En summering och nån slags reflektion

Barns rättigheter när föräldrar har svårigheter, det va temat för 2024 års Barnrättsdagar i Karlstad. Barnrättsdagarna är en nationell årlig konferens om barns rättigheter, med lite olika teman. Här kommer ett försök till nån slags summering eller reflektion om årets Barnrättsdagarna, som ju arrangeras av Stiftelsen Allmänna barnhuset.  

Rubrikerna på summeringarna nedan, är rubrikerna som punkterna hade i programmet (vill du kolla in programmet, kan du göra det här) Och det finns ett gäng länkar till dom rapporter och grejer som nämndes. Det är låångt, jag vet. Men håll i, det finns mycket viktigt att ta del av!

Barnrättsdagarna inleddes med den här filmen, där barnen i filmen är skådespelare. Men berättelserna är barns berättelser.

Vilka är barn som anhöriga?

Socialstyrelsen pratade om hur många det är som växer upp med föräldrar som har svårigheter, vilka konsekvenser får anhörigskapet på kort och lång sikt, vad behöver barnen, hur kan en stödja och hjälpa?

Hur många barn är anhöriga? 

Konsekvenser på kort sikt kan vara allt från oro, kroppsliga besvär, till ett orimligt ansvarstagande, skam och hemlighållande och skuldkänslor eller motstridiga känslor. Konsekvenserna det kan få för barn på lång sikt är allvarliga. Det här säger Socialstyrelsen:

Och det finns mycket vi alla kan göra!

Barn som är anhöriga och deras utsatthet för våld

Carolina Jernbro från Stiftelsen Allmänna Barnhuset pratade om hur det ser ut kring våldsutsatthet bland barn som växer upp med föräldrar med missbruk, psykisk sjukdom eller med föräldrar som begått brott. Statistiken kommer från en nationell kartläggning om våld som genomfördes under 2022 och finns publicerad här. 

Många gånger fanns flera av problemen hos vuxna i hemmet, antingen genom att det är en vuxen som har flera problem eller att det finns flera vuxna i hemmet med olika problem.  Studien visade också att det fanns en rad faktorer som var vanligare när vuxna i familjen missbrukade, hade en psykisk sjukdom eller var dömda för brott flera gånger: 

Hur många barn till föräldrar med svårigheter har utsatts för våld?

Andra viktiga saker som lyftes var

Allt hänger ihop — om hur våra livsbanor formas av händelser tidigt i livet

Steven Lucas från Akademiska barnsjukhuset, Uppsala universitet pratade om livsbanorna. Om hur vi från fosterlivet till ålderdomen starkt formas av våra tidiga erfarenheter. Positiva upplevelser främjar utvecklingen, medan utsatthet kan leda till bestående skador. Svåra upplevelser i barndomen påverkar den psykiska och fysiska hälsan och även våra gener. Samhället kan ge ett avgörande stöd. Genom att främja närande relationer och stödja föräldrar tidigt i barnets liv kan livsbanor förändras för en ljusare framtid. En berättelse om fem generationer i Sverige.

Toxisk stress = ”överdriven och långvarig aktivering av det fysiologiska stress-responssystemet i avsaknad av det buffrande skydd som stabila, responsiva relationer ger”

Unga omsorgsgivare

Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, lyfte gruppen som kallas unga omsorgsgivare, barn och unga som vi i Sverige lite trott inte fanns. Internationellt sett pratar en mer om young carers. 

En elev i varje klass stannar hemma minst en gång i veckan för att ha hand om en förälder eller ett syskon.

Ung omsorgsgivare är ett barn, en ung person som ger eller står i beredskap att ge vård, hjälp eller stöd till en familjemedlem som har en kronisk sjukdom, funktionsnedsättning, svårighet eller missbruk. Utgör ofta regelbundet betydande och omfattande omsorgsansvar och tar ett svar som motsvarar ett vuxenansvar. Det handlar om saker som: 

En studie som baserades på enkät med unga i årskurs 9 från typ 300 skolor runt om i Sverige visade:

En annan studie, den första i Sverige har tittat på hur många av barnen (åldern 15-17 år)som är anhöriga till en vuxen med svårigheter som också är omsorgsgivare. Du kan läsa mer om studien här. Det här visar studien: 

Dom som har högst omsorgsaktivitet är flickor, äldre syskon, ungdomar som bor o lägenhet med ensamstående mamma och ungdomar födda utomlands eller om föräldrarna är födda utomlands. Ungdomar med föräldrar födda utanför Europa har högst nivå av omsorgsaktivitet. 

Att va omsorgsgivare kan få många negativa konsekvenser såsom försämrad psykisk hälsa och välbefinnande, fysiska besvär, att den unge bär sina egna bekymmer, att en inte uppnår mål eller betyg i skolan. Det påverkar också kamratrelationer, fritidsintresse, personliga behov och kan leda till stigmatisering, mobbning och utanförskap. Unga berättar också att det kan finnas positiva effekter av att va omsorgsgivare, såsom att känna att en visar omtanke, att en läs sig ta ansvar, kan känna en känsla av kontroll i en svår situation och att en får viktiga kunskaper med sig som är bra att kunna på en arbetsplats eller senare i livet. 

Nån slags slutsats som Nka gör är

Panelsamtal om barns rättigheter när föräldrar har svårigheter samt klagorätten

Ett panelsamtal med Maj Fagerlund från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Stellan Gärde från Internationella jusristkommissionen, Charlotte Palmstierna från Institutet för mänskliga rättigheter, Elin Wernquist från Barnrättsbyrån, Juno Blom från (och) Barnombudsmannen plus Pernilla Börjesson från Myndigheten för delaktighet. 

”Alla ungar vill möta en varm, inlyssnande, flexibel, öppen och empatisk person. Och det tänker jag att vi alla i det här rummet, vilka vi unga vi än möter, vilka system som helst, det kan vi alla göra". 

Elin Wernquist, Barnrättsbyrån

Hur skapar vi stödverksamhet som ungdomar vill delta på?

Organisationen Maskrosbarn utgår alltid från barn och unga själva, och i det arbetet är också ungdomarna med och formar verksamheten och stödet på olika sätt.

”Jag vill träffa andra som vet hur det känns att va ett andrahandsval”

Att skapa stöd som ungdomar vill delta på handlar om: 

Och så gick Barnrättsdagarna dag ett över i dag två

Rättigheter för barn i sorg efter förlust av en familjemedlem 

Randiga huset är en verksamhet som ger stöd till barn och unga som förlåta en nära anhörig. Varje dag förlorar ungefär nio barn en förälder i Sverige. Randiga huset va också en av två pristagare av Allmänna Barnhusets pris, Stora priset .

Vad är sorg? Sorg är en naturlig del av livet och det handlar om tankar och känslor av att förlora någon. Sorgen tar aldrig slut och en blir inte klar. Men en växer med sin sorg. 

Hur mår barn i sorg?

Barn mår givetvis olika i sorg, men det finns några generella delar en kan lyfta. 

Barn som förlorat en förälder eller nära anhörig löper större risk för:

Men! Tidigt stöd kan minimera dom riskerna. 

Några av dom sakerna unga själva lyfter, som vi vuxna behöver få koll på

Vi vuxna som möter barn i sorg ska ta med oss: 

Sätt barnen i centrum för tvisten om deras liv

Jämställdhetsmyndigheten har haft flera uppdrag kopplade till våld, barn och boende, umgänge och vårdad. Ett av uppdragen handlade om att följa upp utvecklingen kring hur uppgifter om våld beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge. 

