Det undergräver hela syftet, riskerar att barns rättigheter körs över och kan tyvärr användas för att legitimera beslut som egentligen borde ha tagits. Barnets bästa förlorar sin betydelse, fylls med ett innehåll som inte stämmer överens med konventionens budskap och innehåll.
Gör ni barnkonsekvensanalyser i efterhand? Då är ni långt ifrån ensamma. Tyvärr.
Hela poängen med att göra en barnkonsekvensanalys eller prövning av barnets bästa är ju att få koll på ett beslut påverkar barn och barns möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Med andra ord, kunna bedöma om beslutet bör fattas, om extra åtgärder behövs och om beslutet är rimligt med tanke på de konsekvenser det får för barns rättigheter. Därför funkar det inte om vi gör barnkonsekvensanalysen efter att beslutet redan är fattat – då är det redan för sent.
Förra året upplevde jag (utan vetenskaplig grund, men baserat på mina samtal med olika organisationer) att rekordmånga organisationer gjorde barnkonsekvensanalyser i efterhand. Kanske inte så konstigt på ett sätt. Ju fler som förstår att vi måste göra barnkonsekvensanalyser desto fler varianter finns. Det är ju också en naturlig del av lärandet, att behöva testa sig fram. Det är inte alla gånger helt lätta frågor att hantera. Och barnets bästa i sig kan va rätt komplext ju.
I den här texten tänkte jag försöka reda i varför barnkonsekvensanalyser görs i efterhand och vad vi kan göra för att ändra den här trenden.
Jag upplever att vi inte riktigt pratar om varför, så här är mina tolkningar utifrån dom samtalen jag haft och det jag sett genom åren. Det finns säkert fler anledningar, men här är några anledningar till varför barnkonsekvensanalyser görs i efterhand:
Särskilt det sista har jag tyvärr sett mer av det senaste året, och det är djupt oroande. Det handlar inte om en enskild organisation, utan om flera, runt om i landet. Och det handlar om organisationer där personer har utbildning om barnkonventionen, där personer är anställda för att arbeta med barns rättigheter, och där dom personerna genomför barnkonsekvensanalyser efter att beslut redan tagits.
I en av organisationerna var det faktiskt chefen som sa att det ska göras i efterhand, med hänvisning till två hovrättsdomar.. Hur lätt är det i ett sånt läge för en medarbetare att säga ifrån, eller att motsätta sig att göra barnkonsekvensanalysen?
Det finns inget stöd i barnkonventionen över huvudtaget för att genomföra barnkonsekvensanalyser i efterhand, och absolut inget stöd för att kringgå processen för att legitimera beslut som redan fattats.
I antologin Barnets bästa – en bilaga till Barnkommitténs huvudbetänkande från 1997 – står det: “Konsekvenserna för barnet eller barnen av olika alternativ bör utvärderas före viktiga beslut.” Och vidare: “Betoningen på själva beslutsprocessen syftar självfallet till att uppmuntra beslutsfattare att verkligen beakta barnen och hejda sig innan barnets intresse körs över.”
Det finns ingenstans där det står att vi ska skippa eller göra barnkonsekvensanalyser efter att vi redan tagit ett beslut. Absolut inte.
Och jag tänker att vi måste komma tillbaka till varför vi ens ska göra barnkonsekvensanalyser. Jag tror det va Thomas Hammarberg som en gång sa nåt i stil med:
att genomföra barnkonsekvensanalyser handlar inte om att skapa byråkratiska strukturer, utan om att kompensera för att barn inte har någon makt.
Thomas Hammarberg
Vi kanske också behöver säga nåt om vad en barnkonsekvensanalys faktiskt är. Många säger att de gör barnkonsekvensanalyser – men långt ifrån alla lever upp till konventionens krav. Andra gör analyser utan att veta om det, och många undrar vad skillnaden är mellan en barnkonsekvensanalys och en prövning av barnets bästa
Det finns en hel del olika begrepp för barnkonsekvensanalyser, och ofta så menas samma sak. Det viktiga är inte vad vi kallar det, utan hur vi gör det – och hur vi använder resultatet.
