När samhället bestämmer sig för att straffa barn för vuxnas misslyckande har vi ändrat vår syn på barn. Då är inte barn rättighetsinnehavare längre. Då har barn blivit problem, problem som ska fostras, disciplineras och straffas. En sänkt straffålder är en ny syn på barn. 

I mitten av september berättade partiledarna för Tidöpartierna att dom kommit överens om att straffbarhetsåldern tillfälligt ska sänkas till 13 år.

Det finns absolut ingenting, ingen tillgänglig forskning eller fakta som visar att det är en bra idé. Det är precis tvärtom. En riktigt uselt dåligt sämst idé.

Den här texten, har som ambition att sammanfatta och få med så mycket som möjligt om varför sänkt straffålder är fel väg. Den innehåller info om straffåldern, om utredningen, det regeringen vill, vad remissinstanserna uttrycker, vad barn säger och vad forskningen visar. 

Att sänka straffåldern är ett sätt att straffa barn för samhällets misslyckande 

Overkligt är nog det närmsta jag kommer för att hitta orden till regeringens och Sverigedemokraterna vilja att sänka straffåldern till 13 år. Och övriga partier protesterar inte allt för mycket (för ett tag sen sa miljöpartiet, vänsterpartiet och centern nej)

Ni vet samma barn, samma 13-åring vi inte anser ska få rösta, köpa alkohol, energidryck, tobak, köra moped eller bestämma själv vad hen ska göra med pengarna från sitt sommarjobb. Dom vi anser inte kan förstå konsekvenserna av sitt agerande. Det är alltså samma barn vi helt plötsligt menar ska ansvarsutkrävas för att dom kan förutse konsekvenserna och förstå vad det innebär att begå ett allvarligt brott? I vissa situationer ska dom va vuxna och i andra barn? 

I många många år har vi sett att barn som begår brott behöver stöd, skydd och hjälp. Nu skiftar fokus till att samhället ska skyddas från barnen, som om dom är så farliga och bortom all hjälp och därför måste spärras in. Det är en avhumanisering av vissa barn som pågått och cementeras nu med en sänkt straffålder. 

Det individuella barnet blir helt osynligt i den här typen av förslag, debatt och tillämpning. Vem är barnet det handlar om, vad är det som gjort att barnet befinner sig i den här situationen? Trots att det handlar om barns vardag och liv, så blir barnen väldigt osynliga nu. Vi borde fundera mer på vilket ansvar vi som samhälle har för att förhindra barn att ingå i kriminella nätverk? Är det vårt fel? Eller är det barnens egna fel? Men framförallt fokusera ännu mer på dom vuxna som manipulerar och utnyttjar barnen. 

Idag rekryteras och manipuleras barn i olika åldrar till att begå allvarliga brott. Den organiserade brottsligheten tvingar barn att både vara offer och gärningspersoner. Dom kriminella nätverken är otroligt manipulativa och smarta. Dom ser barn och unga som samhället glömt bort eller som vi tagit för lång tid på att oss se och hjälpa. Barn som redan befinner sig i en utsatt situation, utnyttjas. 

Med sociala medier och yngre representanter går rekryteringen fort. Kriminella nätverk utnyttjar barnen. Barn är lättare att manipulera än vuxna, det är enklare att hota och tvinga dom att utföra olika uppgifter. Barn blir en billig och mindre riskfylld arbetskraft. Det är också svårare för ett yngre barn att kunna stå emot och lämna ett sånt sammanhang. 

Vad händer med ett barn i fängelse? Och vad händer när barnet kommer ut?

Vi måste komma ihåg. Ett barn är fortfarande ett barn, även om hen har begått ett brott. Ett barn har rätt till sina rättigheter i alla lägen, även om hen har begått ett brott. 

Att sänka straffåldern handlar om politik, symbolpolitik om en så vill. Detta är en del i ett större paket, eller snarare det är många små delar som enligt Tidöpartierna handlar om att få bukt med gängkriminaliteten och att barn och unga begår brott. Men barn hamnar mitt i och blir vuxnas verktyg i politiska utspel. 

Sverige sa så sent som 2023 i Geneve till FN:s kommitté för barnets rättigheter att vi vill va världens bästa land för barn att växa upp i. Samma Sverige vill nu att barn att barn ska straffas och sitta i fängelse. 

Sverige och straffåldern - hur funkar den?

År 1864 beslutades att Sverige skulle ha en straffbarhetsålder på 15 år. Hela syftet och liksom grundtanken med en gräns på 15 år är att barn (utifrån ett slags grupptänk) vid den åldern uppnått tillräcklig mognad för att kunna skilja på vad som är rätt och fel, vad som är okej och inte. 

Barn har vid yngre ålder inte samma förmåga att kontrollera känslor, impulser eller förutse konsekvenser som vuxna. Som alla människor utvecklas vi, och barns utveckling går fortare än för oss vuxna. Barns konsekvenstänk och impulskontroll utvecklas, och för att barn ska förstå sina handlingar och lära sig behöver också många barn begå misstag. Det handlar om att förstå och lära sig hur världen funkar. 

Straffrättsliga påföljder kan va negativa för barns utveckling. Barn är känsliga för bestraffning och det påverkar hens uppfattning om sig själv. Barn påverkas dessutom särskilt av det sätt som omgivningen stämplar eller betraktar individen, som brottsling. Om barnet påverkas och börjar betrakta sig själv som kriminell är det också lättare att fortsätta med den typen av handlingar. 

Därför har synsättet varit i typ 160 år att barn först över 15 år kan bli straffade för brott, och det ska finnas särskilda regler för unga mellan 15 och 21 år. 

”Om straffbarhetsåldern enbart hade baserats på barns mognad och ansvarsförmåga hade straffbarhetsåldern sannolikt varit betydligt högre än i dag”

Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare, SOU 2025:11

Om barnet är under 15 år kan hen inte dömas till ett straff, men det kan ändå få följder för barnet och familjen. Ett brott kan utredas även om barnet är under 15 år, men barnet ses just som ett barn döms därför inte i domstol. Är brottet mycket allvarligt kan en domstol komma fram till att barnet är skyldigt, men inte döma barnet till straff. Efter utredningen kan sociala myndigheter bestämma om olika åtgärder, som stöd och vård för barnet.

Att ha en straffålder på 15 år har helt enkelt handlat om idén eller synsättet att barn har behov av särskilt skydd och stöd och ska därför inte behandlas och straffas som vuxna. Barn som begår brott befinner sig ofta i en utsatt situation och har särskilt behov av stöd och hjälp, och att rättsliga ingripanden mot barn och unga måste ta hänsyn till barnets ”bristande mognad, begränsade erfarenheter och särskilda omständigheter”. Det är dessutom så att det i svensk kriminalpolitik varit en grundläggande tanke att försöka undvika att låsa in människor eftersom det har skadliga effekter på den enskilda individen. 

Hur ser straffåldern ut i andra länder?

Straffåldern varierar runt om i världen, och många av länderna geografiskt nära Sverige har en straffålder på 15 år (Finland, Island, Norge, Sverige, Luxemburg, Tjeckien och Danmark). Portugal har 16 år och exempelvis Bulgarien, Estland, Spanien, Österrike och Tyskland har 14 år. Det finns även exempel på länder som har en mycket lägre straffålder.

Såhär säger Henrik Tham vid Stockholms universitet om Danmark och Skottland som ändrat straffåldern hyfsat nyligen.

”I Danmark sänktes straffbarhetsåldern från 15 till 14 år. En utvärdering av sänkningen visade att åtgärden ledde till en viss ökad brottslighet bland 14-åringar. I Skottland har straffbarhetsåldern både sänkts och höjts. En utvärdering av den höjning som gjordes från 8 till 12 år visade att höjningen inte ledde till en ökad brottslighet bland barn” 

När det kommer till Danmark visade det sig dessutom att dom barn som dömdes klarade sig sämre i skolan. Utvärderingen beskrev att en sänkning av straffåldern inte har en brottspreventiv effekt utan riskerar att få motsatt effekt. Utöver att det är dyrt och ineffektivt. Och idag är straffåldern tillbaka till 15 år i Danmark.  

Varför sänkt straffålder inte löser brottsligheten bland unga

Vad vet vi egentligen om dom barn som begår brott?

Misstankar om barn under 15 år som har begått brott har fördubblats under dom senaste tio åren. Brottsförebyggande rådet (Brå) förklarar ökningen med att det är en fördubbling av misstankar kring misshandel, stölder, olaga hot och ofredande. Det är även så att misstankar om allvarliga brott har dubblats, från knappt 1500 år 2015 till drygt 3500 för 2023. Men Brå uttrycker samtidigt att andelen utredda brottsmisstankar har inte ökat. Så vi ser ett ökat antal brottsmisstankar men det är en stabil andel som utreds. 

Av alla brottsmisstankar för barn under 15 är det ungefär 10% som har utretts enligt Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167 LUL). Knappt 60% av dom utredda brottsmisstankarna gäller barn som är 14 år och knappt 30% gäller barn som är 13 år. Och under åren 2022-2023 va misshandel det vanligaste brottets som utreddes englit LUL. 

Brottsförebyggande rådet har tittat på levnadsvillkoren för dom barn som utretts enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Studien visar att barnen generellt sett växt upp i socioekonoisk utsatthet och i hem som oftare får ekonomiska bidrag och barnet är oftare inrikes eller utrikes född med två utrikesfödda föräldrar. Barnen har också ett antal kända riskfaktorer för tidig brottsdebut och nio av tio barn va redan kända av socialtjänsten innan dom begick brottet. Studien visar också att: 

• en tredjedel av killarna och hälften av tjejerna hade själva utsatts för brott året innan dom själva begick sitt brott
• närmare hälften av barnen hade en tidigare ställd psykiatrisk diagnos 
• många fler av barnen hade före brottet varit placerade utanför hemmet
• närmare hälften av tjejerna hade levt med en mamma som saknat tillräcklig föräldraförmåga och en tredjedel med en pappa som saknat tillräcklig föräldraförmåga vid tiden för brottet
• många av barnen hade ett kriminellt umgänge eller omfattande skolfrånvaro och återkommande eller allvarliga konflikter med andra elever eller lärare i skolan
• ungefär en fjärdedel hade en särskilt anpassad undervisning 
• en tredjedel av killarna och närmare hälften av tjejerna menade socialtjänsten hade en oroväckande hög aggressivitet och låg impulskontroll
• en fjärdedel av killarna och närmare en femtedel av tjejerna hade bedömts ha uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter 
• ungefär hälften av barnen hade orosanmälts första gången före dom va 12 år. 
• två tredjedelar av killarna och fyra femtedelar av tjejerna hade fått beslut om en insats eller åtgärder från socialtjänsten, såsom familjesamtal, familjebehandling eller samtalsstöd till barnens vuxna 

Vad säger forskningen, är straff viktigt?

Brottsförebyggande rådet beskriver hur internationella studier visar på tydliga samband mellan frihetsberövanden under ungdomsråden och fysiska och mentala hälsoprobelm senare i livet, risk för tidig död, försämras utbildning och arbetsmarknadsanknytning och ytterligare frihetsberövanden under vuxenlivet. Det har även visat sig att frihetsberövanden stör både den psykosociala utvecklingen och den mognadsprocess som ofta leder till att många unga slutar begå brott. 

Att sänka straffåldern till 13 - då kommer bara 12-åringar bli hotade och användas. Det är inte straffet som hjälper – man måste hjälp ungdomarna.

Barn i Barnombudsmannens rapport, 2025

Rädda Barnen och Bris ordnade ett forskarseminarium under 2024 där ett antal forskare inom juridik, kriminologi, socialt arbete uttalade sig i frågan om sänkt straffålder. Det var bland annat Henrik Tham, Maria Grahn Farley, Jonas Lindström, Torbjörn Forkby, Anna Sarkadi, Pernilla Leviner, Tova Bennet och David Sausdal. Samtliga uttryckte att sänkt straffålder är en dålig idé som inte har stöd i forskning. Bland annat uttrycktes följande: 

• Tidigare har Sverige haft en syn om att hot och våld inte gör barn till bättre människor. Nu förs argument om att barn är farliga och ska därför låsas in. 
• Det är inte en straffande vuxenmakt barn ska möta, utan vuxna som tar ansvar att skydda och stödja barn mot en god utveckling. 
• Utifrån det främjande och förebyggande perspektivet behövs kärlek och ramar för barns hälsosamma utveckling. Det har ofta saknats hos barn som begår allvarlig brottslighet och dom bristerna måste tillgodoses för att barn ska kunna läka.