Tidigare kartläggning visade att i mål där föräldrar tvistar om vårdnad, boende eller umgänge förekommer uppgifter om våld eller andra övergrepp i 64 procent av målen. Och kartläggningen vidare vidare att: 

Uppföljningen, rapporten med namnet Sätt barnen i centrum för tvisten om deras liv landar i ett gäng rekommendationer: 

Barn och unga i familjer med ekonomiskt bistånd

Enligt socialstyrelsen: 

Barn som lever i familjer i ekonomisk utsatthet och har ekonomiskt bistånd löper större risk för att  flera sker som kan komma att påverka deras livsvillkor på lång sikt. Det handlar om ökad risk för ohälsa, sämre skolresultat, missbruk, kriminalitet, arbetslöshet och biståndsbehov och förväntningar på framtiden och barnets uppfattning om sin tillhörighet och samhället.

När socialtjänsten utreder ekonomiskt bistånd så är ju förälderns eller föräldrarnas situation som utreds. Men när barn berörs ska ju samtidigt barnets rättigheter säkerställas. Och för att kunna avgöra vad som är det bästa för barnet behöver barnets situation och behov uppmärksammas och synliggöras. Plus analysera vilka följder som ett visst beslut kan få för barnet. 

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd kring ekonomiskt bistånd, där också barnrättsperspekivet beskrivs. Du hittar stödet här. 

Socialstyrelsen menar att vad som är barnets bästa kan variera från fall till fall och bedömningen kan va en process i flera steg

Berör beslutet barn indirekt eller direkt -> Vilka konsekvenser kan beslutet få för barnet -> Vilka artiklar i barnkonventionen kan va aktuella -> Hur påverkas barnets rättigheter på kort respektive lång sikt?

Hänsyn behöver tas till Vetenskap och beprövad erfarenhet, underlag från föräldrarna och det som barnet i vissa fall själv ger uttryck för 

Hur kan vi arbeta för att nå killar med stöd?

Alla barn och unga har rätt till stöd men vilka som faktiskt söker stöd skiljer sig dock åt. Killar söker i lägre utsträckning stöd än andra barn och unga. Organisationen Män / Killar.se har byggt sitt stöd utifrån genusmedvetet förhållningssätt. 

Utgångspunkten för att ta fram ett stöd har varit att se utifrån dom förväntningar som finns på killar, som alla tvingas förhålla sig till. Antingen genom att försöka stå emot och protestera kring, eller genom att inrymma sig i förbättringarna. 

På liknande sätt finns det förväntningar på en terapiklient. Och dom förväntningarna står i mångt och mycket i motsats till förbättringarna på killar. Traditionellt maskulina förväntningar och typiska förväntningar på en terapiklient:

Barn och ungas röster till Bris om vuxnas drickande

Det finns ingen enhetlig definition av alkoholproblem, det gör att siffrorna varierar beroende på hur definitionen görs. Därför finns det siffror från 2-34% som uppger att en växt upp i en familj med alkoholproblem. Det gör ju också att barn riskerar att bli utan stöd på grund av olika definitioner.

Men generellt brukar en säga att (Studier från CAN visar detta exempelvis)

10% av samtalen till Bris som handlar om vuxnas alkohol handlar också om om självmord

Magnus Jägerskog, Bris

Det vi vuxna som möter barn behöver göra är: 

På en samhällsnivå behövs mer saker: 

Och typ allt i föreläsningen utgick från Bris-rapporten Var det mitt ansvar.

Samtal om vägen framåt

Ett samtal mellan Cecilia Sjölander Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Johan Kaarme, Sveriges kommuner och regioner, SKR och Juno Blom, Barnombudsmannen. Samtalen handlar om vad vi behöver göra nu, för att komma vidare. Och här är några av punkterna som lyftes. 

Några andra kortkorta tips från Barnrättsdagarna 

Och kanske några korta egna reflektioner

Har du pallat läsa ända hit, wow. Du är imponerande!

Vi har också flera avsnitt i podden Barnrättssnack om ämnena som tagits upp. Här har du några av dom

Höga ambitioner och otillräckligt genomförande 

Riksrevisionen har granskat regeringens insatser för att stärka implementeringen av barnkonventionen inom skolområdet. Höga ambitioner men otillräckligt genomförande, det är underrubriken för Riksrevisionens rapport (RiR 2024:5), vilket är en ganska bra (men också snäll rubrik) och summering av barnrättsarbetet inom skolområdet. 

Riksrevisionen är en myndighet (med ett grundlagsskyddat oberoende) som granskar vad statens pengar går till, hur dom redovisas och hur effektivt pengarna används. Riksrevisionen kollar om myndigheter följer direktiv, regler, föreskrifter, om dom når sina mål och om statens insatser är effektiva. I korthet handlar det om att kolla att regeringen och myndigheterna gör det dom ska. 

För dig som inte kan hålla dig, eller inte orkar läsa hela kan jag avslöja en superkort summering av rapporten: Statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen har inte varit tillräckligt effektiva. Och för dig som orkar läsa långt, vassego!

En grej jag alltid tänker på i den här typen av granskningar är ju att det sällan är fokus på om barn får tillgång till sina rättigheter, utan det handlar ju om övergripande och strategiska grejer. Vad som finns på papper, vad som uttalas av ledning osv. För en tänker ju att i den bästa av världar leder en tydlig styrning till att det liksom trattar runt i en organisation och tillslut når barnet självt. Hade varit fint att läsa en granskning som börjar i andra änden nån gång, som börjar med barnen. Men, det är ett annat inlägg. 

Granskningsfrågor och underlag 

Den här granskningen handlar alltså om barnkonventionen, närmare bestämt har regeringens och vissa myndigheters barnrättsarbete varit tillräckligt?

Granskningen rör främst åren 2017-2023 och det är det är regeringens strategiska arbete för att främja genomförandet av barnkonventionen inom olika verksamheter som det handlar om. Inte allt som barnrättspoltiken omfattar. Det är regeringen, Barnombudsmannen, Skolinspektionen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten som berörts. Det är också fokus på grundskolan och rör därför inte andra skolformer som förskola, specialskola eller gymnasieskola. 

När riksrevisionen har kollat på detta så har dom utgått från ett par delar, en slags sammanslagning av barnkonventionen och skollagen. 

Utifrån dom delarna har då huvudfrågan i granskningen varit:  Är statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen effektiva? Så det är huvudfrågan, och för att kunna svara på den är rapporten (och granskningen) indelar i tre delar: 

Granskningen har bestått av en massa olika underlag. Skriftliga frågor till olika departement, intervjuer på myndigheter, myndighetsdialoger, underlag för lagändringar, regeringsbeslut och en massa rapporter. Det handlar om årsrapporter, utredningar kopplade till regeringsuppdrag, remissvar, interna styrdokument, rutiner och rapporter. Plus intervjuer med olika experter, elevorganisationer och intresseorganisationer.  

Den kortfattade slutsatsen som görs är, som sagt, att statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen inte har varit tillräckligt effektiva och regeringen behöver bli tydligare och mer samordnad i styrningen för att barnkonventionen ska få bättre genomslag i praktiken. 

Är regeringens styrning och uppföljning för att främja genomförandet av barnkonventionen effektiv?

När det kommer till regeringens styrning kan vi exempelvis läsa det här i rapporten:

Riksrevisionen lyfter exempelvis den nationella strategin för barnkonventionen (Prop. 2009/10:232). Det är såklart positivt att det finns en strategi, men den är nu 14 år gammal. Det finns ingen handlingsplan eller budget kopplad till strategin eller genomförandet och det finns ingen plan på om eller när den ska följas upp, utvärderas eller uppdateras.  Och strategin pekar ut en mängd aktörer som viktiga i arbetet men inte hur dom förhåller sig till varandra i genomförandet.Utifrån det uttrycker riksrevisionen funderingar kring om den liksom fyller nåt syfte, eftersom den inte utgör nån slags styrning. 

