En ny dom där en mamma döms för ofredande visar att pranka barn kan vara ett brott. Om vi inte funderat på det innan, så borde domen få oss att fundera. Vad skrattar vi egentligen åt och på vems bekostnad? Domen borde väcka frågor om barns rättigheter, gränser på nätet och vad som egentligen är ett skämt.
I mitten av april kom en viktig dom en av landets tingsrätter, en mamma dömdes för ofredande när hon prankade sitt barn på sociala medier. Och mamman dömdes dessutom att betala skadestånd till sitt barn.
Vad är ett prank och vem gör det?
Prank, eller pracital jokes är till synes oskyldiga skämt. Ofta är dom överraskande, ibland chockerande och dom bygger allt som oftast på att den som blir utsatt för skämtet inte är med, eller inte förstår skämtet förrän efteråt när de andra skrattar.
Sedan sociala mediers intåg i världen har pranks exploderat i popularitet. Hashtags, utmaningar och trender skapar en kultur där det handlar om att fånga en reaktion och få klick, likes och visningar. En särskild kategori pranks har vuxit fram på mammakonton, familjekonton och humorkonton, vuxna som prankar sina barn. Dom kallas harmlösa och kul, men jag skulle kalla många av dom för allt annat än det.
Allt som oftast är det mammor som ska säga eller göra nåt som ska skapa en reaktion hos barnet. Och det är just denna reaktion som filmas och läggs upp på nätet. Det är barnets reaktion vi ska skratta åt, förvåning, obehag eller rädsla. Majoriteten av pranksen jag sett rör yngre barn, typ från små bebisar till 6-7 år nånting.
När barn blir vuxnas underhållning
Den senaste trenden handlar om att en förälder säger till sitt barn ”Im so hungry I could eat a kid” eller på svenska då, ”Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta ett barn”. Och det roliga i det ska då va att se barnets reaktion.
Några andra av de trender av pranks som cirkulerat på sociala medier (tiktok och instagram framförallt) senaste åren är
- Grinchprank i julas. Istället för tomten är det grinchen som rusar in genom dörren, eller smyger fram bakom julgranen, skrämmer och jagar barnet. Alternativt tar julklappar och springer iväg. Barnen blir rädda, skriker, gråter och springer därifrån. Och vuxna skrattar.
- GhostPrank. Här stänger föräldern in barnet i exempelvis badrummet eller annat rum, ibland släcker den vuxne även ljuset i rummet. Barnet har telefonen där den vuxna satt igång ett filter som visar ett spöke i bakgrunden. Barnen blir ofta rädda, springer efter den vuxna, bankar på dörren, ropar efter sin mamma och gråter. Och vuxna skrattar.
- CheeseSliceChallenge. Barnet är oftast under 2 år, och sitter exempelvis i matstol vid matbordet och den vuxne står en bit bort och kastar en större skiva ost som ska landa i barnets ansikte. Barnen hoppar ofta till, blir väldigt förvånade och många börjar gråta. Och vuxna skrattar.
- Poop-Prank. Den vuxne hanterar exempelvis en blöja och tar sedan på barnet, och ser till att barnet får chokladkräm på handen, men låtsas att det är bajs. Barnen blir äcklade, förvånade och ledsna. Och vuxna skrattar.
Det finns också pranks som kommer och går med jämna mellanrum som att slå in en banan, konservburk eller liknande och ge barnet i julklapp eller present. Filma bebisar som smakar på citron, att vuxna låtsas att barnet är osynligt och den vuxne helt enkelt inte ser barnet. Och trenden som genom Jimmy Kimmel återanvänts i typ 15 år, där vuxna efter halloween säger till sina barn att dom va så hungriga och godissugna att dom åt upp allt barnets godis. Gemensamt för alla pranks är att barnets känslor av förvirring, oro eller äckel blir underhållning för vuxna.
Och den trenden som mamman nu dömdes för, EggCrackChallenge. Den gick ut på att den vuxna skulle baka eller laga mat tillsammans med barnet och mitt i det knäcka ett rått ägg mot barnets panna. För ett år sen hade den hashtaggen 75 miljoner visningar bara på Tiktok.
När blir ett prank ett brott?
I mitten på april i år kom domen mot den mamma som knäckte ett rått ägg mot barnets panna under en livesändning på Snapchat. Ett vanligt kul prank enligt mamman.