Jonas Lindström vid Södertörns Högskola uttrycker följande:

"Att sänka straffbarhetsåldern är inte rätt väg. Det kommer enbart att stämpla de barn som aldrig fick en ärlig chans ännu hårdare. Det svårforcerade stängslet till ett bra liv kommer bara att bli ännu högre och mer eller mindre ogenomträngligt"

Och såhär säger Tova Bennet, Lunds universitet, om att straffa barn.

”Om syftet är att minska brottsligheten behöver vi påminna oss om att straffet är statens mest ingripande verktyg men också ett av de dyraste och minst effektiva. Att acceptera straffet som ett nödvändigt ont förutsätter att det är just nödvändigt - alltså att man har testat andra alternativ och kommit fram till att straffet är det enda sättet att uppnå målet. Att straffa barn kommer med ett högt pris, samtidigt saknas forskning som visar att skärpta straff för unga leder till en minskad brottslighet. Tvärtom talar forskningen för att ökad repression kan leda till att unga i högre grad utvecklar en kriminell identitet vilket ökar risken för återfall. Om ännu yngre personer frihetsberövas under längre tid innebär det uppenbara risker för negativ påverkan under en känslig utvecklingsperiod i barns liv, där prosociala skyddsfaktorer har särskilt stor betydelse”.

Vad innebär regeringens förslag om sänkt straffålder?

Under sommaren 2023 tillsatte regeringen en utredning som skulle kolla på skärpta regler för unga lagöverträdare, där bland annat straffåldern va en grej utredningen skulle titta på. 

I Tidöavtalet från 2022 kan en läsa: ”Straffreduktionen för de som är över 18 år ska tas bort. En utredning ska se över straffrabatten för de under 18 år och samtidigt överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern”. 

Utredningens uppdrag va bland annat att överväga och föreslå ändringar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. Utredningen blev klar i början av 2025 och fick namnet Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare (2025:11) och den särskilda utredaren va Gunnel Lindberg. Utredningen föreslog en sänkning av straffåldern till 14 år för brott som har minimistraff fängelse 4 år eller mer. Det är alltså inte en sänkning för alla brott, utan för vissa. Det innebär en sänkning för brott som mord, människorov, grovt vapenbrott och grov våldtäkt. 

Utredningen föreslog en sänkning av straffåldern till 14 år på vissa brott. Samtidigt hade utredningen ett gäng argument mot en sänkning: 

• Brottsligheten i allmänhet bland unga minskar
• Samhällsutvecklingen kräver inga nya åtgärder
• Sänkt straffålder påverkar barnen negativt 
• Leder inte till minskad brottslighet 
• Innebär ökad belastning på hela rättsväsendet

Även om det finns många negativa konsekvenser med sänkt straffålder menade utredningen att det ändå kan va ok eller värt det eftersom situationen idag är såpass allvarlig. 

Ett par andra förslag som utredningen gav va

• att den så kallade ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år ska avskaffas 
• att åldern ska ges minskad betydelse för lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år
• förstärkning av påföljden ungdomsövervakning 
• att en ny utvidgad ungdomsövervakning ska införas

Utredningen hade också till sin hjälp ett antal experter från bland annat Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Sveriges Domstolar, Brottsförebyggande rådet, Barnombudsmannen och akademin. Av dom 9 experterna är det 7 som säger nej det är inte en bra ide. Experterna uttrycker att en sänkt straffålder riskerar att ha motsatt effekt, att utredningen saknar en djupare analys, det blir svårt att tillämpa plus är rättssäkert och oförutsägbart och att det dessutom riskerar att tvinga ner kriminaliteten i än yngre åldrar. 

Remissinstanserna till utredningen va till största delen mycket kritiska. 

Som vanligt innan en regering fattar beslut kring en utredning skickas utredningen på remiss till berörda myndigheter, organisationer, kommuner och andra.

Totalt är det 95 som har skickat in remissvar. Ett tiotal svarade att dom inte kommer svara, ett tiotal svarade att dom inte har en åsikt då frågorna inte ligger inom deras område, några svarade lite mer otydligt och var frågande eller tveksamma plus fem som tillstyrkte förslagen. Det va tre länsstyrelser, en myndighet och en kommun som tyckte att sänkt straffålder för vissa brott är en bra idé. Resten, alltså en superklar majoritet, avstyrkte och uttryckte att det är dåligt.  

De som tillstyrkte uttryckte bland annat:

• Förslaget påverkar barn som är 14 år och har begått allvarlig brottslighet, samt barn mellan 14 och 17 år som misskött sin påföljd. Dessa barn utgör en mycket liten grupp, och konsekvenserna kan bli positiva eftersom de får bättre anpassat stöd.
• Vi tillstyrker utredningens samtliga förslag. Dock vill vi poängtera att en sänkt straffbarhetsålder strider mot barnkonventionens intentioner och FN:s barnrättskommittés rekommendationer. Det är därmed av största vikt att förslaget tidsbegränsas och utvärderas för att kunna påvisa om det haft ändamålsenliga effekter (återfallsrisk, återanpassning, etcetera) för de barn som blir aktuella.

De allra flesta remissinstanser uttryckte att sänkt straffålder strider mot barnkonventionen, att det saknas en djupare barnkonsekvensanalys, att det saknas stöd i forskningen för att en sänkning får brottsförebyggande effekter, att det är trixigt med legitimiteten och tillämpningen och att det innebär en förändrad barnsyn. 

Utredningens förslag riskerar att framstå som ologiskt och obegripligt för en
14- åring som i allmänhet saknar närmre insikt i de olika brottens straffskalor och dess minimistraff”

Göteborgs Tingsrätt, remissvar 2025

Vidare uttryckte remissinstanserna

• oro över att gränserna mellan den sociala barnavården och kriminalpolitiken suddas ut
• det går inte att överblicka dom samlade konsekvenserna i den här kriminalpolitiska omläggningen, eftersom effekterna av redan genomförda lagar inte hinner utvärderas innan nya förslag presenteras 
• dubbeltydigt att ett barn ska anses ha tillräcklig ansvarsförmåga för att kunna dömas till påföljd för vissa brott men inte för andra.
• förslagen riktar främst in sig på att straffa enskilda individer i stället för att angripa de bakomliggande orsakerna. I det här fallet riktas åtgärderna mot barn vilket är särskilt problematiskt. 
• att vissa grupper av barn osynliggörs men kommer samtidigt att påverkas mer än andra, särskilt saknas ett funktionsrättsperspektiv
• det kommer vara ekonomiskt ineffektivt. De ekonomiska resurser som kommer att krävas för att utreda och lagföra unga lagöverträdare skulle istället kunna läggas på insatser för att stärka skyddsfaktorerna för ett barn. 

En parentes men som också är viktig i sammanhanget. Regeringen skickade under september 2025 ut ett konkret förslag på remiss (läs det här), om att sänka straffåldern till 13 år. Den har ett gäng instanser svarat på och är mycket kritiska, även här. Så, det finns två grejer som många instanser har svarat på och varit kritiska till. Dels utredningen och dels regeringens lagrådsremiss.

Regeringen struntar rätt mycket i utredningen och remissinstanserna

Men nu går alltså regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna längre än utredningen och föreslår en sänkning till 13 år.

Regeringen lyssnar inte på sin egen utredning och går vidare med ett förslag som inte utretts alls, går emot forskningen, går emot i princip alla experter, barnrättsorganisationer och remissinstanser. Och barn och unga själva. Det verkar bara va tidöpartierna (och socialdemokraterna) själva som tycker det här är en bra idé. 

I Regeringsformen står det:

”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner”

Det står förvisso inte att regeringen måste lyssna. Hela poängen med en utredning och att bereda ärenden är ju för att se till att en inte missar nåt väsentligt, att veta att det är ett kvalitativt underlag, värna rättssäkerheten och att en lag också har nån slags förankring och legitimitet. 

Såklart att det handlar om politik och att tidöpartierna och riksdagen har all rätt att fatta dom beslut dom tycker funkar bäst för Sverige.

Vad är det regeringen säger att dom vill?

I en debatt, där förslaget om 13 år presenteras, säger tidöpartierna:

”I det allvarliga läge vi befinner oss i måste vi prova nya åtgärder. Ett är säkert: Om vi gör som vi alltid har gjort, kommer det gå som det alltid har gått. Det är inget alternativ, för vi står på alla skötsamma svenskars sida” 

Vidare skriver partierna

• För det första är chansen att ett barn bryter en kriminell livsstil större ju tidigare rätt åtgärder sätts in. Genom att sänka straffbarhetsåldern öppnar vi upp hela polisens och Kriminalvårdens verktygslåda i ett tidigare skede.
• För det andra har staten en skyldighet att skydda sina medborgare från brott. Påföljder såsom ungdomstjänst, ungdomsvård, ungdomsövervakning eller fängelse möjliggör mer kontroll och återfallsförebyggande insatser. Så skyddar vi alla skötsamma människor bättre samtidigt som vi ger unga kriminella förutsättningar att lämna kriminaliteten bakom sig.
• För det tredje är påföljden viktig för brottsoffrets upprättelse och lagstiftningens legitimitet. Det gäller inte minst för unga brottsoffer, som drabbas mest av unga brottslingar.

Fokus är alltså att Polisen och Kriminalvården ska kunna jobba tidigare, att skydda människor från dom här barnen och att brottsoffren ska få upprättelse och lagen i sig ha legitimitet. 

Det är exakt dessa grejer som alla remissinstanser, forskningen och experterna säger inte rimmar. Det kommer inte funka.

Riksrevisionen gjorde i maj 2024 en granskning för att se om statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet är effektiva. I korthet visade granskningen att vi inte har gjort tillräckligt. Den visade också att insatser med evidens inte används i tillräckligt hög utsträckning eller på ett sätt det är tänkt för att nå effekt. Det är också avgörande att dom som ska arbeta med barn som begår våldsbrott har rätt utbildning och kompetens.

Det finns alltså grejer att göra. Allt är inte provat. 

Samhället kan skydda barn mot att utsättas för brott utan att kränka andra barns rättigheter. Och än så länge har vi ju inte testat att storsatsa på det forskningens säger funkar. Det hade ju varit nåt nytt - att rekordmiljardsatsa pengar på det förebyggande och främjande arbetet. 

Vad säger barn och unga själva om straffåldern och att va frihetsberövad?

Barnombudsmannen har lyssnat på barn som är frihetsberövade, resultatet kan bland annat läsas i rapporterna:

• För varje minut som går och ingen gör något för att hjälpa barn, så blir det bara värre. Återrapportering av uppdraget om Brottsförebyggande arbete – hur barn kan skyddas från att utnyttjas i kriminella aktiviteter 
• Ni måste hinna före. Barn och ungas berättelser om att vara frihetsberövad. Barnombudsmannens årsrapport 2025
  

Barn och unga som är frihetsberövade uttrycker bland annat: 

• Vi är väl medvetna om att vi har begått brott, gjort fel och avtjänar vårt straff. Vi ska inte behöva knäckas och förnedras också.
• Men alla de här äckliga gängen som finns i detta landet. Jag vill se att de inte får med sig de här barnen. Alltså. Alltså jag mår illa när jag tänker på det. För att alltså det är barn. De ska liksom sitta i sandlådan och leka. De ska inte springa runt med vapen. Helt stört.
• Jag fick ingen hjälp av socialtjänsten när jag berättade hur jag har det hemma, jag fick inte göra någonting, inte gå ut, ha kompisar och bara våld våld våld. Och jag kände mig tvungen att gå till kriminella för att få skydd. För skolan eller socialtjänsten hjälpte mig ingenting.
• Barn begår mord utan att tänka på straff, de har inte konsekvenstänk. Det är en trend att vara kriminell i Sverige. Det är coolt. Barn vill vara coola. Man är cool om man säljer knark, dödar folk. Pengar. Alla vill ha pengar.
• Bara att man är ute på stan så är du med i en riskgrupp där du kan bli kontaktad. De kan komma fram till dig. Sen kan det också vara mobbning i skolan. Det kan vara att man inte fick någon tjej man ville ha eller att ni inte gillade allt eller att hon inte gillade dig. Det kan vara så mycket olika faktorer. Men det jag har sett mest är att status och pengar är de största faktorerna varför folk börjar med det här. Men makt kan vara en grej också. Att man inte tycker man har fått tillräckligt av föräldrarna då. Eller att man vill ta tillbaka på samhället för att något har hänt dig när du är ung och ingen hjälpte dig eller ingen trodde på dig. Det kan vara så mycket olika grejer.