Det finns fortsatt problem med kunskap och tillämpning 

Riksrevisionen konstaterar att det finns en samsyn om att dom viktigaste utmaningarna med att genomföra barnkonventionen handlar om brister i tillämpningen. Det saknas fortfarande kunskap om vad barnets rättigheter innebär i olika sammanhang och myndigheter plus att och att efterlevnaden av konventionen försvåras av att det finns bristande organisatoriska förutsättningar. Fler personer uttrycker att verksamheter med pressad budget, personalbrist, hög personalomsättning och den typen av utmaningar kommer att ha svårt att fullt ut efterleva barnkonventionen oavsett hur lagar och kunskapsstöd är utformade

Rapporten beskriver att lagen om barnkonventionen har gett viss tyngd åt barnrättsarbetet, men mervärdet av lagen diskuteras. Det finns osäkerhet om vad barnkonventionen betyder för skolan, där barnkonventionen till viss del är transformerad i skollagen. Det lyfts också att förväntansbilden på hur stora utredning och bedömningar är svår att veta och att det därför är viktigt med fortsatta kunskapsstöd till kommuner, regioner och rättsväsendet. 

Är Barnombudsmannens insatser för att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen effektiva?

En kortare summering av den här andra granskningsfrågan är att det finns brister i Barnombudsmannens insatser med att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Rapporten lyfter exempelvis att

Exempelvis lyfter riksrevisionen att det är bra och viktigt att Barnombudsmannen involverar barn i utredningar och sånt. Men redovisningen och analysera av barnens åsikter behöver förbättras. Ofta synliggörs barnens åsikter genom sammanställningar och citat. Det saknas dock i vissa rapporter en tydlig analys av barnens åsikter, till exempel en kategorisering av åsikterna och diskussion om vad de betyder för rapportens frågeställningar. Likaså framkommer et generellt inte heller hur barnens åsikter har beaktats i arbetet. Där barn har medverkat som referenspersoner framgår inte hur barnens synpunkter har påverkat rapporternas inriktning eller utformning. Vilket ju givetvis måste bli bättre (det sista säger dock inte Riksrevisionen, det är jag som säger). 

Tillämpar skolmyndigheterna ett barnrättsperspektiv i sina interna och utåtriktade verksamheter?

Summeringen av den tredje granskningsfrågan är att skolmyndigheterna har olika förhållningssätt till barnkonventionen och därmed också tillämpar barnrättsperspektivet i olika utsträckning. Rapporten beskriver bland annat att:

En viktig aspekt som lyfts lite kortfattat i rapporten är att det finns tecken på att undervisningen om barnets rättigheter är för abstrakt idag och att barn inte får tillräcklig kunskap om vad rättigheterna innebär för dom själva. Det gör ju att barn och elever inte får den kunskap dom behöver för att förstå när rättigheter kränks, till exempel i möten med olika samhällsaktörer, men att dom därför eller inte har den handlingskompetens dom behöver för att kunna utkräva sina rättigheter. Detta borde pratas det om väldigt mycket mer!

Andra saker som riksrevisionen beskriver i granskningen

Det finns en bristande styrning från både regeringens håll och internt på både barnombudsmannen, skolverket och skolinspektionen. Och när det kommer till skolverket och skolinspektionen uttrycker riksrevisionen att eftersom mycket av produkter riktar sig till skolornas ledning och personal finns risk att barnets perspektiv åsidosätts till förmån för lärarnas eller organisationernas behov.  Och att när myndigheterna jobbar för ”alla barns bästa” utan att uppmärksamma hur barn har olika behov som kan behöva vägas mot varandra, riskerar vissa grupper av barn att missgynnas – exempelvis barn med funktionsnedsättningar eller normbrytande funktionsförmåga. 

Ytterligare grejer som tas upp i rapporten är:

Slutsatser och rekommendationer 

Den övergripande slutsatsen är att statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen inte har varit tillräckligt effektiva. 

Granskningen visar att statens insatser på flera sätt har främjat efterlevnaden av barnkonventionen, men det kvarstår viktiga problem som begränsar barnkonventionens genomslag. Därför behöver regeringen vara tydligare och mer samordnad i sin styrning och se till att barnrättsperspektivet finns med i lagstiftningsprocessen. Skolverket och Skolinspektionen behöver stärka barnrättsperspektivet i sina processer och i viktiga ärenden och beslut. Och Barnombudsmannen behöver stärka den analytiska kvaliteten i sina rapporter. 

Därför blir riksrevisionens rekommendationer dom här: 

Rekommendationer till regeringen:

Rekommendationer till Barnombudsmannen

Rekommendationer till Skolverket och Skolinspektionen

Vi har rätt långt kvar ändå

Det är ju lätt att känna när en läst en sån här rapport, att nähä barn och barns rättigheter va inte prio den här gången heller. För det är ju rätt tydligt att andra saker prioriteras eller att vi inte hittar sätt att integrera barnrättsperspektivet i våra ordinarie uppdrag och jobb.

Därför blir en ju samtidigt glad att läsa om Specialpedagogiska skolmyndigheten, som ju sticker ut i den här granskningen. Dels får dom inga som helst rekommendationer och det lyfts en hel del positiva saker. Såklart är inte allt tusen procent bäst, men det finns en tydlig styrning.

Vi hade ett avsnitt om Specialpedagogiska skolmyndigheten i podden Barnrättssnack för ett tag sen. Det är ett avsnitt där vi möter Astrid Lewin, pratar just om myndighetens styrning, vi döpte avsnittet till Rättighetsfokus genom struktur. Du hittar det här. Och det finns såklart många fler avsnitt om just implementering av barnkonventionen.

Och såklart, vill du snacka om utvärderingar och granskningar av din organisations barnrättsarbete så är det bara att skriva nåt så ringer jag upp.

Ett barnrättsperspektiv på lov - vilka frågor behöver vi fundera på?

Just nu är det vinterlovstider. Eller februarilov, marslov, sportlov och allt vad det brukar kallas. Lite beroende på var du befinner dig i Sverige. Men det finns ju också ett gäng andra lov: sommar, påsk, höst. Och det är ju då ett ypperligt tillfälle att ordna grejer för barn och unga, det är ju då dom är lediga och har andra möjligheter att upptäcka en ny grej, testa ett intresse eller djupdyka i det en verkligen tycker om att göra. Det dyker ju samtidigt då också upp en mängd frågor att fundera på, för att det ska bli så bra som möjligt och också barnrättsbaserat.

Är lov ledigt? Är barn lediga på loven?

Ett lov tänker jag handlar om vila, återhämtning, rekreation. Alltså artikel 31 i praktiken. Fast, det är ju inte det för alla barn. Hur ser det ut i där du bor? Är barn lediga, får barn möjlighet till återhämtning, lek, vila och ta del av och skapa konst, kultur?

Är det ens ledigt, eller är det massa inlämningar, läxor, prov, redovisningar osv direkt efter lovet? I min värld är det faktiskt inte ett lov, om det kräver massa jobb som vanligt. Hur mycket kommer jag slappna av, koppla bort och va ledig om jag har en presentation direkt på måndagen efter lovet? Eller om det ligger ett prov tisdagen när jag kommit tillbaka? Går det på riktigt att koppla bort? 

Hade du gjort det som vuxen? Om du visste att du skulle presentera en utredning, tjänsteskrivelse för ledningsgruppen, chefen eller nämnden eller kanske hålla i en grej på arbetsplatsträffen för kolegorna första eller andra dagen efter din semester? Hur hade det påverkat dig under din ledighet tror du?

Vem är det egentligen som bestämmer vad lov är eller vad en bra ledighetsgrej är?

Det finns en hel del att snacka om kring lov tycker jag. En av huvudfrågan är ju, är det är lov för alla barn och unga? Och sen kan vi liksom fylla på med egentligen hur många frågor som helst. Vi pratar oftast (tycker jag) om olika aktiviteter och vem som har tillgång dessa. Vilket är super!  Och det ska vi såklart fortsätta med. Den lite trixigare frågan som vi behöver lyfta mer är ju hur budgeten och bemanningen ser ut kring loven? Hur är lovprogrammen budgeterade, hur ser tillgången till lokaler, ordinarie och annan personal ut? Det får ni gärna börja snacka mer om.

