Ungefär 200 000 barn och unga i Sverige lever med en allvarlig sjukdom eller diagnos, något som ofta gör skolgången både smärtsam och utmanande. Några som vet precis hur det kan va att gå i skolan och samtidigt kämpa med en sjukdom eller diagnos är medlemmarna i Min Stora Dags barn och ungdomsråd.
Under Sett, en av Sveriges största konferenser för utbildningsfolk, klev barn-och ungdomsrådet upp på scen för att dela med sig av sina erfarenheter, tankar och lösningar. Min stora dags barn- och ungdomsråd har under en längre tid jobbat och fokuserat på rätten till utbildning, och särskilt hur skolan kan funka och behoven av förändring för att alla barn ska må bra, har roligt och få sin rätt till utbildning tillgodosedd.
Det blev ett varmt, viktigt och starkt samtal, fullt av viktiga medskick till dig som jobbar i eller nära skolan.
Min Stora Dags barn- och ungdomsråd: Vi vill ge skolan ett nytt perspektiv
Min stora dag uppfyller drömmar och önskningar för barn med allvarliga sjukdomar och diagnoser. En dag, för att orka flera. En del av Min stora dag är barn-och ungdomsrådet.
Min stora dags barn- och ungdomsråd består idag av Zoe, Ella, Melker, Nour, Hassan och Emilia. Dom bor i olika delar av Sverige, är mellan 10-17 år och dom vill förändra för barn. Rådet vill att samhället och vuxna ska göra mer och bättre för barn och unga som lever med allvarliga sjukdomar och diagnoser som påverkar vardagen. Dom har också det gemensamma i att dom alla själva fått en upplevelse av Min stora dag.
Såhär beskrev en i rådet det från scenen:
”Vi vill se till att ge skolor ett annat perspektiv på ungdomar, hur vi ser på olika saker, faktorer, lärandet och undervisande. Hur det går i raster, när det händer problem, vi försöker uttrycka hur vi känner oss kring när som hänt händer. Vi försöker ge ett annat perspektiv”
Samtalet på Sett var starkt, varmt och viktigt. Och det finns såklart väldigt mycket som inte går att förmedla i text. Men jag ska försöka. Rådet delade så modigt och generöst med sig av sina erfarenheter, tankar och idéer, för att just vuxna i skolan ska göra mer för att det ska funka. Och det finns en sak som återkommer, om och om och om igen - omtanken och kärleken dom önskar och behöver av dig som vuxen. Mötet med dig, det gör skillnad.
Va en sån kärleksfull viktig vuxen.
En vardag med hot, diskriminering och en ork som tar slut
En beskriver att det är svårt att förklara en diagnos eller sjukdom med bara några ord, hur en upplever det. Det handlar dels om att ens mående, kraft och ork kan variera så mycket och dels för att det är så olika vem en är och hur ens sjukdom eller diagnos påverkar. Att det påverkar och att det påverkar mycket, det är alla eniga om.
”Vi behöver bara ha uppmärksamhet, det skulle va väldigt bra om vi fick den uppmärksamheten vi behöver. Och också att vi får uttrycka våra känslor utan några fördomar eller liknande”.
Vissa dagar är det jättebra och en orkar. Andra dagar mår en jättedåligt och kanske inte orkar nånting alls
Min stora dags- barn och ungdomsråd
Varje barn har rätt till utbildning och till anpassningar och särskilt stöd för att skolan ska funka. Alla har upplevt stöd som funkat och när det inte funkar. Och vad det betyder och vilka konsekvenser det får för ens mående och för hur det går i skolan. Några beskriver att dom själva kan ”stöka” när det inte funkar och det ofta leder till bestraffningar eller hot om bestraffningar.
Att utsättas för diskriminering, kränkningar och hot är något som tyvärr är vanligt. Hot om soc-anmälningar, avstängningar eller att inte få delta på aktiviteter som resten av klassen.
”Om jag inte skötte mig fick jag inte följa med utflykter som hela klassen eller hela skolan fick följa med på. Eller om jag inte gick på alla lektioner och så”
En blir gråare och gråare. Och till slut ett svart får som känner sig utanför
Att inte blir trodd på, eller att bli ifrågasatt eller bestraffad för något en inte kan styra över, nåt en själv inte valt gör ont och kan påverka en under lång tid.
