Den internationella lekdagen 2024 är en dag för att utbilda och medvetandegöra om lekens kraft, om vikten av att bevara, främja och prioritera leken. Både för vuxna och barn.
Lek är en rättighet som vuxna tenderar att förminska och tänka att det enbart hör till barndomen. Tyvärr. Leken är viktig även för vuxna. Men i den här artikeln fokuserar vi på vuxnas skyldighet att tillgodose barnets rätt till lek.
Men vi kanske ska börja i vad lek är.
Det finns inte en definition av lek, det finns många. I västvärlden idag ser vi leken som nåt som barn gör, och att den är viktig för barnets lärande och utveckling. Vi kan däremot världen enas om att lek är en rättighet i sig själv, eftersom lek står med i FN:s konvention om barnets rättigheter, i artikel 31.
FN;s kommitté för barnets rättigheter beskriver att lek omfattar alla beteenden, aktiviteter eller processer som skapas och kontrolleras av barnen själva. Lek kan ske överallt och när som helst. Komponenterna i leken är nöje, ovisshet, utmaning, flexibilitet och icke-produktivitet.
Lek kan vara fysisk med den egna kroppen, med saker och föremål, det kan handla om sociala lekar och att leka tillsammans och imitera, det kan vara låtsaslekar eller regellekar.
Lek kan beskrivas som en spontan, frivillig och lustfylld, aktivitet som engagerar barnet. Det är något roligt, viktigt i stunden som inte är styrt eller reglerat av ett mål eller av vuxna och leken främjar dessutom barnets utveckling och hälsa. Processen i leken är det viktiga, och inte målet med leken. Och barnets lek påverkas av omgivningen. Och i leken kan omgivningen inkluderas och formas i den.
Lek är också ett sätt att hitta nya lösningar, en plats, tillstånd eller känsla där en kan utforska, fantisera, vara kreativ och på en trygg plats kunna både lyckas och misslyckas. Leken är förlåtande och möjliggör samarbete, möjlighet och tillit. Leken kan vara eperminetll och upprepande.
Lek är en rättighet i sig själv och behöver inte uppfylla andra mål eller skapandeprocesser för att vara viktig eller nyttig. Den är inte heller obligatorisk.
När vi pratar om barns lek så skiljer vi ofta på begreppet lek och fri lek. Där en brukar beskriva den fria leken som barnens egen lek. Där bestämmer barnen vad och hur leken går till och det finns inget givet rätt eller fel.
Leken i exempelvis en förskola eller på fritids är ofta präglat av de regler och förutsättningar som finns där. Vuxna kan styra leken på olika sätt, det kan handla om tiden, platsen, verktyg eller att barnen exempelvis ska leka lugnt, tyst eller fint. Den fria leken har inte har samma ramar.
Även om den fria leken drivs av barnen själva så betyder inte det att vuxna inte kan vara med eller närvarande. I dom yngre barnens lek kan den vuxna behöva vara med och stötta, kanske hjälpa med lekidéer eller stötta ett barn att hitta leksignalerna och kommunicera tillsammmans i leken. Det viktiga är dock att vuxna följer barnens regler i stunden, att inte ta över eller styra in leken på nåt barnen inte vill.
Vi har lätt att tänka på leken som en slags nyttogrej, det vill säga att leken är bra för att den leder till så många positiva aspekter för barnet. Och det är såklart en av anledningarna till att FN nu utlyst den internationella lekdagen 2024 till den 11 juni.