En slags guide, frågelista eller tankar att reflektera kring kopplat till rättigheter, barn och lov.  

Artikel 2 - Barnets rätt till sina rättigheter utan diskriminering

Vi börjar i artikel 2, om allas lika värde och rättigheter. Artikel 2 handlar om att varje barn har rätt till alla rättigheterna. Barn ska slippa diskriminering. Väldigt konkret handlar det då om att förstå hur barn och unga har det i ditt område, verksamhet, kommun, region eller län. Hur ser barns levnadsvillkor ut och hur kan vi planera aktiviteterna utifrån det?

Artikel 3 - Barnets rätt att få sitt bästa prioriterat

Artikel 3 handlar om att vi som vuxna ska ta reda på vad barnets bästa är (inte en subjektiv åsikt) och prioritera det. Det betyder bland annat att vi behöver ha koll på vilka konsekvenser saker får för barn, att vi tar med det i vår planering, genomförande och uppföljning. 

Artikel 6 - Barnets rätt till liv och utveckling

Artikel 6 handlar om barnets rätt till liv och utveckling. Det innebär att vi behöver se barnet utifrån ett helhetsperspektiv, att det ska va tryggt och säkert och möjliggöra för barn att nå sin fulla potential. 

Artikel 12 - Barnets rätt att göra sin röst hörd och få sin åsikt beaktad

Artikel 12 är den artikel som tydliggör att barnets kunskaper, erfarenheter och åsikter ska respekteras och tas omhand i alla frågor som rör barn. Det betyder att vi behöver skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande. Och såklart, att vi möjliggör för barn att bidra till och vara med i planering, genomförande och utvärdering. 

Artikel 31 - Barnets rätt till lek, vila, fritid, konst och kultur

Artikel 31 ger barn rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Det är ju liksom ofta den som lovprogram och aktiviteter baseras på. Här behöver vi ju fundera på vilka förutsättningar har barn att exempelvis kunna leka eller vila?

Lov, barn och rättigheter

Det finns som sagt tusen frågor att fundera och arbeta kring för att möjliggöra för varje barn att få det bästa och barnrättsbaserade lovet.

Vill du göra en prövning av barnets bästa eller barnkonsekvensanalys kopplat till ett lov? Super. I podden Barnrättssnack kan du hitta en hel del tips, trix och inspiration. I avsnitt 102 lajvar vi exempelvis en barnkonsekvensanalys.

Spela roll för barn som växer upp med en vuxen som dricker för mycket

Den här veckan är det den så kallade uppmärksamhetsveckan ’Du spelar roll’. En vecka att uppmärksamma barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. I mer än 10 år har ett gäng olika aktörer lyft barns situation just den här veckan. Och tro mig det behövs. Därför är det så otroligt viktigt att du spelar roll!

Barn som lever i familjer där vuxna dricker för mycket alkohol finns överallt, i alla miljöer. Ett missbruk kan vara dold och det gör det ofta svårt att upptäcka barnen. Alkoholproblematik och missbruk är dessutom extra svårt att upptäcka eftersom ungefär 90% av alla vuxna i Sverige dricker alkohol.

Hur påverkas barnen och vardagen?

Och det kan vara mindre negativ påverkan till allvarliga och farliga situationer. Vuxnas alkohol påverkar, i olika grad, barns möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Ett missbruk påverkar vuxnas förmåga att tillgodose barns behov. Det kan handla om att barnen lever i kaos, kriser, förtvivlan, hopplöshet, svek och att det är skrämmande att se ens vuxen förändras i sitt beteende. 

Maskrosbarn gjorde 2019 en undersökning bland barn och unga i högstadiet och gymnasiet (och skolpersonal). Det resulterade i rapporten 'Fråga hur vi mår, inte hur det går' . Totalt va det 1046 personer som svarade på enkäten, 49% i högstadiet, 45% i gymnasiet och 6% i årskurs 1–6. Barnen och ungdomarna i enkäten svarade att

Och majoriteten svarar att deras hemsituation påverkat deras skolarbete negativt.

Varför berättar inte barn och unga för vuxna om hur dom har det hemma?

I Maskrosbarns rapport uttrycker ungefär hälften av barnen och ungdomarna att dom inte berättat för nån på skolan om hur dom har det hemma, trots att hur dom har det hemma påverkar skolan. Barnen och ungdomarna berättar att dom kan vara nedstämda, känna ångest och tappa motivation och energi.

Varför dom inte berättar för nån vuxen specifikt i skolan handlar om brist på tillit, rädsla, tidigare svek från vuxna, skam och lojalitet med sina vuxna. Det kan också handla om oro att inte bli tagen på allvar, att bli ifrågasatt eller att vuxna inte kommer tro på en. Dom berättar också att det i skolan inte finns tid, att en känner sig anonym och ingen vuxne som känner en på riktigt. Vilket bidrar till att en kan känna att relationen inte är autentiskt, att en känner sig som en i mängden och inte vill dela. 

En uttrycker det såhär: 

“Mina lärare har över 100 elever. Dom vet knappt vad jag heter och dom har definitivt inte tid för att lyssna på vad jag har för problem hemma. Dessutom så har jag inte den tilliten eller känner en så stark koppling till mina lärare.”

Se barnet, fråga, lyssna och agera - du spelar roll!

Det finns självklart många olika svårigheter och risker kopplat till att som barn leva i en familj med alkoholproblem. Men dom riskerna kan också minska eller försvinna om barnen får stöd och hjälp. Varje barn har rätt till en trygg uppväxt. Och du som vuxen kan bidra till det, genom att se barn i din närhet. Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!

Barn och unga har i olika sammanhang uttryckt att det är avgörande att du som vuxen vågar fråga, både en och många många gånger. Ge inte upp i att fråga hur barnet har det och framförallt hur barnet mår. Det tar tid att känna trygghet och tillit! 

❣️Va närvarande och lyssnande vuxen, granne, föreningsledare och se barnen i din närhet

❣️Dela med dig om du kan, av mat och mellanmål, aktiviteter, skjuts och tryggt häng 

❣️Hör av dig till socialtjänsten i din kommun när du känner oro för ett barn

Veta mer?

Det finns mycket information och kunskap att ta del av, från en mängd olika organisationer. Bris, Trygga Barnen, Maskrosbarn är några av dom som ger stöd till barn. Och det stödet är otroligt viktigt!

I podden Barnrättssnack har vi ett par avsnitt som tar upp barnets rätt till skydd och stöd relaterat att växa upp i en familj med alkoholmissbruk. I avsnitt 25 diskuterar vi artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, om rätten att skyddas från narkotika. I avsnitt 66 pratar vi med Oliva Trygg Larsen om organisationen Trygga Barnen och det stöd som finns för barn.

Och såklart, hör av dig om du funderar på nåt eller vill bolla en barnrättsfråga!

Implementering barnkonventionen, hur gör vi och i vilken ände börjar vi? Två väldigt vanliga frågor som inte har nåt solklart facit. Men! Det finns ett gäng saker som en bör ha koll på och göra för att en organisation ska komma framåt i arbetet med barnkonventionen och för att barn ska få tillgång till sina rättigheter.

Det här är för dig som fått ett uppdrag som handlar om att implementera barnkonventionen, eller att driva barnrättsarbetet på din enhet, avdelning, förvaltning eller i din organisation. Även om jag numrerat det som steg 1, 2, 3 osv, så betyder inte det att en måste göra i den här ordningen eller göra alla moment så fort det bara går. Vad ni gör, när och hur beror på din organisation och era förutsättningar. Ingen organisation kan liksom göra exakt samma grejer och få exakt samma resultat. Alla organisationer är unika. Och framförallt så handlar det om olika barn och unga som ni möter. 