En kan känna sig väldans mycket som det svarta fåret. Trots att en är ett vitt får egentligen, så blir en gråare och gråare. Och tillslut är en svart och känner sig utanför. Och det är väldans svårt
Min stora dags barn- och ungdomsråd
Rådet har berättat om hur en gång på gång får kämpa för att få det stödet en behöver och har rätt till, eller att vuxna inte vill förstå . Det påverkar inte bara prestationen. Det påverkar måendet, självkänslan och lusten att gå i skolan.
”Om det här fortsätter flera gånger så blir man ledsnare och ledsnare, sen blir man deprimerad och då har man inte ork att gå i skolan. Även om man kanske kan och vill så har man inte orken inom sig. Och också att man tror att det är fel på en själv.”
”En kan känna sig väldans mycket som svarta fåret. Trots att en är ett vitt får egentligen, så blir en gråare och gråare. Och tillslut är en svart och känner sig utanför. Och det är väldans svårt”
”En känner sig utfryst, en känner sig utanför, att en är olika. En är den dåliga och alla andra är dom bra eleverna. En känner sig som att en är förnedrad. Alltså du är här (pekar neråt) och alla andra är här uppe, dom är dom snällare eleverna. Det känns bara så ibland”
”En känner sig utfryst och att det är typ nåt fel på en”
Vilket stöd funkar? Barnens egna lösningar för en bättre skola
Ibland kan en känna att det liksom krävs en revolution för att skolan ska funka för varje barn. Och samtidigt berättar barn- och ungdomsrådet om många väldigt enkla lösningar, som inte alltid kräver miljoner mer i budget, som inte kräver tusen fler vuxna. Men det kräver genuin omtanke, vilja och kärlek.
”Men bara att veta att jag har möjligheten att få undan eller så, gör ganska mycket, det gör att jag kanske kan orka lite till”
Bygg upp långsiktiga relationer med elever. Så en har en personlig känsla och relation
Bättre förståelse, att hantera olika elever bättre
Fråga eleven mer, varför en gör på ett visst sätt eller varför en stökar till
Lyssna och skapa anpassningar när en ser behov för det.
Ha mer makt att styra själv lite mer hur en kan göra en uppgift.
Va mer öppna för eleverna, att en själv förstår hur en behöver ha det
Vilorum!
Mindre klasser
Be eleven stanna kvar i klassrummet, prata med hen!
Mer förstående.
Ha lite mer kontakt med eleverna
Va mer välkomnande, glada och så
Om ni har bråkat med en elev, fortsätt inte va sur efter det
Vifta inte bort det vi säger. Bara för att det funkar för alla andra, så finkar det inte för mig
Dela info mellan personalen, så infon kommer fram och eleven kan få sitt stöd
Ha många korta pauser, och pauser utan krav
”Om en till exempel behöver gå en kvart tidigare från skolan varje dag, men då kommer du till skolan varje dag istället”
Barn- och ungdomsrådet berättade också om betydelsefulla anpassningar dom har haft:
Om jag inte orkar va i skolan, så kan läraren skicka en länk så jag kan va med digitalt och ändå göra uppgifterna.
Min gamla kurator träffade jag varje vecka, hen tog ut mig från klassrummet och vi brukade snacka. Han va öppen och blev aldrig uttråkad när jag pratade. Jag fick ut all vikt från mig.
Pauser! När jag va yngre hade jag samtal med min mentor 10 minuter varje morgon innan skolan började. För att få info om dagen, om nåt såg annorlunda ut från schemat och möjlighet att göra läxor som inte va så lätt att göra hemma.
Jag har videolektioner, det funkar väldans bra digitalt. Det andra är att nu ska vi ha klassresa och jag har ju också tjänat ihop pengarna men har inte möjlighet att va med på klassresan fysiskt. Så fick jag min andel att kunna göra vad jag vill med dom. Så det känns jättebra.
Pauser är så mycket viktigare än vuxna verkar fatta
Under samtalet fick rådet en fråga om vilken som är den bästa pausen. Och även här svarar rådet att det är så himla olika vad en behöver för att må bra. Men det är också viktigt att pausen får va just paus, att inte sätta en massa krav på saker en måste göra, då är risken stor att det tar energi istället för att ge energi.
