Vuxna förstör tyvärr barns och ungas medverkan på konferenser alldeles för ofta. Om vi vill att barn och unga ska delta i paneler, seminarier och samtal behöver vi rannsaka oss själva och skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande.
Det är lätt att fastna i allt som går bakåt när det gäller barnets rättigheter, eller i hur vi misslyckas med att leva upp till barnkonventionens krav. Samtidigt finns det ju positiva saker, som att fler fattat vikten av barns och ungas delaktighet och inflytande, även på konferenser i panelsamtal och föreläsningar.
I grunden är det ju topp. Men, dom senaste åren har vuxnas ivran att ha med barn och unga kommit att ske på bekostnad av barnets bästa. Och väldigt ofta sker denna ivran helt oreflekterat av vuxna. Av dom som arrangerar, som leder samtalen och medverkar. Eller av beteendet hos dom vuxna i publiken.
I den här texten hittar du dels exempel på saker vi som vuxna måste sluta med och vad vi behöver fundera på när vi vill bjuda in barn och unga till våra konferenser och samtal. Du hittar det i dom här rubrikerna:
När vuxna inte kan låta bli
Minns väldigt väl en konferens för nåt år sen där arrangörerna stolt berättade att hela seminariet var ordnat av unga. Allt hade ungdomarna fixat! Det lät såklart väldigt intressant och jag såg till att va i tid för att lyssna.
Seminariet leddes av två unga moderatorer, och i panelen satt två vuxna och en ungdom. Ämnet? En metod eller typ koncept för ungas inflytande. På pappret kanon. Men, det va ett helt katastrofalt seminarium, om vi tittar på det utifrån just inflytande-aspekten.
Moderatorerna gjorde ett klockrent jobb. Det var inte dom som var problemet. Problemet var den vuxna projektledaren för inflytandeprojektet. Scenen va som vid dom flesta seminariesalarna. Moderatorerna stod lite vid sidan av tre ståbord, projektledaren bredvid dom, i mitten den deltagande ungdomen och längst ut i hörnet forskaren.
Så börjar samtalet.
Det börjar med att moderatorerna introducerar projektet och ställer några frågor till vuxna forskaren. Det är typiska vuxenfrågor, som kräver ganska långa svar. Sen får den unga deltagaren en fråga om vad hen lärt sig. Och sen fick vuxna projektledaren en fråga.
Hen flyttar på ståborden och tar sisådär 7 kliv framåt mot publiken och ifrån övriga paneldeltagare. Sen håller projektledaren typ en föreläsning som svar på frågan. Hen tar totalt över hela samtalet. Tar över bokstavligen med sin plats och positionering, med längden på sitt svar och genom att totalt rikta fokus på sig själv.
Efter ett tag gick projektledaren tillbaka till sin plats och moderatorerna fortsatte ställa frågor till dom andra. Mot slutet av samtalet hände en typ samma grej igen och moderatorerna försökte lite skämtsamt säga nåt i stil med:
Nu gör du ju exakt sådär som vuxna alltid gör- tar över.
Den vuxna skrattade mest till och förklarade hur viktigt det ändå va att säga en grej till. Och pratade fortsatte prata.
Det här händer alltså under ett seminarium där samma vuxna så stolt och glatt inför det hela berättat att ungdomarna planerat och ska genomföra alltihop. Där själva projektet handlar om ungas inflytande.
Tyvärr är det här inte ett tragiskt undantag.
Vi vuxna säger att vi vill lyssna på unga. Men vi tar över. Igen och igen.
Det är vi vuxna som är hinder för barn och ungas rättigheter. Tro inget annat.
Vad jag gjorde? Jag försökte se extra vänlig och snäll ut och riktade min blick mot ungdomarna så mycket jag kunde. Efteråt gick jag fram och sa att dom gjorde ett riktigt bra jobb och att det va synd att dom inte fick mer plats. Nån vecka efteråt pratade jag också med konferensarrangören och uppmanade att ta fram både stöd och krav till kommande evenemang där unga ska medverka.
Har du varit med om något liknande? Eller har du bra exempel på när det faktiskt funkat? Vad kan vi göra bättre?
Vill du ha med barn och unga på din konferens? Läs det här först.
Ju fler barn som bjuds in till konferenser, desto fler symboliska event verkar det ibland bli. Har dom senaste åren tyvärr fått se barn som blivit gulliga dekorationer och pynt, vuxna som druckit alkohol när barn uppträdde och i princip överröstade barnen som uppträdde. Har hört vuxna som förminskat barns berättelser och vuxna som mest pratat om sig själva istället för att lyssna och alldeles för många fler dåliga grejer. Det är ändå väldigt fascinerande, trots att vi pratar så mycket om barns och ungas inflytande och deltagande - så ska vi ändå alltid va med, och det slutar alltid med att vi tar över? Varför?
Jag vet att en "gör inte"-lista inte är optimalt (risken är hjärnan hoppar över inte, och istället tänker att en ska göra’t). Men. Ibland måste en faktiskt visa hur sämst vi kan va. Så, här är en inte-lista som jag hoppas vi kan förändra till kommande konferenser och mötesplatser.
Gör-inte-listan funkar lika bra för dig som arrangerar, föreläser, panelsnackar som för dig som hänger på konferenser. Det här är alltså saker jag själv sett dom senaste åren, inget hitte-på.
Gör inte det här när barn deltar på din konferens
❌ Ha inte barn som uppträder för att ha ett gulligt inslag på er helt annars supervuxliga konferens
❌ Kasta inte ut barnen på en scen utan nån som helst förberedelse eller info om vad det handlar om
❌ Sätt inte 8 vuxna och 2 barn i en panel när fokus ska va barnets perspektiv.
❌ Ha inte den vuxnes förnamn, efternamn och titel på skärmen när barnet syns med förnamn och ålder
❌ Presentera inte medverkande vuxna med ett cv och allmänt lång erfarenhets- och kunskapslista med och medverkande barn med namn och skola.
❌ Försök inte impa med alla förkortningar, extra svåra ord och sånt som ni brukar använda inom er organisation.
❌ Ge inte barnen dom dåliga mickarna och vuxna helt fungerande mickar
❌ Ge inte vuxendeltagarna varsin mick när barnen får dela på en mick
❌ Gå inte fram till barnet i panelen efteråt för att berätta hur bra du och din verksamhet är
❌ Gå inte fram till barnet efteråt för att försvara och försöka förklara varför du tror att den vuxne gjorde si eller så, när barnet berättat om kränkningar eller att vuxna inte lyssnat
❌ Bjud inte in barnen till möte med dig för att det låter bra där och då i panelen, men att du sen skiter i att svara när barnen kontaktar dig och vill fortsätta samtalet
❌ Se inte förbannad och sur ut exakt hela tiden när barn pratar i din panel men glad och nickande när vuxna pratar i din panel
❌ Ta inte förslag som barnen lyft och förminska dom för att göra en poäng av att ditt förslag är ’bättre'
❌ Om din vuxen-powerpoint inte gör som du vill, låt inte det ta tid och fokus från det barnen vill förmedla. Ta inte över och skapa drama om en powerpoint!
❌Va inte den sura i publiken som kritiserar barnet för det hen sagt om hens upplevelser av andra vuxna
❌ Ställ inte gränslösa frågor om barnens upplevelser, trauma och känslor när du är publikperson
❌ Fota och filma inte barnen hej vilt och lägg ut på alla sociala kanaler som finns
Vill du att barn och unga ska medverka på din konferens? Gör det på rätt sätt.
Så, vad behöver vi göra istället då? Här kommer lite tankar eller råd till dig som vuxen som fixar konferenser där barn och unga medverkar.
Innan du ens börjar planera din konferens fundera på varför barn och unga ska vara med. Är det för att ni behöver bredda representationen, för att deras röster verkligen behövs, för att det ska se bra ut, eller för att det vore kul?
Barn och ungas tankar och medskick kan va med utan att dom fysiskt måste va där. Ni kan på massa olika sätt lyfta fram barns och ungas kunskaper, erfarenheter och medskick till vuxna på konferensen utan att dom måste va fysiskt på plats. Det är också ett alternativ.
Ibland är det mycket bättre att inte ha med barn och unga alls än att vi helt oreflekterad typ kastar in barn och unga i ett sammanhang som inte är schysst.
Du behöver såklart göra olika saker beroende på om du är arrangör eller om du är den som tar med barn och unga till en konferens för att dom ska medverka.
Om du är arrangör fundera exempelvis på dom här grejerna:
hur kan barns perspektiv lyftas utan att barn själva är fysiskt närvarande i rummet?
hur vill barn själva medverka?
vilka teman och områden tycker barn att ni ska foka på under konferensen?
hur kan vi skapa en trygg miljö där barns röster tas på allvar?
hur kan vi se till att barn inte är en minoritet i en vuxendominerad programpunkt
hur kan vi minska maktobalanserna? Och hur kan vi göra så konferensen är kul och intressant för dom barn som är med?
vad innebär det för barn att missa skolan, hur kompenserar du för det?
se till att barn får stöd och info både före, under och efter konferensen.
Så möjliggör vi för barn och unga att medverka på konferenser – före, under och efter
Du som vuxen har ett ansvar om barn och unga deltar i paneler, samtal eller seminarier. Det räcker inte att bara att se till att dom liksom får en plats i programmet. Du behöver skapa förutsättningarna, så det blir så bra som möjligt! Det gäller att fundera på grejer både före, under och efter för att medverkan ska vara meningsfull och trygg.
Här är en lista på grejer som en kan fundera och tänka på. Listan kan såklart göras längre, så fyll gärna på med dom grejer som barnen du möter vill ha med på listan.
Före konferensen, seminariet eller samtalet
Frivillighet. Se til att det är frivilligt såklart. Inget tvång och en får ångra sig.
Information. Ge info, så dom vet vad det är för sammanhang vad det hela kan leda till och hur deras medverkan kan va
Formerna. Prata om formerna för medverkan, hur vill dom delta? Snack, video, samtal, intervju, debatt. Hur vill dom själva att det ska va?
Relevans. Upplever barn och unga själva att konferensen är relevant? Är frågorna viktiga för dom? Är det ett ställe där deras kunskaper och erfarenhet kommer till sin rätt och respekteras?
Förberedelserna. Vilken förberedelse är viktig för dom själva utifrån det seminariet ska handla om. Behövs mer info, stöd med anteckningar eller manus. Skriv ut och fixa det dom behöver.
Lokalen. Kolla vilken info dom vill ha om scenen. vill dom stå, sitta, ha handmickar eller myggor.
Tillgängligheten. Ha koll på tillgängligheten. Vad är det barnen och ungdomarna behöver för att det ska funka, och se till att arrangören kan möta det.
Ledighet. Se till att du har fixat ett intyg till skolan i förväg, som de kan använda om de vill. Dom ska inte behöva be om det själva.
Kostnader. Ha koll på om det innebär resekostnader som ni behöver fixa, kostnader för mat och om dom får betalt för sin medverkan eller inte
Signaler. Prata och bestäm innan om ni vill ha vissa signaler eller tecken att kan använda under själva samtalet - om en blir nervös, får panik, vill pausa eller nåt annat.
Riskmedvetenhet. Är konferensens tema eller det barn förväntas dela med sig av frågor som kan kopplas till olika former av risker? Är det känsliga frågor, områden som har inneburit ett trauma? Finns det konsekvenser relaterat barnens medverkan, som ni måste adressera och säkra upp? Har barnet en allergi eller sjukdom ni behöver ha koll på eller kan eventuella resan till konferensen innebära risker?
Ansvar. Vem tar omhand det barn och unga berättar? Vet ni redan innan om det handlar om ren info, att det ska ageras på eller nån som ska ta omhand. Vem ansvarar för att det som sägs ageras på - om det är syftet?
Under konferensen, seminariet eller samtalet
Fotoregler. Inled programpunkten med att berätta vad som gäller kring foto och filning av dom barn och unga som medverkar. Oavsett vad som står i programmet bestämmer ni tillsammans med barnen hur ni vill ha det.
Löftet. Ställ inte andra frågor än dom ni kommit överens om (om ni inte kommit överens om att det är ok att ställa vilka frågor som helst)
Signaler. Håll koll på signalerna och tecknen ni kommit överens om
Teknik. Strular tekniken, skit i det. Låt inte det ta fokus från det barnen vill förmedla.
Sista ordet. Ställ en extra fråga om det är nåt dom själva velat säga men inte fått utrymme att berätta. Säkerställ att dom fått fram sitt budskap.
Efter konferensen, seminariet eller samtalet
Snacka direkt efteråt - hur kändes det?
Följt upp efter ett tag- hur va helhetsupplevelsen, vad har hänt sen dess?
Reflektera över din medverkan som vuxen- fråga om det är nåt du som vuxen skulle ha gjort på annat sätt?
Reflektera över arrangemanget - är det nåt arrangören borde veta om?
Vill du skapa förutsättningar för barns och ungas deltagande och inflytande på din konferens, seminarier eller samtal?
Vilka är dina erfarenheter? Ska du planera en konferens, seminarier eller liknande? Vill du snacka om hur det kan bli ett meningsfullt tillfälle för alla, även barn och unga som medverkar? Jag är gärna med och planerar er grej så det blir barnrättsbaserat!
Och vill du ha det här inlägget som en enkel, variant på checklista - hör av dig.
Och hör av dig om ni vill ha stöd i att ta fram strukturer eller metoder för barns och ungas inflytande. Jag utvecklade exempelvis ett koncept för typ tre hundra år sen när jag jobbade i Kungsbacka kommun, kommunutvecklare. Det är en struktur en kan jobba med, långsiktigt. Idag finns det kommunutvecklare på väldigt många ställen runt om i Sverige. Det är såå roligt och bra! Du kan läsa mer om konceptet här: Kommunutvecklare - ett jobb, en metod, lärdom och barnrättsarbete i praktiken!
Hoppas vi hörs!
Och just ja! Vi har pratat om barns och ungas delaktighet och inflytande under många avsnitt av Barnrättssnack. Du hittar ett av dessa här.
Vinsterna för både barnet och samhället är många. Majblomman har räknat vad det skulle kosta och menar att det är dags för en nationell reform för fri kollektivtrafik för att få bort transportfattigdomen bland barn.
Tillsammans med forskningsinstitutet Rise har Majblomman räknat på vad det skulle kosta, vilka besparingar familjerna skulle göra i form av restid och körlängd. Men också vad forskningen säger om fri kollektivtrafik för barn och unga, i länder och städer där det finns.
Med fri kollektivtrafik menas att alla mellan 12 och 18 år skulle få åka gratis pendel, buss, tunnelbana, spårvagn, båt på kvällar, helger och lov. Skolresorna är ju redan gratis för barnen.
I den här texten hittar du en summering av Majblommans rapport och hur gratis kollektivtrafik för barn är en självklar barnrättsfråga.