Barn och unga uttrycker behovet av tidiga insatser och insatser där barn själva är delaktiga i hur insatsen utformas. Dom uttrycker vikten att trygga vuxna finns där, i alla åldrar. Det handlar om vuxna som ser och förstår barn och unga, vuxna som bryr sig på riktigt. Att barn och unga får hjälp och stöd, kontinuerligt och mycket mycket tidigare. Vuxna som kan ge råd, stöd och hjälpa dom att fatta bra beslut och prata om viktiga saker. Nån som frågar hur dom mår. 

Dom vill också att vuxna utreder och förstår dom bakomliggande orsakerna, dom vill att vuxna frågar om dom utsätts eller har utsatts för våld hemma. Men också att det pratas mer om skjutningar och kriminalitet i skolan. 

Likaså menar barn och unga att det idag är fel personer som straffas, och att det behövs mer kunskap om hur dom kriminella nätverken funkar. Dom uttrycker att dom själva har bättre koll på det än yrkespersonerna. 

Barn och unga lyfter också fram konkreta åtgärder som nattfotboll på kvällar och helger. Se till att det finns fler möjligheter till hälsofrämjande aktiviteter och sätt för barn och unga att hitta en hobby. Majoriteten uttrycker också att straff inte kommer lösa några problem, det är större satsningar på förebyggande som behövs och bättre stöd till dom barn och unga som är frihetsberövade. 

Högre straff kommer inte förebygga något. Barn ser inte konsekvenserna av sina handlingar. Hur blir man om man gör någon dumt när man är tonåring och sedan ska växa upp på anstalt? Det borde vara definitionen av att man blir institutionsskadad.

Barn i Barnombudsmannens rapport, 2025

Vad säger barnkonventionen om straffålder?

Barnkonventionen är en konvention som ska tolkas både i sin kontext och progressivt. Det handlar om att se konventionen utifrån där vi befinner oss, år 2025 i Sverige med dom förutsättningar som vi har. Och vi ska hela tiden sträva framåt, barnkonventionen är liksom inte ett tak, det är ett golv. Och det finns ett förbud mot att backa, att ta steg tillbaka. Det betyder att om vi sänker straffåldern bryter vi mot barnkonventionen. 

I artikel 40 står det att varje barn som anklagas för brott eller har blivit dömt för ett brott ska behandlas rättvist, respektfullt med värdighet och få en rättvis rättegång. Det handlar egentligen om att alla förfaranden, som exempelvis alternativ till anstaltsvård, ska va speciellt anpassade för barn och att barnets mänskliga rättigheter till fullo ska respekteras. Staten ska dessutom fastställa en lägsta straffbarhetsålder. 

Om vi läser vidare kan vi se att det står:

”Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla av värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och det önskvärda i att främja att barnet återanpassas till och tar på sig en konstruktiv roll i samhället”

Vad säger FN:s kommitté för barnets rättigheter?

FN:s kommitté för barnets rättigheter tar fram så kallades allmänna kommentarer för att tydliggöra  hur artiklarna i konventionen ska tolkas och vilka krav som ställs på ett land. Och när det gäller barn som misstänks eller har begått brott hittar vi det i den allmänna kommentaren nummer 24. 

”Barn skiljer sig åt från vuxna i sin fysiska och psykiska utveckling. Dessa skillnader utgör grundvalen för barns lägre straffrättsliga ansvar och för ett separat system där barn behandlas på ett annat och mer individbaserat sätt. Det är bevisat att det är skadligt för barn att exponeras för det straffrättsliga systemet och att detta begränsar deras möjligheter att växa upp till ansvarstagande vuxna”

FN:s kommitté för barnets rättigheter

I den allmänna kommentaren kan vi också läsa att kommittén

• uppmuntrar staterna att ta del av de senaste vetenskapliga rönen
• berömmer de konventionsstater som har en högre lägsta straffbarhetsålder, till exempel 15 eller 16 år, och uppmanar konventionsstaterna att under inga omständigheter sänka den lägsta straffbarhetsåldern, 
• anser att länderna ska höja straffåldern till minst 14 år
• uttrycker att staterna inte ska tillåta undantag från en lägsta straffbarhetsålder i fall då barnet till exempel anklagas för att ha begått ett allvarligt brott.
• uttrycker att dom länder som har straffålder 15 eller 16 år ”under inga omständigheter sänka den lägsta straffbarhetsåldern, i enlighet med artikel 41 i konventionen”

FN:s kommitté kritiserar Sverige för att vilja sänka straffåldern

FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att vi ens utredde straffåldern och är tydliga med att en sänkning strider mot barnkonventionen och därmed mot barns rättigheter. 

"Kommittén är djupt oroad över de steg som för närvarande tas för att sänka straffmyndighetsåldern, barns ökande inblandning i organiserad brottslighet, avsaknaden av särskilda domstolar eller lämpligt utbildade domare för barn, isoleringen av intagna barn och de nyligen antagna lagändringarna för att införa strängare straff och integritetskränkande åtgärder av brottsbekämpande myndigheter”

En del i granskningen av Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen är en hearing med representanter från Sverige. Där får Sverige svara på frågor från kommittén och komma med förtydliganden. Under hearingen uttryckte kommittén stor oro och kritik till Sverige.

"It seems that your consideration of lowering the age of criminal responsibility is because of your concern about recruitment into gangs and young children as young as 10 years old being involved with gangs. My problem with that is that you're targeting the children, and not the adults that are leading the children into these activities. My second problem with that is, if that means you are going to be sending children to prison, that is where gangs are the strongest. That is the world experience. You must take this into careful consideration. Please. I urge you. Before you take these drastic steps. I’m sure Sweden does not want to be known as a nation that is locking up its children”

Clarence Nelson, FN:s kommitté för barnets rättigheter

Efter hearingen sammanfattas dialogen och kommittén ger Sverige rekommendationer framåt.  Dessa kallas concluding observations och den här omgången fick Sverige totalt 131 punkter att jobba vidare med. Kopplat till straffåldern fick Sverige följande rekommendationer

• Att låta straffåldern ligga kvar på 15 år.
• Att utarbeta en strategi för att förebygga ungdomsbrottslighet baserad på forskning om och analys av de bakomliggande orsakerna till barns inblandning i brottslighet, särskilt organiserad brottslighet, och säkerställa att den omfattar tidiga insatser som riktar sig till barn i riskzonen eller i utsatta situationer, och stöd till familjerna
• Att aktivt främja icke-rättsliga åtgärder såsom alternativ hantering, medling och rådgivning samt evidensbaserade terapeutiska tjänster, för barn som anklagas för brott och, i möjligaste mån, användningen av andra åtgärder än frihetsberövande, till exempel skyddstillsyn eller samhällstjänst.
• Att förhindra och begränsa användningen av häktning i väntan på rättegång genom att i enlighet med lagstiftningen säkerställa att barn som anhålls och frihetsberövas skyndsamt ställs inför ansvarig domstol för att pröva lagligheten av frihetsberövandet eller dess förlängning.
• Att säkerställa att frihetsberövande endast används som sista utväg, och under kortast möjliga tid, och att frihetsberövandet omprövas oftare än dagens 14 dagar, med sikte på att frihetsberövandet ska upphöra och att praxis med isolering av intagna barn omedelbart upphör.
• Att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter tillgodoser barns rätt att skyndsamt och direkt informeras om sina rättigheter och anklagelserna mot dem på ett barnvänligt sätt, tillgodoser barns rätt till integritet och att inte visiteras, anhållas eller häktas utan anledning, och tillgodoser barns rätt att höras i alla skeden av processen, redan från barnets första kontakt med rättssystemet.

Vad är det som funkar då, för att motverka att barn rekryteras till kriminella gäng och begår brottsliga handlingar?

Det finns såklart egentligen inte ett enda enkelt svar, hade vi haft det och haft garanti så hade vi såklart gjort det redan, eller? Men det finns ju rätt mycket som forskningen och människor som jobbar med barn och unga uttryckt i alla år. 

För nåt år sen skrev jag om flera tidöpartiernas förslag som avhumaniserar barn, och då också en kort summering om vad vi egentligen borde fokusera på:

• Skydda barn från alla former av våld
• Utgå från att dom det berör, dom som bor och verkar i olika områden har koll. Dom vet vad dom behöver, jobba tillsammans utifrån det. 
• Ta barn på allvar och stärk barns inflytande, egenmakt och självkänsla
• Visa att vi bryr oss (och genuint göra det), försöka förstå hur barn faktiskt har det, tro på barn och visa att vi försöker förändra
• Göra tillsammans och skapa en framtid för barn att tro på
• Fatta att det kräver mer resurser och framförallt en omfördelning av resurser. 
• Gratis frukost på alla skolor, gratis mellanmål och kvällsmål på alla mötesplatser
• Synliggörande av positiva förebilder, bilder och berättelser av eftersatta områden
• Möjliggöra jobb och extrajobb för barn och unga
• Gratis och enkla sätt för barn att ta sig till och från olika aktiviteter 
• Gratis och inkluderande mötesplatser
• En mix av olika idrotts-och kulturaktiviteter
• Närvarande trygga vuxna där barn och unga är 
• Generationsöverskridande aktiviteter
• Öppna bibliotek och andra demokratistärkande platser
• Tillgänglig ungdomsmottagning med snabbt kurativt stöd
• Läxläsning och mer anpassat stöd till fler barn 

Och såklart, stöd till barnens vuxna. Och ett tillgängligt och anpassat stöd till barn som manipulerats, utnyttjats och tvingas begå brott. 

Vill du läsa hela texten, hittar du den här: https://www.asaekman.com/barn-i-kriminalitet-avhumanisering-och-langt-fran-barnet-som-rattighetsinnehavare/

Slutsats: sätt in resurser där dom gör skillnad inte genom att sätta barn i fängelser

Den korta korta summeringen om varför det här är en så uselt dåligt idé är:

• entydig forskning säger att det kan få motsatt effekt
• merparten av remissinstanserna är negativa
• civilsamhället och alla barnrättsorganisationer säger kraftfullt absolut inte
• barn och unga som berörs säger absolut inte 
• 7 av 9 experter i utredningen säger nej
• utredningen själv säger att det finns många negativa effekter 

Ett av argumenten att sänka straffåldern, som vi hör i samtalen, är att gängen manipulerar och utnyttjar barnen och dom går längre och längre ner i åldrarna. Vad är det som hindrar att gängen nu riktar in sig på barn under 13 år? Var går gränsen? När barn som är 9, 10, 11 och 12 år manipuleras och rekryteras för att begå allvarlga brott, ska vi sänka straffåldern än mer? 

Men det finns såklart också väldigt mycket mer att säga, exempelvis hur är det tänkt att straffen ska realiseras? Vad innebär det att ha barnfängelse, hur ska barnen få tillgång till en rättvis och bra skolgång? Hur skapas ett fängelse för barn, där barn också ses som människor?

Vill också tipsa om när Maria Grahn Farley gästade Barnrättssnack och pratade bland annat om hur regeringen förvanskar barnkonventionen i sitt arbete med att argumentera vissa förslag. Och vi touchar straffåldern.

Och, det här är såklart inget jag skälv bara hittat på. Det finns ett gäng källor jag använt i den här texten.

• Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare, SOU 2025:11. Läs hela här
• Alla remissinstansers svar, dom hittar du här
• Brottsförebygande rådet, Barn och unga i kriminella nätverk. Här är den
• Barnombudsmannens rapporter om barn som frihetsberövats

 

Sociala medier är vår vardag. Under en tid har det växt en oroande trend, vuxna, ofta yrkesverksamma inom barnomsorg och utbildning, som delar innehåll där barn framställs på ett sätt som syftar till att underhålla andra vuxna. Barnen är alltid i en beroendeställning, vilket gör det här särskilt problematiskt. Vi behöver prata mer om etik, makt och barnets rättigheter i våra yrkesroller. 

Vuxnas content och barns integritet

Varför har vuxna yrkespersoner ett behov av att skapa konton, videos och inlägg som handlar om att skämta om eller göra sig roliga på barns bekostnad?

