Alla länder som ratificerat barnkonventionen granskas av FN:s kommitté för barnets rättigheter och får beröm, kritik och rekommendationer för att bättre säkerställa att varje barn får sina rättigheter tillgodosedda i det landet.
Granskningsprocessen består av rapporter som FN:s kommitté för barnets rättigheter, barnrättskommittén, tar del av från olika aktörer i Sverige och en hearing med representanter från Sveriges regering. I slutskedet av granskningen får Sverige skriftliga rekommendationer av kommittén. Rekommendationerna, eller concluding observations som de heter, pekar ut vad Sverige måste jobba mer med för att leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
Sverige har granskats 6 gånger av kommittén och den senaste omgången av Concluding Observations kom i februari 2023. I den här texten får du en sammanfattning av den kritik som Sverige fick. Totalt sett är det 130 punkter som FN:s kommitté för barnets rättigheter ser att Sverige behöver åtgärda för att bättre leva upp till barnkonventionens krav. Vill du läsa samtliga concluding observations till Sverige, så hittar du dessa en bit längre ner i den här artikeln. FN:s granskning av Sverige: Så fungerar FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Rekommendationerna är uppdelade efter områden i konvention och börjar med det som kommittén ser som huvudsakliga områden att arbeta vidare med, därefter kan en läsa om följande områden:
Nytt för den här granskningen är att utbildning, fritid och kulturella aktiviteter och barn med funktionsnedsättning fått egna rubriker och att barns rättigheter och näringslivet, klimatförändringens påverkan på barns rättigheter och förskola fått egna underrubriker.
De sammanfattande slutsatserna inleds med att kommittén tackar Sverige för en bra hearing med flertalet representanter från departementen och de positiva åtgärderna Sverige genomfört sen senaste gången vi granskades. Kommittén nämner särskilt att det är positivt att barnkonventionen inkorporerats i svensk lag, förändringar i brottsbalken för att stärka barns skydd mot sexuellt utnyttjande och att Sverige inrättat Institutet för mänskliga rättigheter.
Kommittén uttrycker att det finns ett antal områden där det krävs brådskande åtgärder. Värt att notera att kommittén aldrig tidigare uttryckt sig på detta sätt i sina rekommendationer till Sverige. Det är alltså första gången kommittén uttrycker att det finns områden som ”kräver brådskande åtgärder”. Tidigare har kommittén uttryckt att det finns huvudsakliga områden att arbeta med, att kommittén ser följande områden som principiella med mera. Men aldrig att något varit brådskande.
Det här området handlar om artiklarna 4, 42 och 44.6 och rör det vi brukar kalla för implementering och genomförande. Totalt innehåller området 22 rekommendationer till Sverige och det rör frågor om lagstiftning, budgetprocesser, samordning och strategier där barnets rättigheter behöver stärkas. Kommittén rekommenderar att Sverige:
Vi kallar ofta artiklarna 2,3,6 och 12 för huvudprinciper eller grundläggande principer, här beskriver barnrättskommitté dem för allmänna principer. Barnrättskommittén uttrycker att de är djupt oroade över att det saknas data om diskriminering av barn uppdelat efter ålder, den ihållande diskrimineringen, utbredda rasismen och de regionala skillnaderna som finns i Sverige.
Kommittén ger Sverige 14 rekommendationer, bland annat:
Det här området rör artiklarna 7,8, 13, 14, 15, 16 och 17 och kommittén uttrycker oro över att lagstiftningen är restriktiv när det kommer till medborgarskap och ger Sverige 6 rekommendationer.
Barnkonventionen skyddar barn mot alla former av våld och det här området rymmer artiklarna 19, 24.3, 28.2, 34, 37 a och 39. Kommittén uttrycker djup oro när det kommer till förekomsten av våld och olika tvångsåtgärder som används mot barn och formulerar totalt 16 rekommendationer till Sverige, bland annat:
Artiklarna 5, 9–11, 18.1–18.2, 20–21, 25 och 27.4 i barnkonventionen tar upp olika frågor om rättigheter för barn i familjen och alternativ omvårdnad. Totalt får Sverige 9 rekommendationer inom detta område.
För första gången har barn med funktionsnedsättning en egen rubrik i rekommendationerna. Det handlar om artikel 23 och totalt uttrycker barnrättskommittén 3 rekommendationer.
Grundläggande hälsa och välfärd rör bland annat barnets rätt till liv och utveckling, hälsa och sjukvård, levnadsstandard och att skyddas mot narkotika och återfinns i artiklarna 6, 18.3, 24, 26, 27.1–27.3 och 33. Barnrättskommittén ser att det är nödvändigt att Sverige genomför 16 rekommendationer på området.
Artiklarna 28–31 i barnkonventionen rör barnets rätt till utbildning, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Inom det här området ger barnrättskommittén Sverige 15 rekommendationer.