Dom här 10 stegen gör det förhoppningsvis lite mer överblickbart hur en kan komma framåt i barnrättsarbetet, en variant på strategi helt enkelt. 

Så, här har vi då 10 steg i arbetet med barnkonventionen.


Steg 1 - kolla vad som görs

Få koll på hur ser det ut idag, vad är nuläget vi utgår från? Vilka beslut är tagna, vilka resurser är avsatta för barnrättsarbetet, finns det styrdokument och vad står i dom? Gör gärna en undersökning (en kort enkät kan funka utmärkt) för att ringa in vad verksamheterna själva tycker funkar bra, vad som är utmaningarna och vad som behövs för att levla upp och ta nästa steg i arbetet med barnkonventionen. Summera dom delarna ni ser att ni behöver jobba vidare med.

Steg 2 - kolla hur barn och unga har det

För att veta vad vi ska prioritera måste vi också veta hur barn och unga har det, hur ser livsvillkoren ut? Har alla barn tillgång till sina rättigheter? Jag är övertygad om att ni har ett gäng enkäter, brukarundersökningar och sånt där ni frågar invånarna, målgruppen eller besökarna om massa olika saker. Använd er av det, vad säger dom undersökningarna om olika barns tillgång till sina rättigheter? Låt barns och ungas livsvillkor va en utgångspunkt i arbetet framåt.

Steg 3 - Kolla med barn och unga själva

Hur är det att va barn där ni finns, hur uppfattar barn er organisation, hur kan en komma i kontakt med din verksamhet? Hur ser barn och unga själva på sina livsvillkor? Vet dom om vilka rättigheter dom har? Vad behövs för att barn och unga ska märka nån skillnad i barnrättsarbetet? Vilka prioriteringar tycker barn är viktiga att ni gör, och finns det kanske några saker barn och unga tycker ni ska sluta med?

Steg 4 - Få koll på rättigheterna och utbilda er tillsammans

En förutsättning för att barn ska få tillgång till sina rättigheter är att ni som vuxna och organisation har koll på barnrättsperspektivet och vad barnkonventionen handlar om. Det kräver att ni synliggör och reflekterar över er och organisationens barnsyn. Har ni vuxna koll på vilka rättigheterna är och vad dom kräver av er? Alla behöver inte veta exakt allt om barnkonventionen, men alla behöver ha koll utifrån sitt uppdrag. Så få med er folk och utbilda er. När ni har koll kan ni ju också säkra att barn själva har kunskap om sina egna rättigheter. 

Steg 5 - Få koll på andra och jobba tillsammans

Det finns garanterat flera andra i organisationen som också tycker barnets rättigheter är superviktigt, hitta dom! Teama ihop er och gör tillsammans! Det blir både roligare, klokare och når längre. Det gör också förankringsarbetet i organisationen lättare. Få med mer folk och gärna ett mandat att jobba vidare. 

Steg 6 - Sätt mål, ta fram en plan eller strategi

När ni nu har koll på vad som funkar i organisationen, hur barns tillgång till rättigheterna ser ut och också vilka krav barnkonventionen ställer på er så är det viktigt att få till ett systematiskt arbete. Det ska in i strukturer, rutiner, processer osv osv. Och ett sätt att få fart kan va att sätta en plan, strategi eller liknande som beslutas av nån bra smart person eller grupp, exempelvis högsta ledningen.

När ni tar fram målen, planen eller vad ni nu bestämmer er för, ska ni givetvis utgå från dom tidigare stegen (nuläget, barns livsvillkor, barns prioriteringar, rättigheterna). För en del verksamheter och organisationer är det viktigt att målen och planen är separerat från andra rättighetsfrågor, och för andra är det viktigt att ni synkar ihop det. Oavsett vad, så kolla och samordna så gott det går med annat arbete som mänskliga rättigheter, folkhälsa, social hållbarhet, agenda 2030 eller vad det nu kan va hos er. Tänk förstärkning och inte perspektivträngsel.

Steg 7 - Låt varje enhet, avdelning, förvaltning hitta sina områden att jobba vidare med

När ni nu har en gemensam riktning i form av planen behöver varje enhet, avdelning eller förvaltning hitta sin ingång i barnrättsarbetet. Alla behöver ställa sig frågorna: var finns barnen, hur påverkas dom av det vi gör och hur påverkas barns möjligheter att använda sig av sina rättigheter utifrån det vi gör eller inte gör? En behöver liksom göra ett till internt arbete och fundera på vad en gör bra, vad behöver bli bättre utifrån ett barnrättsperspektiv. Hur kan varje enhet, avdelning, förvaltning bidra till det gemensamma arbetet med barnkonventionen?

Steg 8 - Fundera på arbetssätt, metoder och verktyg

Prövningar av barnets bästa, barnkonsekvensanalyser, barnbokslut, barnbudget, barnråd, klagofunktioner osv osv osv. Har ni strukturer för sånt? Varje artikel i barnkonventionen ställer krav på dig och er. Och det finns ett gäng metoder eller verktyg för att synliggöra kraven, barnen och rättigheterna. Jobbar ni på ett sätt som gör det möjligt för er att ha koll på det? Har ni kollat på arbetssätten utifrån ett barnrättsperspektiv? Alla behöver hitta sätt att kunna analysera insatser, aktiviteter, verksamheter och beslut utifrån ett barnrättsperspektiv. 

Steg 9 - Gör jobbet!

Arbetet med barnets rättigheter behöver bestå av både strategi, snack och verkstad. Och det är alltså nu det ska bli massa verkstad tillsammans med barn och unga på alla nivåer i organisationen. Om det stannar i ett gäng dokument blir det väldigt mycket svårare att göra skillnad för och tillsammans med barn och unga. 

Steg 10 - Följ upp, utvärdera, granska det ni gör

Vad har blivit bättre för barn och unga? Tycker barn och unga själva att det blivit bättre? Nu när ni liksom jobbat ett tag med barnkonventionen, vad har funkat topp, och vad går trögt? Gör en genonmlysning av barnrättsarbetet, granska er själva eller möjliggör för barn att granska er, eller en extern utvärdering. Vilka är förändringarna som behöver till? Nya beslut, andra resurser, nya rutiner? Hur säkerställer ni kvalitet och hållbarhet i ett längre perspektiv? 


Implementering och genomförande av barnkonventionen är ett långsiktigt och hårt jobb

Dom här 10 stegen ger såklart ingen garanti för att varje barn ska kunna använda sig av alla rättigheterna. Men det ger en riktning för att komma framåt. Och för varje steg är det ett stort jobb som behöver göras, och det kommer dyka upp nya frågor längs vägen. Barnrättsarbetet är inte en spikrak väg framåt, det är en berg- och dalbana, rutschkana, motorväg, stig och emellanåt en labyrint. Så länge vi håller fast i rättighetsperspektivet så kommer vi komma framåt, förr eller senare. 

Tips och trix i barnrättsarbetet?

Jag har skrivit böcker som handlar om hur barnkonventionen kan omsättas i arbetet, för förskolan och socialtjänsten. Dom hittar du här. 

Och vi har i podden Barnrättssnack pratat en hel del om implementering och även snackat med olika myndigheter, kommuner och verksamheter i hur dom gjort. Kolla in Barnrättssnack här. 

Såklart är det bara att höra av dig, om ni fastnat på nåt steg eller vill komma vidare! Skicka ett mail här!

Att kolla tillbaka på året 2023 utifrån barnkonventionen är ingen rolig historia, inte om vi kollar nationellt (eller globalt). Det finns givetvis en mängd olika händelser, lagstiftningar, projekt och förändringar som förstärkt barnets rättigheter och möjliggjort för barn att få tillgång till sina rättigheter. Självklart finns det. Men det finns alldeles för många förändringar som driver bort synen på barn som rättighetsinnehavare och som visar hur långt vi har kvar till barnkonventionen blir verklighet för varje barn.

