En rektors barnsyn: att skamma och förödmjuka elever som effektivt verktyg?

En rektor verkar tycka att vi borde ha mer skam och förödmjukelse i skolan eftersom det är lösningen på att få eleverna att bete sig bättre.

Läste en ledare i Expressen, en rektor som skriver om att vi borde ha mer skam och förödmjukelse i skolan, det får nämligen eleverna att bete sig bättre. Och det är naivt att tro att samtal med eleverna kommer leda till nåt bra. 

”Skam och förödmjukelse är effektivt när elever missköter sig”.

Jag fick faktiskt på riktigt fundera på om det va 1 april idag. För inte kan väl en rektor ha en sån barnsyn, att uttrycka sig såhär och på riktigt mena allvar? Men jag hade superfel. Den här rektorn menar att det är vad som behövs. Rektorn har skrivit böcker, bloggar, sitter som expert i ny läroplansutredning och skriver ledare i Expressen om skola och utbildning. Och nu om att skam är effektivt och behövs mer i skolan. 

Innan jag går loss på varför det här är så fel så återger jag delar av det som står i ledaren. I korthet handlar det om att rektorn anser att skolan behöver få andra verktyg för att komma till rätta med elever som använder ett kränkande språk eller på annat sätt inte agerar i linje med dom regler som skolan har. Den konsekvenstrappan som skolan arbetar utifrån idag räcker inte. Konsekvenstrappan handlar om att exempelvis ringa till barnets vuxna (fast rektorn skriver i exemplet bråkstaken), eftersom det ju är ” föräldrarna som ska lära sina barn rätt och fel och att de ska göra som läraren säger”

Vidare steg i konsekvenstrappan kan vara samtal med mentorn, rektor, att samla alla osv. Prat menar rektorn inte löser nåt, och säger ”det är svårt att få elever att ändra beteende och det är naivt att tro att mer prat kommer att hjälpa”

Så det rektorn menar är att skolan ”behöver är konsekvenser som verkligen svider” 

Vilka är konsekvenserna rektorn vill se?

Ledaren börjar med en berättelse om en lärare för barn i lågstadiet som hade fingertoppskänsla och fick eleverna att skämmas efter att dom använt olika mycket omysiga och kränkande ord. Därefter fortsätter rektorn att skriva om att konsekvenserna måste handla om skam och förödmjukelse. 

Så hon skriver: 

Och det borde då skrivas in i skollagen ”att elever ska flyttas till lägre årskurser i två veckor vid upprepad misskötsel”. 

Så, konsekvenser som svider och barnet ska känna skam inför andra, förödmjukas. Absolut, det funkar ju kortsiktigt säkert för en hel del barn. Att skrämma dom till lydnad. Ni vet skamvrå, dumstrut och sånt. 

Rektorn tycker också att en ska kunna tvinga barnets vuxna att gå på föräldrakurs för att lära sig uppfostra sina barn om barnet fortsätter kränka andra barn. Och om barnets vuxna inte kommer på den kursen så ska dom betala ett vite. Det menar rektorn kommer garantera en hundraprocentig närvaro. 

Vad är skam och vad kan det leda till hos barn?

Som sagt, att jobba med skam, förödmjukelse och att tvinga folk att betala pengar som straff det funkar absolut kortsiktigt. Men vilka konsekvenser får det? 

Är vi beredda att göra det för att barnen ska lyda och göra som läraren säger? Vad gör skammandet med tilliten till vuxna? Vad gör det med barnens relationer till varandra? Och i ett utbildningsperspektiv, vad är målet med skolan? Att barn ska bete sig som vuxna vill? Eller att barn ska bibehålla sin lust att lära, att utvecklas, att känna glädje och hitta sin inre motivation till att gå till och vara i skolan?

Vad leder skam till?