Menar inte alla ”mammakonton” (dom tar jag i ett annat inlägg), utan jag menar vuxna som använder sitt yrke eller utifrån sin yrkesroll för att skapa enligt dom kul innehåll. Personer vars uppdrag är att möta och arbeta med barn och lägger upp innehåll där vi ska skratta åt barnen. Inte med, åt.  Det är innehåll där barn stereotypiseras och framställs som lata, odrägliga, krångliga, okunniga, lustiga eller jobbiga.

Personerna som lägger upp säger sällan att dom representerar en organisation eller en yrkesgrupp, men är ytterst tydliga om vad deras yrkesroll handlar om. Det är ju ändå det innehåller kretsar kring. 

Det är vuxna som har makt och ansvar för barn, exempelvis lärare och stödpersoner. Vuxna som barn är i beroendeställning till. Istället används barn för att söka likes, kommentarer och gillande från andra vuxna. 

Vad skulle du säga om socialsekreteraren du ska möta för att söka ekonomiskt bistånd hade ett instagramkonto där hen skämtar om personer i just din situation? Eller om din LSS-handläggare lagt upp ett klipp där hen imiterar och hånar personer med funktionsnedsättning? Eller om du precis varit på ett möte med en kurator och sedan hittar ett klipp där hen gör innehåll av samtalet du försökte ha?

Det skulle vara helt orimligt. Eller hur? Men det finns alldeles för många vuxna som gör just det och inte verkar se barn som människor, utan snarare material att göra innehåll av. 

Det handlar inte om humor, det handlar om makt

Om du nu tänker, men vadå tagga ner det är ju bara på skoj. Har du ingen humor? En måste ju kunna skämta?

Det här är inte humor. Det är att exploatera barn, barns uttryck och beteenden för att själv få uppmärksamhet. Det är också att stereotypisera och förminska barn.

Barn har enligt barnkonventionen (och alltså svensk lag) rätt till integritet, inflytande, respekt, information, privatliv och skydd mot sitt anseende och heder. Och det är vi vuxna som har skyldighet att se till att dessa rättigheter uppfylls. Det ingår i yrkesrollen, att säkerställa rättigheterna. Det är långt mycket viktigare än att bli virala på barns bekostnad. 

Men såklart. Humor är viktigt, och det är kraftfullt att använda humor till att vända och vrida på verkligheten och särskilt i frågor om makt. Men när vuxna i en maktposition använder sin plattform för att skämta om barn, blir det inte längre satir. Det är ju bara att sparka nedåt, att befästa sin makt och fortsätta förtycka barn. 

Vad gör det med barn när vuxna gör dom till innehåll?

Det bästa här vore ju om barn själva fick svara, om vi hade hittat ett sätt att lyssna in barn. Jag vet inte vad forskningen säger, eller om det ens finns forskning om vuxna som i sina yrken möter barn och samtidigt kränker barn på sociala medier och vilka konsekvenser det får för barnen. Så jag kan bara gissa. 

Däremot vet vi att det finns studier som pekar på att sociala medier oftare får hälsomässiga konsekvenser för tjejer mer än för killar. Och det handlar om ökad ångest och depression. Och att längre skärmtid är associerat med lägre självkänsla. Men. Viktigt att komma ihåg, det visar ju inte vad som orsakar vad. 

Vuxnas förväntningar och syn på barn påverkar barns framtid

Utifrån vad vi liksom vet från angränsande om råden, så gissar jag på att det kan göra att barn känner sig utlämnade, att det kan ge känslor av skam och kanske också påverka självkänslan och förstärka en negativ självbild. Såklart finns det säkert barn själva som kan skratta och tycka klippen är kul. Men inte alla. 

Oavsett så är det ju viktigt för barn hur dom blir sedda av vuxna. Våra förväntningar på barn är så tydligt kopplade till hur barn sen agerar. Och särskilt lärares förväntningar. Det finns ju forskning från typ 1970-talet som bekräftas och byggts vidare på om och om igen, som visar att lärarens förväntningar spelar en avgörande roll för barns akademiska utveckling. När lärare är medvetna om och aktivt arbetar med sina förväntningar kan dom skapa en mer positiv och stödjande lärmiljö som främjar alla barns framgång.

Så, med det i bakhuvudet, vilka förväntningar visar sånt här innehåll på sociala medier? 

Jag funderar mycket på vad det faktiskt leder till. Som sagt, jag vet vet inte vad det leder till. Det här är bara mina reflektioner, men jag tänker mig att det kanske kan 

• skada tilliten till den specifika personen, till vuxna i den yrkesrollen och vuxna generellt
• underminerar relationen, sämre anknytning till andra vuxna 
• ge andra vuxna och barn nån slags tyst tillåtelser att också skratta, retas eller utesluta
• förstärka eller cementera negativa bilder av barn i allmänhet  
• göra det svårare att säga till eller säga ifrån när nåt händer
• försämra prestationen och resultatet i skolan?

Vilka möjligheter har barn att klaga och få upprättelse?

Tyvärr är det ju vardag att vuxna kränker barn. Det som däremot inte är vardag är barns möjligheter att klaga och få upprättelse när vuxna gjort fel. Och vad är egentligen rättigheterna värda om jag inte kan klaga när dom kränks?

Och var ska barn klaga? Anmäla kontot, videon eller texten? Säga til rektorn? Prata med den vuxna som sen ska sätta betyg på en?

En utsatt grupp utan makt kommer ha det så otroligt mycket svårare att få stopp på kränkningar och få upprättelse. Det finns en slags kultur där vi tenderar tycka att barn ska lära sig tåla saker, där deras protester i sig kan förlöjligas eller nonchaleras. 

• barn har inte samma möjlighet, trovärdighet eller utrymme försvara sig offentligt, ställa krav på att bli avpublicerade eller ens förstå att dom blivit innehåll på sociala medier
• barns icke-makt normaliseras och de blir ett normaliserat förlöjligande 
• barn har inte juridisk eller ekonomisk makt att försöka ta det vidare

FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker också att det finns särskilda utmaningar när det kommer till rättsliga prövningar och upprättelse när det gäller den digitala miljön. Det saknas ofta lagstiftning för specifika påföljder av kränkningar av barns rättigheter i digital miljön. Det kan också va svårt att se vad som är en kräkning eller brott mot rättigheterna i den digitala miljön (CRC/C/GC/25).

Vad ska vi göra då?

Bara sluta. Finns inget annat. Sluta. 

Det handlar inte om att vara överkänslig, det är en fråga om rättigheter. Det handlar om integritet, värdighet och ansvar. Du har en lagstadgad skyldighet att säkerställa barnets rättigheter. Att skämta om barn på det sättet är både att svika ditt uppdrag och barnen. 

Du kan skapa massvis med innehåll om ditt arbete med barn. Men på annat sätt. Exempelvis genom att:

• prata om din egen roll, dina kollegor eller lärdomar i jobbet, inte barnen
• lyft systemiska utmaningar snarare än barns beteenden.
• reflektera öppet om egna känslor, frustrationer, misslyckanden utan att lägga skulden på barnet.
• nåt helt annat som är kul och som inte handlar om att förminska andra

Vi måste bli mer medvetna om vilken makt en har när man kommunicerar offentligt som vuxen i relation till barn. Det är fullt möjligt att vara rolig, ärlig och engagerande på sociala medier utan att göra det på barns bekostnad. Vuxna i yrkesroller bör vara förebilder, inte publikdragare. Vi kan bättre. Och vi måste. 

Barnombudsmannens rapport beskriver barns och ungas erfarenheter av olika former av våld under uppväxten och sambanden mellan levnadsförhållanden och risk att involveras och utnyttjas i kriminalitet.

Barnombudsmannen har lämnat en rapport till regeringen, utifrån uppdraget kring barn och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet. Rapportens titel är  ”Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem.”  Du hittar hela rapporten här.

Uppdraget Barnombudsmannen har varit att beskriva barns och ungas erfarenheter av olika former av våld under uppväxten, och eventuella samband mellan barn och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet.

I den här texten hittar du en sammanfattning av Barnombudsmannens rapport. Den innehåller:

Några sammanfattande punkter

Barnen vet mycket väl att de begått allvarlga kriminella handlingar, de vet att det är fel. Det finns inget ifrågasättande av att de blivit frihetsberövade, men de vill lyfta och synliggöra att det inte fått eller inte fått rätt hjälp som barn under uppväxten. Och de flesta har i Barnombudsmannens intervjuer uttryckt att det varit skönt att för första gången få prata om saker som gjort ont under uppväxten. 

”Barn som har utsatts för övergrepp, försummelse och trauma i hemmet eller har föräldrar med missbruksproblem, löper större risk att bli involverade i grov kriminalitet. Gäng erbjuder många lockelser för sårbara barn...”

• För många har våld varit en konstant del av barndomen och är det än i dag.
• Supertydligt att våldsutsatthet i hemmet är en återkommande och allvarlig riskfaktor bland barnen som senare hamnar i kriminella miljöer.
• Ytterst få har fått frågor om sin egen utsatthet för våld.
• Nästan alla som intervjuas berättar att dom inte fått möjlighet att bearbeta sina upplevelser av våld under uppväxten.
• Det är vanligt att barnen levt i destruktiva hemmiljöer, där barnens vuxna haft missbruksproblem, psykisk ohälsa eller att kriminella handlingar varit närvarande.  
• Barnen har tillbringat mycket tid utanför hemmet, för att undvika det dåliga, och har då hamnat i annan utsatthet.
• Adhd och ptsd är vanliga diagnoser hos barnen.  
• Majoriteten av barnen har ofullständiga betyg med hög skolfrånvaro.
• Barnen har en djupgående brist på tillit till omvärlden och stödstrukturer och söker trygghet i andra sammanhang.
• Barnen längtar efter att bli sedda, förstådda och att få hjälp. 
• Fokus från vuxna har varit barnets eget beteende snarare än miljön och utsattheten de levt i.
• Barnen ses antingen som förövare eller offer, nästan aldrig båda delar.
• Tjejerna reduceras ofta till offer när kriminaliteten diskuteras. Deras roll och kriminella handlingar osynliggörs. 
• Killarna ses ofta enbart som förövare. Deras egen utsatthet för våld och trauma osynliggörs. 
• Kriminella gängen ger barnen vänskap, mening, syfte, tillhörighet, skydd och trygghet, pengar och gåvor, nöje och spänning.

Vad och hur Barnombudsmannen gjort

I arbetet har Barnombudsmannen genomfört en enkät (543 svar) och (88) intervjuer med barn som är frihetsberövade. Barnombudsmannen har genomfört 88 (19 tjejer och 69 killar) intervjuer med barn och unga mellan 15 och 24 år som befinner sig på låsta institutioner. 40 av de intervjuade är 15-17 år och 48 är unga 18-24 år. De flesta har erfarenheter av häkte, anstalt och Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem och arrest. 

Vad berättar barnen och ungdomarna?

I samtalen och enkäten beskriver barnen en otrygg uppväxt där våld, kriminalitet och psykisk ohälsa i olika utsträckning varit närvarande. Många av barnen har själva utsatts för våld av sina vuxna, antingen genom direkt våld eller genom att utsättas att bevittna våld mot en närstående. Barnen och de unga beskriver en vardag där de i hög grad har utsatts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt försummelse och vanvård.

"Det var mycket bråk hemma, mina föräldrar separerade. Jag och [mitt syskon] utsattes för mycket våld, mycket smällar. Såg även min mamma och [småsyskon] utsättas för våld. Jag har förstått att pappa var otrogen. Han gifte om sig med en kvinna som inte gillade oss barn."

Barnombudsmannen, 2025

Mer än hälften av barnen har utsatts för våld

• 65 % har uppgett utsatthet för våld, uppdelat på egen utsatthet eller att ha bevittnat våld mot andra.
• 50 % har uppgett att de själva blivit utsatta för våld. 
• 75%% av tjejerna har blivit utsatta för våld. 
• 45% av killarna har blivit utsatta för våld. 
• 11 % av de som utsatts för våld har erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck. 
• 50% av alla utrikesfödda tjejer har uppgett att deras våldsutsatthet är hedersrelaterad.
• 29% av tjejerna som blivit utsatta för våld i familjen har också varit utsatta för våld av en partner. 
• 3% av killarna som blivit utsatta för våld i familjen har också varit utsatta för våld av en partner. 