Åklagaren yrkade på att mamman skulle dömas för ringa misshandel (enligt 3 kap 5§ brottsbalken), eftersom händelsen har begåtts med uppsåt och det orsakade smärta hos barnet. I andra hand menade åklagaren att det skulle vara ofredande, genom att barnet utsatts för ett ”hänsynslöst agerande vilket varit ägnat att kränka hens frid på ett kännbart sätt”
Åklagaren ville också att mamman ska betala skadestånd till barnet om 20 000 kr exklusive ränta från när brottet begåtts (ett år tidigare).
Mamman säger att hon gjort detta, men att det inte är ett brott eftersom det inte uppstått nån smärta hos barnet och det har heller inte kränkt barnets frid på ett kännbart sätt. Och det bör därför heller inte va nåt skadestånd.
Såhär beskriver tingsrätten händelsen:
"Mamman och barnet bakar och plötsligt knäcker mamman ett rått ägg i pannan på barnet och mamman börjar skratta häftigt. Barnet säger ”aj” och ”gör inte så” och tar sig för pannan. Sedan ler barnet och säger att hon vill göra samma sak på mamman, vilket mamman nekar medan hon fortsätter att skratta hejdlöst. Mamman frågar sedan barnet om denne fick ont och säger förlåt. Barnet svarar dock inte på frågan”
Mamman beskriver att hon och barnet brukar sända live på sociala medier när dom gör olika pranks, just äggknäckningen va en sån grej. Och det är också en trend som många gjort med sina barn och att det va kul att pranka barnet. Det va ingen kraft i knäckningen och barnet säger aj som en vanlig reaktion, att barnet blev chockad, men det betyder inte att det gjorde ont. Barnet grät inte utan log och skrattade och ville pranka tillbaka.
Misshandel eller ofredande?
Inget samtal med barnet har gjorts i utredningen, och därför kan inte tingsrätten veta om barnet fått den smärtan ”som krävs” för att det ska va misshandel. Därför utgår tingsrätten från att det medförde ett mindre kroppsligt obehag och att det har varit hastigt övergående. Därför kan inte tingsrätten se att det är misshandel. Ofredande handlar om att fysiskt antasta eller utsätta nån för störande kontakt, hänsynslöst agerande och om det är ägnat att kränka personens frid på ett kännbart sätt.
I korthet säger tingsrätten:
- Det va hänsynslöst
- Utan förvarning
- Det sändes live
- Det va ett intrång i barnets privata sfär
- Det är en allvarlig kränkning
Tingsrätten menar att det är hänsynslöst. Det är utan förvarning, mamman skrattar hejdlöst och det är väldigt många människor som ser det hela. Viktigt är också att det är ett barn som ska kunna känna tillit och förtroende för sin förälder i kombo med att det är ett offentligt konto med många följande. Mammans agerande har kränkt barnets frid på ett kännbart sätt och det är ett angrepp på barnets privata sfär. Därför ska mamman dömas för ofredande.
Om skadeståndet säger tingsrätten att ersättning bara utgår när nån blivit allvarligt kränkt och när brottsliga handlingar är särskilt integritetskränkande. Och när det är lindrigt våld måste det funnits ytterligare inslag av kräkning för att det ska ses som allvarligt.
Tingsrätten resonerar att det är en kränkning som begåtts av en förälder som barnet ska kunna känna tillit och trygghet till. Det är också en särskild integritetskränkning eftersom det hela har sänts på sociala medier och hade ungefär 100 000 visningar. Därför menar tingsrätten att ofredandet är en så allvarlig kränkning att barnet ska få kränkningsersättning. Ersättningen sätts till 8000 kr plus ränta från det att brottet begåtts.
Vad säger barnkonventionen?
Tingsrätten nämner inte ordet rättighet, inte heller barnkonventionen eller barnets bästa och barnets egen röst finns bara med det som synts på filmen/beviset när barnet sagt aj. Inget samtal har förts med barnet efter händelsen. Med andra ord, det är andra aspekter som tingsrätten haft med som grund för sitt beslut, brottsbalken. Det betyder såklart inte att det inte har med rättigheter att göra.
Några av rättigheterna det handlar om
- Artikel 3. Barnets rätt att få sitt bästa prioriterat. mamman tänkte utifrån barnets bästa, en får ju utgå från att hon känner sitt barn och tänkte att det inte va skadligt. Men är det barnets bästa som varit i fokus? Eller handlar det mer om hennes vilja att underhålla och skapa innehåll til sina följare? Att utsätta ett barn för ett prank, filma det och sprida det utan barnets samtycke är att ta en rätt stor risk på bekostnad av barnets bästa. Jag har svårt att se hur vi kan komma fram till att det är det bästa för barnet.