Det säger sig (förhoppningsvis) själv att skambeläggande och förödmjukelse inte bidrar till lust, glädje eller vilja att lära sig. Eller att vilja gå till skolan. Det finns en hel del forskning om vad skam är, när det uppstår och vad det kan leda till hos barn. Det beror givetvis på vilket sammanhang barnet är i, vem barnet är osv. Men några generella grejer som ändå är värt att ha med sig om skam

• Skam uppstår när en fattar att en har gjort nåt fel, enligt regler, vad som är accepterat eller olika normer
• Den form av skam som kan ha en ’positiv funktion’, handlar om att fatta att en inte går över andras gränser och utsätter andra för skamliga situationer. 
• Skam kan va en känsla av att vilja gömma sig, känna sig nedvärderad, att inte ingå i en gemenskap, att inte duga, känna sig utlämnad eller exponerad i sin svaghet eller misslyckande, att liksom ”tappa ansiktet”.
• Den som skambeläggs kan komma att förvänta sig förakt från omvärlden och det i sig svajjar ens självkänsla 
• Att skambeläggas kan leda till isolering och att en känner sig utanför eller ovärdig gemenskapen. Helt enkelt att en inte duger till att få va med. 

Viktigt att ha med sig är också att skammen riktar ju fokus på person och inte handling. Det är liksom hela ens person som blir ifrågasatt vilket ju också gör att självvärderingen påverkas. 

Så om skolan konsekvent ska börja jobba med att skambelägga barn kommer det rätt troligt att leda till att barn känner sig nedvärderade, inte duger till att få va i skolan att en vill isolera sig från skolan och att en känner sig ifrågasatt som person och ens självvärde förminskas. 

Sverigedemokraternas barnsyn, dom vill också skamma barn

Det är inte bara rektorn som vill att barns handlingar ska få svidande, skammande och förödmjukande konsekvenser. Samma retorik som rätt många politiska förslag och särskilt Sverigedemokraterna har ju en syn på (många) barn som problem som ska fostras, disciplineras och straffas.

För ett tag sen ville SD att vi skulle införa förödmjukande ungdomstjänster som exempelvis städa toaletten inför sina kompisar. 

”Det är en form av samhällstjänst med vad jag kallar statusnedbrytande syfte, säger SD:s rättspolitiska talesperson Tobias Andersson”

Då uttryckte SD ”jag tror inte att man är jättekaxig om man tvingas skura toaletter på skolan man går på”

Jag ser egentligen inga skillnader på det rektorn önskar och det SD föreslår. Skam och förödmjukelse är grejen och del av deras barnsyn.

Skam användes flitigt i skolan förr i tiden

Det fanns faktiskt en tid när skam va en viktig del i utbildningen och kring disciplinen i skolan. Det va viktigt eleverna va flitiga och lydiga, det va då dom kunde lära sig. Och för att få just flitiga och lydiga elever behövdes straff. 

Redan i slutet av 1500-talet beskrevs dom olika straffen som en kunde använda när barnen inte löd. Det va allt ifrån skolstock (en sån träställning typ, där en har huvudet i ett hål mellan två plankor, och liksom är fast med händerna vid sidorna) till använda ris på kroppen och färla (som va ett slags slagträ) till proban. Skolfängelset, ’proban’, kunde va bli inhyst i en skrubb eller bod från sex på morgonen till sex på kvällen i den snälla versionen. Den elaka varianten av proban kunde va mer i en källarhåla typ, och att en kunde bli fast i proban i många dagar iförd halsjärn och kedjor. 

Och på 1600-talet såg en straffet (genom slagträt färlan) som oumbärligt för att få lydiga och flitiga elever.  Även skolordningen från 1724 hade en hel del att säga om just disciplin. Där stod det att om en elev uppträdde dåligt skulle hen få en tillsägelse med allvarsamt tilltal. Och om det va upprepade grejer eller grova saker skulle det bli ett skamstraff. Det kunde va att en fick sätta på sig dumstruten eller sitta i en skolstock (träställningen) så att alla skulle veta att en gjort fel. 

Syftet med dumstruten och skolstocken va att skammen skulle va så stark att en inte skulle göra om grejen. Om inte det funkade kunde det bli ris på bara kroppen inför hela klassen, eller slag med slagträt ’färlan'. 

Skolagan va vanligt fram till 1800-talet, en ny barnsyn började växa fram och sen minskade skolagan successivt och förbjöds i lag 1958. 

Är det värt att kränka barns rättigheter och värdighet för att uppnå nåt mål, visst beteende eller annat?