”Jag tycker istället för brainbreak vi kan göra en liten rolig lek”
En berättar om att en paus på hens skola kan va att alla går ut och springer ett varv runt skolan, eller att gå utomhus i fem minuter och andas. Det ger en lugnare stämning i klassen. För flera är det viktigt att få en enskild paus. Att kunna gå ifrån själv i fem minuter.
”Det ser ju olika ut för alla. För mig är det när det är mörkt, alltså nedsläckt i rummet och när det är helt tyst. Alltså ingen musik, ingen som pratar med en. Bara, det är inte att sova utan sitta, vila tyst och mörkt”
Vem är den bästa läraren, enligt barnen själva?
En annan fråga som publiken undrade va vilken den bästa läraren dom haft va, och varför just hen varit den bästa. Och vi får höra om lärare som ser människan, som bryr sig, visar det och som inte ger upp. En vuxen som tycker om just den eleven.
”Alltså hon är bäst. Hon kommer på lösningar längs vägen. Att liksom har en svårt att göra digitalt, ja men då så skriver hon ut det på papper. Det funkar bäst för mig. Eller att hon försöker knyppla ihop egna grejer för att göra det lättare”
”Han har verkligen varit här för mig, han har hjälpt mig både hälsomässigt och studiemässigt…Sen märkte jag att han öppnade en del i min hjärna. Genom den personliga relationer han skapade med mig…När han kände att jag mådde inte så bra. Han bad mig hela tiden stanna efter klassen. Han försökte alltid få ett svar från mig. Han ville inte att jag skulle gå ut ur klassrummet och antingen va tyst eller ljuga för honom. Och han hade typ en superkraft, han viste när jag ljög”
Min stora dags barn- och ungdomsråd
Du gör och kan göra skillnad. Vad vi som vuxna kan göra för att skolan ska funka för alla barn
Det går inte att sammanfatta, det finns så många saker du som vuxen behöver ha med dig. Men kanske blir det typ det här:
Fråga hur barnet mår, ofta. Och mena det.
Bygg relationer, genom kärlek, omtanke och närvaro.
Skapa utrymme för pauser och variation, utan krav
Visa att du bryr dig, varje dag.
Barn bär inte bara på erfarenheter, dom bär också på lösningar. Det vi måste göra är att lyssna och agera.
Några andra saker som rådet inte hann med att lyfta under samtalet, men som dom uttryckt i förberedelserna för Sett, är bra grejer för skolor att komma ihåg:
Bara gör så att det funkar för oss!
En ’vanlig’ kanske lär sig genom att läsa, en annan behöver kanske göra en lek
Lyssna med öppna öron.
Göra inte så ungdomar känner sig som underklass.
Fråga oss, fråga eleven vad hen tror hen behöver och vad som hjälper!
Det är viktigt att det finns nån att lita på och att prata med
Fokusera mer på elevernas hälsa och mående
Visa att du vill att jag kommer för att må bra, inte för resultatet.
Va professionell, har nåt hänt ska det inte drabba en längre tid efteråt.
Grejer för ork och mående
Vilorum, massagestol, vattensäng, ett avslappningsrum med musik
Ha ett tyst rum i matsalen
Låt en få ha sin mobil och lyssna på musik
Gratis frukost, och kunna äta det när en vill fram till lunch.
Sovmorgon.
Göra roliga grejer. Bygga relationer inom klassen.
Att en får lärarens nummer så en kan sms:a (eller ens egna mentor)
Och några grejer för för planering, plugg och prov
Lägg upp lektionsplaneringen dagen innan så en kan gå in och kolla det före
Ha förberedelser inför prov så en inte behöver plugga lika mycket hemma innan
Möjliggör så en kan få ha sina lektionsanteckningar till proven
Ordna läxhjälp och supporttid på skoltid (inte efter skolan)
Ta bort proven som är på 3 timmar.
Korta ner lektionerna och ha kortare dagar.
Ha ett schysstare system för frånvaro, ett som funkar för oss
Mer personal per elev!
Ha inte så mycket byten på rektorer
Vill du veta mer eller få hjälp att starta ett barn- och ungdomsråd?