I artikel 3.1 i barnkonventionen står det såhär:
”I alla åtgärder som rör barn, vare sig dom vidtas av lagstiftnings, administrativa eller andra ska, ska i första hand beaktas det som bedöms vara barnets bästa”
Om vi bryter ner texten betyder det:
Artikel 3.1 säger alltså att vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det.
Ibland får jag frågan om en barnkonsekvensanalys måste vara en lång och omfattande rapport. Självklart inte. Det handlar inte om antalet sidor, utan om processen, kvaliteten på analysen och hur den används för att faktiskt prioritera barnets bästa.
En barnkonsekvensanalys, eller en prövning av barnets bästa, handlar om att ta reda på vad som faktiskt är barnets bästa. I vissa situationer handlar det om att ta snabba beslut, andra gånger är det större utredningar. Det finns inget facit på exakt allt som ska ingå i en given situation. Men FN:s kommitté för barnets rättigheter har gett oss bra vägledning, tillsammans med ett gäng domar från högsta instans om vad som ska ingå.
Barnrättksommittén säger att barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, det är en metod eller ett utredningsförfarande - och en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip).
Barnrättskommittén listar dom här sakerna att ingå i en bedömning av barnets bästa:
Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på i våra barnkonsekvensanalyser. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det:
Det går inte att tillämpa artikel 3.1 korrekt om kraven i artikel 12 inte uppfylls. Artikel 3.1 stärker också funktionaliteten i artikel 12 genom att främja barns grundläggande roll i alla beslut som påverkar deras liv
FN:s kommitté för barnets rättigheter
Barnrättskommittén uttrycker också att det finns ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa:
När vi har den infon, behöver vi lista vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Utan det vet vi ju inte om det är värt att fatta ett visst beslut. Det är ju utifrån alla dom aspekterna som vi sen ska försöka landa i vad barnets bästa faktiskt är. Utifrån all den infon vi har nu - vad ser vi är det bästa för barnet?
När vi nu vet vad barnets bästa är behöver vi kolla om det finns andra grejer som talar mot, helt enkelt vilka motstående intressen som finns? Här kommer nu beaktandet, alltså hur tungt får barnets bästa väga? Det ska ju i första hand beaktas. Det vill säga prioriteras.
Det är vad en prövning av barnets bästa handlar om. Att ta reda på vad barnets bästa är och prioritera det. Det betyder inte att barnets bästa alltid är ensamt utslagsgivande.
Det allvarligaste är såklart att vi missar vilka konsekvenser besluten kan få för barn och riskerar att fatta felaktiga beslut. Beslut som direkt påverkar barns liv.
När vi gör barnkonsekvensanalyser efter ett beslut redan är taget, missar vi ju att fråga barn. Därmed förlorar vi möjligheten att förstå hur våra beslut faktiskt påverkar deras rättigheter och livsvillkor. Två allvarliga konsekvenser - som båda står totalt i strid med det konventionen lyfter fram. Det är ju just dom två grundläggande aspekterna om gör barnkonsekvensanalyser nödvändiga från början.
Här är ytterligare några av anledningarna till varför vi inte kan göra barnkonsekvensanalyser i efterhand:
Det är lätt att liksom tänka att mer utbildning är lösningen. Men många av dom jag pratat med, som både gjort barnkonsekvensanalyserna och bestämt att dom ska göras i efterhand, har rätt bra koll på barnkonventionen. Många har dessutom gått rätt omfattande utbildningar. Ändå är det vissa grundläggande grejer som missats. Varför vet jag inte.
Tror därför inte att det finns ett enkelt svar, utan vi behöver nog göra många olika grejer. Kanske behöver vi:
Jag tänker också att vi behöver rusta medarbetare. Men hur och med vad beror ju på varför barnkonsekvensanalyserna görs i efterhand.