Finns det gratis kollektivtrafik för barn i Sverige?
Majblomman har ställt frågan Erbjuder kommunen gratis kollektivtrafik på lov, kvällar och helger för barn och ungdomar i åldrarna 12 - 18 år? Och såhär svarade dom:
9% ja, för alla
6% ja, för vissa
4% inte relevant på grund av begränsat kollektivtrafiksutbud
3% vet inte
78% nej
En av kommunerna som erbjuder gratis kollektivtrafik är Östersund (och hela Jämtland typ). Där gäller det personer mellan 6 och 19 år. Det infördes redan 2015 och det har visat sig att barns och ungas bussresor ökade med 50%, och det handlar främst om fritidsresor. I Östersund ökar fria kollektivtrafiken barns rörelsefrihet och fler känner sig trygga i närområdet.
Men nationellt sett är det närmsta vi kommer fri kollektivtrafik sommarlovskortet som fanns 2018-2020 för alla högstadie- och gymnasieelever.
Vilka positiva effekter har gratis kollektivtrafik?
Majblomman skriver att fri kollektivtrafik för barn är en social investering med garanterat god avkastning. I rapporten samlas forskning från Storbritannien, Finland, USA, Norge och Estland. Och det är entydigt att vinsterna är många, för barnet, barnets familj och samhället i stort.
Positiva effekter för barnet är:
ökar möjligheterna att både ha ett fritidsintresse och va med i aktiviteter
totala fysiska aktiviteten ökar
ger mer självständighet, självförtroende, trygghet och ökad säkerhet
minskad oro för att utsättas för brott
fler promenader och mer cykling
bättre möjligheter att upprätthålla sociala relationer
fler spontana resor efter skolan
Positiva effekter i ett samhällsperspektiv:
bidrar till ökad jämlikhet och social inkludering
egenvärdet, grupptillhörigheten och identiteten som samhällsmedborgare tycks bli starkare
barn i familjer med låga inkomster kan resa mer tillsammans
färre trafikskador
minskar synen på bilägande och transporter med bil som statusmarkörer
kollektivtrafik blir ett mer naturligt resval
mer aktivt resesätt, när barn reser ihop står dom ofta upp och pratar med varandra
utsläppen av avgaser minskar
Gratis bussresor i London har blivit ett socialt inkluderande sätt för unga människor att få tillgång till utbildning, tjänster och sociala aktiviteter utan att minska deras fysiska aktivitetsnivåer eller förskjuta andra åldersgrupper från bussresor
Majblomman
Vilka är argumenten mot gratis kollektivtrafik?
Kostnaden såklart. Det är väl (antar jag) det största och nästan enda motargumentet. Majblomman och Rise har räknat vad en sån här reform skulle kosta och kommer fram till 591 miljoner kronor årligen.
Bild från Majblommans rapport En meningsfull fritid bara en hållplats bort.
Det innebär alltså en kostnad för staten. Och samtidigt innebär det stora besparingar för barnens vuxna, både i form av tid och pengar. Besparingen för Sveriges barnfamiljer skulle alltså vara 1251 miljoner kronor för minskad tid för skjuts och 1728 miljoner kronor för kortare körsträckor och bensin.
Bistånd och behovsprövningar istället?
När det pratas om fri kollektivtrafik lyfts ofta ett alternativt sätt med bistånd och behovsprövningar istället. Det vill säga att istället för att ge alla barn gratis kollektivtrafik är det bättre att bara ge dom barn som behöver det fri tillgång till kollektivtrafiken, ett slags ekonomiskt bistånd.
En studie som kollat på det visar att biståndsprövnig för enskilda barn brukar va trixigt. Det innebär kostnader för administration. Först behöver en ju bestämma vilka barn som skulle omfattas av de, vilka regler som gäller helt enkelt. När reglerna är på plats kommer det ju till ett beslut, och det beslutet måste ju nån ta. Så det finns både tid och pengar och nåt slags system som ingår i det paketet. Kanske behövs också nåt slags kontrollsystem för att se till att det funkar. Utöver det kanske till ska till kontrollanter i kollektivtrafiken och hanteringen av böter om dom ska dela ut sånt. Dessutom kan det finnas en stigmatiserande faktor i behovsprövningar som kan påverka barns och ungas resande.
Minskar inte barns totala fysiska aktivitet om dom åker mer kollektivt?
En vanlig missuppfattning är att om barn åker mer kollektivt så kommer dom röra sig mindre. Istället visar det sig va tvärtom. Den totala aktiviteten ökar, det bidrar till ett mer aktivt resesätt och ökad säkerhet när barn har möjlighet att resa fritt till sina aktiviteter. Med gratis kollektivtrafik blir det fler promenader och mer cykling fram och tillbaka från hållplatserna.
Barn som reser kollektivt tillsammans tenderar också att stå upp tillsammans i grupp och snacka med varandra, det blir alltså ett aktivt och socialt sätt att resa.
Hur hänger gratis kollektivtrafik ihop med barnkonventionen?
I alla år som jag jobbat med frågor som rör barns rättigheter och särskilt barns inflytande har några frågor återkommit i typ alla dialoger mellan barn, unga och beslutsfattare. Billigare eller gratis kollektivtrafik är en sån sak. Så många år som barn själva faktiskt tjatat om hur viktigt och många gånger avgörande det är för deras skola, fritid, vänner, jobb och mycket mer. Och vuxna har alltid svarat, det går inte, det är för dyrt. Några ungdomsråd och ungdomsfullmäktige har ju lyckats få till utökade tider eller billigare på loven.
Jag tror att vi vuxna så otroligt kraftigt underskattar det beroende som barn tvingas ha till vuxna genom att kollektivtrafiken kostar pengar.
Artiklarna i barnkonventionen som handlar om gratis kollektivtrafik
Nu står det ju inget i barnkonventionen specifikt om gratis kollektivtrafik, men väldigt många delar av den problematik barn upplever handlar ju om att inte få tillgång till flera av rättigheterna. och där är gratis kollektivtrafik en hjälp, det kan göra så att fler barn får tillgång till och kan använda sig av sina rättigheter!
Vi ska ju alltid se konventionen som en helhet, att rättigheterna är odelbara och beroende av varandra. Men det finns ju några artiklar som berör den här frågan mer än andra. Dom är till exempel:
Artikel 2. Alla barn har samma rättigheter och lika värde, ingen får diskrimineras. Men ändå så spelar både bostadsort och familjens ekonomi roll när det kommer till kollektivtrafiken. Som barn ska du inte behöva ha tur att råka bo i en kommun som erbjuder fri kollektivtrafik, eller att din familj har råd att betala din biljett. Du ska inte heller behöva ha kommit upp i en viss typ av ålder. Fri kollektivtrafik borde gälla varje barn.
Artikel 3. Barnets bästa ska prioriteras. En kan ju se Majblommans rapport som en variant på en barnkonsekvensanalys. Dom har kollat på en mängd saker och ser att barnets bästa hade utan tvekan varit fri kollektivtrafik, och det borde få väga tyngre än dom kostnader som är det motstående intresset här.
Artikel 4. Staten ska till fullo av sina resurser genomföra rättigheterna. Det gäller att ha koll på budgeten för att kunna avgöra om en nyttjat sina resurser till fullo. Det här är en prioritering och investering som ger plenty tillbaka.
Artikel 6. Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Barns möjligheter till mer fysisk rörelse, att kunna upprätthålla sociala relationer, ökad trygghet och minskad oro för brott, ökad självständighet och självförtroende ja listan kunde ju göras rätt lång på vad fri kollektivtrafik kan ge barn. Det inte bara bidrar till utan är en väldigt viktigt del i barns rätt till liv, överlevnad och utveckling.
Artikel 12. Barn har rätt till delaktighet och inflytande. Om barn och unga kämpat för bättre möjligheter till resande och fri kollektivtrafik under många många år, är det inte på tiden att vi lyssnar då?
Artikel 15. Barn har rätt att va med i föreningar, klubbar och liknande. Många gånger är resor en förutsättning för att kunna va med i olika aktiviteter och föreningssammanhang. Ens engagemang i en förening ska inte vara avhängigt om du har råd med bussbiljetten eller inte.
Artikel 31. Barn har rätt till lek, vila, fritid, rekreation, kultur och konst. Fri kollektivtrafik är för många barn en förutsättning för att både hitta och testa på olika fritidsaktiviteter, för att hitta din grej. Men också för att regelbundet kunna delta, att få tillgång till en meningsfull och aktivt fritid.
Gratis kollektivtrafik för barn är inte bara en hållbarhetsfråga, det är en väldigt tydlig barnrättsfråga. Det kommer göra att fler barn kan använda sig av sina rättigheter. Därför är Majblommas arbete för en nationell reform för barn en otroligt viktig fråga, som fler organisationer borde ställa sig bakom.
Prata mer om barn, rättigheter och kollektivtrafik?
Det finns ett planerat och oinspelat avsnitt av Barnrättssnack om just barnets rättigheter i kollektivtrafiken. Men fram till dess att vi spelat in och publicerat det, så får du istället gärna höra av dig så kan vi snackas mer! Maila mig!
Och bra att veta, många regioner publicerar olika typer av rapporter kring barns resvanor som kan va intressanta att ta del av. Kolla i din region helt enkelt.
När vi pratar om att implementering barnkonventionen eller att integrera ett barnrättsperspektiv kan det ibland låta som att det finns en manual eller lista att följa, som löser allt på nåt magiskt sätt. Men, så är det ju inte. Det finns exempelvis förutsättningar att fundera på, innan du ens börjat ta tag i den där handlingsplanen.
Jag brukar alltid säga att en inte kan börja i fel ände – och det finns det inga facit.
Men om du skulle börja på det som kan kännas som "fel ände", kommer du att märka det förr eller senare. Och det är okej – för du kommer att lära dig av det, och det kommer ändå att leda till något bra. Jobbet är liksom inte gjort förgäves. Det kan det aldrig va när vi jobbar för att främja barns rättigheter.
Arbetet med att integrera ett barnrättsperspektiv i en organisation eller verksamhet är inte en rak sträcka från A till B. Det är mer som en berg-och dalbana, ibland en labyrint och det kan samtidigt kännas som både en bergsbestigning och nedförsbacke.
Det finns inga universella svar. Allt handlar om vilken organisation ni är, var ni befinner er och vilka förutsättningar ni har för att göra jobbet, både just nu och på längre sikt. Och vi måste hela tiden se att och hur det vi gör, ska göra skillnad för barn och barnets möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Förvånansvärt många gånger göms (och ibland glöms) faktiskt det längs vägen.
I den här texten tänkte jag bryta ner några förutsättningar. Detta kan ses som en startpunkt, men måste såklart inte va det. Min erfarenhet säger att det gör jobbet lite mer överblickbart och lättare att veta i vilken riktning vi ska gå.
Bra att påminna, jag pratar om ett övergripande organisationsperspektiv. Så är du en enhet, avdelning eller så, så kanske du behöver formulera om och bryta ner det. Men principerna är ju domsamma tänker jag.
Med andra ord, jag kommer lista vilka förutsättningar som är bra att ha koll på för att implementera barnkonventionen i en organisation. Och det genom dom här rubrikerna:
Finns det förutsättningar för att arbeta med barnrättsperspektivet i din organisation?
Om det finns tid, pengar, kunskap, vilja, förståelse, beslut och mandat, kommer arbetet givetvis att gå både snabbare, lättare och smidigare. Så det är ju en start, att liksom kolla lite var ni står och vilka förutsättningarna är. Dom förutsättningarna säger i princip alltid vilka steg som behöver prioriteras och organisationens avsikter, ambitionsnivå och uthållighet.
Och. En annan viktig sak. Förändring sker inte alltid genom stora projekt med hur mycket pengar som helst där en gör allt på en gång. Den sker faktiskt i det dagliga arbetet, med små små kontinuerliga steg framåt. Det kanske inte syns på pappret alla gånger, men på lång sikt ger det resultat.
Hur mycket tid kan vi avsätta för barnrättsarbetet?
Är det en person som har fått ett uppdrag, som har utrymme i sin tjänst? Är det en arbetsgrupp som ska sondera läget i organisationen? Har din chef hintat om att det kan va bra? Eller känner du själv att jag pallar inte vänta längre?
Försök att tänka i termer av procent av tjänst eller tjänster. Hur mycket tid finns det egentligen?
Det är lätt att tänka att ju mer tid, desto bättre – och visst underlättar det om du har plenty tid. Men jag skulle säga att uthålligheten är viktigare än att maxa en intensiv period och sen inget mer.
Har du kollat med chefen om barnrättsarbetet också står i din arbetsbeskrivning? Bra att börja där. Har du redan 100% barnrätt i din tjänst - grattis, kör på!
Vilka funktioner och personer kan bidra till barnrättsarbetet?
Börja med att lista de personer som du ser kan bidra till barnrättsarbetet, både i stort och smått!
Förutom att det brukar va viktigt att det finns en samordnare, strateg eller ledare som driver arbetet, behövs även andra som kan stödja det. Det vill säga personer som kan lägga en timme eller tre lite här och var.
Det här gänget som ni samlar (många eller få) sitter ju på en stor kunskap om vilka som kommer påverkas stort eller litet av barnrättsarbetet. Typ hur mycket jobb det kommer kräva av dom olika delarna av organisationen. Supportpersonerna (eller nyckelpersoner om du hellre vill kalla dom det) är dom du behöver få med dig. Dom behöver fatta grejen.
Dom kan sen funka som förankrare, bryggor, allierade och hejaklack. Dom kan funka för att agera både styrning, stödning och störning.
Nästa steg blir sen då att preppa för att se om du kan samla dom supportarna i ett möte eller workshop, där ni gemensamt lägger en plan. Men det kommer sen.
Hur ser det ut hos er idag? Kan du redan nu identifiera några nyckelpersoner att involvera?
Vem fattar besluten kring barnrättsarbetet?
Vem eller vilka har bestämt att det ska eller inte ska bli nåt barnrättsarbete, eller just den inriktningen på arbetet? Det är bra att ha koll på vilka dom är och vilken möjlighet till dialog som finns.
I många organisationer finns både formella och informella beslutsfattare. Det kanske på pappret är en person som har beslutsrätten eller delegationen. Och samtidigt finns det ofta någon annan som har en övergripande koll på vad som är på gång och vilka frågor som prioriteras. Den personen kommer kanske inte aktivt stoppa ett barnrättsbeslut, men andra grejer kan påverka. Och det är dom grejerna vi behöver få koll på. Därför behöver vi veta beslutsvägarna, och personerna runt dom.
Så vilka är dom här personerna? Och fundera på vad dom behöver för att se hur barnrätten kommer in, kan kroka arm, underlätta eller bidra till alla dom andra viktiga gr3ejerna som personen har koll på.
Vad säger besluten om barnkonventionen?