Om vi nu vill ha studiero eller en trygg skola där barn inte utsätts för kränkningar, av andra barn, öva hårdare tag? Det är ju i alla fall så många resonerar. Men vi kan aldrig hävda barnets bästa som argument för att kränka andra rättigheter. 

Barn är rättighetsinnehavare. Punkt. 

Även om målet är att skapa en trygg skola där varje barn får en kvalitativ utbildning, så förlorar du på vägen om det innebär att vi skalar bort vissa rättigheter eller tänker att målet ju är bra. Så länge vi tar oss dit är det lugnt. Men vad händer längs vägen, kommer vi liksom komma till målet när vi tummar på dom mest grundläggande aspekterna? Att mänskliga rättigheter är odelbara och att barn är rättighetsinnehavare. 

Och fundera en stund på, i vilka sammanhang hade det varit ok på ditt jobb. Att din chef hade skambelagt och förödmjukat dig inför dina kollegor? Och sen en hade arbetsmarknadsministern hyllat det offentligt.

Barnkonventionen, barnsyn och värdighet i utbildningen 

Jag tänker att vi också kan kolla lite på vad barnkonventionen säger, vilken barnsyn den präglas av. Och vi kan ju börja med artiklarna som handlar om just barnets rätt till utbildning. 

I artikel 28 står det: 

Och i artikel 29 att utbildningen ska syfta till att utveckla respekt för mänskliga rättigheter och förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk. 

Barnets värdighet finns den kvar när barnet skammats och förödmjukats? Utvecklar barnet respekt för mänskliga rättigheter genom svidande konsekvenser som består av att skämmas inför andra? Förbereds barnet för ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred och tolerans?

Och FN:s kommitté för barnets rättigheter har också uttryckt att du liksom inte kan lära dig om mänskliga rättigheter genom teorin, det måste gå via praktiken. Att du får va rättighetsinnevahare och genom inflytande, genom att du ges respekt, tilltro så lär du dig vad mänskliga rättigheter handlar om. Den djupare förståelsen. 

Skollagen och den livslånga lusten att lära

Jag trodde naivt nog att vi hade en annan syn på barn och unga, att barn skulle få va rättighetsinnehavare i skolan. Och förhoppningsvis är vi ändå fler som tror på det än anhängarna till rektorn och ledaren. Även om det känns sjukt deppigt och scary att Sveriges skolminister Lotta Edholm på sin instastory skrev ”Ingen lärare ska behöva bli kallad skällsord. @rektorlinnea har än en gång skrivit en väldigt bra text” och länkat till ledaren. 

Det står i skollagens första delar ”att utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling lärande och en livslång lust att lära. ” 

Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på” Och utbildningen ska i samarbete med hemmen ”främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”. 

I min värld går inte det ihop med att medvetet skambelägga och förödmjuka barn. 

Och i dom delarna i skollagen som snackar om utformningen av utbildning, Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”

Det är lite samma grejer som barnkonventionen. Med tillägget om att motverka alla former av kränkande behandling (vilket ju skammande och förödmjukelse är). Och det ska dessutom vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag vill gärna läsa den forskning som kommer fram till att det är för barnets bästa och inlärningen att skambelägga och förödmjuka barn. 

För typ 10 år sen gjorde Joanna Giota, (docent i pedagogik vid Göteborgs universitet,) en forskningsöversikt - Individualiserad undervisning i skolan. Där hon konstaterar att skolan inte tar vara på elevernas lust att lära. Och att för att eleverna ska behålla lusten att lära så måste det utgå från elevernas inre motivation. Men också att skapa trygga relationer mellan lärare och elever. Eleverna behöver respektera lärarens kompetens och läraren behöver respektive eleven som likvärdiga individer. 

Kan vi skapa trygga relationer genom att skambelägga barnen?

Vi vuxna ska stödja barn. Vi ska vägleda barn. Vi ska uppmuntra och peppa barn. Vi ska sätta gränser. Vi ska göra en massa saker. Och vi ska göra det genom att på alla tänkbara sätt se barn som rättighetsinnehavare. Inte genom straff och repressiva åtgärder. 

Vill du prata mer om barnsyn? Hör av dig!