För tjejer är hemmet den plats där de oftast utsätts för våld eller bevittnar våld, medan det för killar är skolan och närområdet.

Barnen ger också uttryck för att våldet varit deras eget fel, att de tror de förtjänat våldet genom att dom brutit mot de regler eller normer som familjen satt. För många har detta lett till en känsla av maktlöshet och en acceptans av våldet som en naturlig del av deras uppväxt. 

"Pappa ”lavettar mig” om jag får E betyg. Jag har förtjänat det några gånger. Älskar pappa. I hemlandet ses detta inte som något problem. Inte upplevt att [yngre syskon] blivit utsatt. [Syskonet] är ”guldbarnet”. Om jag får barn skulle jag inte använda våld på mina barn. Om man pratar med barnen kanske dem lär sig att prata ut om sina bråk"

Barnen berättar om rädsla, otrygghet och vanmakt i vardagen. Utsattheten har pågått under stora delar av barndomen och de har känt ansvar för att skydda mamma eller yngre syskonen. De berättar om ensamhet, att det inte funnits någon att vända sig till. 

Jag är som jag är, på grund av mina livserfarenheter. Jag har sett när min pappa slår sönder min mamma och våra [husdjur].

Barnombudsmannen, 2025

Istället har fokus från vuxna, när stöd kommit på tal, varit deras eget beteende. Plus en upplevelse av att vuxnas varit ointresserade av att veta om bakomliggande faktorer, vad det är som skapat beteendet. De barn som levt i hederskontext berättar att dom insatser som gjorts resulterat i än större utsatthet. Flera berättar vidare att de kommit till en miljö präglad av våld och kriminalitet efter dom har placerats av socialtjänsten. En miljö som varit värre än den dom kommit från. Det har gjort att dom dragits djupare in i en kriminell livsstil och våldet och utsattheten har fortsatt. 

"Jag fick ingen hjälp av socialtjänsten när jag berättade hur jag har det hemma, jag fick inte göra någonting, inte gå ut, ha kompisar och bara våld våld våld. Och jag kände mig tvungen att gå till kriminella för att få skydd. För skolan eller socialtjänsten hjälpte mig ingenting".

Barnen är både offer och förövare

Många av barnen som utnyttjats och dragits in i gängkriminalitet befinner sig i en dubbel roll. Dom är både barn som utsatts för våld, vars rättigheter kränkts där vuxna har misslyckats att se, skydda och ge stödet som dom har rätt till. Samtidigt är det barn som begått ytterst allvarliga brott. Brott som ofta varit medvetna och riktade mot andra barn och unga, deras familjer och personer som saknar koppling till kriminalitet. 

Barnen och ungdomarna har berättat om känslan av att va fast, att det inte finns några andra alternativ. Att va djupt involverad i gängen ger dom en känsla av status, tillhörighet och identitet som de annars saknar i sina liv. Samtidigt är våldet en förutsättning för att överleva och vinna respekt. En destruktiv spiral där en tvingas acceptera våld som norm och verktyg för att bygga sin egen position. 

Barnen vet mycket väl att sammanhanget de befinner sig i är farligt och fel. Dom är medvetna om att dom begått allvarliga kriminella handlingar,. Det finns inget ifrågasättande av att de blivit frihetsberövade, men dom vill lyfta och synliggöra att dom inte fått eller inte fått rätt hjälp som barn under uppväxten. Några har också beskrivit just frihetsberövandet som det bästa som hänt. Dom har inte sett nån annan väg ut, livet är ohållbart. Samtidigt som det inte funnits någon vuxen att vända sig till, utanför det kriminella nätverket. Det har samtidigt varit många barn och unga som berättat om dåliga förhållanden under själva frihetsberövandet.

Att utsätta andra. Samhällets syn på killar och tjejer som begått kriminella handlingar

Mer än hälften (56%) av dom som medverkat i Barnombudsmannens undersökning och som svarat att dom har blivit utsatta för våld, har också utövat våld eller kontroll över andra. 

• 62% av killarna har utsatt andra för våld eller kontroll.
• 43% av tjejerna har har utsatt andra för våld eller kontroll.
• 21% av tjejerna har blivit utsatt för våld av en partner. 
• 2% av killarna har blivit utsatta för våld av en partner. 

De barn som inte upplevt våld i hemmet har också i mindre utsträckning satt andra för våld eller kontroll. Det är 15% av barnen som gjort det. 

Barnombudsmannen rapporterar om könsmönster i hur barnen uppfattas och behandlas, men också hur dom pratar om sin egen utsatthet. 

Tjejerna tenderar att reduceras till enbart offer och deras egna aktiva roll osynliggörs. Det leder till att kriminella nätverken kan fortsätta utnyttja tjejerna, dom både osynliggörs och tenderar att få lägre straff när dom åker fast. Tjejerna i gängmiljön riskerar att utsättas för sexuellt våld och exploatering, vilket gör deras situation komplex. De är ofta både förövare, utsatta i hemmet och utsatta i gängen som präglas av patriarkala strukturer. 

Killarna ses i princip uteslutande som förövare. Deras egen utsatthet för våld och trauma osynliggörs. Och samhället ser deras handlingar som en del av en kriminell identitet istället för att se dom bakomliggande faktorerna. Det gör att killarnas trauma osynliggörs och stöd och behandling ses inte som varken en rättighet eller behov utan enbart straff. 

Flickors utsatthet kopplas till hemmiljön i betydligt högre utsträckning än pojkars. Skillnaderna
mellan flickor och pojkar synliggörs redan från 3-års ålder. I gruppen barn med eget kriminellt
beteende blir det slående i hur stor omfattning som pojkars utsatthet enbart ses som eget
beteende jämfört med flickors

Barnombudsmannen, 2025

Inget, eller fel stöd från vuxna

Barnen berättar att dom saknat vuxna som kunnat ge stöd, eller hållit koll på dom. När inte vuxna brytt sig, funnits där eller sett dom har det lett till en djup misstro mot myndigheter och institutioner, vilket gör det svårare att söka hjälp - även när dom vet att hjälpen behövs. När det i ens barndom varit vardag med våld, frånvaro av vuxna eller dysfunktionalitet i hemmet och svåra ekonomiska förhållanden har barnen berättat om önskan av att hitta sammanhang där gemenskap finns.

Livet i ett kriminellt nätverk kan va ett svar på en djupare känslan av rotlöshet och otrygghet. Många har blivit svikna tidigt och ofta många gånger i livet som lett till en brist på tillit till myndigheter och vuxna som borde funnits där. 

Jag har aldrig fått vara barn, jag har alltid varit som en 25-årig människa. Jag har inte haft rättigheter som ett barn.

Barnombudsmannen, 2025

Barnen och ungdomarna har lämnats ensamma att försöka hantera sina svåra känslor. Flera har självmedicinerat med droger och alkohol: 

”Jag kunde inte hantera det. Jag var [tonåring] och jag fick ingen hjälp. Och det är sedan den dagen jag har börjat använda droger, cannabis. Jag har behövt ta min pappas skit. För när han [pappa] åkte in i fängelset så lämnade han massa skit. […] Och då fick jag hjälpa honom med det.”

Flera berättar om en barndom med ekonomiska svårigheter som påverkat vardagen på många sätt. Det har saknats tillräckligt med mat, dom har varit hungriga och saknat nödvändiga kläder och skor. Barnen har burit på en konstant oro för dom grundläggande behoven som skapat en känsla av utanförskap. För en del barn har det lett till att dom försökt hantera det genom att försöka tjäna pengar på brottsliga handlingar. 

Varför begår barn kriminella handlingar?

Barnombudsmannens rapport ger såklart inget enkelt svar på den komplexa frågan, varför barn begår allvarliga brott. Men lyfter ett antal aspekter kring varför.

• individens moraliska värderingar 
• den sociala miljön som barnet befinner sig i
• brottet ses som ett acceptabelt handlingsalternativ i en specifik situation 
• den egna familjen är försvagad och barnet söker en alternativ familj 
• barnets uppväxtvillkor och utsatthet för våld 

Att växa upp i ett hem eller i en miljö med våld, missbruk och kriminalitet har stor inverkan på barn och barns liv. Det betyder såklart inte att alla barn som utsätts för våld begår brott eller manipuleras och utnyttjas i kriminella nätverk. Men det är en riskfaktor och sambandet är starkt. 

När insatser görs för att förhindra att barn dras in i kriminalitet måste vi alltså fokusera mycket mer på att förebygga våld mot barn och att barn som utsatts för våld får stöd, behandling och upprättelse. 

Barnombudsmannens rekommendationer

Barnombudsmannen landar i ett antal rekommendationer för att komma åt dom fel och brister som myndigheten sett. Det är rekommendationer som både lyfter fokus på dom yngsta barnen och dom äldre barnen. 

• Nationellt screeningprogram för att upptäcka våld mot barn. Ett nationellt standardiserat traumascreeningprogram regelbundna tider i barnets liv, exempelvis vid barnavårdscentraler, förskola, skolstart och grundskolans hälsoundersökningar. Personal som möter barn ör också utbildas i trauma och traumamedveten omsorg
• Nationellt kunskapscenter för yngre barns psykiska hälsa. Ett nationellt center för att stärka och främja insatser för barn i åldern 0-6 år. Fokus bör va att utveckla, utvärdera och implementera verktyg för tidig upptäckt av risk för psykiska problem. Plus stärka den nationella konstansen utifrån stöd, kunskap, utbildning och metodstöd. 
• Obligatorisk barnavårdscentral med hembesöksprogram. Det bör utvecklas en nationell modell för hembesöksprogram där bvc i samarbete med socialtjänsten ska ansvara med hembesök för barn i riskmiljöer
• Hedersrelaterat våld och förtryck ska skrivas in i förskolans läroplan. Det handlar om att personal i förskolan ska få bättre stöd och verktyg för att upptäcka, bemöta och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck mot barn. 
• Obligatorisk förskola från minst 3 år. Inför obligatoriska förskola för barn från 3 års ålder och en tydlig uppföljning kring barnets närvaro i förskolan. 
• Straffansvar för psykiskt våld. Det behöver finnas en särskild bestämmelse som ger straffansvar för psykisk misshandel mot barn. 
• Sammanhållen barnjournal. Det bör skapas ett nationellt system med en sammanhållen barnjournal inom hälso- och sjukvården, där bvc och elevhälsa bör ingå.  Sekretessreglerna borde också ändras så information ska kunna delas, där också socialtjänst, förskola och skola kan ingå. 
• Examensmål om våld mot barn. Ändra examensmålet som finns om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer så att även lärare ska omfattas och bredda målet till att också inkludera våld mot barn. Personal som möter barn måste också få rätt kunskap för att upptäcka och agera när barn utsätts för våld. 
• Systematisk uppföljning av insatser till barn. Socialnämndens systematiska kvalitetsarbete måste utvecklas och insatserna behöver bli mer träffsäkra. Insatserna som ges till barn som utsätts för våld och kan som misstänks i kriminalitet behöver följas upp systematiskt.
• Nationell strategi för att skydda barn från våld i hemmet. Anta och implementera en nationell strategi som fokusera på barns utsatthet för våld i hemmet, med fokus på särskilt utsatta grupper. 
• Barndomstolar eller domstolar med specialiserade domare. Utred inrättandet av barndomstolar eller att det kan finnas särskilda domstolar med specialiserade domare. Inför krav på att den domare som dömer i mål som rör barn ska berätta för barnet varför domstolen dömt som den gjort. 
• Utred skillnaden mellan skyddslagstiftningen och barns verklighet. Utred hur lagstiftningen om våd mot barn tillämpas i praktiken, där analys av rättsväsende, socialtjänst, hälso- och sjukvård, förskola och skola ingår. Utredningen bör kolla på orsakerna till varför barns utsatthet för våld upptäcks i så låg grad. 
• Kartlägg kopplingarna mellan hedersrelaterat våld och förtryck och gängkriminalitet. Utred sambandet mellan hedersnormer och gängkriminalitet och analysera hur kontrollmekanismer begränsar självständigheten och ökar risk för rekrytering in i kriminella gäng. 

Mina tankar och funderingar kring Barnombudsmannens årsrapport

Barnombudsmannen har tagit fram ännu en viktig rapport som sätter ljuset på det faktum att barn reduceras till kriminella istället för att se människan, vad som finns bakom de handlingar som begåtts. Barnombudsmannens årsrapport är viktig och lyfter fokus på barnens livsvillkor och hur långt bort många av barnen levt från sina rättigheter. Samtidigt är det ledsamt, att vi så många gånger hört om liknande berättelser - barn som utsatts för våld under stora delar av barndomen men ingen varken frågat eller lyssnat på barnet. 