Barnrättskommittén uttrycker ”djupt oroad över konsekvenserna av ändringarna som genomfördes 2021 i utlänningslagen (2005) som begränsar familjeåterförening och möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd och social trygghet, samt de 33 reformerna i Tidöavtalet som syftar till att ytterligare begränsa rättigheterna för barn som är asylsökande, flyktingar och migranter”
Det här området rör artiklarna 22, 30, 32–33, 35–36, 37 b–d och 38–40 och innehåller totalt 16 rekommendationer till Sverige.
Resterande 13 rekommendationer handlar bland annat om att Sverige vidtar fler åtgärder för att uppfylla skyldigheterna enligt tilläggsprotokollen som Sverige skrivit på, att Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet om barns klagorätt. Och att Sverige såklart ska genomföra alla rekommendationerna och att ta fram en barnvänlig version av rekommendationerna och gör dessa allmänt kända bland vuxna och barn.
Det finns nåt slags skifte i Barnrättskommitténs bedömning av Sverige, för första gången uttrycker kommittén att flera områden kräver brådskande åtgärder och även oro för Tidöavtalet. Det markerar en mer allvarlig ton än i tidigare granskningar.
Under den hearing som ligger till grund för rekommendationerna formulerade en av kommittéledamöterna, Clarence Nelson, sin uppmaning till den svenska delegationen på det här sättet
Clarence Nelson, FN:s kommitté för barnets rättigheter
“Please. I urge you. Before you take these drastic steps. I’m sure Sweden does not want to be known as a nation that is locking up its children”
I den här texten förklarar jag hur FN:s granskning av Sverige går till, vilken roll barnrättskommittén spelar och varför deras rekommendationer är viktiga för det praktiska arbetet med barnets rättigheter nationellt, regionalt och lokalt.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har i uppdrag att övervaka hur barnkonventionen efterlevs och att tolka hur konventionens artiklar ska förstås och tillämpas. Det gör kommittén bland annat genom en särskild granskningsprocess och genom att ge ut allmänna kommentarer. De allmänna kommentarerna kan beskrivas som fördjupade rapporter som berättar hur vi ska tolka och förverkliga specifika artiklar i konventionen.
För att granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i fråga om genomförandet av skyldigheterna enligt denna konvention ska en kommitté för barnets rättigheter upprättas
FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 43
Så inleds artikel 43 i konventionen, som beskriver FN:s kommitté för barnets rättigheter och dess uppgifter. FN:s barnrättskommitté består av 18 experter som nomineras och väljas av konventionsstaterna.
Kommitténs ledamöter ska (enligt artikel 43) ha högt moraliskt anseende, erkänd sakkunskap och en rättvis geografisk spridning. Ledamöterna representerar inte sitt land eller någon organisation utan de är personlig valda, och agerar i egenskap av sig själva. Ledamöterna väljs i perioder om 4 år kan väljas flera gånger, om de nomineras på nytt.
Sverige har sen kommittén bildades haft en ledamot, Thomas Hammarberg 1991-1997. När han inte kunde fullfölja de sista två åren av sin mandatperiod ersattes han av Lisbeth Palme 1997-1999.
Varje land som ratificerat barnkonventionen ska beskriva sitt arbete med konventionen (och tilläggsprotokollen) och de åtgärder som landet genomfört. Kommittén granskar ländernas arbete, kallar en delegation till Genève för en hearing och ger därefter rekommendationer som länderna uppmanas arbeta med fram till nästa rapport lämnas in.
Den första rapporteringen till kommittén sker två år efter det att landet ratificerade konventionen, därefter sker rapporteringen vart femte år. Kommitténs arbete har genom åren ofta blivit försenat och under ett antal år delades kommittén in i två kamrar för att hantera den stora mängd rapporter. Därefter infördes en testperiod med ett förenklat rapporteringsförfarande och detta förenklade sätt har sedan 2024 blivit det sättet länderna rapporterar på. Och tiden mellan granskningsprocessen har också förlängts till åtta år.
I dag sker granskningen genom att kommittén skickar en lista med frågor till Sverige. Listan (List of issues prior to reporting) handlar om saker som är aktuella just för Sverige och arbetet med barnets rättigheter. Sverige uppmanas besvara på frågor om nya lagstiftningsgåtgärder, statistik om barns levnadsvillkor inom specifika områden, hur Sverige jobbat med barnets rättigheter i budgetprocessen och en mängd frågor relaterat konventionens olika områden.
När Sverige har svarat på frågorna och skickat in sin rapport kan Barnombudsmannen, Mänskliga rätitghetsinstitutet och civilsamhällesorganisationer skicka in egna rapporter till kommittén som ett slags svar på Sveriges rapport, där de ger sin syn på hur väl Sverige efterlever konventionen. Dessa rapporter brukar kallas alternativrapporter eller parallellrapporter.
