har vi tittat på planeringen utifrån barnets bästa?
• Har vi funderat på vi vilka konsekvenser val av platser, kostnader, aktiviteter, tidpunkter osv får för olika barn?
• Har vi prioriterat utifrån barnets bästa?

Artikel 6 - Barnets rätt till liv och utveckling

Artikel 6 handlar om barnets rätt till liv och utveckling. Det innebär att vi behöver se barnet utifrån ett helhetsperspektiv, att det ska va tryggt och säkert och möjliggöra för barn att nå sin fulla potential. 

• Hur ser möjligheterna ut för barn att va lediga? 
• Hur kan vi jobba tillsammans med andra för att möjliggöra aktiviteter för alla barn?
• Hur samordnar vi oss med olika aktörer så det finns aktiviteter på olika tider, geografiska platser och kring olika typer av aktiviteter?
• På vilket sätt bidrar lovaktiviteten och programmet som helhet till barns utveckling?  
• Hur kan vi genom lovaktiviteterna bidra till att barn får möjlighet att utvecklas, drömma och nå sin fulla potential?
• Hur säkrar vi att miljön är säker, trygg och möjliggör för barn att röra sig fritt och tryggt till och från aktiviteterna?
• Finns det extra stöd till barn som av olika skäl har det svårt hemma?

Artikel 12 - Barnets rätt att göra sin röst hörd och få sin åsikt beaktad

Artikel 12 är den artikel som tydliggör att barnets kunskaper, erfarenheter och åsikter ska respekteras och tas omhand i alla frågor som rör barn. Det betyder att vi behöver skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande. Och såklart, att vi möjliggör för barn att bidra till och vara med i planering, genomförande och utvärdering. 

• Vem bestämmer vad som är en bra ledighetsgrej?
• Vems ideér baseras lovprogrammet på? 
• Vem har planerat och fixat aktiviteterna? 
• Vem har fått va med och sätta tiderna och platserna alla grejerna ska ske på?
• Vem utvärderar och kommer fram till vad som funkade, inte funkade och vad som händer på nästa lov?

Artikel 31 - Barnets rätt till lek, vila, fritid, konst och kultur

Artikel 31 ger barn rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Det är ju liksom ofta den som lovprogram och aktiviteter baseras på. Här behöver vi ju fundera på vilka förutsättningar har barn att exempelvis kunna leka eller vila?

• Är det ledigt?
• Har ni koll på vad barn och unga anser är lek, ledigt och återhämtning?
• Hur jobbar vi med att möjliggöra för barn att känna frihet från stress?
• Hur ser balansen ut för barn att få tillgång till, att delta och att bidra själv?
• Hur ser det med balansen mellan vuxnas stöd och fri från krav, kontroll och ledning?

Lov, barn och rättigheter

Det finns som sagt tusen frågor att fundera och arbeta kring för att möjliggöra för varje barn att få det bästa och barnrättsbaserade lovet.

Vill du göra en prövning av barnets bästa eller barnkonsekvensanalys kopplat till ett lov? Super. I podden Barnrättssnack kan du hitta en hel del tips, trix och inspiration. I avsnitt 102 lajvar vi exempelvis en barnkonsekvensanalys.