Finns det ett politiskt beslut, chefsbeslut, ett styrdokument, en riktlinje som säger nånting om barnkonventionen? Finns det grejer om barnkonventionen och implementering nedskrivet nånstans, vad uttrycker dom? Vad finns det för uppdrag att jobba med och vem ska göra vad?Står det nåt om vem som följer upp det hela, vem saker ska rapporteras till?
Om det redan finns beslut så finns ju ett par vägar att gå.
Är det ett beslut som inte stärker barnets rättigheter, ja men då kanske ni ska påbörja ett arbete med att få till ett nytt beslut.
Är det ett beslut som är helt ok, men som kan bli bättre. Preppa så tidigt som möjligt för revideringen, förr eller senare kommer det väl förhoppningsvis ett nytt beslut (exempelvis om det är en strategi, policy eller handlingsplan). Då är det bra att va redo. Kanske behövs en utvärdering, uppföljning, initiera då en sån?
Är det ett beslut som är svinbra - grattis och kör på!
Finns det förståelse för varför barnrättsarbetet behövs? Är organisationen redo för förändring?
Förståelse och att va redo. Det är svårt att mäta, men har ni nån feeling för om det är fina ord på papper eller om det faktiskt finns en insikt om varför organisationen behöver stärka barnrättsperspektivet? Ses barnrättsfrågorna som viktigt, men kanske inte riktigt prioriterat? Får ni svaret det här gör vi redan? Eller uppfattas det som svårt, krångligt eller onödigt?
För att en implementering eller integrering ska funka behövs både en struktur och kultur som stödjer förändringsarbetet. Finns det beredskap och vilja till att förändras? Om alla är nöjda med hur arbetet funkar idag spelar det ingen roll hur viktigt det är att lyssna på barn, eller att det är en lagstadgad rättighet – en tycker ju ändå att arbetet funkar tillräckligt bra utan barnets röst. Då blir det svårt att kunna förändra arbetssätt och rutiner, även om det exempelvis finns en politiskt antagen strategi. Så frågan är: finns det en genuin förståelse för varför förändring behövs, och en vilja att genomföra den?
Hur kan ni få en feeling för nivån på förändringsbenägenheten? Vad behöver ni göra för att undersöka det?
Har vi budget för barnrättsarbetet?
Tid är också en kostnad, och ofta krävs en särskilt avsatt budget för att arbetet ska kunna bli långsiktigt och hållbart. Finns det pengar avsatta för arbetet med barnkonventionen?
Nu menar jag alltså inte generellt en budget för allt som rör barn. Utan det faktiska arbetet med att integrera ett barnrättsperspektiv, att implementera barnkonventionen. Även om ni internt utbildar personalen utan externt stöd, så innebär det utgifter. Som för förtroendevaldas ersättning, vikariekostnader om ordinarie personal ska gå från osv. Det kostar att köpa in eller trycka upp material till barn om vilka rättigheter dom har. Det kostar att samla nyckelaktörer i en workshop för att hitta ambitionsnivå, strategier och mål för arbetet.
Det här är en bra grej för supportpersonerna att snacka om i en workshop. Vilka resurser är rimliga för att kunna fortsätta arbetet på lång sikt, hur rimmar budgeten med det vi faktiskt ska - eller beslutat att- göra? Och, täcker budgeten för barnrättsarbetet verkligen dom resurser som krävs för att efterleva barnkonventionens intentioner och krav?
Nästa steg? Hur går vi vidare när vi identifierat förutsättningarna?
När vi har lite svar på dom här delarna, så har vi ju en bild av var vi befinner oss. Då är det lättare att kunna peka åt vilket håll vi ska. Det handlar inte om att direkt veta exakt vilken väg ni ska ta, hur lång tid det kommer att ta eller vilket "fordon" som är bäst att använda. Det viktiga är att börja se åt vilket håll ni ska röra er.
Ah. Du fattar.
Genom att titta på förutsättningarna klarnar vilka nästa stegen kan va. Det är just därför det inte finns ett färdigt facit eller en universell lösning. Varje organisation är unik, har kommit olika långt och arbetar utifrån olika sammanhang. Och framför allt berörs olika barn med olika behov. Därför är exakta manualer och facit en dålig väg att gå. Det handlar så himla mycket om att testa sig fram, testa igen och testa lite till.
Men det viktigaste är att vi faktiskt gör. Och att vi gör med kunskap om barn och unga och tillsammans med barn och unga.
10 steg i arbetet med barnkonventionen
Så vad händer efter att förutsättningarna klarnat då? Jag skrev en text om det praktiska barnrättsarbettet, en lista på 10 grejer en kan göra. Den hittar du här, 10 steg i arbetet med barnkonventionen.
Även här är det alltså i ett övergripande perspektiv. Men, det kan ju brytas ner till varje enhet, avdelning osv. Men då behöver en kanske tänka just det, att en får bryta ner det lite.
Kolla vad som görs
Kolla hur barn och unga har det
Kolla med barn och unga själva
Få koll på rättigheterna och utbilda er tillsammans
Få koll på andra och jobba tillsammans
Sätt mål, resurser, ta fram en plan eller strategi
Låt varje enhet, avdelning, förvaltning hitta sina områden att jobba vidare med
Fundera på arbetssätt, metoder och verktyg
Gör jobbet!
Följ upp, utvärdera, granska det ni gör
Jag tycker också att ett bra dokument att liksom utgå från när en snackar om implementering är FN:s kommitté för barnets rättigheters vägledning. Kommitten har ju skrivit ett gäng allmänna kommentarer där dom beskriver hur vi kan tolka och tillämpa konventionen. Och allmänna kommentaren nummer 5, handlar just om implementering. Här hittar du den: Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter.
Behöver ni stöd i ert barnrättsarbete?
Du vet att ni kan få hjälp i arbetet med barnkonventionen va?
Finns det nåt som känns svårt, utmanande eller vill du kanske ha ett bollplank? Då tycker jag att vi ska prata vidare – kanske kan jag hjälpa er att hitta rätt riktning och påminna om att alltid fokusera på vad som kan göra störst skillnad för barn.
Vadå stöd tänker du kanske? En del ringer mig för att få superkonkret hjälp, alltså nån att göra jobbet tillsammans med. Andra för att få råd i strategiska vägval och ytterligare några för att förstå hur en kan övertyga chefen att det här är viktigt. Jag har med andra ord hjälpt en hel del organisationer i både det operativa och strategiska barnrättsarbetet, och har samlat några exempel på hur vi jobbat tillsammans här, Barnrätt i praktiken.
Vi pratade också om att kickstarta barnrättsarbette i ett avsnitt av Barnrättssnack. Många av de här tankarna finns med där, tillsammans med några extra – som The Floor is Lava.
Vi har också gjort ett inte-avsnitt. Det vill säga om olika misstag en kan göra i arbetet. Vi kallar det Dikesköraravsnittet.
Har du tankar, frågor eller funderingar? Vill du jobba ihop? Hör gärna av dig, det är bara skoj!
Ja, i vilken ände börjar en? Barnkonventionsåret 2024? Va det ens ett sånt?
Såklart det fanns höjdpunkter, men också väldigt mycket som går åt fel håll. Synen på barnet som rättighetsinnehavare känns ibland som att den är på väg att försvinna. Eller i alla fall när det handlar om vissa barn.
I omvärlden är det mörkt. Riktigt mörkt. Och det går inte att prata om världen utan att nämna det folkmord som pågår i Gaza. Barnen i Afghanistan, Sudan, demokratiska republiken Kongo, Libanon och Ukraina står så otroligt långt ifrån sina grundläggande rättigheter. Faktum är att under 2025 kommer 213 miljoner barn runt om i världen vara i behov av humanitär hjälp. Det är en historiskt hög siffra.
Krig, konflikter och katastrofer gör att barn tvingas på flykt och barns grundläggande behov riskerar att inte tillgodoses. Det handlar om att få tillgång till rent vatten, sanitet, hygien och behandling mot undernäring. Till dig som har möjlighet, bidra gärna till organisationer som gör skillnad, som Rädda Barnen, Läkare utan gränser, Röda Korset, Clowner utan gränser och många fler.
Barns rättigheter i Sverige då? Där vi ju haft barnkonventionen som lag i snart 5 år. Även om det inte blev en angiverilag exakt som regeringen ville, så är det en skrämmande utveckling. Det kommer med alldeles för stor sannolikhet bli en sänkt straffmyndighetsålder snart. Barn kan vräkas om dom bor i en familj där exempelvis ett syskon begått ett brott i närområdet. Och vuxna forsätter att manipulera, utnyttja och rekrytera barn till kriminell verksamhet och begå brottsliga handlingar.
Allt det sker ju samtidigt som barns rättigheter stärks i relation till föräldrarätten, exempelvis. Och. Mitt i allt, så finns det ju människor och organisationer som gör så mycket bra, som driver på, protesterar och förändrar. Som kämpar. Det är en av dom finaste grejerna i mitt jobb, att jag får möta så många som agerar för barnets rättigheter. Några av alla dom roliga, viktiga uppdragen tänkte jag skriva nåt om här. Som en slags tillbakablick och summering av året 2024 och mitt jobbår.
Har också skrivit om en del roliga uppdrag jag gjort den senaste tiden, om du vill veta mer hur en kan jobba med barnkonventionen. Du hittar det här.
Januari. Fokus på barnets rätt till delaktighet och inflytande!
Jag fick inleda året med att va med om iskyla och stora förseningar på vägen hem från en härlig föreläsningsdag i Katrineholm. Fokus va artikel 12 i barnkonventionen, om barnets rätt till delaktighet och inflytande i biblioteken. Vi pratade om allt från åldersmaktsordning till bemötande, en härlig dag!
Spenderade en hel dag med gänget på Litteraturhuset Trampolin och workshoppade om deras uppdrag att kartlägga barns och ungas fritid, eller snarare vad saknar barn och unga på sin fria tid. Vi skulle sätta en plan för kartläggningsarbetet utifrån ett barnrättsperspektiv, och möjliggöra för barnets röst att bli både tydlig och synlig i arbetet. Fick för bara nån månad sen ta del av slutprodukten, väldigt fint!
Vi, jag och Linus hade också finfina dagar i Malmö och Stockholm (och lite Uppsala) med inspelningsdagar av podden Barnrättssnack. Vi träffade ett gäng otroligt inspirerande barn och unga. Det blev ju en riktigt härlig säsong 7! Och här är några av avsnitten vi spelade in i januari.
Februari. Barnets rätt till kultur
Februari började med avslutande av ett uppdrag jag gjorde för Haninge kommun. En presentation och överlämning av rapport utifrån ett kartläggningsuppdrag. Jobbet påbörjades under december förra året och va ett uppdrag av kommunens kultur- och fritidsnämnd. I korthet handlade det om att ”lyssna in deltagarnas kulturvanor och vad de önskar mer av när det gäller kommunens kulturutbud för barn och unga”. Och utifrån barns och ungas egna upplevelser ta fram ”konkreta åtgärder hur kulturutbudet kan förändras för att leda till fler eller "än mer relevanta" kulturupplevelser”. Ett väldigt fint uppdrag. Skrev lite mer om det här för den som är intresserad.
Flängde en del i februari. Både digitalt och fysiskt. Va exempelvis i Sundsvall ett par gånger för kommunens demokratidagar för unga, föreläste om barnkonventionen och modererade politikersamtal. Plus! Fick stå på scen med powiga Faysa Idle. Spenderade en härlig helg med Min stora dags barn- och ungdomsråd och workshoppade kring vad elevhälsan behöver fokusera på för att underlätta skoldagen för barn och unga som lever med sjukdomar och diagnoser som påverkar vardagen och livet.
Inledde mars med fortsatt fokus på barnets rätt till kultur, med exempelvis Borås kulturskola och sjuhärads kulturskolors unga som samlats i ett slags ungdomsråd, fick prata om engagemang (utöver barnkonventionen) bland annat.
Jag hade också nästan en heldag med kansliet på Clowner utan gränser, där vi dels recapade från förra gången jag va där och hade utbildning om barnkonventionen. Nu va däremot fokus på vad ett barnrättsperspektiv på arbete med ny långsiktiga strategin kan innebära.
Sen blev det fokus på stadsplanering och barnets rättigheter! Hade en heldag med Stockholmshem där vi pratade om allt från hur barnkonventionen hänger ihop med bostadsbolagets arbete och såklart en del om barnkonsekvensanalyser med.
April. Rätten till utbildning.
April rivstartade med snökaos i Skövde! Jag föreläste på Bibliotipia och dom som va där gillade det. Men det va också några som inte va där på grund av snökaos, en av föreläsarna bland annat. En fin dag.
Men april handlade nog mest om det arbete jag började göra med Stiftelsen Läxhjälpen, en genomlysning av deras arbetet med barnkonventionen. Det blev en hel del intervjuer och möten med barn och unga i det arbetet. Jag kollade på styrdokument, rutiner och samtal med läxhjälpare och personal på kansliet. Stiftelsen Läxhjälpen ville veta hur dom på ett konkret och tydlig sätt kan förstärka barnrättsperspektivet i deras arbete. Resultatet blev en handsonrapport med superkonkreta rekommendationer utifrån ett antal artiklar i barnkonventionen.
Barnrättsdagarna genomförs ju också varje år i april. För dig som missade dom, så gjorde jag en supersummering av föreläsningarna och seminarierna. Här hittar du mina anteckningar.
Maj. LEGO® SERIOUS PLAY® in my ❤️
Blev helt lyrisk av att äntligen få gå en utbildning som jag själv suktat efter i åratal typ. I maj blev jag certifierad workshopplanerare och faciliterare i metoden LEGO® SERIOUS PLAY® Så lycklig över det! I korthet är det en rolig, utvecklande och lärorik problemlösningsprocess. Ett annat sätt att göra workshops på, ett maktförsjuktande sätt. Det går egentligen inte att beskriva, det måste upplevas. Du kan läsa mer om mina tankar här. Tro mig, det här är en workshop du vill va med på!
I maj va det också då som Min stora dags barn- och ungdomsråd höll ett samtal på Skolsjukskötersekongressen i Stockholm. Bejublat och livsviktigt. Jag har summerat en del av det som sades i det här inlägget.
Annars va det lite föreläsningar, bland annat för Sollentunas socialtjänst och Uppsalahem och jag fick det otroligt ärofyllda uppdraget att bli ordförande för Clowner utan gränser!
Juni. Juli. Augusti. Avrundning, ledighet och höstplanering.
I korthet handlade sommarmånaderna om att avsluta våren. Exempelvis genom att redovisa uppdraget för Stiftelsen läxhjälpen, ha lite andra uppföljande möten. Åsså höll jag min första LEGO® SERIOUS PLAY® workshop!
Åt givetvis också mängder av glass och godis och sånt!