Men. Mitt i allt, så finns det ju människor och organisationer som gör så mycket bra, som driver på, protesterar och förändrar. Som kämpar. Det är en av dom finaste grejerna i mitt jobb, att jag får möta så många som agerar för barnets rättigheter. Några av alla dom roliga, viktiga uppdragen tänkte jag skriva nåt om här. Som en slags tillbakablick och summering av året 2023 och mitt arbete med barnkonventionen.  

Januari, Sverige granskades av FN

I januari genomfördes hearingen som en del i granskningen av Sveriges arbete med barnkonventionen. Hearingen är ett möte där representanter från Sverige får svara på frågor från FN:s kommitté för barnets rättigheter, om hur vi arbetat för att främja barnets rättigheter. Hearingen äger rum i Geneve, i Palais Wilson, och frågorna baseras på rapporterna som Sverige lämnat in, och dom möten som FN:s barnrättskommitté haft med olika civilsamhällesorganisationer. 

Den här hearingen kunde jag tyvärr inte va fysiskt på plats (Kan berätta mer om dom andra tillfällena när jag var på plats nån annan gång). Hursom. Hearingen är viktig, den ger dels en slags lägesbild och framförallt får Sverige rekommendationer för arbetet framåt. Vad är det vi behöver göra mer för att säkra varje barn sina rättigheter. (Mer hur en granskning går till kan du höra i avsnitt 6 av Barnrättssnack)

Januari va också poddinspelningsdagar, jag och Linus va i Stockholm och spelade in ett gäng avsnitt av Barnrättssnack. Och i slutet av januari så drog säsong 5 igång! 

Februari, Resande och concluding observations

Februari började jag i Gnesta med föreläsning för socialtjänsten, panelsamtalade om demokrati och barnets rättigheter på konferensen Förskola21. Och jag hängde också på Folk & Kultur i Eskilstuna. En mötesplats och konferens för frågor om kultur. Jag modererade ett samtal där kulturförvaltningen i Malmö pratade om den resurskartläggningsmodell som vi tog fram. Det är ett väldigt viktigt arbete som fler borde ta del av. (Vi har också pratat lite om det i Barnrättssnack, avsnitt 74).  I korthet handlar arbetet om att få kunskap om hur resurserna fördelas, om barn är så prioriterade som alla alltid säger. Och i såna fall kunna se, på vilket sätt är dom prioriterade. Ett arbete som typ alla borde göra!

Och, så kom ju också dom sammanfattande slutsatserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter. En kan säga att det är en slags summering av vad Sverige behöver göra för att leva upp till barnkonventionens krav dom kommande åren. I avsnitt 82 av Barnrättssnack så pratar vi om rekommendationerna om du vill veta mer.

Mars, En del fokus på barnets bästa

Inledde mars månad med en föreläsning för konstnärerna och dom som jobbar med projektet den Barnkonventionella lekplatsen. Vi har träffats och snackas innan, om barnrättsperspektivet och framförallt kring delaktighet och inflytande i arbetet med lekmiljöer för barn. Projektet är nu i slutfasen, och i korthet handlar det om att barn tillsammans med olika konstnärer skapar lekmiljöer. 

Hängde också i Umeå med Brottsoffermyndigheten, som en uppföljning på förra årets träff. Träffade myndighetens olika grupper och pratade om vad som hänt sen sist och liksom vilka fler steg som kan va viktiga för respektive grupp. Vi pratade en hel del om att kommunicera och lyssna till barnet.

Åsså hade vi uppföljningsträff i Halmstad, om kommunens arbete med barnkonsekvensanalyser. Vi gjorde ju ett stort jobb under 2022, med ett gäng utbildningar och processledning för att komma vidare i arbetet. Nu va det en träff för att samla erfarenheterna och titta liksom både bakåt och framåt.

April, Ledighet och konferenser

April va en lite annan månad, en pausmånad. Jag va ledig en hel del vilket kändes väldigt lyxigt och fint. SÅ det blev en kombination av att preppa och planera framåt, och sen va det ett par konferenser. Exempelvis va det ju Barnrättsdagarna och jag föreläste på Bris konferens om dom yngsta barnen, om rätten till stöd tidigt i livet.

Maj, Resande

Spela med lagen, det är ett väldigt intressant projekt! Det handlar om att ta fram ett stort fysiskt spel om barnkonventionen. Och dom som tar fram spelet är ett gäng ungdomar. Ägare är föreningen Dramamera och jag har förmånen att sitta i styrgruppen för Spela med lagen. Hur som, vi hade en heldag tillsammans med ungdomarna, där vi pratade om kritiken Sverige fick av FN:s barnrättskommitté och vi hade också uppföljning sen förra mötet. Har fått förtroendet att vara deras ombudsperson, så vi hade en uppföljning kring allt från arbetsmiljö till tidplan och planering. Förhoppningsvis får ni höra gänget i Barnrättssnack under 2024. Om vi får till logistiken, Spela med lagen finns i Sandviken nämligen.

Plus, jag föreläste i Strömstad, för kansliet på Min stora dag och Scenkonst Sörmland i Eskilstuna.

Juni och juli, Avrundning, planering framåt och ledighet

I korthet handlade sommarmånaderna om att spela in dom sista avsnitten av Barnrättssnack, planera för höstens grejer, exempelvis samtal på Bokmässan och ett gäng föreläsningar. Åt också väldigt mycket glass, godis och sånt!

Augusti, Fokus på Barnrättsssnack

Kickade igång hösten med inspelningsdagar av säsong sex av Barnrättssnack!

Och vi startade också upp en ny omgång av kursen Barnets rättigheter - en fördjupning via podd. Kursen som jag och Linus har på Dalslands folkhögskola. Det är en helt digital kurs om barnkonventionen där fokus inte är att liksom lära x antal olika faktagrejer. Utan fokus är samtalet om barnets rättigheter. VI har också valt att göra kursen utan kurslitteratur att läsa, vår podd Barnrättssnack är kurslitteraturen. I korthet är upplägget så att deltagarna får anvisningar om vilka avsnitt en ska lyssna på, en får några reflektionsfrågor eller uppgifter att göra och sen ses vi på digitala seminarier där vi fördjupar samtalet. Ett upplägg både vi och deltagarna är väldigt nöjda med!

September, Firande av 100 avsnitt!

På Alfons Åbergs kulturhus firade vi att Barnrättssnack fyllde 100 avsnitt. Måndag den 4:e september släpptes det 100:ade avsnittet av barnrättssnack, fattar du hur många minuters prat om barnets rättigheter som finns tillgängligt!? Det va en fin firandekväll, vi lekte, körde quiz, åt godis och lekte lite till. Det va himla fint att uppmärksamma Barnrättssnack med lite skoj!

Jag spenderade också två dagar tillsammans med socialförvaltningen på Ekerö kommun där vi tittade på hur dom kan bli bättre på att göra barnkonsekvensanalyser och hur det kan bli mer enhetligt över verksamhetsområdena kring analyserna.

Hängde också mer med Scenkonst sörmland, modererade samtal på Bokmässan. Och en helg och avslutning för stora delar av Min stora dags barn- och ungdomsråd. Några i rådet har blivit så gamla att dom inte längre är barn, vi hade en fin helg där vi jobbade som vanligt och samtidigt tackade av Clara, Olivia, Nanna och Noah. Dom har alla varit med från start, och dom låg ju bakom Glada John och Arga Lisa (om vuxnas bemötande).

Oktober, Internationella barndagen

Första jobbdagen i oktober var ju också internationella barndagen. En dag som oftast brukar handla mer om kanelbullar och kanelbullens dag än barnets rättigheter (skriver mer om det en annan gång). Tog del av ett viktigt samtal om Kultur som verktyg för att läka trauman och stödja sårbara barn och unga och föreläste sen på kvällen för innebandyföreningar i Gävleborg, Uppsala och Dalarna. Vi pratade om vad en innebandyklubb kan göra och tänka på i sin roll som förening när det handlar om att tillgodose barnets rättigheter. 