Kommittén kallar sedan Sverige till Geneve för en hearing. Det brukar beskrivas som en konstruktiv dialog, och ibland har det varit en slags grillning. Barnrättskommittén har ofta dessförinnan även träffat representanter från vissa civilsamhällesorganisationer och emellanåt även barn från Sverige. Genom dessa rapporter och möten har kommittén en ganska bra bild av hur rättigheterna efterlevs i Sverige. Och det är skarpa frågor från kommitténs ledamöter! Jag har deltagit som observatör under hearingen 2009 och 2015 i Geneve (2023 låg jag på sjukhus och fick följa det digitalt istället). Det finns inget utrymme för ett land att säga vi är klara, eller vi håller inte med, eller vi tycker att vi har tolkat konventionen rätt - då är kommitténs ordförande eller ledamöter snabba med att uttrycka att ni har fel vi har rätt (fast på ett lite mer diplomatiskt sätt).
Utifrån de frågor som kommittén ställer under hearingen och baserat på Sveriges svar summerar kommittén sina tankar och rekommendationer till Sverige i det som brukar kallas för concluding observations, sammanfattande slutsatser. Det är utifrån detta dokument som Sverige förväntas jobba vidare för att bättre tillgodose barnets rättigheter. Och sen börjar allt om igen!
Sverige har granskats 6 gånger av FN:s barnrättskommitté, genom olika förfaranden. Och även om kommittén ger Sverige mycket beröm (och Sverige säger att vi vill vara världens bästa land för barn att växa upp i) så uttrycker också kommittén oro och har genom åren gett Sverige skarp kritik inom ett antal områden.
Under ett antal år återkom vissa kritikområden, bland annat att:
De senaste rekommendationerna (concluding observations från 2023) innehöll 131 punkter som kommittén uttryckte att Sverige behöver agera på. Det som kommittén pekade ut som särskilt brådskande va frågor som handlade om barns klagorätt, icke-diskriminering, våld mot barn, ojämlikheten inom utbildningen, processen för barn som är asylsökande, flyktingar och migranter, unga lagöverträdare och att inte sänka straffåldern.
Barnrättskommitténs rekommendationer är inte är juridiskt bindande för Sverige. Det finns inget formellt tvång att Sverige måste genomföra dem. Det betyder dock inte att de inte spelar nån roll.
Rekommendationerna är viktiga för att de visar hur konventionen ska tolkas, vad Sverige gjort bra och vad vi bör oroa oss för och åtgärda. Även om de sammanfattande slutsatserna är skrivna för regeringen och Sverige som konventionsstat så berättar rekommendationerna även för kommuner och regioner hur de behöver förbättra arbetet, det går alldeles utmärkt att bryta ner rekommendationerna till regional och lokal nivå.
Det är också så att Sverige historiskt sett lyssnat på kommittén och tagit omhand många av de rekommendationer vi fått. Inte alla givetvis.
Och rekommendationerna används många gånger som underlag i utredningar, verksamhetsutveckling och lokalt barnrättsarbete.
Rekommendationerna är skrivan till och riktade till Sverige som konventionsstat och det är ju alltid regeringen som är ytterst ansvarig för arbetet med barnets mänskliga rättigheter. Ofta är det så att det som Sverige behöver förbättra nationell, också behöver utvecklas regionalt och lokalt. Därför är det viktigt att vi lär oss mer om rekommendationerna.
Du kan exempelvis:
Här hittar du alla de rekommendationer som Sverige fått av FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Att granska sin organisation utifrån arbetet med barnkonventionen handlar om att hitta styrkor och utvecklingsområden, så förutsättningarna för att fler barn får sina rättigheter tillgodosedda ökar. En måste inte alltid göra en gigantisk granskning, ibland kan en mindre genomlysning funka alldeles utmärkt.
Ni kan titta på hur barnkonventionen integrerats i styrdokument, budget och mål, hur barn och unga upplever verksamheten och tillgången till sina rättigheter och identifiera luckor och utvecklingsområden. Jag har hjälpt flera organisationer med just detta. Hör gärna av dig om du vill bolla frågor eller funderingar, om barnrättsarbetet i praktiken, kontakta mig här.
Vill du läsa mer om genomlysningar är den här texten en bra guide: Så gör du en granskning.
Sverige har ännu en gång granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. I slutskedet av granskningen får Sverige skriftliga rekommendationer av kommittén, dessa släpptes i februari 2023. Rekommendationerna, eller concluding observations som dom heter, pekar ut vad Sverige måste jobba mer med för att leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
Rekommendationerna kopplar till artiklarna i konventionen och är uppdelade i olika områden. Åttonde området är utbildning, fritid och kultur och handlar om artiklarna 28-31 i konventionen.
Totalt är det 15 punkter som barnrättskommittén rekommenderar Sverige att åtgärda kring just utbildning, fritid och kultur.
I korthet är kommittén oroad över skillnaderna i barns levnadsvillkor och Sverige måste göra mer för att alla barn ska få tillgång till meningsfull fritid, att få uppleva kultur och konst. Särskilt menar kommittén att Sverige behöver stärka åtgärderna för tjejer, barn med funktionsnedsättning, barn i asylprocessen, barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn på landsbygden.
Andra punkter som Sverige får kritik och rekommendationer kring är:
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