I augusti kickade hösten igång med planering egentligen. Planering för konferensmedverkan, planering för bokmässan, planering för mänskliga rättighetsdagarna, planering för höst- och vinterlivet typ!
September. Jobbade jag ens?
Det kändes som att jag inte jobbade i september utan bara flängde runt. Men det gjorde jag såklart.
Exempelvis föreläste jag om barnkonventionen för ett fint nätverk i Norrtälje kommun. Ett nätverk som jobbar för dom allra yngsta barnen med fokus på hälsofrämjande arbete. Det va fint. Det va också roligt att va med på konferensen om Kraftsamling fullföljas studier som Västra Götalandsregionen ordnade plus fångade mig på bild. Skoj också att på plats medverka i livepodd med Tilda och Frida Boisen. Och jag och min poddkollega Linus panelsamtalade med Rädda barnen på Bokmässan om barnets rätt till kultur.
Oktober. En mix av mycket.
Några dagar in i oktober var ju som alltid internationella barndagen. En dag som oftast brukar handla mer om kanelbullar och kanelbullens dag än barnets rättigheter (skriver mer om det en annan gång). Men det blev ett fint fokus den dagen, va på Ylva Mårtens releasefest för nya boken Barnens 1000 första dagar.
Hade en engagerande heldag med Region Örebro läns biblioteksbarnombud. Vi fokade på barnets rätt till inflytande och delaktighet, det va fint! Och Bris hade utdelning av Bris-priset. Nåt som vi i styrelsen fattar beslut om, efter att medlemmar nominerat. Extra glad i år att priset gick till livsviktiga Sis-tjejer. Gjorde också föreläsar-trio-debut ihop med Maria Krafft Helgesson och Negar Mottaghi om makt, respekt och rättigheter.
Avslutade oktober med en underbar LEGO® SERIOUS PLAY® workshop på helt annat tema än barnkonventionen. Det va nämligen fokus på hållbart ledarskap. Fick ännu ett bevis på att metoden är så bra!
November. Konferensföreläsningar
November va en rätt vanlig föreläsningsmånad, fast på konferenser. Föreläste exempelvis på MR-dagarna i Skellefteå om 10 steg i det praktiska arbetet med barnkonventionen. Hade en heldag med barnombuden inom Västra götalandsregionen och föreläste på SSIL konferensdagar i Växjö (och Karlstad, fast det va i december)
Gick också in i ett kul uppdrag för Unicef sverige. Ett arvsfondsprojekt som går in i slutspurten nu närmsta halvåret. Projektet ska ta fram ett läromaterial om barnkonventionen tillsammans med barn i förskola och anpassad grundskola. Blir fint att va med på ett hörn där!
Till alla som prenumerar på Barnrättsbrevet skickade jag ju också ut 2024 års Barnrättskalender. En fin och rolig tradition, en variant på julkalender som består av 24 frågor om barn, barndom och rättigheter. Du har väl inte bommat Barnrättskalendern i år?
December. Avrundning och tacksamhet
December, Avrundningar
December brukar innebära avrundning och avslutning av uppdrag. Så även i år. Förutom det så hade jag en hel helg med Min stora dags barn- och ungdomsråd och preppade inför nästa års samtal på Sett-dagarna nästa år. Det ni skolfolk, det borde ni komma på! Kan va det viktigaste du hör på länge.
Nu fokus på avslutningar, avrundningar och tack. Och snart lite ledighet.
Men. Mest vill jag nog ändå säga tack för 2024, nu kämpar vi vidare i 2025!
Är så otroligt tacksam att jag för möta er. Alla inspirerande, härliga personer och organisationer, som alla kämpar för fullt för att fler barn ska få tillgång till sina rättigheter.
Tack för att jag fått jobba ihop med er! ❤️
Vid varje ledighet och högtid finns det väldigt många barn som har en klump i magen, som längtar tillbaka till skolan, som inte sover, som behöver ta hand om syskon och som utsätts för våld. Nu är det snart en ny högtid och du som vuxen kan va livsviktig för ett barn. Har du en vit jul, får barnen i din närhet det?
Barn som lever i familjer där vuxna dricker för mycket alkohol finns i alla delar av samhället – oavsett bostadsområde, kommun eller miljö. Många gånger är ett missbruk dolt, vilket gör det svårt för andra vuxna att upptäcka. Alkoholproblematik är dessutom särskilt svårt att identifiera eftersom majoriteten av vuxna i Sverige – cirka 90 % – konsumerar alkohol.
Några viktiga saker att ha med sig när du läser den här texten:
Ingen vet exakt hur många barn som växer upp i familjer där vuxna har ett missbruk
I familjer där det finns missbruk är det också vanligare med andra typer av problem och risk för utsatthet
Att växa upp i familjer där vuxna har missbruk innebär ofta en svår situation för barnet där och då. Men också en ökad risk för olika problem senare i livet
Exakt vilka konsekvenser uppväxten får beror på en kombination av risk- och skyddsfaktorer.
Du som vuxen bestämmer såklart själv om du har en vit jul eller inte. Det viktiga är att du reflekterar över hur alkohol påverkar barn, och att du ser barnen i din närhet. I den här texten kan du läsa mer om hur barn påverkas, vilka frågor du kan ställa till dig själv om du planerar att ha alkohol under din ledighet tillsammans med barn. Och det här är rubrikerna:
Hur påverkas barn av att leva i familjer där vuxna dricker för mycket?
Alla barn påverkas olika av att leva med vuxna som har alkoholproblem – men en sak är säker: påverkan finns alltid. Och det enda sättet att faktiskt veta, är att fråga barnet och lyssna.
Vuxnas alkohol påverkar, i olika grad, barns möjlighet att använda sig av sina rättigheter. Det kan vara mindre negativ påverkan till allvarliga och farliga situationer.
Ett missbruk påverkar vuxnas förmåga att tillgodose barns behov. Det kan handla om att barnen lever i kaos, kriser, förtvivlan, hopplöshet, svek och att det är skrämmande att se ens vuxen förändras i sitt beteende. Men det är också en riskfaktor för att utsättas för våld. Det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper en större risk än andra barn att utsättas för vanvård. Och det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper större risk än andra barn att utsättas för fysiska övergrepp av sina föräldrar.
Barn påverkas också genom att:
Relationerna kan påverkas i familjen. Barnet kan uppleva mer konflikter, oro och spänningar inom familjen. När vuxna är mer otillgängliga kan barnet behöva agera och söka uppmärksamhet på fler och mer ”högljudda sätt” för att synas och höras. Vilket i sin tur kan skapa fler konflikter. Vuxna kan också utsätta barnen för våld, antingen direkt gentemot barnet eller andra i familjen.
Föräldraförmågan kan påverkas på så sätt att den vuxna kan bli mindre känslomässigt tillgänglig. Barnet upplever den vuxna som mindre lyhörd och lyssnande, inkonsekvent eller avvikande och lättirriterad. Barnet kan känna sig oviktig och ensam när den vuxna inte har förmågan eller orken att engagera sig i aktiviteter, brista i tillsynen och o msorgen.
När en vuxen dricker för mycket kan vardagen bli oförutsägbar. Barnet kan känna oro och osäkerhet inför att inte veta om en kan gå på basketträningen, ridningen eller teaterskolan. Rollerna i familjen kan också bli otydliga. Barnet kan känna ansvar eller tvingas ta hand om syskon och praktiska uppgifter för att vardagen ska funka, att familjen ska få mat, komma ihåg läxor, läkarbesök eller komma iväg till skola och aktiviteter.
I en del familjer är missbruket så omfattande eller är till sin karaktär på ett sätt så barnet tvingas bli involverat och ta ansvar för vuxnas problem. Exempelvis genom att försöka stoppa missbruket, hitta strategier för att undvika konflikter mellan vuxna, skydda syskon eller husdjur eller vara den trygga punkten för andra i familjen. Det i sin tur kan leda till psykiska problem och ohälsa hos barnet.
Maskrosbarn gjorde 2019 en undersökning bland barn och unga i högstadiet och gymnasiet (och skolpersonal). Det resulterade i rapporten 'Fråga hur vi mår, inte hur det går' . Totalt va det 1046 personer som svarade på enkäten, 49% i högstadiet, 45% i gymnasiet och 6% i årskurs 1–6. Barnen och ungdomarna i enkäten svarade att:
26% har minst en förälder som har ett missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld.
43% har någon gång funderat på att hoppa av skolan på grund av hur de har det.
75% svarade att de inte haft lektioner i skolan om hur det är att växa upp med missbruk och psykisk ohälsa.
Och majoriteten svarar att deras hemsituation påverkat deras skolarbete negativt.
Hur har barnet det nu precis innan jul? Kan du se tecken på att barnet inte mår bra?
Det finns barn som visar tydligt att dom inte mår bra, både medvetet och omedvetet. Och det finns barn som gör allt i sin makt för att du som vuxen inte ska få vetskap om det som händer hemma.
Det är ditt ansvar som vuxen att se barnet, fråga och anmäla till socialtjänsten om du känner oro för att ett barn inte har det bra.
Du som vuxen som möter barn typ varje dag i ditt jobb, märker du nån skillnad nu innan lovet?
Hur agerar barn nu innan lovet? Kan du se tecken på att barnet är orolig, mer tyst och frånvarande, blir det bråk med kompisar, vuxna och andra? Eller är barnet väldigt glad och förväntansfull?
Du som vuxen kan va så viktig för barn som växer upp med en vuxen som dricker för mycket. Och vi måste fatta att barnets situation utanför platsen där du möter barnet påverkar vardagen, måendet och ja allt.
Vilka tecken finns, på att barnet inte mår bra? Kan vi se tecken på att barn far illa?
Begreppet barn far illa kan emellanåt osynliggöra vuxnas roll i att skapa det som gör att barnet inte mår bra. Att prata om barn far illa är ju egentligen tecken på att vuxna utsätter barn för otrygghet, våld eller annat. Vi behöver rikta blicken mot orsaken, samtidigt som vi ser barnet. Det finns många gånger tecken, inte alltid, men många gånger kan vi som vuxna se och förstå att barnet inte har en trygg hemmiljö.
Genom att du som vuxen ser, reflekterar pratar med kolegor och hör av dig till socialtjänsten så kan barns utsatthet upptäckas.
Hur barn och unga reagerar och mår relaterat vuxnas missbruk varierar såklart. Det kan vara saker som är väldigt tydliga som ett förändrat beteende eller kroppsliga symptom till att barnet är högpresterande eller får koncentrationssvårigheter eller trötthet och nedstämdhet.
En försenad utveckling av motorik och språk, aggressivitet, kroppsliga symtom som t.ex. huvudvärk och magont, humörsvängningar, inåtvändhet, trotsigt beteende, hyperaktivitet och ängslighet kan vara tecken på att barnet eller den unga växer upp med missbruk i familjen
Socialstyrelsen, 2009
Det är med andra ord liknande symptom som vid andra problem, som vid missbruk. Anar du, eller ser du saker som gör att du funderar på om det finns problem i en familj, så kan missbruk av en av flera tänkbara orsaker. Du som vuxen som möter barn, behöver både kunna känna igen tecken på missbruk hos föräldrarna men också hur ett missbruk kan påverka rollen som förälder eller ens föräldraförmåga - det får konsekvenser för barn och unga.
Socialstyrelsen skriver också att det är tyvärr inte är ovanligt att när det kommer till ungdomar att vuxna som möter barn missar att det kan finnas bakomliggande orsaker i hemmiljön som gjort att den unge uppmärksammats på grund av sitt eget beteende, exempelvis ett utåtagerande, aggressivitet med mera.
Ängslan, oro, nedstämdhet, aggression, plötsligt ändrat beteende eller en slags känslomässig instabilitet. När barn visar mer långvariga symptom måste du att agera. Det kan finnas naturliga förklaringar som att barnet ska flytta, nytt syskon, ett husdjur som dött eller andra saker. Men ibland är barnets beteende relaterat andra saker som missbruk i familjen exempelvis. Ta kontakt med socialtjänsten för att fråga hur du och dom bör gå vidare.
Självskadande beteende (skärande, rispande, självmordstankar eller suicid-försök) När ett barn skadar sig skälv är det allvarliga tecken på att ett barn mår dåligt, och du som möter barn i ditt jobb har en skyldighet att agera och ta kontakt med socialtjänsten. Självskada är mycket vanligare hos barn som utsatts för fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp.
Missbruk av alkohol eller droger. Barn som lever i utsatta livssituationer och olika former av missförhållanden, löper större risk för att hamna i ett missbruk. Och ett missbruk i sig kan leda till ytterligare utsatthet för våld.
Hur vanligt är det att barn växer upp i familjer där vuxna dricker för mycket?
Karolinska institutet och Stockholms universitet visade 2013 att nästan 1 av 10 barn lever i hem med missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. 7,8% av barnen i Sverige har minst en förälder som lagts in på sjukhus på grund av psykisk sjukdom eller missbruk.
Folkhälsomyndigheten visade 2016 att 17% av barnen i Sverige har en förälder som varit i kontakt med någon om ett missbruk. Alltså typ varit på sjukhus på grund av ett missbruk, haft kontakt med soc, eller dömts i domstol för rattfylla.
Enligt Maskrosbarn går en fjärdedel av barnen som har en förälder med alkoholmissbruk ut grundskolan utan gymnasiebehörighet (och det är över dubbelt så många som barn i genomsnitt i hela landet)
Varför berättar inte barn och unga för vuxna om hur dom har det hemma?
I Maskrosbarns rapport uttrycker ungefär hälften av barnen och ungdomarna att dom inte berättat för nån på skolan om hur dom har det hemma, trots att hur dom har det hemma påverkar skolan. Barnen och ungdomarna berättar att dom kan vara nedstämda, känna ångest och tappa motivation och energi.
Varför dom inte berättar för nån vuxen specifikt i skolan handlar om brist på tillit, rädsla, tidigare svek från vuxna, skam och lojalitet med sina vuxna. Det kan också handla om oro att inte bli tagen på allvar, att bli ifrågasatt eller att vuxna inte kommer tro på en. Dom berättar också att det i skolan inte finns tid, att en känner sig anonym och ingen vuxne som känner en på riktigt. Vilket bidrar till att en kan känna att relationen inte är autentiskt, att en känner sig som en i mängden och inte vill dela. En uttrycker det såhär:
Mina lärare har över 100 elever. Dom vet knappt vad jag heter och dom har definitivt inte tid för att lyssna på vad jag har för problem hemma. Dessutom så har jag inte den tilliten eller känner en så stark koppling till mina lärare
Maskrosbarn. 2021
Socialstyrelsen också att det kan finnas en motvillighet att berätta för att en vill skydda sin eller sina vuxna, en vill försöka behålla en familjesammanhållning. Barn och unga kan också känna en rädsla för vilka konsekvenserna kan bli om en berättar. Oro för både va dom kommer hända med dom vuxna, med en själv och med familjen som helhet.