Exempelvis om det handlar om att dom vill sätta ihop en barnkonsekvensanalys i efterhand för att det glömdes bort, då är det ju ett sätt att hantera det på. Då kan vi börja prata om rutiner och strukturer. Är det ett sätt att mörka dåliga beslut, då finns det ofta en maktdimension med i det hela. Vilket gör det svårare som medarbetare att stå emot, då behövs ju också nåt annat.
Oavsett så måste vi börja prata om det här. På ett ärligt sätt.
Har du sett liknande mönster? Hur kan vi tillsammans arbeta för att säkerställa att barns rättigheter tas på allvar i praktiken?
Sammanfattningsvis tror jag att vi behöver:
Slutligen vill jag också påminna om att barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa:
Det finns många mallar, checklistor och exempel på barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa. Jag tycker absolut du ska kolla på dom och ta det som funkar. Men. Det finns ingen mall i världen som kommer lösa alla utmaningar som finns med att få till systematiken. Det är fortfarande ni som måste göra jobbet. Utmaningarna kommer komma - jag lovar.
När utmaningarna kommer är du såklart välkommen att höra av dig. Jag har varit bollplank, kvalitetssäkrare, processledare och utbildare i frågor som rör just barnets bästa och barnkonsekvensanalyser. Behöver du stöd? Hör av dig här, via den här länken.
Jag har också skrivit andra texter om barnets bästa, Vad är barnets bästa och hur tar vi reda på det.
Under Barnrättsdagarna 2025 håller jag, tillsammans med Maria Fridén från Grundskoleförvaltningen i Göteborgs stad och Karin Back i Halmstads kommun, ett seminarium om just barnkonsekvensanalyser. Vi kommer att prata om de utmaningar som uppstår när en organisation försöker hitta rutiner för att systematiskt pröva barnets bästa – och hur vi kan hantera dem. Om du ska dit, leta gärna upp vårt seminarium med den otroligt långa titeln: Utmaningar och möjligheter med barnkonsekvensanalyser: Att säkerställa barnets bästa i praktiken.
Vi har också pratat en hel del om barnets bästa i Barnrättssnack, vi har exempelvis lajvat en barnkonsekvensanalys. Och här är ett annat avsnitt en kan lyssna på.
Den här gången handlar det om en person (en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av ett barn) som begått ett brott och Högsta domstolen ska kolla på vilken påföljd det ska bli, med hänsyn till barnets bästa. Ska det bli villkorlig dom och samhällstjänst som tingsrätten bestämde, fängelse som hovrätten ändrade till eller tycker högsta domstolen nåt helt annat?
Högsta domstolen bedömer i det här fallet att barnets bästa väger tungt, straffpåföljden fängelse är inte för barnets bästa i det här fallet.
I den här texten hittar du följande rubriker och innehåll om domen.
I det här fallet handlar det om en förälder som har begått brott. Brotten är näringspenningtvätt, grovt brott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I tingsrätten och hovrätten har personen blivit dömd för brott. Brottet som rör näringspenningtvätten handlade det om att personen under tre år på sina privata bankkonton tagit emot drygt 3 miljoner kronor. Själva skuldfrågan, alltså om det är just det brottet eller inte, det är inte överklagat. Domstolen menar att det handlar om ett fall av näringspenningtvätt, tiden är flera år och det är stora summor, därför är brottet grovt.
Tingsrätten bestämde att påföljden skulle va villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst. Och hovrätten ändrade påföljden till fängelse i ett år och sex månader. Utifrån helheten om personens skuldfråga, så menar högsta domstolen att själva straffvärdet motsvarar fängelse i ett års tid. Och högsta domstolen resonerar sig fram till att barnets bästa inte ska vägas in när det kommer till själva straffet utan bara om vad det blir för påföljd.
I det här fallet är det två grejer som högsta domstolen ska besluta om:
Och det är såklart den senare delen jag tänker är intressant. Och det är också den delen som vi kommer kolla på i den här texten.