Forskning har exempelvis visat att barnets lek har betydelse för kreativitet, språk, fysisk, kognitiv och social utveckling. Exempelvis skriver FN:s barnrättskommitté att leken är:
Lek och rekreation är grundläggande för barns hälsa och välbefinnande. De främjar utvecklingen av kreativitet, fantasi och självförtroende, liksom av styrka och färdigheter på de fysiska, sociala, kognitiva och emotionella områdena. De bidrar till alla aspekter av lärande och de är en form av deltagande i vardagslivet som har ett inneboende egenvärde för barnet genom den glädje och det nöje de ger. Forskningsrön visar att lek även är centralt för barns spontana drift att utvecklas, och att det spelar en betydelsefull roll för hjärnans utveckling, särskilt tidigt i barnets liv. Lek och rekreation förbättrar barns förmåga att förhandla, att återfå sin emotionella balans, lösa konflikter och fatta beslut. I lek och rekreation lär sig barn genom att göra. De utforskar och erfar världen som omger dem, de experimenterar med nya idéer, roller och erfarenheter, och genom att göra det lär de sig att förstå och konstruera sin sociala position i världen.
FN:s kommitté för barnets rättigheter
Så, egentligen är det kanske inte så konstigt att FN nu utlyst internationella lekdagen 2024!
Det finns nästan en oändlig stor mängd saker barn lär sig av att leka. Det brukar pratas om att barn utvecklar sina känslomässiga, kreativa, sociala fysiska och kognitiv förmågor i leken. Och här kommer en lång lista på ett gäng av dom sakerna.
Det finns forskning som visar att om barnet och barnets vuxna leker en stund varje dag tillsammans så minskar mängden bruk och konflikter. Det behöver inte vara långa stunder, det kan räcka med en kvart tillsammans för att ställa relationen mellan barnet och den vuxne.
Leken kan också vara hoppet. Om det vi vill att stunden, världen eller platsen ska vara. Det kan vara drömmen om något annat. Lek är läkande.
Det finns lekterapi på sjukhus där barn får möjlighet att leka, tänka på något annat och samtidigt närma sig det som kan kännas obehagligt när en är på sjukhus. Lekterapin kan också vara en plats och ge utrymme att bearbeta traumatiska upplevelser och få en paus eller andrum i sorgen.
Idag upprättas exempelvis barnvänliga platser mycket tidigt i en konflikt eller katastrof. Det blir en plats där barn får möjlighet till en paus, att få leka och att få hitta en slags vardag igen. Leken och skrattet är psykosocialt stöd för barn i svåra situationer.
I ett avsnitt av podden Barnrättssnack pratar vi just om lekens och skrattets läkande kraft. Du kan lyssna på det här.
Sedan 1 januari 2020 är FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen lag i Sverige. Det betyder att barn har en lagstadgad rätt till lek. Och det är vi vuxna som har skyldighet att se till att barn får tillgång till och kan använda sig av den rättigheten. En del i det handlar om att skapa förutsättningar för lek. Vad det innebär beror på vem du är. Är du förälder, förskollärare, baskettränare, läkare, landskapsarkitekt, chef för ett kulturcenter eller politiker så behöver du göra olika grejer. Men ett ansvar har du, oavsett.
FN har uttryckt att
Det brukar sägas att dom främsta faktorerna för att skapa förutsättningar för lek är tid och plats. Och kanske också ett okejande för lek.
FN:s barnrättskommitté listar ytterligare ett gäng förutsättningar för artikel 31. Då är det ju inte enbart kopplat till leken, utan även till rekreation, vila, fritid, kultur och konst. Men dom hänger ju ihop. Förutsättningarna för artikel 31 är:
Sen tänker jag också att vi som vuxna kan skapa förutsättningar genom hur vi är tillsammans med barnen. Det handlar exempelvis om att visa att leken är viktig men också att det är en trygg och säker plats där en känner sig välkommen och får va med.
Leken förlöjligas, det är nåt som barn håller på med och inte vuxna. Och vi tenderar att sätta ett slags motsatsförhållande mellan lek och arbete. Leken är det barnet gör och arbete är det vuxna gör, som en motsats till varandra.
Vi har också lärt barn att i leken lär en sig inte saker, det gör en i skolan. Leken är nåt en ”bara gör”. Det är ett tidsfördriv. Men. Om du frågar ett barn vad hen vill göra, så kommer ofta svaret Leka. För barn är det lek i sig som är viktigt.