Vad är det som krävs för att vi ska se barn, ta barn på allvar och faktiskt skydda barn från vuxnas våld? 

Det finns också saker jag saknar i Barnombudsmannens rekommendationer. Allt kan såklart inte rymmas i en rapport. Men, med det sagt hade jag önskat några fler grejer i rekommendationerna. 

• Förslag från barn och unga själva 
• Stöd, behandling och upprättelse för barn 
• Mötesplatser, viktiga vuxna och relationer 
• Bemötandet från vuxna som jobbar med barn 
• Ta tillbaka dåliga politiska förslag

Förslag från barn och unga själva

Barnombudsmannens rekommendationer är viktiga och angelägna för att upptäcka när barn utsätts för våld och stärka vuxnas kapacitet att agera. Men jag saknar också saker. Jag saknar barnens egna ord, erfarenheter och förslag. I 2 av dom 13 rekommendationerna står det om barns delaktighet eller barns perspektiv och behov. 

Barns egna erfarenheter kan inte bara anses som viktiga i vissa frågor. Det är lika viktigt i screeningsprogram, kunskapscenter som utveckling av läroplaner och examensmål och om förändringar domstolars uppdrag. 

En expertmyndighet för barn och barns rättigheter kan inte välja när barns delaktighet ska va viktigt - det måste va tydligt att det är viktigt hela tiden. 

Stöd, behandling och upprättelse för barn

Barnombudsmannen skriver på olika ställen i rapporten om vikten av att upptäcka våld och att agera i form av exempelvis anmälan till socialtjänsten. Det är också rekommendationer. Superbra. Likaså skrivs det om att barn har rätt till stöd och behandling när en utsatts för våld och att myndigheters insatserna ska bli mer träffsäkra och följas upp. Så länge barn utsätts för våld måste barn också få stöd och behandling. Det kräver kunskap, resurser och vilja. 

Barn som Barnombudsmannen intervjuat berättar om hur dom blivit svikna av vuxna och samhället många gånger om. Därför måste det också finnas rekommendationer om upprättelse för barn. Om barn inte får upprättelse kommer vi heller inte kunna bygga ett förtroende för myndigheterna för det stöd som finns och de många viktiga personer som arbetar inom myndigheterna. 

Mötesplatser, viktiga vuxna och relationer

En återkommande del i barnens berättelser är avsaknaden av vuxna som ser dom, finns där och lyssnar. Men det finns inget i rekommendationerna om vikten av tid och utrymme för vuxnas och barns relationer. När ska barn och vuxna få tid att lära känna varandra, ha roligt, lära av varandra och känna gemenskap i ett större sammanhang? 

Att screenas för våld och trauma är viktigt och det bör såklart införas. Men, det kommer finnas många barn som inte berättar, för att det är en främling som kommer sitta mitt emot. För väldigt många barn krävs att det finns en genuin relation för att hen ska våga berätta om våld. Varför finns det inte rekommendationer om fler vuxna i förskola, skola, föreningsliv och fritiden? Mötesplatser där barn känner sig hemma, som en del av en gemenskap med vuxna som bryr sig och lyssnar.

Vi måste bli bättre på att se barn och vilja hänga med barn. 

Arbetssätt och bemötande från vuxna som möter barn

Kanske landar den här tanken helt fel, eller att jag läser in fel saker i Barnombudsmannens rapport. Nästan alla barnen berättar att dom aldrig fått frågan om våld, att det varit skönt att berätta för någon och att vuxna som mött dom inte brytt sig om orsakerna till agerandet. Varför gör vi inte det? Varför intresserar vi oss inte mer för barnet, för hens perspektiv och erfarenheter? 

Det kan inte ligga på barnen själva att hitta lägen att berätta om våld, trauma eller andra saker som är viktiga. Det måste va vuxna som bryr sig, som vill veta och vill lyssna. Och det måste såklart finnas förutsättningar för det i jobbet. Det kräver givetvis mer tid. Det är däremot ingen motsättning av brist på tid och vilja att möta barnet, se barnet och intressera sig för barnet.

Vi vuxna som möter barn, vi måste komma närmre barnen. 

Ta tillbaka dåliga förslag

Jag önskar att Barnombudsmannen hade varit modig och typ sagt skit i att gå fram med politiska förslag som strider om barnets rättigheter. Och ta tillbaka sånt som redan är mitt i att förverkligas. 

När det är en rapport dom handlar om barn som utnyttjas, manipuleras och blir en del av kriminella nätverk är det oroväckande att det inte står nåt om alla dom politiska förslag och åtgärder som kraftigt begränsar barns rättigheter. Dels åtgärder som fullt ut håller på att genomföras och dels dom som är på väg att bli förslag. Exempelvis sänkt straffålder. Det ÄR ingen tvekan om att det strider mot barnkonventionen. Och det är förslag som inte ens är i närheten av en syn på barn som rättighetsinnehavare. 

Ett par avslutande ord

Det finns mer saker jag tänker att rapporten kunde lyft. Men vi tar det en annan gång.  Barnombudsmannens rekommendationer är som sagt viktiga! Men det är också rekommendationer som är tydligt vuxencentrerade. 

Barn har rätt till trygghet, skydd och stöd. Att bli lyssnade på och tagna på allvar. Att växa upp i en miljö med omsorg, kärlek och att få möjlighet att utvecklas och känna hopp och framtiden och kunna drömma. Att växa upp i miljöer som präglas av våld, att själv bli utsatt för våld får stora konsekvenser i barns liv. Både där och då, och i framtiden. 

För ett par år sen kom den statliga utredningen som fick i uppdrag att ta ett helhetsgrepp kring en strategi kring våld mot barn. Vi pratade med utredningssekreteraren Karin Blomgren om det i Barnrättssnack. Lyssna på det här.  

Vid varje ledighet och högtid finns det väldigt många barn som har en klump i magen, som längtar tillbaka till skolan, som inte sover, som behöver ta hand om syskon och som utsätts för våld. Nu är det snart en ny högtid och du som vuxen kan va livsviktig för ett barn. Har du en vit jul, får barnen i din närhet det?

Barn som lever i familjer där vuxna dricker för mycket alkohol finns i alla delar av samhället – oavsett bostadsområde, kommun eller miljö. Många gånger är ett missbruk dolt, vilket gör det svårt för andra vuxna att upptäcka. Alkoholproblematik är dessutom särskilt svårt att identifiera eftersom majoriteten av vuxna i Sverige – cirka 90 % – konsumerar alkohol.

Några viktiga saker att ha med sig när du läser den här texten:

• Ingen vet exakt hur många barn som växer upp i familjer där vuxna har ett missbruk
• I familjer där det finns missbruk är det också vanligare med andra typer av problem och risk för utsatthet
• Att växa upp i familjer där vuxna har missbruk innebär ofta en svår situation för barnet där och då. Men också en ökad risk för olika problem senare i livet
• Exakt vilka konsekvenser uppväxten får beror på en kombination av risk- och skyddsfaktorer.

Du som vuxen bestämmer såklart själv om du har en vit jul eller inte. Det viktiga är att du reflekterar över hur alkohol påverkar barn, och att du ser barnen i din närhet. I den här texten kan du läsa mer om hur barn påverkas, vilka frågor du kan ställa till dig själv om du planerar att ha alkohol under din ledighet tillsammans med barn. Och det här är rubrikerna:

Video från Vit jul.

Hur påverkas barn av att leva i familjer där vuxna dricker för mycket? 

Alla barn påverkas olika av att leva med vuxna som har alkoholproblem – men en sak är säker: påverkan finns alltid. Och det enda sättet att faktiskt veta, är att fråga barnet och lyssna. 

Vuxnas alkohol påverkar, i olika grad, barns möjlighet att använda sig av sina rättigheter. Det kan vara mindre negativ påverkan till allvarliga och farliga situationer. 

Ett missbruk påverkar vuxnas förmåga att tillgodose barns behov. Det kan handla om att barnen lever i kaos, kriser, förtvivlan, hopplöshet, svek och att det är skrämmande att se ens vuxen förändras i sitt beteende. Men det är också en riskfaktor för att utsättas för våld. Det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper en större risk än andra barn att utsättas för vanvård. Och det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper större risk än andra barn att utsättas för fysiska övergrepp av sina föräldrar.

Barn påverkas också genom att: 

• Relationerna kan påverkas i familjen. Barnet kan uppleva mer konflikter, oro och spänningar inom familjen. När vuxna är mer otillgängliga kan barnet behöva agera och söka uppmärksamhet på fler och mer ”högljudda sätt” för att synas och höras. Vilket i sin tur kan skapa fler konflikter. Vuxna kan också utsätta barnen för våld, antingen direkt gentemot barnet eller andra i familjen.
• Föräldraförmågan kan påverkas på så sätt att den vuxna kan bli mindre känslomässigt tillgänglig. Barnet upplever den vuxna som mindre lyhörd och lyssnande, inkonsekvent eller avvikande och lättirriterad. Barnet kan känna sig oviktig och ensam när den vuxna inte har förmågan eller orken att engagera sig i aktiviteter, brista i tillsynen och o msorgen.
• När en vuxen dricker för mycket kan vardagen bli oförutsägbar. Barnet kan känna oro och osäkerhet inför att inte veta om en kan gå på basketträningen, ridningen eller teaterskolan. Rollerna i familjen kan också bli otydliga. Barnet kan känna ansvar eller tvingas ta hand om syskon och praktiska uppgifter för att vardagen ska funka, att familjen ska få mat, komma ihåg läxor, läkarbesök eller komma iväg till skola och aktiviteter. 
• I en del familjer är missbruket så omfattande eller är till sin karaktär på ett sätt så barnet tvingas bli involverat och ta ansvar för vuxnas problem. Exempelvis genom att försöka stoppa missbruket, hitta strategier för att undvika konflikter mellan vuxna, skydda syskon eller husdjur eller vara den trygga punkten för andra i familjen. Det i sin tur kan leda till psykiska problem och ohälsa hos barnet.

Maskrosbarn gjorde 2019 en undersökning bland barn och unga i högstadiet och gymnasiet (och skolpersonal). Det resulterade i rapporten 'Fråga hur vi mår, inte hur det går' . Totalt va det 1046 personer som svarade på enkäten, 49% i högstadiet, 45% i gymnasiet och 6% i årskurs 1–6. Barnen och ungdomarna i enkäten svarade att:

• 26% har minst en förälder som har ett missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld.
• 43% har någon gång funderat på att hoppa av skolan på grund av hur de har det.
• 75% svarade att de inte haft lektioner i skolan om hur det är att växa upp med missbruk och psykisk ohälsa.

Och majoriteten svarar att deras hemsituation påverkat deras skolarbete negativt.

Hur har barnet det nu precis innan jul? Kan du se tecken på att barnet inte mår bra?

Det finns barn som visar tydligt att dom inte mår bra, både medvetet och omedvetet. Och det finns barn som gör allt i sin makt för att du som vuxen inte ska få vetskap om det som händer hemma. 

Det är ditt ansvar som vuxen att se barnet, fråga och anmäla till socialtjänsten om du känner oro för att ett barn inte har det bra. 

Du som vuxen som möter barn typ varje dag i ditt jobb, märker du nån skillnad nu innan lovet?

Hur agerar barn nu innan lovet? Kan du se tecken på att barnet är orolig, mer tyst och frånvarande, blir det bråk med kompisar, vuxna och andra?  Eller är barnet väldigt glad och förväntansfull?

Du som vuxen kan va så viktig för barn som växer upp med en vuxen som dricker för mycket. Och vi måste fatta att barnets situation utanför platsen där du möter barnet påverkar vardagen, måendet och ja allt. 

Vilka tecken finns, på att barnet inte mår bra? Kan vi se tecken på att barn far illa?

Begreppet barn far illa kan emellanåt osynliggöra vuxnas roll i att skapa det som gör att barnet inte mår bra. Att prata om barn far illa är ju egentligen tecken på att vuxna utsätter barn för otrygghet, våld eller annat. Vi behöver rikta blicken mot orsaken, samtidigt som vi ser barnet. Det finns många gånger tecken, inte alltid, men många gånger kan vi som vuxna se och förstå att barnet inte har en trygg hemmiljö.