I korthet kanske en kan säga att högsta domstolen kollar på omständigheter för brottet och om dom omständigheterna ska tas med och hur det i såna fall relaterar till barnets bästa.
Det finns nåt inom juridiken som kallas för ’billighetsskäl’ och det handlar om omständigheter där rätten kan kolla om nån annan omständighet kan påverka att döma till ett lägre straff (än det egentligen är enligt själva straffvärdet av brottet). Inom det då som kallas billighetsskäl så finns en punkt som heter tredjemansskäl, alltså finns det nån annan att ta hänsyn till förutom den som begått brottet. Exempelvis, finns det barn och kan dom barnen drabbas på ett helt oproportionerligt och orimligt sätt. Dom här billighetsskälen kan va med både när straffet bestäms och vid val av påföljd.
I domen står det att ”barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas”. Och högsta domstolen resonerar vidare:
"När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Det förhållandet att konventionen gäller som lag har konkretiserat och i viss grad förstärkt betydelsen av ett barns intressen i sammanhanget. Barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas"
I korthet säger domstolen ”om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig”. Med andra ord, barnets bästa är högst relevant att utreda och beakta.
Vad är barnets bästa och hur tungt ska det få väga i det här fallet?
Här säger domstolen att vid barnets intresse är att ”bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor”. Plus säger dom att både socialtjänsten och kriminalvården har ett ansvar att begränsa dom negativa konsekvenserna som den vuxna personens straff får för barnet. Så det ska ju vägas in också.
När en gör en bedömning av barnets bästa handlar det ju först att ta reda på vad det bästa kan va. Och sen liksom se vilka motstående intressen r som finns. Vad är det gör det lätt, svårt eller omöjligt för oss att välja och prioritera barnets bästa? I det här specifika fallet blir ju dom motstående intressena:
Det är alltså här högsta domstolen ska bestämma hur tungt får barnets bästa väga gentemot just dom här två.
Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.
Högsta Domstolen
Högsta domstolen resonerar kring omständigheterna för det enskilda barnet som berörs. Vilka är omständigheterna och hur kan barnet komma att påverkas, vilka konsekvenser skulle olika straff få för barnet och hens rättigheter?
Barnet får just nu behandling som en följd av det trauma barnet varit utsatt för när barnet och föräldern bodde ihop med barnets andra förälder. Barnet uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och den förälder som nu dömts för brottet är barnets primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Domstolen skriver att om barnets skulle skiljas från föräldern är det ytterligare ett trauma, som i sin tur riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Barnets pågående behandling (som förutsätter förälderns delaktighet) skulle om föräldern får ett fängelsestraff inte kunna fortsätta. Och det riskerar barnets hälsa och utveckling.
Med dom argumenten menar domstolen att barnet skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om föräldern döms till fängelse, och barnet som en följd av det skulle behöva separeras från föräldern.
Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa
Högsta Domstolen
Summeringen. Högsta domstolen menar att barnets bästa är att bevara sin hem- och familjemiljö där relationen med barnets vuxna är central, särskilt för att kunna fortsätta behandlingen. Barnets hälsa och utveckling är centralt.
Här säger ju inte högsta domstolen supertydligt det här är barnets bästa och det ska väga tyngre än påföljden. Men dom gör ju ändå det, fast genom att säga att fängelsestraff är inte för barnets bästa. Påföljden blir därför (för barnets bästa) villkorlig dom och 200 dagsböter på 50 kronor.
Högsta domstolen har tagit upp ett gäng mål där barnets bästa beaktats. Och jag har skrivit om några av dom. Exemeplvis
Vi har vid några olika tillfällen i podden Barnrättssnack lyft frågor om barn, juridik och domarens roll. Här hittar du två av dom avsnitten.
Barnets bästa, kanske en av dom mest omskrivna artiklarna i barnkonventionen. Också en av artiklarna om idag finns med i många andra lagar. Men ändå så är det svårt! I artikel 3.1 i barnkonventionen står det:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Det finns typ hur mycket som helst skrivet (och pratat) om barnets bästa. Jag själv har skrivit två böcker som på olika sätt tar upp barnets bästa i olika kontexter. Du hittar mina böcker här. Om du inte orkar läsa en hel bok så finns en artikel om barnets bästa här.