Och känner du dig sjukt peppad på att starta ett barn- och ungdomsråd och vill bolla hur? Eller det finns ett och du vill prata om hur det kan utvecklas? Hojta så tar vi en digital fika tycker jag! Jag har hjälpt och bollplankat med väldigt många organisationer för att hitta strukturer för barns delaktighet och inflytande. Du kan höra av dig här.
Vi har också pratat en hel del om barnkonventionen artikel 12, om delaktighet och inflytande ett gäng gånger i podden Barnrättssnack. Ett av dom avsnitten är det här:
Ett barn som inte fått tillräckligt stöd i skolan, det kan va diskriminering enligt Högsta domstolen.
Under sommaren 2024 visade Högsta domstolen hur viktigt det är med särskilt stöd i skolan. Högsta domstolen beslutade att en kommunal skola ska betala 20 000 kr i diskrimineringsersättning till en elev som inte fått tillräckligt stöd i skolan. Genom det, så ändrades hovrättens tidigare beslut och visar hur viktigt det är för skolor att möjliggöra särskild stöd för att varje barn ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd.
I den här artikeln kan du läsa om Högsta Domstolens resonemang och beslut.
Bakgrunden
Målet handlar om ett barn som inte fått det stöd hen behövde för att va i och klara skolan.
Barnet gick i en kommunal grundskola från höstterminen 2014 till våren 2018. Barnet har haft svårigheter i skolan, gällande koncentration och socialt sampel. Den större delen av skoltiden har barnet klarat kunskapskraven och det har inte bedömts att hen har inlärningssvårigheter. Under våren 2017 så ökade barnets skolfrånvaro på ett sätt som gjorde att det kunde va en risk att barnet framöver inte skulle kunna nå kunskapsmålen. Därefter va frånvaron hög fram till det att barnet (då i årskurs fyra) slutade gå till skolan i april 2018.
Barnet har haft kontakt med sjukvården sen 2014 och det har gjorts ett antal olika utredningar och flera diagnoser har diskuterats. Sen åtminstone 2015 har skolan vidtagit åtgärder för att det ska bli bättre för barnet i skolan. Skolan har till exempel ordnat särskild placering i klassrummet, hörselkåpor, regelbundna uppföljningssamtal samt möten med elevhälsoteamet.
I maj 2017 fick rektorn info om barnets frånvaro och rektorn och barnets förälder hade då ett möte. Ungefär samtidigt påbörjade skolan en utredning om särskild stöd. I oktober 2017 va skolan klar med två utredningar, den skolsociala utredningen och utredningen som särskilt stöd. Skolan kom fram till att barnet behövde särskilt stöd och i februari 2018 togs ett åtgärdsprogram fram.
Skolinspektionen gjorde under samma år en granskning av åtgärderna och kom fram till att skolan inte gjort tillräckliga insatser för att tillgodose barnets stödinsatser och utbildning enligt skolagen. I februari 2018 fick barnet diagnosen autism, vilket skolan informerades om i mars samma år. Skolinspektionen menade att skolan hade tagit alldeles för lång tid på sig att komma fram till att barnet hade behov av särskilt stöd och att det inte fanns ett åtgärdsprogram som innehöll särskilda stödåtgärder.
Kommunen tycker menar att det inte alls har skett nån diskriminering, och för att få det särskilda stödet behövs en funktionsnedsättning. Kommunen menar att skolan kunde ju inte veta att barnet hade en funktionsnedsättning och har gjort tillräckligt både före och efter dom fick veta om barnets funktionsnedsättning.
Vad är diskriminering och bristande tillgänglighet i skolan?
Vi har ju Sverige en diskrimineringslag (2008:567) och hela poängen med lagen är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter. Oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (se 1 kap. 1 §). Diskrimineringslagen gäller både offentliga och privata verksamheter.
Diskriminering är ett missgynnande som hänger ihop med nån av diskrimineringsgrunderna. Att nån missgynnas handlar om att nån har kommit i ett sämre läge eller inte fått ta del av en förbättring, en service eller förmån. Det kan va en faktiskt förlust eller ett obehag. Men poängen är att det blir en negativ effekt i relation till andra. Oavsett om det varit med avsikt eller inte.