Leken är lustdriven. Vi vuxna har på många olika sätt sagt och visat att leken är viktig, den finns med i allt från riktlinjer, styrdokument till mål. Kanske för att vi ser att barn lär sig saker. Men det finns en risk att vi endast ser leken som något barn behöver för att utvecklas och lära sig och inte utifrån att det är en rättighet i sig. Vi riskerar att fokusera på lärandet och se leken som ett medel för att barn ska lära sig saker, att exempelvis lärandet ska bli kul genom leken.
Om vi istället fokuserar på att det är en rättighet tydliggörs vårt ansvar som vuxna att möjliggöra för varje barn att få plats i leken utifrån sina fortsättningar, intressen och förmågor. Det blir också ett krav, istället för enbart ”viktigt”, att skapa tid, ro och rum för barnens lekar, experimenterande och upplevelser. Med ett rättighetsperspektiv ger vi leken den plats och det utrymme som den ska ha.
Men det är också viktigt att ha med oss tankar om barnsyn, eller vår egen tolkning i vad vi tänker är en bra, utvecklande, viktig eller rolig lek. Mitt eget perspektiv speglas i vad jag tänker om barnets lek. Hur leken beskrivs eller porträtteras i mitt arbete, i målen, styrdokumenten eller i konsten speglar en syn på barn och barndomen. Och det i sin tur påverkar om eller hur jag tänker om min skyldighet som vuxen att tillgodose rätten till lek.
Lek handlar inte bara om att göra nåt att leka en grej, det är faktiskt också ett sätt att göra saker och ting på. Ett slags tillstånd. Att vara lekfull. Det kan vara ett sätt att tänka, känna och agera. Det kan vara att möjliggöra för lust, kreativitet och utforskandet.
Vi vuxna skulle må väldigt mycket bättre av att ta med oss ett lekfullt sinne och att leka mer. Den spontana lekfullheten vi hade som barn, tenderar att försvinna med åldern. Vi som vuxna ser gärna leken som nåt barnsligt, löjligt eller slöseri med tid. Tid är ju pengar och vi har ju vuxna åtaganden.
Men. Leken hjälper oss i lusten, i empatin, motståndskraft mot stress och ett sätt att navigera i vår värld. Leken rustar oss för oförutsägbarhet och förändringar. Leken är viktig för oss vuxna också.
Så. Imorgon på internationella lekdagen 2024 fundera på:
Men framförallt lek!
Det finns såklart hur mycket som helst att säga om leken och lek som rättighet. Eller om hur viktigt det är att också ha roligt i arbetet med barnets rättigheter. Hör av dig om du vill prata mer om det! Eller lyssna på avsnitt 96 av Barnrättssnack.
Just nu är det vinterlovstider. Eller februarilov, marslov, sportlov och allt vad det brukar kallas. Lite beroende på var du befinner dig i Sverige. Men det finns ju också ett gäng andra lov: sommar, påsk, höst. Och det är ju då ett ypperligt tillfälle att ordna grejer för barn och unga, det är ju då dom är lediga och har andra möjligheter att upptäcka en ny grej, testa ett intresse eller djupdyka i det en verkligen tycker om att göra. Det dyker ju samtidigt då också upp en mängd frågor att fundera på, för att det ska bli så bra som möjligt och också barnrättsbaserat.
Ett lov tänker jag handlar om vila, återhämtning, rekreation. Alltså artikel 31 i praktiken. Fast, det är ju inte det för alla barn. Hur ser det ut i där du bor? Är barn lediga, får barn möjlighet till återhämtning, lek, vila och ta del av och skapa konst, kultur?
Är det ens ledigt, eller är det massa inlämningar, läxor, prov, redovisningar osv direkt efter lovet? I min värld är det faktiskt inte ett lov, om det kräver massa jobb som vanligt. Hur mycket kommer jag slappna av, koppla bort och va ledig om jag har en presentation direkt på måndagen efter lovet? Eller om det ligger ett prov tisdagen när jag kommit tillbaka? Går det på riktigt att koppla bort?