Vad säger barnkonventionen om alkohol och en vit jul?
Barnkonventionen lyfter ju inte begreppet vit jul, men det finns många artiklar som på olika sätt tar upp trygghet och att skyddas från olika skadliga ämnen. Artikel 33 är en av artiklarna som handlar om just det. Det står såhär i den artikeln:
"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen"
Nu står det ju narkotika och psykotropa ämnen, och gör vi en djupdykning i vad det kan handla om så ingår alkohol i det. Och även om artikeln beskriver att vi ska skydda barn från användandet så inbegriper det också barn som anhöriga.
Så nej, det står inget om vit jul i barnkonventionen. Men vi som vuxna har ett ansvar för att barn är trygga. Och vuxna som är påverkade av alkohol försvårar för barn att va trygga.
Se barnet, fråga, lyssna och agera - du spelar roll!
Det finns självklart många olika svårigheter och risker kopplat till att som barn leva i en familj med alkoholproblem. Men dom riskerna kan också minska eller försvinna om barnen får stöd och hjälp. Varje barn har rätt till en trygg uppväxt. Och du som vuxen kan bidra till det, genom att se barn i din närhet. Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!
Barn och unga har i olika sammanhang uttryckt att det är avgörande att du som vuxen vågar fråga, både en och många många gånger. Ge inte upp i att fråga hur barnet har det och framförallt hur barnet mår. Det tar tid att känna trygghet och tillit!
Va närvarande och lyssnande vuxen, granne, föreningsledare och se barnen i din närhet
Dela med dig om du kan, av mat och mellanmål, aktiviteter, skjuts och tryggt häng
Hör av dig till socialtjänsten i din kommun när du känner oro för ett barn
Att du kontakter socialtjänsten kan vara det första steget mot att ett barn får stöd.
Tipsa gärna barn och unga i din närhet om att Maskrosbarn och Trygga Barnen håller öppet i jul, för barn och unga som vill och behöver ha en trygg jul tillsammans med andra.
Varje högtid delar jag samma förslag på förhållningssätt
Under ett gäng år, har jag på sociala medier delat förhållningssätt som en kan haunder julen, nyår, vintern eller allmänt i livet. Nu under vintern handlar det om en vit jul. Här hittar du livets förhållningssätt:
Håll avstånd
Va snäll
Lyssna på barn
Skit i alkohol (och andra droger)
Ta hand om varandra
Det finns många anledningar att göra det. Det främsta handlar om att barn har rätt till trygghet och skydd. Barn har rätt att skyddas från en mängd saker, däribland alkohol och andra droger. Även om du tänker att det är en högtid och fest på olika sätt, så kom ihåg att vuxnas alkohol påverkar barn och unga. Därför är en vit jul viktig av så många olika skäl.
Det sägs ofta att julen är barnens högtid. För att det ska kunna va barnens högtid behöver det va en trygg högtid. Därför behöver vi ju alla fundera på vad vi gör under ledigheterna för att barn och unga i ens närhet ska va trygga, ha en rolig och en fin vinterledighet.
Dricka alkohol tillsammans med barn i jul?
Till dig som funderar på det här med alkohol tillsammans med barn, kolla in och ta med dig IQ's riktigt braiga tips:
Ställ dig i barnets skor. Barnets känslor måste få gå först. Hen ska inte behöva bli obekväm eller orolig för att du blir annorlunda
Gör ett vad-klarar-jag-test. Om barnet slår sig, blir sjukt eller behöver berätta nåt viktigt, kan du va närvarande och lyssnande?
Tänk barnvaktsbarometern. Vad är ok att andra gör när dom tar hand om ditt barn? När känns det tvek, använd det som vägledning även för dig själv.
Fixa med barnvakt. Är du bjuden på fest där det kan bli en del alkohol, ordna med barnvakt.
Lyssna på barnet. Barn känner när vuxna har druckit, även vid mycket små mängder. Om barnet uttrycker obehag eller oro, lyssna och ta det på allvar.
Va en trygg vuxen please! Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!
Vill du veta mer?
Det finns mycket information och kunskap att ta del av, från en mängd olika organisationer. Bris, Trygga Barnen, Maskrosbarn är några av dom som ger stöd till barn. Och det stödet är otroligt viktigt!
I podden Barnrättssnack har vi ett par avsnitt som tar upp barnets rätt till skydd och stöd relaterat att växa upp i en familj med alkoholmissbruk. I avsnitt 25 diskuterar vi exempelvis artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, om rätten att skyddas från narkotika. Och i avsnitt 66 möter vi Olivia Trygg Larsen från Trygga Barnen.
Och såklart, hör av dig om du funderar på nåt eller vill bolla en barnrättsfråga!
Svaret kanske är på implementering barnkonventionen på 290 olika sätt. En del gör fantastiska saker och kämpar varje dag och på andra ställen finns långt mer att önska. Det är också problemet, det ser väldigt olika ut för barn beroende på vilken kommun du växer upp i.
Sveriges kommuner och regioner gjorde under några år en undersökning bland alla kommuner och regioner i Sverige om hur det går med implementeringen av barnkonventionen. Det va rätt intressant att se allt ifrån vilka kommuner som antagit ett styrdokument till vilka regioner som har en anställd funktion som arbetar med implementeringen. Men sen slutade SKR göra den tyvärr.
Som tur är tog Bris upp den bollen. Och Bris har nu i några år gjort en kommunundersökning med lite olika frågor kopplat till implementeringen av barnkonventionen. Den tänkte jag gå igenom lite kort här, strax.
Vanligaste frågan jag får
En av dom absolut vanligaste frågorna jag får är: Vilken kommun har kommit längst i sitt barnrättsarbete? Vilka har lyckats?
Tyvärr ger jag altid ett tråkigt svar. Det finns ingen. Varje dag, i varje kommun finns det barn som inte ens har en chans att få tillgång till sina rättigheter. Och varje dag kränks barnets rättigheter i alla delar av Sverige. Det finns givetvis massivs med personer, enheter, förvaltningar och kommuner som gör fantastiska saker. Som vill bli bättre, också blir bättre och gör det tillsammans med barn och unga. Det ska vi såklart lära och inspireras av!
Men helhetsgrejen, att hela kommunen, inom alla områden som konventionen omfattar, att tillfullo av resurserna, att prioritera barnets rättigheter. Eller att varendaste anställd och förtroendevald maxar varje dag specifikt för barnets rättigheter. Nej, det finns faktiskt inte. Det tenderar att fastna nånstans, antingen på styrningen eller hos eldsjälarna. Det krävs både snack, strategi och verkstad. Och med fokus på verkstad.
När vi pratar om implementering barnkonventionen och vem som lyckas, kommit längst eller ligger i framkant gör det rätt ofta att vi tappar fokus på barnen. Dom det faktiskt handlar om. Målet kan ju inte va att ’komma längst’. Det måste ju va att varje barn ska ha kunskap om, tillgång till och kunna använda sig av sina rättigheter. Vi får inte glömma det.
Några kommuners arbete med implementering barnkonventionen
Men. Eftersom folk brukar bli så ledsna när jag svarar ingen eller att vi inte ska prata om vem som ligger i framkant, så brukar jag ändå ge lite olika exempel. Organisationer som gör bra saker att inspireras och läras av, men som liksom inte är 'klara'. Så här kommer några såna:
Kulturförvaltningen i Malmö stad. Resurskartläggningar på förvaltningen, barnsynen på allaktivitetshusen, arbetet och framförallt prioriteringsbesluten när det kommer till den kulturella allemansrätten för barn och att det inte är en ensam driven kraft som gör. Dom är många. Det är mäktigt.
Vimmerby kommun har i många år jobbat för att barn själva ska känna till sina rättigheter, genom barnpiloter (som själva är barn), föreläsningar till barn och motionsspår barnkonventionsslingorna. Det är en del som vi lätt missar i barnrättsarbetet, att hitta nån slags systematik i att barn ska få kunskap om sina rättigheter mer än en gång om året på FN-dagen. Plus, Vimmerby kommun har (nog) Sveriges bästa kommunpenna! En penna som liksom magiskt har en utdragbar del med en minivariant på barnchecklista! Plus kaffekoppar med artiklar i barnkonventionen på i kommunhuset.
Tycker ambitionen hos Planenheten i Tanums kommun är topp! Riktlinjer och framförallt en checklista för detaljplaneprocessen som vänder på det. Istället för att ställa frågan om det ska snackas med barn och unga så utgår den från att det görs. På så sätt kan barns kunskaper, erfarenhet och röster synliggöras och bidra till bättre planer. Vända på grejen gillar jag.
Bättre kvalitet och enhetlighet i barnkonsekvensanalyserna när vuxna är målgruppen, det har socialförvaltningen på Ekerö kommun jobbat med. Viljan att analysera och utveckla rutinerna som finns och göra bättre för barn när fokus är vuxna, sånt är ju väldigt svårt att ogilla.
Representanter från flera av dom här organisationerna har dessutom gästat Barnrättssnack, så gillar du podd finns en hel del att lyssna kring.
Bris kommunundersökning 2024, vad säger den?
Det är i kommunerna det börjar, så lyder titeln på Bris kommunundersökning 2024. Titeln speglar också så det faktiskt är. Varje kommun fattar dagligen beslut som påverkar barn. Det handlar om folkhälsa, utbildning, skyddsnät, hemmet och fritid och kultur.
Kommunundersökningen i korthet
Totalt så svarar ungefär hälften (163 kommuner svarade på merparten av frågorna) av Sveriges 290 kommuner på undersökningen.
Undersökningen består av ett gäng frågor som rör styrdokument, om barnkonsekvensanalyser görs, om det finns särskilt ansvariga för barnrättsarbetet med mera.
I korthet säger Bris att det går sakta, men ändå lite framåt sen den första undersökningen för fem år sen.
Bris ser att dom kommuner som svarar att dom har en strategi i högre utsträckning svarar att dom har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter och strukturerade arbetssätt för att göra barn delaktiga.
Kommunerna uppger själva att dom främsta hindren i arbetet är resurser, rutiner och att det saknas prioritet i högsta politiska instans. En del menar också att ett hinder är att barnkonventionen ses som en separat arbetsuppgift snarare än en integrerad del av arbetet.
Implementeringen, vad säger kommunerna?
Det går sakta, men går ändå framåt. Såhär svarar kommunerna på frågor som rör implementeringen i stort:
Närmare 70% (nästan 7 av 10) har en strategi för att implementera barnkonventionen i kommunens alla verksamheter.
Nästan 80% av kommunerna med en strategi har i hög utsträckning arbetssätt som tillämpas barnets rättigheter (inom barnomsorg och förskola).
2 % av kommunerna uppger att dom gör en barnkonsekvensanalys på kommunens budget. Och 24% uppger att dom delvis gör en analyserar hur budgeten påverkar barn. (2% av 163 kommuner är typ 3 kommuner.
Hälften av kommunerna som svarat uppger att dom har en person eller grupp som har ett särskilt ansvar att arbeta med eller driva på implementeringen av barnkonventionen
Av dom kommuner som uppger att dom har en person eller grupp med särskilt ansvar, finns allt som oftast dom personerna inom socialförvaltning eller utbildningsförvaltning (alltså typ 40 kommuner).
Det finns oftare strukturer för att göra äldre barn delaktiga än yngre barn.
Tillräckligt med resurser svarar 23% av kommunerna i mycket hög grad är den största utmaningen i arbetet.
Andra utmaningar i arbete svarar kommunerna är (bristen på) rutiner, praxis och arbetssätt, prioritet i högsta instans och personalens kompetens
Det går alltså lite framåt. Men ändå.
Det är slående hur otroligt olika det är. Både i form av intresse, kunskap, resurser och vilja. Och det är ju inget nytt. Men samtidigt så himla viktigt att belysa. Det kan inte va beroende på vilken kommun du råkar bo i som ska avgöra om du ska få tillgång till dina rättigheter eller inte.
Min bild är att det också är sjukt svårt att veta vad kommunerna menar. Alla lägger in rätt olika i vad det hela handlar om. Det finns ju dom som säger att dom gör en barnkonsekvensanalys som är långt ifrån vad jag skulle kalla detsamma. Eller att en säger att en gått utbildning men de facto saknar grundläggande kunskap om konventionen. Eller så tänker en att vi möter ju barn, därför tillämpar vi rättigheterna. Alldeles för vanligt om du frågar mig. Sen finns det ju dom kommuner som har kunskap och vet vilka krav som ställs och därför också svarar på ett helt annat sätt. Men det är ju också lite det som är grejen med enkäter, vi kan ju inte veta vad mottagaren har för förståelse, kunskap eller tanke när hen svarar.
Är du nyfiken på vad Bris kommunundersökning visade förra året, så hittar du den här.
Barns delaktighet i kommunerna?
En av frågorna i undersökningen är I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, för följande åldersgrupper?
Att lite mer än en tredjedel av kommunerna som svarat på undersökningen menar att dom i stor utsträckning har arbetssätt som gör äldre barn delaktiga, är rätt sämst skulle jag vilja säga. Det är ungefär hälften som svarar att dom delvis har arbetssätt att göra barn delaktiga. En tredjedel.
Ska en va kritisk så kan en ju också fundera på frågan och svaren.
Att ha ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga är inte samma sak som att göra barn delaktiga.
Att va delaktig är inte samma sak som att ha inflytande.
Stor utsträckning inte samma sak som att barn faktiskt görs delaktiga och har inflytande i frågorna.
Vem är det som bestämmer vad som är beslut som rör barn?
Det här är ju alltså inget som Bris undersökning tar upp, det är mina reflektioner. Men kändes ändå viktigt att poängtera att det kan va svårt att förstå om barn faktiskt har inflytande eller inte. Det är ju dessutom så att vi inte har en aning om vad barn själva upplever. Med tanke på att barn och unga själva upplever att det är svårt att ha inflytande i sina kommuner så är det intressant läsning.
Få har strukturer för delaktighet och dom yngsta barnen
När det kommer till kommunernas arbete med dom yngsta barnen och delaktigheten är siffrorna såhär:
20% svarar att dom i stor utsträckning har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
49% svarar att dom delvis har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
17% svarar att som i mycket liten utsträckning har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
5% svarar att dom inte alls har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
9% svarar att dom inte vet om dom har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
Sen ökar siffrorna något när det kommer till dom äldre barnen. Exempelvis är det 31% av kommunerna som svarar att dom i stor utsträckning har ett strukturerat arbetssätt för att göra barn i åldrarna 7-12 år delaktiga i beslut som rör dom. Och siffran är 36% när det kommer till barn i åldrarna 13-18 år.
Frågan djupdyker lite mer sen, med fokus på delaktighet inom särskilda verksamhetsområden. Där socialtjänst, utbildning, kultur och fritid är dom som uppger att dom i stor utsträckning har arbetssätt att göra barn delaktiga.