Och när det gäller personer med funktionsnedsättning så är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform. Men först en definition (från Socialstyrelsen) av just funktionsnedsättning:
”Med funktionsnedsättning menas nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.
Det finns olika former av diskriminering (exempelvis direkt och indirekt). Men det gemensamma är att att en person missgynnas på grund av nån av diskrimineringsgrunderna (kön, ålder, trosuppfattning osv osv). Och som sagt, när det handlar om personer med funktionsnedsättning är bristande tillgänglighet en form av diskriminering.
Bristande tillgänglighet handlar om att dom som är ansvariga för en verksamhet ska se till att göra olika (tillgänglighets)åtgärder så en person med funktionsnedsättning får samma möjligheter eller hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. Sen exakt hur omfattande dom här åtgärderna ska va beror på ett gäng omständigheter. Exempelvis ekonomiska och pratiska förutsättningar, omfattningen och hur länge personen har kontakt med verksamheten. Men poängen är att en ska göra saker så personen med funktionsnedsättning hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning.
Så grejen är att personen som har en funktionsnedsättning ska kunna få ta del av verksamheten, inte att det måste ske på exakt samma sätt. Och kraven på åtgärderna blir högre ju mer betydelsefullt (objektivt och inte personligt) det är att personen får ta del av verksamheten.
Och allt det här gäller då såklart också inom skolan (det finns vissa undantag inom varor, tjänster och bostäder). Högsta domstolen uttrycker att skolan har en central betydelse för barnets utveckling och liv:
”Inom grundskolans område blir det därmed mycket sällan aktuellt att komma fram till att åtgärder för tillgänglighet inte behöver vidtas därför att en jämförbar situation inte kan uppnås”
Högsta Domstolen
Diskrimineringslagen säger också att den som bryter mot diskrimineringslagen ska betala diskrimineringsersättning till den person som kräkts av överträdelser från lagen. Med andra ord, om skolan brutit mot diskrimineringslagen ska skolan (kommunen) betala ersättning till barn.
Diskriminering och bristande tillgänglighet i det aktuella målet
Högsta domstolens domar ska ju va vägledande, eller prejudicerande som det också heter, och i den här domen beskriver domstolen förfaranden vid diskriminering.
En viktig aspekt som lyfts är att det inte är diagnosen som är det viktiga, utan det handlar om det finns en funktionsnedsättning. Högsta domstolen menar att det inte kan va själva tidpunkten då nån lyckats fastställa en diagnos som är poängen, utan om personen tillhör den skyddade gruppen eller inte. Tillgängligheten behöver ju personen ha både före och efter tiden för en eventuell diagnos. Så tidpunkten för diagnosen är inte viktig egentligen. Vidare uttrycker domstolen att det inte kan accepteras att en skola ska va passiv och invänta info om en persons funktionsnedsättning.
Vad behöver en skola göra då?
Högsta domstolen hänvisar till tredje kapitlet i skollagen där det står att om det på nåt sätt kommer fram att en elev riskerar att inte uppfylla betygskriterierna eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, så ska eleven skyndsamt få stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen. (Här kan du läsa skollagens tredje kapitel)
Om det visar sig att det fortfarande finns risker att barnet inte kommer uppfylla kriterierna även fast hen fått extra anpassningar eller att anpassningarna inte är tillräckliga, så ska det anmälas till rektorn. Om barnet visar andra svårigheter i skolan så ska rektorn se till att skyndsamt utreda barnets behov av särskilt stöd. Och om det visar sig att barnet är i behov av särskilt stöd, ska ett åtgärdsprogram tas fram som beskriver hur barnet ska få det stödet.
Med andra ord, skolan ska va aktiva i att försöka hitta lösningar som funkar för barnet.
Extra anpassningar eller särskilt stöd till eleven?
Det finns olika nivåer på stödet och när det ska fixas. Om skolan märker att det finns risk att barnet inte kommer nå upp till kraven så ska skolan snabbt sätta in extra anpassningar.
Extra anpassningar är mindre former av stöd som kan va att hjälpa en elev att planera och strukturera pluggandet, kanske få extra tydliga instruktioner eller stöd för att påbörja. Men det kan också va ett få hjälp att fatta texter eller olika färdighetsträningar. Eller enstaka specialpedagogiska insatser, digital teknik eller anpassade programvaror under en kortare period.