Hade du gjort det som vuxen? Om du visste att du skulle presentera en utredning, tjänsteskrivelse för ledningsgruppen, chefen eller nämnden eller kanske hålla i en grej på arbetsplatsträffen för kolegorna första eller andra dagen efter din semester? Hur hade det påverkat dig under din ledighet tror du?
Det finns en hel del att snacka om kring lov tycker jag. En av huvudfrågan är ju, är det är lov för alla barn och unga? Och sen kan vi liksom fylla på med egentligen hur många frågor som helst. Vi pratar oftast (tycker jag) om olika aktiviteter och vem som har tillgång dessa. Vilket är super! Och det ska vi såklart fortsätta med. Den lite trixigare frågan som vi behöver lyfta mer är ju hur budgeten och bemanningen ser ut kring loven? Hur är lovprogrammen budgeterade, hur ser tillgången till lokaler, ordinarie och annan personal ut? Det får ni gärna börja snacka mer om.
Vi börjar i artikel 2, om allas lika värde och rättigheter. Artikel 2 handlar om att varje barn har rätt till alla rättigheterna. Barn ska slippa diskriminering. Väldigt konkret handlar det då om att förstå hur barn och unga har det i ditt område, verksamhet, kommun, region eller län. Hur ser barns levnadsvillkor ut och hur kan vi planera aktiviteterna utifrån det?
Artikel 3 handlar om att vi som vuxna ska ta reda på vad barnets bästa är (inte en subjektiv åsikt) och prioritera det. Det betyder bland annat att vi behöver ha koll på vilka konsekvenser saker får för barn, att vi tar med det i vår planering, genomförande och uppföljning.
Artikel 6 handlar om barnets rätt till liv och utveckling. Det innebär att vi behöver se barnet utifrån ett helhetsperspektiv, att det ska va tryggt och säkert och möjliggöra för barn att nå sin fulla potential.
Artikel 12 är den artikel som tydliggör att barnets kunskaper, erfarenheter och åsikter ska respekteras och tas omhand i alla frågor som rör barn. Det betyder att vi behöver skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande. Och såklart, att vi möjliggör för barn att bidra till och vara med i planering, genomförande och utvärdering.
Artikel 31 ger barn rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Det är ju liksom ofta den som lovprogram och aktiviteter baseras på. Här behöver vi ju fundera på vilka förutsättningar har barn att exempelvis kunna leka eller vila?
Det finns som sagt tusen frågor att fundera och arbeta kring för att möjliggöra för varje barn att få det bästa och barnrättsbaserade lovet.
Vill du göra en prövning av barnets bästa eller barnkonsekvensanalys kopplat till ett lov? Super. I podden Barnrättssnack kan du hitta en hel del tips, trix och inspiration. I avsnitt 102 lajvar vi exempelvis en barnkonsekvensanalys.
Sverige har ännu en gång granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. I slutskedet av granskningen får Sverige skriftliga rekommendationer av kommittén, dessa släpptes i februari 2023. Rekommendationerna, eller concluding observations som dom heter, pekar ut vad Sverige måste jobba mer med för att leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
Rekommendationerna kopplar till artiklarna i konventionen och är uppdelade i olika områden. Åttonde området är utbildning, fritid och kultur och handlar om artiklarna 28-31 i konventionen.
Totalt är det 15 punkter som barnrättskommittén rekommenderar Sverige att åtgärda kring just utbildning, fritid och kultur.
I korthet är kommittén oroad över skillnaderna i barns levnadsvillkor och Sverige måste göra mer för att alla barn ska få tillgång till meningsfull fritid, att få uppleva kultur och konst. Särskilt menar kommittén att Sverige behöver stärka åtgärderna för tjejer, barn med funktionsnedsättning, barn i asylprocessen, barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn på landsbygden.
Andra punkter som Sverige får kritik och rekommendationer kring är:
Copyright © Alla rättigheter förbehållna