Socialtjänst 55% i stor utsträckning och 32% delvis
Barnomsorg och förskola 52% i stor utsträckning och 33% delvis
Grundskola och fritidshem 51% i stor utsträckning och 34% delvis
Kultur, fritid, idrott och föreningar 46% i stor utsträckning och 33% delvis
I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, inom följande verksamhetsområden? Bild från Bris kommunundersökning.
Summering av Bris kommunundersökning
Det finns en hel del att önska, det kanske en kan säga är min summering. Det är kanon att det går framåt, att kommuner upplever att dom har mer kunskap, att det finns strukturer och arbetssätt och att dom också känner sig peppade att göra mer.
Men om vi tänker på att det är 35 år sen konventionen antogs och att den varit lag i Sverige i snart 5 år. Ska vi verkligen va nöjda då? Borde vi inte istället ifrågasätta varför det kan va en sån stor skillnad mellan kommunerna?
Vill du vet mer eller prata om implementering av barnkonventionen i din organisation?
Visste du att jag i många år va anställd i olika kommuner med uppdrag att implementera barnkonventionen? Dom senaste 7 åren har jag istället som konsult hjälp många organisationer med att integrera ett barnrättsperspektiv i både aktiviteter, verksamheter och organisationer som helhet.
Vill du veta mer om olika steg i arbetet med att implementera barnkonventionen, och få tips och trix? Hör gärna av dig!
Gillar du att lyssna på poddar så är ju Barnrättssnack ett hett tips! Vi har ju både pratat själva och med gäster om implementeringen och vilka krav barnkonventionen ställer. Tre av dom av avsnitten hittar du här.
När vintern gör entré med snö som lockar till lek och skratt, väcks också frågan- hur ska skolorna göra med snöbollslek på rasterna? I många fall kommer ett förbud innan snön ens kommit, motiverat av säkerhet och ordning. Men om vi skulle titta på det utifrån ett barnrättsperspektiv? Hur skulle det kunna se ut då?
I många delar av landet har den första snön kommit, till väldigt många barns stora glädje. Med snön kommer snögubbar, pulkarace, snölyktor, skidåkning, snöänglar och mycket mycket mer. Och såklart, snöbollskrig. Eller ja, många barn önskar att det fanns utrymme för snöbollskrig. Men på många många skolor är det förbud.
Fick ett meddelande häromdagen från en vuxen där barnet och hens vuxen hade blivit tillsagda på skolgården för att dom började leka med snön och kasta snöbollar på vägen hem. ”Man får inte kasta snöbollar”
Och så är det ju. Väldigt många skolor har just förbud mot snöbollskastning. Min upplevelse är att det är ett ganska enkelt beslut att ta, utifrån ett vuxet perspektiv. Det hade varit väldigt intressant att se en skolas prövning av barnets bästa inför ett sånt förbud. Eller en skola åtminstone involverat dom det berör, barnen infrö beslutet. Tror du det görs?
I den här artikeln tänker jag att vi kollar lite mer på snöbollslek utifrån ett barnrättsperspektiv. Som alltid finns det oändligt mycket mer att skriva.
Snöbollslek och snöbollskrig utifrån ett barnrättsperspektiv
Lek är en rättighet. Snöbollar kan i allra högsta grad va lek, så också snöbollskrig.
Leken är livsviktig för barn, och idag vet vi att leken är avgörande för barns sociala, kognitiva och motoriska utveckling. Men leken är också viktig i sig, för att den är fri och rolig. Snöbollskastning är en fysisk lek. En lek som bidrar till koordination, styrka och reaktionstid, alla viktiga komponenter för utveckling.
I barnkonventionen står det inget som snöbollskrig. Men det finns en mängd artiklar som berör snöbollsleken. Exempelvis artikel 31 om rätten till lek.
Artikel 31 ger varje barn rätt till lek, vila, fritid, rekreation, kultur och konst. Det handlar exempelvis om att både se värdet av barns fria lek, att möjliggöra för leken att få en större plats i barns liv. att få in leken i fler delar av barns liv och att planera för lek. Och specifikt när vi pratar snölek och snöbollskrig så är det ju en lek som är fri, på barns egna villkor, roligt i stunden och det är en fysisk lek. Därtill så kan det bidra till att förbättra barns förmåga att förhandla, att återfå sin emotionella balans, lösa konflikter och fatta beslut.
Artikel 2. Ger varje barn rätt till alla sina rättigheter, utan åtskillnad och diskriminering. Det betyder att alla barn oavsett ålder, erfarenhet, bakgrund med mera har rätt att delta i leken, om de själva vill. Vuxna ska möjliggöra för alla att delta på sina villkor. Barn är olika, och gillar snöbollskrig och lek på olika sätt och i olika former. Därför behöver snöbollskrig anpassas utifrån vilka barnen är, deras intressen, förmågor, funktionsflörmåga, ålder med mera.
Artikel 3 uttrycker att barnets bästa ska prioriteras. Det handlar om att vuxna ta reda på vad barnets bästa är och prioritera det när beslut ska tas. I korthet är det en balans mellan rättigheter, behov och det individuella barnet. Snöbollslek och snöbollskrig är en lek som är viktig för barns utveckling, hälsa och välbefinnande. Samtidigt behöver vuxna, tillsammans med barnen, hitta en balans där leken kan göras på ett tryggt sätt med visst mått av risk. Utan att för den sakens skull inskränka leken på ett onödigt sätt. Eller som tar ifrån barn deras möjlighet att lösa problem själva.
Artikel 6 uttrycker barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Det innebär allt från att förebygga suicid till att möjliggöra för barn att nå sin fulla potential, att stödja barns fysiska, psykiska, andliga, sociala och moraliska utveckling. Snöbollskrig är en fysisk lek som genom socialt samspel och samarbete utmanar barn i att tänka strategier, hantera utmaningar, gränser och potentiella konflikter. Den fria delen i snöbollskrig kan skapa en plattform för barn att utforska sina gränser, fatta beslut och utveckla problemlösningsförmåga i en kontext där vuxna inte styr.
Artikel 12 tydliggör barnets rätt att uttrycka sin mening i alla frågor och få sin åsikt respekterad och beaktad. Det handlar om att ge info till barn på ett sätt barn förstår och skapa förutsättningar för att barn fritt och på det sätt barn har möjlighet till, uttrycka sina tankar, idéer och förslag. Hos väldigt många barn finns en önskan om att vuxna ska tillåta snöbollslek och snöbollskrig, eftersom det är roligt. Och på många ställen i landet är det snö en begränsad tid på året vilket gör glädjen och viljan än större. Om barn vill leka snöbollskrig, bör vi hitta ett sätt att möjliggöra det.
Artikel 15 pratar om barns rätt till föreningsfrihet och fredliga sammankomster. Det handlar om att barn har rätt att välja sina vänner, vilka sociala, kulturella, idrottsliga och andra sammanhang barnet vill va med i. Föreningsfriheten är en stor del relaterat artikel 31 eftersom barn tillsammans skapar lekar som sällan uppstår i relationen mellan vuxna och barn. Snöbollskrig och snöbollslek är ett sånt exempel. Där leken kan bidra till barnets sociala, moraliska och emotionella utveckling och genom leken bidra till att forma kultur och bygga gemenskaper. Snöbollskrig är också en lek som kan möjliggöra för många barn att delta, där nya vänskaper och sammanhang kan uppstå.
Artikel 19 säger att varje barn har rätt att skyddas från alla former av våld, utnyttjande och försummelse. Vuxna har alltid ansvar att skydda barn. Snöbollslek och snöbollskrig är lek, men det finns också risker med det. Risk att exemplevis skadas av en snöboll som kastas för hårt eller om snöbollarna används för mobbning. Här är det viktigt att vuxna tillsammans med barnen hittar ett sätt att balansera leken och samtidigt se till att det är tryggt och säkert.
Artikel 28 ger varje barn rätt till gratis och tillgänglig utbildning. Det handlar om att uppmuntra högre utbildning, att uppmuntra närvaro i skolan se till att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som stämmer överens med barnets mänskliga värdighet och det som står i barnkonventionen. När en stor del av barnets vardag spenderas i skolan och snö finns är det oundvikligt att viljan och intresset av snöbollskrig uppstår. Rasterna är en viktig komponent för att orka hålla koncentrationen och lusten att lära under dagen. Det kan snöbollslek bidra till. Förbud eller bestraffningar om en bryter mot förbud behöver speglas i om det stämmer överens med barnets värdighet.
Artikel 29 talar om utbildningens syfte. Att utbildningen ska möjliggöra barnets utveckling, den fysiska och psykiska förmågan, utveckla respekt för mänskliga rättigheter, fred, tolerans och respekt för naturmiljön. Snöbollskrig kan va en del i att utveckla sociala färdigheter, samarbeta och respektera dom regler som barnen kommit överens om fäller i snöbollskrigen. Det hjälper också barn att träna sig i att ta ansvar, hantera utmaningar och nya sätt att samarbeta eller skapa strategier för att vinna och ha roligt.
Vad säger FN:s kommitté för barnets rättigheter om leken?
Den kommitté inom FN som granskar alla världens länder och ger rekommendationer och kritik för hur vi tolkar och tillämpar konventionen har en hel del att säga om just leken. Bland annat det här:
"Genom att det finns tillfällen att utöva kompetens via lek som barn själva initierar främjas motivation, fysisk aktivitet och utveckling av färdigheter”
Kommittén uttrycker också att leken:
är grundläggande för barns hälsa och välbefinnande.
främjar utvecklingen av kreativitet, fantasi och självförtroende
främjar styrka och barns fysiska, sociala, kognitiva och emotionella färdigheter
bidrar till alla aspekter av lärande
har ett inneboende egenvärde för barnet genom den glädje och det nöje leken ger
är centralt för barns spontana drift att utvecklas
är betydelsefull för hjärnans utveckling
förbättrar barns förmåga att förhandla, emotionella balans, lösa konflikter och fatta beslut
lär barn att förstå och konstruera sin sociala position i världen
Men tyvärr ser vuxna inte lika ofta vikten av leken menar barnrättskommittén, utan vuxna tenderar att se leken som ”något högljutt, smutsigt, störande och påträngande”.
Barnrättskommittén lyfter också balansen mellan risk och säkerhet. Vuxna är rädda för fysiska och mänskliga risker som barn utsätts för, vilket leder till ökade nivåer av övervakning och kontroll som leder till inskränkningar av barns frihet att leka och möjligheter till rekreation. Kommitten säger såhär, att även om barn inte får utsättas för skada i förverkligandet av artikel 31 så är:
...ett visst mått av risk och utmaning ett viktigt element i lek och rekreation och en oumbärlig del av nyttan med dessa aktiviteter. Det behövs balans mellan att å ena sidan vidta åtgärder för att minska oacceptabla faror i barns miljöer, exempelvis att stänga av trafiken på gator i bostadsområden, förbättra gatubelysningen och bygga säkra avgränsningar runt skollekplatser, och å andra sidan informera barn, rusta dem och ge dem självbestämmande att ta de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att själva öka sin säkerhet. Principerna om barnets bästa och om att lyssna på barns egna erfarenheter och funderingar bör prägla bestämmandet av vilken risknivå barn kan utsättas för.
FN:s kommitté för barnets rättigheter
Risker med snöbollslek och snöbollskrig
Det finns många vuxna röster om att förbjuda snöbollslek med hänvisning till riskerna en sån typ av lek kan medföra. Och givetvis finns det risker och ska tas på allvar! Det finns såklart aspekter som aldrig är ok. När det handlar om våld, mobbning och att avsiktligt skada andra. Det är inte den snöbollslek som jag pratar om.
Här är några av de risker som brukar lyftas i samtalet när snöbollskrig förbjuds:
Enligt skollagen ska skolan ansvara för att förhindra skador
Skador från hårda eller isiga snöbollar. Det kan leda till blåmärken, ögonskador eller näsblod
Oavsiktlig skada, en frusen snöboll kan göra ont
Det finns risk för mobbning, att snöbollar kastas mot personer som inte vill delta. Eller att ett snöbollskast uppfattas som elakt eller avsiktligt för hårt
Om vuxna inte närvarar finns risk att leken leder till konflikter, eller att det kan va svårt för vuxna att ha koll på leken
Om barnen inte har utrymme att torka kläder, eller ha ombyte finns risk för att snöbollslek leder till blöta kläder resten av dagen
Kanske finns det fler?
Det finns kanske hur många artiklar som helst där snöbollskrig ses som en farlig grej, risk och långt från det som leken handlar om. Och barnen beskrivs hålla på med maktlekar, eller ”det är som att barnen blivit tokiga av all snön” eller att skolgården beskrivs som kaos.
”Snöbollskastare skickas hem” eller artiklar om att elever som trotsar förbudet riskerar fem dagars avstängning och en anmälan till sociala myndigheter är också lätta att hitta.
Dessa risker är såklart viktigt att va medvetna om och skolans ansvar att hantera. Men det bör inte per automatik leda till ett förbud. Det jag vill lyfta är snöbollsleken, snöbollskrig som lek. Inte mobbning, våld eller medvetet förstöra byggnader.
Att hitta en balans och möjliggöra för leken på ett tryggt sätt. När en pratar om riskpedagogik, visar det att det är bättre att jobba med att hantera riskerna än att försöka ta bort dom genom att förbjuda barn att göra saker. Hela poängen är att om barn själva får förutsättningar, träna och lära sig att själva riskhantera så stärker det både barns självförtroende och leken i sig. Det gör det lättare för barn att själva riskmininera där och då. Om vuxna exempelvis är närvarande och finns där för guidning om barnen behöver det, ger det också barnen möjlighet att leka på ett säkert och tryggt sätt.
Det brukar också talas om att överdriven reglering kan begränsa barns möjligheter till självreglering och konflikthantering. Och det minskar barnens möjligheter att lära sig hantera risker och utveckla sina sociala färdigheter. Och därför brukar vissa typer av förbud sällan va en långsiktigt bra lösning.
Genom att enbart förbjuda snöbollsleken, utan dialog, utan att testa, utan att ta hänsyn till rättigheterna. Så kan det exempelvis signalera att vuxna inte har tilltro till barns förmåga att leka på ett ansvarsfullt sätt. Det kan också det skapa en känsla av maktlöshet, att vuxna inte lyssnar utan bara förbjuder saker som är roligt. Regler som inte upplevs som rättvisa eller regler som känns orimliga kan också skapa motstånd hos barn.
Att enbart förbjuda snöbollskastning, lek eller snöbollskrig kan alltså förstärka känslan av att vuxna utövar makt på ett onödigt sätt, snarare än att vuxna guidar barnen.