Om det trots dom extra anpassningarna inte funkar, eller om det finns andra svårtogheter för barnet så ska rektorn utreda barnets behov av särskilt stöd. Särskilt stöd handlar om mer omfattande stöd som exempelvis att va i en särskild undervisningsgrupp, enskild undervisning, anpassad studiegång eller en elevassistent. Det ska ses som mer ingripande och som inte en lärare kan göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. För att specialpedagogiska insatser ska ses som särskild stöd behöver det va regelbundet över tid eller mer omfattande.
Återigen, skollagen inte kräver att ett barn har en diagnos för att få extra anpassningar eller särskild stöd.
Det är diskriminering att inte få sitt stöd
”Kommunen har, i egenskap av huvudman för skolan, utsatt barnet för diskriminering genom bristande tillgänglighet under perioden maj 2017 till och med den 3 april 2018”’
Högsta Domstolen menar att barnet har missgynnats eftersom skolan inte gjort dom åtgärder som dom ska enligt skolagen. Och därför har barnet inte kommit i en jämförbar situation i förhållande till barnen som inte har en funktionsnedsättning. Och det är också fel av skolan att det tagit så lång tid att utreda och komma fram till åtgärder för att hjälpa barnet. Därför ska barnet få skadestånd.
Domstolens resonemang i det här fallet
Barnet har ingått i gruppen personer med funktionsnedsättning och omfattats av diskrimineringslagens skydd under hela den aktuella tidsperioden.
Det spelar ingen roll om kommunen visste om barnet hade en funktionsnedsättning, diagnos eller inte. Eftersom skolan visste att barnet hade svårigheter är skolan skyldig att undersöka och hjälpa barnet. Skolan kan alltså inte skylla på att dom inte gjort tillräckligt bara för att de inte visste om det fanns en diagnos eller funktionsnedsättning.
Högsta domstolen håller med om den kritik som skolinspektionen förde fram, det är tydligt att skolan inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt skollagen. Det vill säga att skolan inte agerat tillräckligt snabbt med att starta en utredning, göra en analys av stödet som barnet behöver och tagit fram åtgärdsprogrammet med insatser i skägg tid. Skolan hade ju redan kommit fram till att barnets behövde stöd, men agerade ändå inte som dom borde gjort.
Förseningen av utredningen i sig (kring särskilt stöd), är inte diskriminering. Men skolan har misslyckats att ge barnets särskilt stöd, under ett halvår, som lett till att barnet inte kunnat va och funka i skolan. Och det har gjort att barnet missat mycket av sin utbildning.
Det har förekommit ett missgynnande när barnet inte fick det stöd som skollagen ger rätt till och det har lett till att barnet inte fått samma möjligheter som en person utan funktionsnedsättning. Barnet har diskriminerats.
Barnet har på grund av denna diskriminering rätt till ersättning. Skolan har inte avsiktligt försökt att diskriminera barnet, och det ska vägas in i bedömningen om beloppet för ersättningen.
För det här halvåret som barnet har diskriminerats ska kommunen (skolan) betala 20 000 kr plus ränta till barnet
Med den här domen har Högsta domstolen gett ett viktigt klargörande för hur skolor ska arbeta för att förebygga diskriminering och möjliggöra för alla barn att få sin rätt till utbildning tillgodosedd, oavsett behov.
Barns egna tankar om anpassningar och stöd i skolan
Min stora dags barn- och ungdomsråd har själva mycket erfarenheter av när det funkar med anpassningar och särskilt stöd i skolan, men också när det inte funkar. Här kan du läsa en artikel om deras tankar och medskick till dig som vuxen.
Under pandemin intervjuade vi Min stora dags barn- och ungdomsråd i podden Barnrättssnack. Här kan du lyssna på det avsnittet.
”Skolan ska inte vara där du fick ditt trauma. Skolan ska va där du lär dig, där du skaffar nya vänner, där du lär dig bli social. Men ibland det är så, härifrån fick jag mitt trauma. Det blir inte rätt ju”
Det här och mycket mer berättade Min stora dags barn- och ungdomsråd på Riksföreningen för skolsköterskors jubileumskongress i förra veckan.