- Artikel 12. Barnets rätt att få sin åsikt respekterad. Barnet säger omedelbart aj och gör inte så, men den vuxna skrattar. Barnets reaktion reduceras till underhållning. Barnet säger sen att hen vill göra samma sak tillbaka, men det sker inte och vi vet inte hur eller vad barnet faktiskt tyckte, tänkte eller kände. Eftersom ingen pratat med barnet om det hela. Det är dock en brist på respekt för barnets röst, i stunden.
- Artikel 16 Barnets rätt till privatliv och skydd mot angrepp på sin heder och anseende. Barn har rätt till privatliv även i sin familj. Att bli filmad i ett sårbart ögonblick, där en är överrumplad eller utsatt och sen att den filmen sprids hej vilt till främlingar är ett intrång i barnets integritet. Det är inte barnet som självt önskat vare sig skämtet, att bli filmad eller att filmen sprids. Händelsen visar tydligt hur lätt barns rätt till privatliv kan åsidosättas av vuxna som inte förstår att det barnet är med om, kan kännas förödmjukande, både där och då, och i efterhand.
- Artikel 19. Barnets rätt till skydd från alla former av våld och kränkningar. Att oväntat knäcka ett ägg i någons panna kan verka harmlöst för en vuxen, men för ett barn kan det upplevas som både obehagligt, kränkande och skrämmande. Det blir ännu mer laddat när det görs av en förälder, den person barnet är mest beroende av för trygghet. Även om det inte gör fysiskt ont, kan det ändå vara psykiskt kränkande. Särskilt eftersom det filmas och visas upp för andra.
Varför prankar vuxna sina barn?
Jag tror givetvis inte att vuxnas intention är att skada, förlöjliga eller kränka sitt barn. Såklart inte. Dom tänker troligen att det är ett oskyldigt, roligt skämt. Och intentionen är givetvis att underhålla, både följarna och barnet. En tänker troligen att barnet också kommer tycka det är kul, efteråt.
Men även om syftet inte är att kränka sitt barn, så kan inte den goda intentionen väga tyngre än barnets egen upplevelse, och inte tyngre än barnets rättigheter. Ett barn som överraskas, skräms eller blir offentligt förlöjligat kan känna både obehag och skam. Även om det inte alltid syns i stunden.
Det finns ju många faktorer som spelar in, kring varför vuxna ändå gör just det. Förutom att dom tycker det är roligt.
- Sociala mediers logik. Det som får visningar, likes och delningar belönas. Och det kan göra det svårare att reflektera när en vet att det kommer generera likes.
- Normalisering. Om ”alla andra” gör liknande skämt och det redan finns miljontals klipp där barn blir utsatta är det svårare att va kritisk. Ju fler som gör, desto svårare att stå emot och desto lättare kan gränser flyttas. Och desto mer avtrubbade riskerar vi att bli.
- Oreflekterad vuxencentrering. En tänker inte på barnet som egen individ, med egna rättigheter. Att det är ett barn som har egna gränser, privatliv och har rätt till respekt. Barnet hamnar i skymundan för vuxnas intressen och riskerar att bli ett verktum för vuxnas vilja att underhålla.
Vad visar och lär vi barn om humor, gränser och tillit?
Pranks och practical jokes kan vara ett sätt att leka och skratta tillsammans. Men när vuxna utsätter barn för skratt på deras bekostnad, ofta utan att barnen förstår vad som händer, då blir det något annat. Då är det inte längre ett skämt, det är ett maktspel. När det dessutom filmas, publiceras och sprids till tusentals människor, blir barnet inte bara utsatt utan också exploaterat.
Barn reagerar såklart olika, ibland med skratt, ibland med förvirring. Men vi vet inte vad de egentligen känner, för sällan får barnets röst plats varken före, under eller efter. Och just därför är det så viktigt att vi stannar upp och funderar: Vad är det vi visar och lär barn om relationer, gränser och humor när vi gör så här?
Den här domen är viktig, dels för det enskilda barnets upprättelse, och dels för att den visar att det finns gränser för vuxnas innehåll på nätet. Också i lagens ögon.
Jag önskar att den här domen kan få oss att börja tänka. Vad är roligt, vad tycker barn är roligt, vad innebär integritet och hur kan vi när vi vill pranka eller göra skämt tillsammans med barnen göra det utan att det blir på bekostnad av nåt annat. Det hoppas jag fler pratar om nu.
Barnets rättigheter gäller lika mycket i familjen, som på nätet som i rättssalen.