Fördelar med snöbollslek och snöbollskrig
När vi pratar om riskerna och de scenarier som kan uppstå gäller det att göra det i relation till fördelarna, eller det som är roligt med snöbollsleken. På pluskontot för snöbollskrig finns bland annat:
Barns egna argument (fråga gärna barn i din närhet, så du får deras tankar)
Det är en fysisk aktivitet och ett roligt sätt att röra på sig
Kul sätt att kombinera frisk luft och rörelse, när det annars under vintern blir mer stillasittande
Det är en social grej, och körs det i lag så främjar det samarbete och gemenskap
Lagjobbet hjälper det barn att tänka och planera i strategier för att vinna
Stärker barns motorik. Att kasta, springa och undvika att bli kastad på förbättrar både koordination, balans och reaktionsförmågan
Det är kul! Det är ju en glädjefull grej som väldigt ofta leder till skratt och
När en är aktiv utomhus stärks immunförsvaret och en förbättrar blodcirkulationen
Lek i sig motverkar stress och främjar barns motståndskraft, likaså lek med snö.
Snöbollslek genom historien
Snöbollslek och snöbollskastning har funnits i alla århundraden. Ofta som ett missnöje mot auktoriteter men också som en lek bland barn och unga. Och på skolgårdar. Det fanns faktiskt en tid då det va snöbollskrig mellan lärare och elever som en kul grej, att det uppmuntrades.
I en bok ”Om nationaluppfostran med särskilt afseende på nationallförsvaret” (som kom 1869) beskrevs att barn i skolan behöver mer fysiska aktiviteter och att snöbollskastning skulle kunna va en samhällsnyttig verksamhet och en del i nationalförsvaret. Det står exempelvis i boken:
”Om vintern bygga snöfästningar, som sedan stormas eller försvaras; visare kälk- och skridskoåkning- skidlöpning etc., i hvilka öfningar om möjligt läraren bör sjelf deltaga åtminstone med sin närvaro”
Viktor Balck va en superengagerad militär, idrottsledare, gymnast och pionjär inom den organiserade idrotten i sverige. Han va ledamot i den första internationella olympiska kommittén. Han gjorde plenty grejer som varit viktiga för svensk föreningsidrott. Han gav ut boken Illustrerad idrottsbok i tre delar (på 1880-talet). I denna idrottsbok finns snökrig med, som ett snökrigsreglemente med regler och tydliga delar hämtade från det militära. Han uttrycker att leken har ett verkligt värde och disciplin och gymnastiken är grundelarna tillsammans med militäriska inslag. Såhär beskrivs tydligen ett väl utfört snöbollskrig enligt Balck:
”Träffarna äro många, ett par döda och flera sårade lemna stridsplatsen; fienden, som lidit mindre förluster, tränger på, de våra vika, ett par äro pliktförgätna nog att vända ryggen till, en får en duktig snöboll i nacken, en annan på ett köttigare ställe af kroppen, båda afskickas som fångar till det fiendtliga fängelset"
Och det sägs även att Balck ville att snöbollskrig, som traditionell lek och fysisk aktivitet, skulle omvandlas till en modern idrottsgren. Hur hade vi sett på snöbollslek och snöbollskrig på skolgårdarna om det vore en erkänd sport?
Snöbollskrig är idag en sport
Visste du att det finns både svenska och internationella mästerskap i just snöbollskrig?
Yukigassen heter sporten och betyder typ snöstrid eller snökamp. Den har sitt ursprung i japan på 80-talet och 2010 hölls det första svenska mästerkapet i yukigassen (det startades av studenter på Luleå tekniska universitet). Svenska mästare är laget Norrlands silver som vann i SM mars i år.
Idag finns det en internationell allians som arbetar för att sporten ska erkännas och etableras i fler länder. Ungefär 150 lag tävlar i världsmästerskapen varje år (det har varit paus under några år sen corona, så oklart om det fortfarande sker varje år)
Yukigassen är en lagsport som går ut på att träffa och då slå ut dina motståndare med snöbollar.
Varje lag har 7 spelare, du spelar på en 36 meter bred och 10 meter lång bana med ett antal hinder. Med särskilda dräkter och hjälmar och 90 perfekta snöbollar spelas matchen. En match pågår i 3 set som vardera är 3 minuter. Varje lag har en flagga på sin sida planen och spelet går ut på att antingen slå ut spelarna i det andra laget eller ta det andra lagets flagga. Det laget som har flest spelare kvar när seten är slut, eller har tagit det andra lagets flagga vinner.
En av Kanadas tidigare lagkaptener beskrev sporten såhär:
...absolute evidence that the world is a magical place…. It keeps the wonder we felt as children alive, while adding professionalism and intensity
Kanadas tidigare lagkapten
Scrolla längst ner, så får du se hur en match kan gå till.
Vägen framåt då? Hur ska en skola tänka och agera nu i vinter kring snöbollskrigen på skolgården?
Först och främst, vill barnen ha snöbollskrig och lek? Då tycker jag ni gemensamt ska göra en prövning av barnets bästa. Eller hitta en process där ni tillsammans kommer fram till på vilket sätt ett snöbollskrig och snöbollsllek kan funka.
Lösningen borde inte vara att förbjuda leken och snöbollskrigen. Det handlar om att balansera rättigheterna med vuxnas ansvar om skydd. Och som alltid vi behöver hitta sätt att skydda barn i, inte från. Och det kan vi inte göra genom att vi vuxna fattar ett beslut själva, utan att lyssna på dom det berör, barnen.
En väg framåt kan ju exempelvis va med avgränsade områden eller zoner, tydliga regler för vad som är målet hur en vinner och vad som är tillåtet och inte. Och varför inte låna skyddsglasögon från kemin?
Men det viktigaste handlar om att hitta balansen och det gör ni tillsammans med barnen. Börja med att prata med barnen om exempelvis dom här frågorna:
Vad gör snöbollskrig så kul?
När är det som roligast?
Finns det nån gång som det kan bli osäkert eller otryggt med snöbollskrig?
Vad kan göra snöbollskrig tryggt och säkert?
Hör regler och snöbollskrig ihop, i såna fall hur?
Hur kan en ha snöbollskrig som tar hänsyn till risker?
Hur kan vi ha snöbollskrig på skolgården så det är roligt och tryggt att va med?
Men vad ni än gör. Slopa avstängningar och straff för barn som leker snöbollslekar och snöbollskrig. Det kommer ingen vinna på.
Såhär kan en match gå till. Visst blir en rätt sugen?
Under oktober månad kom ytterligare en dom från Högsta Domstolen där barnets bästa får väga väldigt tungt.
Den här gången handlar det om en person (en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av ett barn) som begått ett brott och Högsta domstolen ska kolla på vilken påföljd det ska bli, med hänsyn till barnets bästa. Ska det bli villkorlig dom och samhällstjänst som tingsrätten bestämde, fängelse som hovrätten ändrade till eller tycker högsta domstolen nåt helt annat?
Högsta domstolen bedömer i det här fallet att barnets bästa väger tungt, straffpåföljden fängelse är inte för barnets bästa i det här fallet.
I den här texten hittar du följande rubriker och innehåll om domen.
Bakgrunden
I det här fallet handlar det om en förälder som har begått brott. Brotten är näringspenningtvätt, grovt brott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I tingsrätten och hovrätten har personen blivit dömd för brott. Brottet som rör näringspenningtvätten handlade det om att personen under tre år på sina privata bankkonton tagit emot drygt 3 miljoner kronor. Själva skuldfrågan, alltså om det är just det brottet eller inte, det är inte överklagat. Domstolen menar att det handlar om ett fall av näringspenningtvätt, tiden är flera år och det är stora summor, därför är brottet grovt.
Tingsrätten bestämde att påföljden skulle va villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst. Och hovrätten ändrade påföljden till fängelse i ett år och sex månader. Utifrån helheten om personens skuldfråga, så menar högsta domstolen att själva straffvärdet motsvarar fängelse i ett års tid. Och högsta domstolen resonerar sig fram till att barnets bästa inte ska vägas in när det kommer till själva straffet utan bara om vad det blir för påföljd.
Hur ska hänsyn tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms?
I det här fallet är det två grejer som högsta domstolen ska besluta om:
hur straffvärdet bör bestämmas vid näringspenningtvätt.
hur hänsyn bör tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms.
Och det är såklart den senare delen jag tänker är intressant. Och det är också den delen som vi kommer kolla på i den här texten.
I korthet kanske en kan säga att högsta domstolen kollar på omständigheter för brottet och om dom omständigheterna ska tas med och hur det i såna fall relaterar till barnets bästa.
Kan omständigheterna i det här fallet relatera till barnets bästa?
Det finns nåt inom juridiken som kallas för ’billighetsskäl’ och det handlar om omständigheter där rätten kan kolla om nån annan omständighet kan påverka att döma till ett lägre straff (än det egentligen är enligt själva straffvärdet av brottet). Inom det då som kallas billighetsskäl så finns en punkt som heter tredjemansskäl, alltså finns det nån annan att ta hänsyn till förutom den som begått brottet. Exempelvis, finns det barn och kan dom barnen drabbas på ett helt oproportionerligt och orimligt sätt. Dom här billighetsskälen kan va med både när straffet bestäms och vid val av påföljd.
I domen står det att ”barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas”. Och högsta domstolen resonerar vidare:
"När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Det förhållandet att konventionen gäller som lag har konkretiserat och i viss grad förstärkt betydelsen av ett barns intressen i sammanhanget. Barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas"
I korthet säger domstolen ”om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig”. Med andra ord, barnets bästa är högst relevant att utreda och beakta.
Hur tungt får barnets bästa väga?
Vad är barnets bästa och hur tungt ska det få väga i det här fallet?
Här säger domstolen att vid barnets intresse är att ”bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor”. Plus säger dom att både socialtjänsten och kriminalvården har ett ansvar att begränsa dom negativa konsekvenserna som den vuxna personens straff får för barnet. Så det ska ju vägas in också.
När en gör en bedömning av barnets bästa handlar det ju först att ta reda på vad det bästa kan va. Och sen liksom se vilka motstående intressen r som finns. Vad är det gör det lätt, svårt eller omöjligt för oss att välja och prioritera barnets bästa? I det här specifika fallet blir ju dom motstående intressena:
det allmänna intresset av att lagföra begångna brott och att verkställa utdömda straff.
intresset av en enhetlig rättstillämpning.
Det är alltså här högsta domstolen ska bestämma hur tungt får barnets bästa väga gentemot just dom här två.
Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.
Högsta Domstolen
Barnet skulle drabbas oproportionerligt och orimligt hårt
Högsta domstolen resonerar kring omständigheterna för det enskilda barnet som berörs. Vilka är omständigheterna och hur kan barnet komma att påverkas, vilka konsekvenser skulle olika straff få för barnet och hens rättigheter?
Barnet får just nu behandling som en följd av det trauma barnet varit utsatt för när barnet och föräldern bodde ihop med barnets andra förälder. Barnet uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och den förälder som nu dömts för brottet är barnets primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Domstolen skriver att om barnets skulle skiljas från föräldern är det ytterligare ett trauma, som i sin tur riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Barnets pågående behandling (som förutsätter förälderns delaktighet) skulle om föräldern får ett fängelsestraff inte kunna fortsätta. Och det riskerar barnets hälsa och utveckling.
Med dom argumenten menar domstolen att barnet skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om föräldern döms till fängelse, och barnet som en följd av det skulle behöva separeras från föräldern.
Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa
Högsta Domstolen
Barnets bästa väger tyngre och därför kan inte fängelse funka
Summeringen. Högsta domstolen menar att barnets bästa är att bevara sin hem- och familjemiljö där relationen med barnets vuxna är central, särskilt för att kunna fortsätta behandlingen. Barnets hälsa och utveckling är centralt.
Här säger ju inte högsta domstolen supertydligt det här är barnets bästa och det ska väga tyngre än påföljden. Men dom gör ju ändå det, fast genom att säga att fängelsestraff är inte för barnets bästa. Påföljden blir därför (för barnets bästa) villkorlig dom och 200 dagsböter på 50 kronor.
Barnkonventionen i domstolen?
Högsta domstolen har tagit upp ett gäng mål där barnets bästa beaktats. Och jag har skrivit om några av dom. Exemeplvis
Högsta domstolens syn på bonusförälders önskan om adoption av ett barn. Läs om det målet här.
Högsta domstolen beviljar diskrimineringsersättning till ett barn. Läs om det målet här.
Vi har vid några olika tillfällen i podden Barnrättssnack lyft frågor om barn, juridik och domarens roll. Här hittar du två av dom avsnitten.
Mer funderingar om barnets bästa?
Barnets bästa, kanske en av dom mest omskrivna artiklarna i barnkonventionen. Också en av artiklarna om idag finns med i många andra lagar. Men ändå så är det svårt! I artikel 3.1 i barnkonventionen står det:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Det finns typ hur mycket som helst skrivet (och pratat) om barnets bästa. Jag själv har skrivit två böcker som på olika sätt tar upp barnets bästa i olika kontexter. Du hittar mina böcker här. Om du inte orkar läsa en hel bok så finns en artikel om barnets bästa här.
Och det finns många exempel på barnkonsekvensanalyser, prövningar av barnets bästa och hur en liksom gör en bedömning. Vill du prata mer om sånt? Eller vill du veta om och i såna fall hur jag skulle kunna hjälpa er i arbetet med barnkonventionen? Hör av dig så snackas vi!
Ett barn som inte fått tillräckligt stöd i skolan, det kan va diskriminering enligt Högsta domstolen.
Under sommaren 2024 visade Högsta domstolen hur viktigt det är med särskilt stöd i skolan. Högsta domstolen beslutade att en kommunal skola ska betala 20 000 kr i diskrimineringsersättning till en elev som inte fått tillräckligt stöd i skolan. Genom det, så ändrades hovrättens tidigare beslut och visar hur viktigt det är för skolor att möjliggöra särskild stöd för att varje barn ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd.
I den här artikeln kan du läsa om Högsta Domstolens resonemang och beslut.
Bakgrunden
Målet handlar om ett barn som inte fått det stöd hen behövde för att va i och klara skolan.
Barnet gick i en kommunal grundskola från höstterminen 2014 till våren 2018. Barnet har haft svårigheter i skolan, gällande koncentration och socialt sampel. Den större delen av skoltiden har barnet klarat kunskapskraven och det har inte bedömts att hen har inlärningssvårigheter. Under våren 2017 så ökade barnets skolfrånvaro på ett sätt som gjorde att det kunde va en risk att barnet framöver inte skulle kunna nå kunskapsmålen. Därefter va frånvaron hög fram till det att barnet (då i årskurs fyra) slutade gå till skolan i april 2018.
Barnet har haft kontakt med sjukvården sen 2014 och det har gjorts ett antal olika utredningar och flera diagnoser har diskuterats. Sen åtminstone 2015 har skolan vidtagit åtgärder för att det ska bli bättre för barnet i skolan. Skolan har till exempel ordnat särskild placering i klassrummet, hörselkåpor, regelbundna uppföljningssamtal samt möten med elevhälsoteamet.