Min stora dags barn- och ungdomsråd är ett gäng barn och unga som vill hjälpa andra barn genom att få vuxna att fatta hur det är att va barn och ung idag. Det är också ett råd som på olika sätt jobbar med frågor som gör Min stora dag till en bättre organisation.
”Alla som inte har en sjukdom eller diagnos måste fatta att inte orka är inte att man är lat”
Hur är det att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos?
Utifrån sina samlade erfarenheter har barn- och ungdomsrådet under flera träffar jobbat kring temat att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos. Det har handlat om att från bemötande, positiva och negativa erfarenheter till förändringar dom vill se. Listan på medskick och önskan om förändringar är låååång. Och det i sig säger ju nånting om hur det är att vara barn eller ung i skolan idag, när du också har en sjukdom eller diagnos som påverkar livet.
"När det gäller min sjukdom så många har svårt att förstå att jag har ett annat heltidsjobb i huvudet. Det handlar om att överleva varje dag"
Min stora dags barn- och ungdomsråd har erfarenheter av att vuxna i skolan hotar med avstängningar och socanmälningar, att en inte ska få följa med på utflykter eller klassresor och att vuxna dömer elever orättvist. Ett stort problem är också att alla vuxna i skolan inte har koll på anpassningar, vilket gör att barnet självt blir ansvarig att säga till. Och det i sig skapar både ångest, stress och kan göra en ledsen.
Här kommer en del av alla dom saker som barn- och ungdomsrådet önskar att du som vuxen i skolan jobbar med, för att möjliggöra för varje barn att få sin rätt till en kvalitativ skolgång tillgodosedd. Och det här gäller oavsett om du är lärare, kurator, rektor eller skolsköterska eller annan viktig person i skolan.
”Min lärare sa bara gå och sätt dig. Han sa det högt, strängt. Och sen när jag kände mig bättre fick jag inte va med. Och så fick jag dåliga betyg för jag inte kunde va med”.
Vilka fysiska eller lokalmässiga anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Hiss som funkar
Toaletter för alla
Enskilda rum på omklädningen vid idrott
Duschdraperi eller väggar mellan duscharna, så en kan duscha enskilt
Kylskåp för sprutor i skåpen
Grupprum för att kunna jobba
Att allt ska va rullstolsanpassat
Avskilda rum eller ytor i matsalen, så det finns lugna och tysta ställen att äta sin mat på
Vilorum på alla skolor som också är tillgängliga när en behöver
Blodtrycksmätare på många ställen
Eget hälsorum där en kan mäta och väga själv
"Men hos oss va det jättesträngt. Du ska ha pratat i förhand om att du ska behöva vilorummet. Men du kan inte gå in bara för att säga till att nu behöver jag”
Bilden föreställer den fysiska miljön i skolan när den är som allra allra sämst.
Vilka anpassningar kring betyg och prestationer i skolan vill barn- och ungdomsrådet se?
Stryka betygskraven
Mindre provgrupper
Mindre presentationsgrupper
Specialisera nationella prov, pausa tiden
Inte sänka betygen om en presenterar dåligt på nationella prov om en gör bra på andra prov
Kunna komplettera upp till E om en behöver omprov, en kanske precis varit på sjukhuset en tid. En måste ju ha ork för att kunna göra ett prov
Ha tydligt vilka krav det är
Kunna ha enskilda presentationer för läraren när en inte kan göra det inför hela klassen
Olika sätt att presentera sitt arbete på, som inte bara handlar om att presentera muntligt för hela klassen. Exempelvis att kunna göra och visa en video eller annan presentation.
Bildstöd eller videostöd
Stöd vid uppläsning i klassen
Dubbla uppsättningar av läromedel, eftersom kroppen kan ha svårt att bära. Så en uppsättning en hemma och en i skolan.
Korta ner dagen och systematiskt jobba upp (börja inte med hela dagen direkt). Och fråga eleven innan förändringarna.
Resurs, helst i varje klass. Att finnas där utan att nån ber om det, nån som är där och kan fånga upp.