Och det finns många exempel på barnkonsekvensanalyser, prövningar av barnets bästa och hur en liksom gör en bedömning. Vill du prata mer om sånt? Eller vill du veta om och i såna fall hur jag skulle kunna hjälpa er i arbetet med barnkonventionen? Hör av dig så snackas vi!
Du kan också läsa mer här om, några av dom jag hjälpt den senaste tiden.
Barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning, prövning av barnets bästa, barnrättsutredning osv osv osv.
Oftast menas samma sak, men det benämns på lite olika sätt. Jag brukar alltid säga att jag skiter i vad en kallar det, så länge en gör det som konventionen ställer som krav. Det är inte namnet som är det viktiga, det är vad vi fyller analysen/bedömningen/prövningen/utredningen med. Det är viktigt.
Om vi nu ska göra en barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning eller prövning av barnets bästa, hur gör vi? Hur vet vi vad som är barnets bästa? Vem bestämmer det?
Kortvarianten av artikel 3.1 i barnkonventionen säger ju att vid alla åtgärder ska i första hand beaktas det som bedöms va barnets bästa. Med andra ord: vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det.
FN:s kommitté för barnets rättigheter säger att det barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, utan det är en slags metod, ett utredningsförfarande (förutom att det är en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip). För att vi ska kunna utreda och ta reda på barnets bästa behöver vi därför ta reda på lite grejer. Det finns såklart även olika metoder och tillvägagångssätt och självklart behöver prövningen/utredningen/analysen va olika omfattande beroende på vad det handlar om.
Minimun för att veta barnets bästa säger barnrättskommittén är:
Sen finns det ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa:
Och vi behöver ju titta på vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Och kolla vilka motstående intressen som finns, hur tungt får barnets bästa väga då?
Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det:
”Det går inte att tillämpa artikel 3.1 korrekt om kraven i artikel 12 inte uppfylls. Artikel 3.1 stärker också funktionaliteten i artikel 12 genom att främja barns grundläggande roll i alla beslut som påverkar deras liv”
Det finns många bra exempel på barnkonsekvensanalyser som följer det FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker vi ska göra. Det är ofta utredningar som görs av flera personer under en längre tid och som ofta resulterar i en rapport (och förhoppningsvis åtgärder) på allt från 20-50 sidor.
Och så finns det frågemallar med ett antal frågor att kryssa ja eller nej på, och ofta ska en kort motivera sitt svar. Frågorna handlar oftast om beslutet rör barn, om det tar hänsyn till barnets bästa, om barnet uttryckt sin mening osv. Här blir det ofta korta svar, emellanåt copy paste och det är sällan (som jag sett) svar där barnet/barnen uttryckt sin mening. Det kan va svårt att se hur den typen av checklista gör skillnad för barn.
(Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning för ett gäng år sen hos ett 20-tal kommuner där det inte gick att hitta att checklistorna fyllde nån funktion, vare sig för beslutet i sig, för verksamheten i stort eller för barn. Men det kanske är annat idag).
Men mellantinget. Kan vi hitta det? Det som inte tar månader att göra, men som ändå visar på konsekvenser, tar med barnets röst och som inte är klippt och klistat från nåt en skrivit innan, utan faktiskt kopplat till den specifika situationen?
FN:s barnrättskommitté säger ju att vi behöver ha olika metoder för att göra barnkonsekvensanalyser, att alla inte kan se likadana ut utan det måste finnas i olika omfattande versioner beroende på situationen.
Vi kanske ska testa ett upplägg med exempelvis dom här (eller några av) frågorna ett tag? Det är ju bättre än inga frågor, eller hur?
Pröva exempelvis:
Eller kan vi till och med tänka en ännu kortare?
Vad tror du?
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