I maj 2017 fick rektorn info om barnets frånvaro och rektorn och barnets förälder hade då ett möte. Ungefär samtidigt påbörjade skolan en utredning om särskild stöd. I oktober 2017 va skolan klar med två utredningar, den skolsociala utredningen och utredningen som särskilt stöd. Skolan kom fram till att barnet behövde särskilt stöd och i februari 2018 togs ett åtgärdsprogram fram.
Skolinspektionen gjorde under samma år en granskning av åtgärderna och kom fram till att skolan inte gjort tillräckliga insatser för att tillgodose barnets stödinsatser och utbildning enligt skolagen. I februari 2018 fick barnet diagnosen autism, vilket skolan informerades om i mars samma år. Skolinspektionen menade att skolan hade tagit alldeles för lång tid på sig att komma fram till att barnet hade behov av särskilt stöd och att det inte fanns ett åtgärdsprogram som innehöll särskilda stödåtgärder.
Kommunen tycker menar att det inte alls har skett nån diskriminering, och för att få det särskilda stödet behövs en funktionsnedsättning. Kommunen menar att skolan kunde ju inte veta att barnet hade en funktionsnedsättning och har gjort tillräckligt både före och efter dom fick veta om barnets funktionsnedsättning.
Vad är diskriminering och bristande tillgänglighet i skolan?
Vi har ju Sverige en diskrimineringslag (2008:567) och hela poängen med lagen är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter. Oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (se 1 kap. 1 §). Diskrimineringslagen gäller både offentliga och privata verksamheter.
Diskriminering är ett missgynnande som hänger ihop med nån av diskrimineringsgrunderna. Att nån missgynnas handlar om att nån har kommit i ett sämre läge eller inte fått ta del av en förbättring, en service eller förmån. Det kan va en faktiskt förlust eller ett obehag. Men poängen är att det blir en negativ effekt i relation till andra. Oavsett om det varit med avsikt eller inte.
Och när det gäller personer med funktionsnedsättning så är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform. Men först en definition (från Socialstyrelsen) av just funktionsnedsättning:
”Med funktionsnedsättning menas nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.
Det finns olika former av diskriminering (exempelvis direkt och indirekt). Men det gemensamma är att att en person missgynnas på grund av nån av diskrimineringsgrunderna (kön, ålder, trosuppfattning osv osv). Och som sagt, när det handlar om personer med funktionsnedsättning är bristande tillgänglighet en form av diskriminering.
Bristande tillgänglighet handlar om att dom som är ansvariga för en verksamhet ska se till att göra olika (tillgänglighets)åtgärder så en person med funktionsnedsättning får samma möjligheter eller hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. Sen exakt hur omfattande dom här åtgärderna ska va beror på ett gäng omständigheter. Exempelvis ekonomiska och pratiska förutsättningar, omfattningen och hur länge personen har kontakt med verksamheten. Men poängen är att en ska göra saker så personen med funktionsnedsättning hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning.
Så grejen är att personen som har en funktionsnedsättning ska kunna få ta del av verksamheten, inte att det måste ske på exakt samma sätt. Och kraven på åtgärderna blir högre ju mer betydelsefullt (objektivt och inte personligt) det är att personen får ta del av verksamheten.
Och allt det här gäller då såklart också inom skolan (det finns vissa undantag inom varor, tjänster och bostäder). Högsta domstolen uttrycker att skolan har en central betydelse för barnets utveckling och liv:
”Inom grundskolans område blir det därmed mycket sällan aktuellt att komma fram till att åtgärder för tillgänglighet inte behöver vidtas därför att en jämförbar situation inte kan uppnås”
Högsta Domstolen
Diskrimineringslagen säger också att den som bryter mot diskrimineringslagen ska betala diskrimineringsersättning till den person som kräkts av överträdelser från lagen. Med andra ord, om skolan brutit mot diskrimineringslagen ska skolan (kommunen) betala ersättning till barn.
Diskriminering och bristande tillgänglighet i det aktuella målet
Högsta domstolens domar ska ju va vägledande, eller prejudicerande som det också heter, och i den här domen beskriver domstolen förfaranden vid diskriminering.
En viktig aspekt som lyfts är att det inte är diagnosen som är det viktiga, utan det handlar om det finns en funktionsnedsättning. Högsta domstolen menar att det inte kan va själva tidpunkten då nån lyckats fastställa en diagnos som är poängen, utan om personen tillhör den skyddade gruppen eller inte. Tillgängligheten behöver ju personen ha både före och efter tiden för en eventuell diagnos. Så tidpunkten för diagnosen är inte viktig egentligen. Vidare uttrycker domstolen att det inte kan accepteras att en skola ska va passiv och invänta info om en persons funktionsnedsättning.
Vad behöver en skola göra då?
Högsta domstolen hänvisar till tredje kapitlet i skollagen där det står att om det på nåt sätt kommer fram att en elev riskerar att inte uppfylla betygskriterierna eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, så ska eleven skyndsamt få stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen. (Här kan du läsa skollagens tredje kapitel)
Om det visar sig att det fortfarande finns risker att barnet inte kommer uppfylla kriterierna även fast hen fått extra anpassningar eller att anpassningarna inte är tillräckliga, så ska det anmälas till rektorn. Om barnet visar andra svårigheter i skolan så ska rektorn se till att skyndsamt utreda barnets behov av särskilt stöd. Och om det visar sig att barnet är i behov av särskilt stöd, ska ett åtgärdsprogram tas fram som beskriver hur barnet ska få det stödet.
Med andra ord, skolan ska va aktiva i att försöka hitta lösningar som funkar för barnet.
Extra anpassningar eller särskilt stöd till eleven?
Det finns olika nivåer på stödet och när det ska fixas. Om skolan märker att det finns risk att barnet inte kommer nå upp till kraven så ska skolan snabbt sätta in extra anpassningar.
Extra anpassningar är mindre former av stöd som kan va att hjälpa en elev att planera och strukturera pluggandet, kanske få extra tydliga instruktioner eller stöd för att påbörja. Men det kan också va ett få hjälp att fatta texter eller olika färdighetsträningar. Eller enstaka specialpedagogiska insatser, digital teknik eller anpassade programvaror under en kortare period.
Om det trots dom extra anpassningarna inte funkar, eller om det finns andra svårtogheter för barnet så ska rektorn utreda barnets behov av särskilt stöd. Särskilt stöd handlar om mer omfattande stöd som exempelvis att va i en särskild undervisningsgrupp, enskild undervisning, anpassad studiegång eller en elevassistent. Det ska ses som mer ingripande och som inte en lärare kan göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. För att specialpedagogiska insatser ska ses som särskild stöd behöver det va regelbundet över tid eller mer omfattande.
Återigen, skollagen inte kräver att ett barn har en diagnos för att få extra anpassningar eller särskild stöd.
Det är diskriminering att inte få sitt stöd
”Kommunen har, i egenskap av huvudman för skolan, utsatt barnet för diskriminering genom bristande tillgänglighet under perioden maj 2017 till och med den 3 april 2018”’
Högsta Domstolen menar att barnet har missgynnats eftersom skolan inte gjort dom åtgärder som dom ska enligt skolagen. Och därför har barnet inte kommit i en jämförbar situation i förhållande till barnen som inte har en funktionsnedsättning. Och det är också fel av skolan att det tagit så lång tid att utreda och komma fram till åtgärder för att hjälpa barnet. Därför ska barnet få skadestånd.
Domstolens resonemang i det här fallet
Barnet har ingått i gruppen personer med funktionsnedsättning och omfattats av diskrimineringslagens skydd under hela den aktuella tidsperioden.
Det spelar ingen roll om kommunen visste om barnet hade en funktionsnedsättning, diagnos eller inte. Eftersom skolan visste att barnet hade svårigheter är skolan skyldig att undersöka och hjälpa barnet. Skolan kan alltså inte skylla på att dom inte gjort tillräckligt bara för att de inte visste om det fanns en diagnos eller funktionsnedsättning.
Högsta domstolen håller med om den kritik som skolinspektionen förde fram, det är tydligt att skolan inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt skollagen. Det vill säga att skolan inte agerat tillräckligt snabbt med att starta en utredning, göra en analys av stödet som barnet behöver och tagit fram åtgärdsprogrammet med insatser i skägg tid. Skolan hade ju redan kommit fram till att barnets behövde stöd, men agerade ändå inte som dom borde gjort.
Förseningen av utredningen i sig (kring särskilt stöd), är inte diskriminering. Men skolan har misslyckats att ge barnets särskilt stöd, under ett halvår, som lett till att barnet inte kunnat va och funka i skolan. Och det har gjort att barnet missat mycket av sin utbildning.
Det har förekommit ett missgynnande när barnet inte fick det stöd som skollagen ger rätt till och det har lett till att barnet inte fått samma möjligheter som en person utan funktionsnedsättning. Barnet har diskriminerats.
Barnet har på grund av denna diskriminering rätt till ersättning. Skolan har inte avsiktligt försökt att diskriminera barnet, och det ska vägas in i bedömningen om beloppet för ersättningen.
För det här halvåret som barnet har diskriminerats ska kommunen (skolan) betala 20 000 kr plus ränta till barnet
Med den här domen har Högsta domstolen gett ett viktigt klargörande för hur skolor ska arbeta för att förebygga diskriminering och möjliggöra för alla barn att få sin rätt till utbildning tillgodosedd, oavsett behov.
Barns egna tankar om anpassningar och stöd i skolan
Min stora dags barn- och ungdomsråd har själva mycket erfarenheter av när det funkar med anpassningar och särskilt stöd i skolan, men också när det inte funkar. Här kan du läsa en artikel om deras tankar och medskick till dig som vuxen.
Under pandemin intervjuade vi Min stora dags barn- och ungdomsråd i podden Barnrättssnack. Här kan du lyssna på det avsnittet.
Barnets bästa ska va avgörande vid en adoption och barnets egen röst ska va viktig.
Under slutet av 2020 tog Högsta domstolen upp ett mål om adoption och barnets bästa, när det är lämpligt och för barnets bästa att adoptera ett barn. Högsta domstolens uppgift är att genom domar skapa vägledning för hur bland annat barnkonventionen ska tillämpas juridiskt. Målet är prejudicerande, och här är en kortare summering av målet, utifrån ett barnkonventionsperspektiv och inte det juridiska perspektivet.
Bakgrund till högsta domstolens beslut
I korthet handlar målet om en bonusförälder som vill adoptera barnet hen lever med och en av barnets biologiska föräldrar säger nej till adoptionen.
Barnets biologiska föräldrar separerade när barnet va 1 år och därefter har kontakten mycket sporadisk. Föräldern som barnet inte bor med motsätter sig adoptionen och vill att barnet bor där varannan vecka där det finns ett eget rum till barnet fixat. Bonusföräldern har levt tillsammans med med barnet sedan hen va 3 år (och den andra biologiska föräldern).
Tingsrätten menade att det inte finns tillräckligt starka skäl för en adoption och att det inte skulle va för barnets bästa. Hovrätten tyckte detsamma och fastställde tingsrättens beslut. Men Högsta domstolen resonerar på annat sätt.
”Att bli adopterad är en livsavgörande händelse för ett barn. Barnet har rätt till delaktighet under hela adoptionsförfarandet”
Högsta Domstolen
Högsta domstolen om barnets rättigheter och adoptionen
Högsta domstolen hänvisar mer till föräldrabalken än till barnkonventionen i sig. Men å andra sidan så står det rätt tydligt i föräldrabalkens kapitel 4 om barnets bästa och barnets rätt att göra sin röst hörd vid adoption också. Exempelvis står det i föräldrabalken att:
barnets bästa ska ges största vikt
ett barn får bara adopteras om en tar hänsyn till alla omständigheter och det då är lämpligt.
barnet ska få info och ges möjlighet att uttrycka sina åsikter kring adoptionen
om barnet har fyllt 12 år så får adoptionen bara gå igenom om barnet samtyckt till det
”Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Barnets bästa ska då ges störst vikt. Det innebär att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskningar, får gå före barnets bästa. Barnets bästa är alltså det viktigaste – men inte det enda – intresset att väga in i lämplighetsbedömningen”
I jämförelse med barnkonventionen så synkar det ju rätt bra. Artikel 21 i barnkonventionen som reglerar adoption fokuserar mycket på internationella adoption och vad vi behöver tänka på och göra. Men grundgrejen med artikel 21 handlar ändå om att ”säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa”. Vill du läsa hela artikel 21 hittar du den här.
Intressanta delar med högsta domstolens resonemangom barnets rättigheter
Domen lyfter barnets bästa genomgående och likaså barnets rätt att göra sin röst hörd. Högsta domstolen skriver om att det inte finns nån nedre åldersgräns för när barn ska ges möjlighet att komma till tals. Och samtidigt ska det respekteras om barnet inte vill vara delaktigt.
”Barn som har uppnått en sådan mognad att de förstår innebörden av en adoption ska ges ett stort inflytande över frågan huruvida han eller hon ska adopteras”
Högsta Domstolen
I det aktuella fallet beskriver domstolen att barnet berättat att hen inte vill träffa den andra biologiska föräldern och vill att bonusföräldern ska adoptera hen. Barnet har uttryckt att hen blev glad att bonusföräldern vill adoptera hen och barnet har skrivit under adoptionsansökan. Barnet säger också att hen kanske vill träffa den andra biologiska föräldern när hen blivit äldre.
Det är med andra ord tydligt vad barnet själv upplever och tycker.
Domstolen listar därefter argumenten för varför dom anser att adoptionen ska bifallas:
Formella förutsättningarna för adoption uppfylls
Finns ingen anledning att ifrågasätta bonusförälderns lämplighet som förälder
Barnet har bott med bonusföräldern större delen av hens liv
Barnet vill inte träffa den biologiska föräldern och vill att bonusföräldern ska adoptera hen.
Barnet måste få ha stort inflytande över adoptionsfrågan
Högsta Domstolen kommer med andra ord fram till att det är för barnets bästa att bonusföräldern får adoptera barnet, där barnets egen vilja och åsikt väger tungt.
Veta mer om adoption och barnrättsperspektiv?
I ett tidigt avsnitt av Barnrättssnack pratade vi om artikel 21, det hittar du här
Det pågår en statlig utredning som tittar på Sveriges internationella adoptioner. Det har i många många år larmats om brister, korruption och handel med barn vid internationella adoptioner till Sverige. Den statliga utredningen ser ska ”kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tidigare och fram till i dag” Och utredningen är inne på sina sista månader, det ska redovisas i december 2024. Du kan läsa mer om uppdraget här.
Och såklart, vill du prata mer om barnkonventionen i ditt uppdrag eller verksamhet, hör av dig! Exempelvis här.