Genom att du som vuxen ser, reflekterar pratar med kolegor och hör av dig till socialtjänsten så kan barns utsatthet upptäckas. 

Hur barn och unga reagerar och mår relaterat vuxnas missbruk varierar såklart. Det kan vara saker som är väldigt tydliga som ett förändrat beteende eller kroppsliga symptom till att barnet är högpresterande eller får koncentrationssvårigheter eller trötthet och nedstämdhet.

En försenad utveckling av motorik och språk, aggressivitet, kroppsliga symtom som t.ex. huvudvärk och magont, humörsvängningar, inåtvändhet, trotsigt beteende, hyperaktivitet och ängslighet kan vara tecken på att barnet eller den unga växer upp med missbruk i familjen

Socialstyrelsen, 2009

Det är med andra ord liknande symptom som vid andra problem, som vid missbruk. Anar du, eller ser du saker som gör att du funderar på om det finns problem i en familj, så kan missbruk av en av flera tänkbara orsaker. Du som vuxen som möter barn, behöver både kunna känna igen tecken på missbruk hos föräldrarna men också hur ett missbruk kan påverka rollen som förälder eller ens föräldraförmåga - det får konsekvenser för barn och unga. 

Socialstyrelsen skriver också att det är tyvärr inte är ovanligt att när det kommer till ungdomar att vuxna som möter barn missar att det kan finnas bakomliggande orsaker i hemmiljön som gjort att den unge uppmärksammats på grund av sitt eget beteende, exempelvis ett utåtagerande, aggressivitet med mera.   

• Ängslan, oro, nedstämdhet, aggression, plötsligt ändrat beteende eller en slags känslomässig instabilitet. När barn visar mer långvariga symptom måste du att agera. Det kan finnas naturliga förklaringar som att barnet ska flytta, nytt syskon, ett husdjur som dött eller andra saker. Men ibland är barnets beteende relaterat andra saker som missbruk i familjen exempelvis. Ta kontakt med socialtjänsten för att fråga hur du och dom bör gå vidare. 
• Självskadande beteende (skärande, rispande, självmordstankar eller suicid-försök)
  När ett barn skadar sig skälv är det allvarliga tecken på att ett barn mår dåligt, och du som möter barn i ditt jobb har en skyldighet att agera och ta kontakt med socialtjänsten. Självskada är mycket vanligare hos barn som utsatts för fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp. 
• Missbruk av alkohol eller droger. Barn som lever i utsatta livssituationer och olika former av missförhållanden, löper större risk för att hamna i ett missbruk. Och ett missbruk i sig kan leda till ytterligare utsatthet för våld. 

Hur vanligt är det att barn växer upp i familjer där vuxna dricker för mycket? 

• Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har vart femte barn under uppväxten levt med någon förälder med alkoholproblem. Det är 430 000 barn eller 20% av alla barn i Sverige.
• Karolinska institutet och Stockholms universitet visade 2013 att nästan 1 av 10 barn lever i hem med missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. 7,8% av barnen i Sverige har minst en förälder som lagts in på sjukhus på grund av psykisk sjukdom eller missbruk.
• Folkhälsomyndigheten visade 2016 att 17% av barnen i Sverige har en förälder som varit i kontakt med någon om ett missbruk. Alltså typ varit på sjukhus på grund av ett missbruk, haft kontakt med soc, eller dömts i domstol för rattfylla.
• Enligt Maskrosbarn går en fjärdedel av barnen som har en förälder med alkoholmissbruk ut grundskolan utan gymnasiebehörighet (och det är över dubbelt så många som barn i genomsnitt i hela landet)

Varför berättar inte barn och unga för vuxna om hur dom har det hemma?

I Maskrosbarns rapport uttrycker ungefär hälften av barnen och ungdomarna att dom inte berättat för nån på skolan om hur dom har det hemma, trots att hur dom har det hemma påverkar skolan. Barnen och ungdomarna berättar att dom kan vara nedstämda, känna ångest och tappa motivation och energi.

Varför dom inte berättar för nån vuxen specifikt i skolan handlar om brist på tillit, rädsla, tidigare svek från vuxna, skam och lojalitet med sina vuxna. Det kan också handla om oro att inte bli tagen på allvar, att bli ifrågasatt eller att vuxna inte kommer tro på en. Dom berättar också att det i skolan inte finns tid, att en känner sig anonym och ingen vuxne som känner en på riktigt. Vilket bidrar till att en kan känna att relationen inte är autentiskt, att en känner sig som en i mängden och inte vill dela. En uttrycker det såhär:

Mina lärare har över 100 elever. Dom vet knappt vad jag heter och dom har definitivt inte tid för att lyssna på vad jag har för problem hemma. Dessutom så har jag inte den tilliten eller känner en så stark koppling till mina lärare

Maskrosbarn. 2021

Socialstyrelsen också att det kan finnas en motvillighet att berätta för att en vill skydda sin eller sina vuxna, en vill försöka behålla en familjesammanhållning. Barn och unga kan också känna en rädsla för vilka konsekvenserna kan bli om en berättar. Oro för både va dom kommer hända med dom vuxna, med en själv och med familjen som helhet. 

Vad säger barnkonventionen om alkohol och en vit jul? 

Barnkonventionen lyfter ju inte begreppet vit jul, men det finns många artiklar som på olika sätt tar upp trygghet och att skyddas från olika skadliga ämnen. Artikel 33 är en av artiklarna som handlar om just det. Det står såhär i den artikeln:

"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen"

Nu står det ju narkotika och psykotropa ämnen, och gör vi en djupdykning i vad det kan handla om så ingår alkohol i det. Och även om artikeln beskriver att vi ska skydda barn från användandet så inbegriper det också barn som anhöriga.

Så nej, det står inget om vit jul i barnkonventionen. Men vi som vuxna har ett ansvar för att barn är trygga. Och vuxna som är påverkade av alkohol försvårar för barn att va trygga.

Se barnet, fråga, lyssna och agera - du spelar roll!

Det finns självklart många olika svårigheter och risker kopplat till att som barn leva i en familj med alkoholproblem. Men dom riskerna kan också minska eller försvinna om barnen får stöd och hjälp. Varje barn har rätt till en trygg uppväxt. Och du som vuxen kan bidra till det, genom att se barn i din närhet. Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!

Barn och unga har i olika sammanhang uttryckt att det är avgörande att du som vuxen vågar fråga, både en och många många gånger. Ge inte upp i att fråga hur barnet har det och framförallt hur barnet mår. Det tar tid att känna trygghet och tillit! 

• Va närvarande och lyssnande vuxen, granne, föreningsledare och se barnen i din närhet
• Dela med dig om du kan, av mat och mellanmål, aktiviteter, skjuts och tryggt häng 
• Hör av dig till socialtjänsten i din kommun när du känner oro för ett barn

Att du kontakter socialtjänsten kan vara det första steget mot att ett barn får stöd. 

Tipsa gärna barn och unga i din närhet om att Maskrosbarn och Trygga Barnen håller öppet i jul, för barn och unga som vill och behöver ha en trygg jul tillsammans med andra. 

Varje högtid delar jag samma förslag på förhållningssätt

Under ett gäng år, har jag på sociala medier delat förhållningssätt som en kan haunder julen, nyår, vintern eller allmänt i livet. Nu under vintern handlar det om en vit jul. Här hittar du livets förhållningssätt:

• Håll avstånd
• Va snäll
• Lyssna på barn
• Skit i alkohol (och andra droger)
• Ta hand om varandra

Det finns många anledningar att göra det. Det främsta handlar om att barn har rätt till trygghet och skydd. Barn har rätt att skyddas från en mängd saker, däribland alkohol och andra droger. Även om du tänker att det är en högtid och fest på olika sätt, så kom ihåg att vuxnas alkohol påverkar barn och unga. Därför är en vit jul viktig av så många olika skäl. 

Det sägs ofta att julen är barnens högtid. För att det ska kunna va barnens högtid behöver det va en trygg högtid. Därför behöver vi ju alla fundera på vad vi gör under ledigheterna för att barn och unga i ens närhet ska va trygga, ha en rolig och en fin vinterledighet.

Dricka alkohol tillsammans med barn i jul?

Till dig som funderar på det här med alkohol tillsammans med barn, kolla in och ta med dig IQ's riktigt braiga tips:

• Ställ dig i barnets skor. Barnets känslor måste få gå först. Hen ska inte behöva bli obekväm eller orolig för att du blir annorlunda
• Gör ett vad-klarar-jag-test. Om barnet slår sig, blir sjukt eller behöver berätta nåt viktigt, kan du va närvarande och lyssnande?
• Tänk barnvaktsbarometern. Vad är ok att andra gör när dom tar hand om ditt barn? När känns det tvek, använd det som vägledning även för dig själv.
• Fixa med barnvakt. Är du bjuden på fest där det kan bli en del alkohol, ordna med barnvakt.
• Lyssna på barnet. Barn känner när vuxna har druckit, även vid mycket små mängder. Om barnet uttrycker obehag eller oro, lyssna och ta det på allvar.

Va en trygg vuxen please! Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv! 

Vill du veta mer?

Det finns mycket information och kunskap att ta del av, från en mängd olika organisationer. Bris, Trygga Barnen, Maskrosbarn är några av dom som ger stöd till barn. Och det stödet är otroligt viktigt!

I podden Barnrättssnack har vi ett par avsnitt som tar upp barnets rätt till skydd och stöd relaterat att växa upp i en familj med alkoholmissbruk. I avsnitt 25 diskuterar vi exempelvis artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, om rätten att skyddas från narkotika. Och i avsnitt 66 möter vi Olivia Trygg Larsen från Trygga Barnen.

Och såklart, hör av dig om du funderar på nåt eller vill bolla en barnrättsfråga!

Ett sommarlov är slut och en hösttermin börjas. För den del är det absolut första skolstarten. Andra hoppas det är den sista. Nån har längtat efter klasskompisarna, nån är nyfiken på första läxan, nån är orolig för hur rasterna blir i år, nån är lättad över att hen överlevde sommaren och att skolan äntligen börjar och nån skulle göra vad som helst för att inte tvingas gå till skolan nåt mer.

Det finns tusen och åter tusen berättelser om hur det är att börja skolan. Ungefär lika många berättelser som det finns barn. Nu är det skolstart för väldigt många barn. Skolan är för många barn räddningen, hoppet, pausen, plågan, mardrömmen och det värsta som finns. 

Det är vi som vuxna som måste ställa oss typ tusen frågor om barnets skolstart. Hur kan vi få barnet att känna sig välkommet i klassrummet, på skolgården, i korridoren, i matsalen? Vad behöver barnet för att känna trygghet, nyfikenhet, tillit och att ha kul i skolan? Hur främjar vi lek, lust och att barnen också ska hitta varandra?

Ett par grejer till dig som vuxen i skolan nu inför skolstarten. Många självklarheter jag vet. Men ibland behöver en säga självklara saker också. Så, här kommer några grejer till vuxna som finns i barns skola: 

• Barn har rättigheter. Varje barn har rättigheter. 
• Du som vuxen har skyldigheter, skyldigheter att se till att barn har kunskap om sina rättigheter, får tillgång till dom och kan använda sig av rättigheterna. 
• Barn är människor. 
• Visa på olika sätt att du är glad att barnet är där
• Tvinga inte barn att redovisa sin sommar eller vad dom gjort på sommarlovet
• Tvinga inte barn att redovisa läxor och uppgifter dom haft under sommarlovet (och ge inte barn läxor eller uppgifter till nästa lov!!)
• Förstå att det finns många saker som sker mellan barnen, som du kanske behöver kolla extra extra noga efter. 
• Försök hitta ett sätt där barnen på ett tryggt sätt också kan ge feedback till dig som vuxen,
• Se till att alla vuxna har koll på vilket stöd och anpassningar som olika barn behöver och har rätt till
• Minns alltid och uppmärksamma dom barnen som av olika skäl inte kan va med i början av skolstarten
• Kom ihåg att det blir ofantligt mycket svårare att ta till sig och lära sig saker om en är otrygg
• Väldigt väldigt många barn lever mitt i en utsatthet du inte har en aning om
• Livet utanför skolan, påverkar allt som sker i skolan. 
• Du kan va en av dom viktigaste viktigaste vuxna!
• Reflektera över om du jobbar på barns arbetsplats eller om barn råkar vara på ditt jobb.