Va också med med i panelsamtal på konferensen Skolledare21 tillsammans med Magnus Jägerskog från Bris, Lilian Helgasson från Sveriges elevråd och Peter Bragner från Stockholms stad där vi pratade om ledarskap och ungas psykiska ohälsa och framtidstro.

November, att föreläsa tillsammans

För två år sen släpptes boken Barnkonventionen i socialtjänsten som jag och Ann Rask Samuelsson skrev och på Socionomdagarna föreläste vi tillsammas för första gången! Det va såklart med utgångspunkt i boken, men vi fokuserade på barnets bästa, om praxis, hur en gör en prövning och liksom allmänna medskick kring barnkonventionen, barnets bästa och barnkonsekvensanalyser. 

Fick göra en till tillsammansföreläsning! Om rätten till lek, konst och kultur och vikten av skratt tillsammans med artisten Camilla Rud för Clowner utan gränser. Clowner utan gränser ordnade utan tvekan det roligaste seminariet på hela MR-dagarna i Helsingborg.

Va också i Östersund och hade en heldag på Birka folkhögskola, åkte till Olofström och föreläste om barnets rätt till inflytande och träffade personalen på Kungälvs bibliotek för en kortare föreläsning. Plus föreläste och panelsamtalade på Erikshjälpens konferens på barnkonventionens födelsedag, med bland andra Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin.

December, Avrundningar

Decembers första dag hängde jag i Marks kommun hela dagen, på kommunens forum för barn och unga. Jag hade fått uppdraget att leda deltagarna genom barnets rätt till inflytande och delaktighet. Det va en dag som dels skulle ge ny kunskap, möjligheter till att dela erfarenheter och peka i en riktning framåt. Och det gjorde det!

Avslutade också uppdraget för Scenkonst Sörmland, ett uppdrag som pågått under året. Det har bland annat inneburit en genomlysning av regionens styrdokument och verksamhetens handlingsplaner, vi har gjort en kompetensutvecklingsplan och jobbat utifrån den. Vi har pratat om allt från barnets rätt till kultur och konst, att slippa diskriminering, inflytande  och delaktighet och att göra barnkonsekvensanalyser. 

Vi hade också avslutningsseminarium i barnkonventionskursen på Dalslands folkhögskola. Där deltagarna presenterade sina reflektioner över kursen och det vi samtalat om under hösten. 

Så det va en hel del avslutningar, avrundningar och tack. Och sen lite ledighet.

Tack för 2023, nu kämpar vi vidare i 2024

Är väldigt tacksam över att jag har fått möta så många härliga personer och organisationer, som alla kämpar för fullt för att fler barn ska få tillgång till sina rättigheter. 

Tack för att jag fått jobba ihop med er! 

Varje högtid delar jag samma förslag på förhållningssätt. Såna en kan ha nu under julen, nyår, vintern och i livet. Under vintern handlar det om en vit jul. Här hittar du livets förhållningssätt:

Det finns många anledningar att göra det. Det främsta handlar om att barn har rätt till trygghet och skydd. Barn har rätt att skyddas från en mängd saker, däribland alkohol och andra droger. Även om du tänker att det är en högtid och fest på olika sätt, så kom ihåg att vuxnas alkohol påverkar barn och unga. Därför är en vit jul viktig av så många olika skäl. 

Det sägs ofta att julen är barnens högtid. För att det ska kunna va barnens högtid behöver det va en trygg högtid. Därför behöver vi ju alla fundera på vad vi gör under ledigheterna för att barn och unga i ens närhet ska va trygga, ha en rolig och en fin vinterledighet.

Barnen som påverkas av vuxnas alkohol finns i din närhet

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har vart femte barn under uppväxten levt med någon förälder med alkoholproblem. Det är 430 000 barn eller 20% av alla barn i Sverige. Det är barn som finns i din närhet.

Karolinska institutet och Stockholms universitet gjorde 2013 en så kallad registerstudie (den första på detta området). Där kom dom fram till att nästan 1 av 10 barn lever i hem med missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. I studien visades att 7,8% av barn och unga i Sverige har minst en förälder som lagts in på sjukhus på grund av psykisk sjukdom eller missbruk. Det är typ 2 barn i varje klass. 

Folkhälsomyndighetens rapport från 2016 visar att 17% av barnen i Sverige har en förälder som varit i kontakt med någon om ett missbruk. Alltså typ varit på sjukhus på grund av ett missbruk, haft kontakt med soc, eller dömts i domstol för rattfylla. Det är ungefär vart sjätte barn som påverkas.

Vad säger egentligen barnkonventionen om en vit jul?

Barnkonventionen lyfter ju inte begreppet vit jul, men det finns många artiklar som på olika sätt tar upp trygghet och att skyddas från olika skadliga ämnen. Artikel 33 är en av artiklarna som handlar om just det. Det står såhär i den artikeln:

"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen".

Nu står det ju narkotika och psykotropa ämnen, och gör vi en djupdykning i vad det kan handla om så ingår alkohol i det. Och även om artikeln beskriver att vi ska skydda barn från användandet så inbegriper det också barn som anhöriga.

Så nej, det står inget om vit jul i barnkonventionen. Men vi som vuxna har ett ansvar för att barn är trygga. Och vuxna som är påverkade av alkohol försvårar för barn att va trygga.

Du kan göra skillnad som vuxen

Kom ihåg att du som vuxen är såå viktig! Fråga hur barnet har det, hur barnet mår, erbjud stöd och hjälp och berätta om alla dom organisationer som hjälper barn i liknande situationer. Och hör av dig till socialtjänsten när du är orolig för ett barn. Och när du har en paus, kolla vad exempelvis Trygga Barnen, Maskrosbarn och Bris skriver. Dom VET vad barn och unga tycker, känner och tänker om en sån här högtid och ledighet. Du kan lyssna på Olivia Trygg Larsen prata om vikten av att det finns trygga vuxna i avsnitt 66 av Barnrättssnack.

Och vet du, det finns inte nåt som heter att fråga barn för mycket hur barnet mår. Men tyvärr frågar vi ofta för lite. Kom alltid ihåg det, och kanske extra mycket nu när det är ledigheter för många. 

Frågor att fundera på för en vit jul

Till dig som funderar på det här med alkohol tillsammans med barn, kolla in och ta med dig IQ's riktigt braiga tips:

Va en trygg vuxen please! Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv! 

Det superkorta svaret är, inte alls och väldigt olika. Men sen finns det ju hur mycket som helst att skriva om just implementering och genomförande av barnkonventionen i offentlig och kommunal verksamhet.

Nyligen presenterade Bris resultatet av sin kommunenkät som Bris gjort några år nu. Totalt deltog 183 av landets 290 kommuner i undersökningen. Enkäten innehåller ett tiotal frågor som kan kopplas till implementering av konventionen med frågor som rör strategier, ansvar och organisering av arbetet med barnets rättigheter, rutiner och arbetssätt, om delaktighet och utmaningar och framgångsfaktorer. 

Hälften av kommunerna har en strategi för att implementera barnkonventionen 

Sammanfattningsvis kan en säga att ungefär hälften av kommunerna har en strategi för att implementera barnkonventionen i kommunens alla verksamheter. Och ungefär hälften av kommunerna har utpekat ansvar på en funktion eller grupp som ska jobba med implementeringen. 

I Blekinge län (Karlshamn, Karlskrona, Olofström, Ronneby, Sölvesborg) svarar alla kommunerna att dom har en strategi för implementeringen och 80% av kommunerna i länet har utsett nån eller några som är ansvariga för arbetet. 