Mobbning är vanligare än du tror

Mobbning är ett enormt problem som får konsekvenser för livet. Och det är vår skyldighet som vuxna att göra så mycket mer än det vi gör idag. Och vi måste förstå att det finns många barn som har otroligt ont i magen just nu, inför en skolstart.

”Jag tror vissa vuxna tänker att bara för att mobbning alltid har funnits så kommer det alltid finnas, trots att det inte behöver vara så”  Akilles Remelin, Friends ungdomsråd

Stiftelsen Friends har rapporterat I många år om hur vanligt mobning är och vilka konsekvenser det får för barn. Rapporten för 2024 bygger på en Novusundersökning bland 1139 barn 10-16 år plus data där elever i Sverige deltagit i internationella undersökningar (exempelvis Pisa 2022).

”Jag har mycket ångest, är ofta hemma för jag inte kan gå till skolan p.g.a. oro. Jag oroar mig för vänner, andra elever, höra till eller stå ensam, skolarbetet och prestationer.”

Friends rapport 2024

I 2024 års rapport kan vi läsa: 

• 12 % av de barn som är utsatta för kränkningar eller mobbning rapporterar att de inte har godkänt i ett eller flera av kärnämnena. Motsvarande siffra för barn som inte är utsatta är sex procent. 
• 46 % har blivit utsatta för kränkningar eller mobbning i skolan eller på nätet de senaste två månaderna. 
• 7 av 10 elever som angett att det inte går bra i skolan har varit utsatta för kränkningar eller mobbning. Motsvarande bland de elever som svarat att det inte går bra i skolan och inte var utsatta var 3 av 10. 
• 6 av 10 elever som utsatts återkommande för mobbning i skolan eller på nätet har stannat hemma för att de känt sig otrygga eller ensamma. Motsvarande siffra bland barn som inte utsatts är 15 procent. 
• 45%, av de barn som är utsatta för nätmobbning uppger att de har varit borta från skolan för att de känt sig otrygga eller ensamma.

”Den här sortens ledarskap som är varmt och inkännande fungerar skyddande mot att bli utsatt för mobbning. Det främjar mående och prestationer i skolan och minskar också risken för att vara inblandad i mobbning antingen som utsatt eller som förövare” Robert Thornberg, professor vid Linköpings universitet

Rapporten 2023 vidare bland annat:

• nästan varannat barn på mellanstadiet utsatts för kränkningar av ett annat barn. 
• 14% av barnen på mellanstadiet och 11% av barnen på högstadiet har utsatts för upprepande kränkningar 
• Det är nästan dubbelt så vanligt att barn och unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning utsätts för mobbning
• Det är tre gånger så vanligt att barn och unga som identifierar sig som HBTQI+ utsätts för mobbning 
• 7% av barnen i mellanstadiet och 6% i högstadiet upplever ofrivillig ensamhet, att dom inte har nån att va med på rasterna

Trygg skola för alla barn

Varje barn har rätt till utbildning. En utbildning som är tillgänglig, som barn vill gå till, som möjliggör utveckling, och som utvecklar respekt för mänskliga rättigheter och naturmiljön.

Men om jag som barn inte är trygg i skolan, kommer jag heller inte kunna tillgodogöra mig utbildningen. Det går inte att lära ut om att mobbning inte ska finnas, det måste vara ett klimat i skolan bland alla som visar andra värden. Det räcker inte att säga, det måste göras. 

”Jag brukar bli utanför nästan hela tiden av några vänner som går i samma klass som mig och då blir det svårt för mig att fokusera på skolan eftersom jag alltid tänker på det istället för att jobba.”

Friends rapport 2024

Friends menar att det finns tre viktiga aspekter för att minska mobbningen:

1. Arbeta för ett positivt klimat. Där positiva, omtänksamma och stöttande relationer är i fokus, rättvisa regler, elever känner sig säkra och känner uppskattning och samhörighet med skolan. 
2. Tillämpa ett auktoritativt ledarskap. Vuxna i skolan kännetecknas av att vara varma, omtänksamma, respektfulla, inkännande med tydliga förväntningar och upprätthåller regler på ett konsekvens respektfullt, rättvis och bestämt sätt i samspel med eleverna. 
3. Jobba utifrån en hela skolan-ansats. Att se att hela skolan är involverad i arbetet med tryggheten, ledningen tar ansvar och att arbetet sker både med aktiviteter i vardagen och långsiktigt. 

Mer tips om skolstart och barns rättigheter i skolan?

• Min stora dags barn och ungdomsråd har gett ett gäng medskick till dig som jobbar i skolan. Det är medskick som alla vuxna borde läsa. Du hittar dom här.
• Rädda Barnen har listat fem tips för en smidigare skolstart. Dom kan du läsa här.
• Jag skrev en bok om barnkonventionen för förskolan, den funkar såklart rätt bra även i skolan. Det är en bok som ger kunskap, inspiration och övningar att göra både tillsammans i personalen och med barnen. Den hittar du här.

Spela roll för barn som växer upp med en vuxen som dricker för mycket

Den här veckan är det den så kallade uppmärksamhetsveckan ’Du spelar roll’. En vecka att uppmärksamma barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. I mer än 10 år har ett gäng olika aktörer lyft barns situation just den här veckan. Och tro mig det behövs. Därför är det så otroligt viktigt att du spelar roll!

Barn som lever i familjer där vuxna dricker för mycket alkohol finns överallt, i alla miljöer. Ett missbruk kan vara dold och det gör det ofta svårt att upptäcka barnen. Alkoholproblematik och missbruk är dessutom extra svårt att upptäcka eftersom ungefär 90% av alla vuxna i Sverige dricker alkohol.

• Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har vart femte barn under uppväxten levt med någon förälder med alkoholproblem. Det är 430 000 barn eller 20% av alla barn i Sverige.
• Karolinska institutet och Stockholms universitet visade 2013 att nästan 1 av 10 barn lever i hem med missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. 7,8% av barnen i Sverige har minst en förälder som lagts in på sjukhus på grund av psykisk sjukdom eller missbruk.
• Folkhälsomyndigheten visade 2016 att 17% av barnen i Sverige har en förälder som varit i kontakt med någon om ett missbruk. Alltså typ varit på sjukhus på grund av ett missbruk, haft kontakt med soc, eller dömts i domstol för rattfylla.
• Enligt Maskrosbarn går en fjärdedel av barnen som har en förälder med alkoholmissbruk ut grundskolan utan gymnasiebehörighet (och det är över dubbelt så många som barn i genomsnitt i hela landet)
• Det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper en större risk än andra barn att utsättas för vanvård. Och det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper större risk än andra barn att utsättas för fysiska övergrepp av sina föräldrar.

Hur påverkas barnen och vardagen?

Och det kan vara mindre negativ påverkan till allvarliga och farliga situationer. Vuxnas alkohol påverkar, i olika grad, barns möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Ett missbruk påverkar vuxnas förmåga att tillgodose barns behov. Det kan handla om att barnen lever i kaos, kriser, förtvivlan, hopplöshet, svek och att det är skrämmande att se ens vuxen förändras i sitt beteende. 

• Relationerna kan påverkas i familjen. Barnet kan uppleva mer konflikter, oro och spänningar inom familjen. När vuxna är mer otillgängliga kan barnet behöva agera och söka uppmärksamhet på fler och mer ”högljudda sätt” för att synas och höras. Vilket i sin tur kan skapa fler konflikter. Vuxna kan också utsätta barnen för våld, antingen direkt gentemot barnet eller andra i familjen.
• Föräldraförmågan kan påverkas på så sätt att den vuxna kan bli mindre känslomässigt tillgänglig. Barnet upplever den vuxna som mindre lyhörd och lyssnande, inkonsekvent eller avvikande och lättirriterad. Barnet kan känna sig oviktig och ensam när den vuxna inte har förmågan eller orken att engagera sig i aktiviteter, brista i tillsynen och omsorgen.
• Vardagens rutiner och pussel kan slås ur spel eller förändras. Det kan handla om att inte veta om en kan gå på basketträningen, ridningen eller teaterskolan, att det blir oklarheter i rollfördelningen och att en känner att en behöver ta på sig ansvar för eller tvingas ta hand om syskon och/eller förälder och praktiska sysslor för att vardagen ska funka, att familjen ska få mat, komma ihåg läxor, läkarbesök eller komma iväg till skola och aktiviteter. 
• I en del familjer är missbruket såpass omfattande eller är till sin karaktär på ett sätt så barnet tvingas bli involverat och ta ansvar för vuxnas problem. Exempelvis genom att försöka stoppa missbruket, hitta strategier för att undvika konflikter mellan vuxna, skydda syskon eller husdjur eller vara den trygga punkten för andra i familjen. Det i sin tur kan leda till psykiska problem och ohälsa hos barnet. 

Maskrosbarn gjorde 2019 en undersökning bland barn och unga i högstadiet och gymnasiet (och skolpersonal). Det resulterade i rapporten 'Fråga hur vi mår, inte hur det går' . Totalt va det 1046 personer som svarade på enkäten, 49% i högstadiet, 45% i gymnasiet och 6% i årskurs 1–6. Barnen och ungdomarna i enkäten svarade att

• 26% har minst en förälder som har ett missbruk, psykisk ohälsa eller utsätter dem för våld.
• 43% har någon gång funderat på att hoppa av skolan på grund av hur de har det.
• 75% svarade att de inte haft lektioner i skolan om hur det är att växa upp med missbruk och psykisk ohälsa.

Och majoriteten svarar att deras hemsituation påverkat deras skolarbete negativt.

Varför berättar inte barn och unga för vuxna om hur dom har det hemma?

I Maskrosbarns rapport uttrycker ungefär hälften av barnen och ungdomarna att dom inte berättat för nån på skolan om hur dom har det hemma, trots att hur dom har det hemma påverkar skolan. Barnen och ungdomarna berättar att dom kan vara nedstämda, känna ångest och tappa motivation och energi.

Varför dom inte berättar för nån vuxen specifikt i skolan handlar om brist på tillit, rädsla, tidigare svek från vuxna, skam och lojalitet med sina vuxna. Det kan också handla om oro att inte bli tagen på allvar, att bli ifrågasatt eller att vuxna inte kommer tro på en. Dom berättar också att det i skolan inte finns tid, att en känner sig anonym och ingen vuxne som känner en på riktigt. Vilket bidrar till att en kan känna att relationen inte är autentiskt, att en känner sig som en i mängden och inte vill dela. 

En uttrycker det såhär: 

“Mina lärare har över 100 elever. Dom vet knappt vad jag heter och dom har definitivt inte tid för att lyssna på vad jag har för problem hemma. Dessutom så har jag inte den tilliten eller känner en så stark koppling till mina lärare.”

Se barnet, fråga, lyssna och agera - du spelar roll!

Det finns självklart många olika svårigheter och risker kopplat till att som barn leva i en familj med alkoholproblem. Men dom riskerna kan också minska eller försvinna om barnen får stöd och hjälp. Varje barn har rätt till en trygg uppväxt. Och du som vuxen kan bidra till det, genom att se barn i din närhet. Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!

Barn och unga har i olika sammanhang uttryckt att det är avgörande att du som vuxen vågar fråga, både en och många många gånger. Ge inte upp i att fråga hur barnet har det och framförallt hur barnet mår. Det tar tid att känna trygghet och tillit! 

❣️Va närvarande och lyssnande vuxen, granne, föreningsledare och se barnen i din närhet

❣️Dela med dig om du kan, av mat och mellanmål, aktiviteter, skjuts och tryggt häng 

❣️Hör av dig till socialtjänsten i din kommun när du känner oro för ett barn

Veta mer?

Det finns mycket information och kunskap att ta del av, från en mängd olika organisationer. Bris, Trygga Barnen, Maskrosbarn är några av dom som ger stöd till barn. Och det stödet är otroligt viktigt!

I podden Barnrättssnack har vi ett par avsnitt som tar upp barnets rätt till skydd och stöd relaterat att växa upp i en familj med alkoholmissbruk. I avsnitt 25 diskuterar vi artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, om rätten att skyddas från narkotika. I avsnitt 66 pratar vi med Oliva Trygg Larsen om organisationen Trygga Barnen och det stöd som finns för barn.

Och såklart, hör av dig om du funderar på nåt eller vill bolla en barnrättsfråga!