Det visar sig också att om en kommun har en strategi för implementeringen av barnkonventionen är det större sannolikhet att det också finns en person som har ansvar för att jobba med det. I kommunerna som har en strategi är det 7 av 10 som har en person som ansvarar för implementeringen och där det inte finns en strategi är det 3 av 10 som har en person med särskilt ansvar. 

Få kommuner gör barnkonsekvensanalyser av budgeten 

Det är knappt 2 av 10 kommuner som gör en barnkonsekvensanalys av budgeten. Och i flera regioner är det ingen kommun som gör en sån analys. Totalt är det 17% av kommunerna som svarar att dom gör en barnkonsekvensanalys av budgeten, 72% svarar nej och 11% vet inte om kommunen gör det eller inte. 

Fler har arbetssätt och metoder som säkerställer barnets rättigheter 

Implementeringen och genomförandet av barnkonventionen ställer en mängd olika krav. Och en förutsättning för att det ska funka är ju att det sker arbete på alla nivåer i en organisation. En av frågorna i undersökningen var ’finns och används arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter inom olika verksamhetsområden’, såhär svarar då alla kommunerna:

Det betyder ju att nästan 9 av 10 kommuner svarar att barnomsorg, förskola, grundskola och fritidshem har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter. Och det finns ett gäng län där alla kommunerna svarar att dom har arbetssätt och metoder. 

Barns delaktighet och inflytande behöver stärkas

Eftersom kommunerna i hög utsträckning svarar att dom har metoder och arbetsätt som säkerställer barnets rättigheter kan en ju tycka att det borde finnas arbetssätt och strukturer för barns delaktighet och inflytande. Det är ju liksom en del av säkerställandet. Men det är inte exakt samma siffror. 

Alla kommuner fick svara på frågan om dom har ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktighet i beslut som rör dom (för olika åldersgrupper). Såhär svarade kommunerna:

Dom kommuner som svarade att dom hade ett strukturerat arbetssätt fick också svara på inom vilka verksamheter som dom hade just det. Det handlar då främst om grundskola och fritidshem, barnomsorg och förskola och socialtjänst. Sen kommer gymnasieskola, kultur, fritid idrott och föreningar. 

Utmaningar och framgångsfaktorer i arbetet med att implementera barnkonventionen

I enkäten fick kommunerna också svara på vad dom upplever är utmaningar i arbetet men också det som dom tycker funkar bäst i arbetet med barnkonventionen.

Lite motsägelsefullt svarar kommunerna att det som är den största utmaningen är rutiner, praxis och arbetssätt. Det är 72% av kommunerna som svarar det. Samtidigt säger ju 9 av 10 kommuner att barnomsorg, förskola, grundskola och fritidshem har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter. Men en kanske kan tolka det som att det handlar om att säkra det i alla verksamheter, eftersom det skiljer sig lite åt. 

Men såhär svara kommunerna på frågan Vilken eller vilka är idag de största utmaningarna i er kommun när det gäller arbetet med efterlevnaden av barnkonventionen?

Och på det som funkar bäst i efterlevnaden av barnkonventionen svarar kommunerna såhär: 

Sammanfattningsvis är en strategi för implementering av barnkonventionen viktig 

Bris konstaterar att det är stora skillnader mellan kommunerna i hur dom arbetar med implementering och genomförande av barnkonventionen. Och den här undersökningen visar att om kommunen har en strategi för att implementera barnkonventionen så har dom ”kommit längre” i arbetet. Dom kommunerna som har en strategi har i högre utsträckning arbetsätt och metoder och även strukturer för barns delaktighet. 

En strategi är ett bra steg! Nu står det ju inte såhär i Bris undersökning, men jag menar att det behövs lika delar strategi, snack som verkstad för att arbetet ska göra skillnad för barn. Och ytterligare en aspekt som hade varit intressant (och avgörande) är ju att lyssna på barnen i kommunerna, hur upplever dom att kommunerna arbetar. Gör deras strategier skillnad för barnen?

Ska vi höras och prata om implementering av barnkonventionen?

Vill du veta mer om olika steg i arbetet med att implementera barnkonventionen, och få tips och trix?

Vi har ett gäng avsnitt om just implementering av podden Barnrättssnack. Lyssna gärna på dom, eller hör av dig till mig, så pratar vi vidare!

Nu är det dags för lucia igen. Om en ska tro på rubrikerna och kommentarsfälten det skapar så verkar det va en grej vuxna har väldigt många åsikter om och blir riktigt riktigt upprörda kring. 

Vem ska få va lucia, vilka kläder en får ha på sig, vilka sånger och ord i sångerna en får använda och vad som egentligen passar in i ett riktigt luciafirande. Och givetvis det som dom senaste dagarna skapat rubriker, nämligen om det ska va ett firande för barnen själva eller för barnens vuxna?

Rubrikerna gör ju inte det lättare, dom har ju redan tagit ställning med rubriker som Skolor och förskolor portar föräldrar från luciafirande och Föräldrar stoppas från luciafirande. Vänd på det, visa att det handlar om barnen! Inte att det är nåt som barnens vuxna berövas. 

Om barnen inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då? Om pedagogerna uttrycker att många barn tycker det är jobbigt, har ont i magen och inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då?

Argument mot det öppna luciafirandet, med grund i barnkonventionen 

Uppenbarligen räcker inte barns egna viljor som argument. Så här kommer några argument till för den som känner att en vill slopa det öppna, offentliga luciafirandet på en förskola eller skola. Om det behövs.

Andra sätt att uppmärksamma lucia på

Om du känner åh nej, jag som verkligen älskar lucia och vill sååå gärna ta del av det. Ordna ett eget luciatåg! Och fråga om du, ni får uppträda på jobbet, förskolan, skolan, äldreboendet osv. Jag lovar det kommer vara många som är superglada. 

Och är det just barn som är grejen, att det är dom som måste ha konsert och uppträda så kan det här va alternativ (för dom barnen som verkligen vill uppträda)

Så summerar vi säsong 6 av podden Barnrättssnack

Det är en sån himla lyx att få snacka om barnets rättigheter med så många viktiga, inspirerande, generösa och superkunniga gäster! Avsnitt efter avsnitt efter avsnitt! Idag släpptes säsongens sista avsnitt, avsnitt 114. 

Tack till Barnrättssnacks fantastiska gäster och lyssnare

Tack tack tack tack till Lilian Helgason, Louise Dane, Ylva Mårtens, Peter Nilsson Ekman, Astrid Lewin, Karin Isaksson och Linn Köpsell, Christine Lidström och Frida Retz, Pontus Johansson, Victoria Eye och Anna Ekberg och Hans Olsson. Vi är så otroligt tacksamma för att ni alla på ett personligt och härligt sätt delat med er! 

Supertack till dig som lyssnat, gett feedback, tipsat oss och gillat, delat och kommenterat! 

Mitt i det mörkaste december, när det finns så mycket pissigt, när många tar flera steg tillbaka i arbetet med barnets rättigheter, när det på så många sätt blir svårare och svårare för många barn att få tillgång till sina rättigheter, känns det särskilt viktigt och fint att få möta er och va en del i  den här rörelsen som vill annat. Som varje dag kämpar för barns rättigheter.

Och megatack Linus, för att du ständigt sätter fokus på det enskilda barnet, fladdrar ut, gör allt väldigt roligt och på ett underbart sätt lyckas personifiera olika karaktärer i barnrättsarbetet. 

Budskapen till nästa års arbete med barnkonventionen och barnets rättigheter!

Nu tar vi med oss det här in i nästa år, eller hur: Va en jobbig jävel, tro på barn och va med barn!

Tack ALLA för säsong 6!

Och, har du inte hittat till Barnrättssnack än? Här kan du lyssna på alla avsnitt.

Följ
Nyhetsbrev
Få tips och trix på hur du kan arbeta med barnkonventionen. 

Copyright © Alla rättigheter förbehållna

crossmenu