”Lektionerna va så långa, jag fick inte gå ut eller så fick jag inte komma in igen. Så det gjorde ju att jag inte gick till skolan, hela min uppväxt. Mest i högstadiet. Då får man frånvaro”
”Det går att anpassa tempot i skolan men det går inte att pausa diabetes”
”Genomgångar är typ det värsta som finns, jag brukar aldrig lyssna. Jag vet inte och läraren vill inte förklara för mig, dom förklarar inte för mig”
Bilden föreställer en mindmap på olika anpassningar som barn- och ungdomsrådet vill att skolor ordnar.
Vilka andra anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Rätt till pauser när en behöver
Musik i hörlurar på lektioner
Olika alternativ till maten eller önskekost, även om en inte har en allergi så kan det va omöjligt att äta saker ändå. Det behöver kunna anpassas även om en inte har allergi
Jobba på distans via sjukdom eller om en behöver en vilodag eller två, så en inte ska hamna bakom. Om en är på sjukhuset, eller inte kan ta sig upp ur sängen för att en har ont, då hade vi velat kunna va med på distans.
Red locker eller andra former av mensskydd i på toaletter och i omklädningsrum
Att en kan få med sig matlåda hem, att ta det vi äter till lunch får man ta matlådor sig hem
Att det finns cafeteria med gratis frukt så en orkar hela dagen
”Om jag är stressad arg eller ledsen så säger jag till läraren att jag behöver gå på toa. Men jag går ju inte in där om jag inte behöver”
Såhär önskar barn- och ungdomsrådet att vuxna va och mötte barn och unga med en livspåverkande sjukdom eller diagnos:
Viktigt att alla lärare vet om sjukdomarna och diagnoserna, alla ska veta vad som gäller.
Det viktigaste att se en som en vanlig person och inte en diagnos eller sjukdom
Tro på en, fatta att en behöver anpassning
Gamla skolan måste lämna över info
Göra så en känner sig välkommen. Va glad, trevligt, prata, öppen, säg hej
Säg hej hur mår du istället för lägg ner mobilen
Läraren ska va trevlig oavsett vad en gjort innan. Lärarna ska va dom mogna!
Finnas en koppling mellan föräldrar och skolan
Om en är ny, få komma till skolan innan så det inte är helt nytt när en börjar.
Att dom vet om ens situation innan, så dom inte är sura
Att ha nån att prata med i skolan (nån att lita på)
Ha mer förståelse för min sjukdom eller diagnos, men jag är samma person.
Va närvarande, trygg
Va inte stressade när vi kommer och frågar om nåt
Säg inte ”idag igen” eller ”jag har bara 10 minuter”
Nån en litar på inte tvinga fram det, det får komma när det kommer
Va inte för på när jag är med kompisar
Info på skolan om sköterskorna - vet var dom finns, när dom är där och så
Skriv meddelande, chatt, mer personligt och säg inte inför klassen eller för andra. Kolla med eleven hur eleven vill prata om det.
”Det står ju skrivet nånstans men dom har inte kollat upp det. Jag har ju autism och har inte så lätt att säga ifrån. Det finns att dom ska, men dom gör det inte”
Det här vill barn- och ungdomsrådet att du som vuxen förstår
Att en vet att en är lite annorlunda, det skapar en inre rädsla
Att veta att en inte är ensam har alltid hjälpt.
Att ni kan säga att ni förstår, om ni förstår och kan förklara att eller varför ni förstår. Inte säga att en förstår om en inte gör det
Alla dagar är olika
Jag kan ha ont även fast det inte syns eller visas
Nej är ett nej! Om jag säger på idrotten att jag inte kan, så ska inte läraren tvinga en att göra det ändå.
Skolan ska anpassa sig efter eleven och inte tvärtom
Lyssna är jätteviktigt.
Om jag säger att det är jobbigt betyder det att jag behöver stöd
Förtroende är jätteviktigt
Jag kan ha en dålig dag - det kommer bli bättre och jag kommer göra uppgiften sen. Jag har försökt så mycket jag kan. Det är bara en dålig dag eller en lektion. Dom måste fatta det kommer inte va för alltid. Det är viktigare att faktiskt lämna in än exakt när en lämnar in
Alla är olika, en kan behöva helt olika anpassningar även om en har samma sjukdom eller diagnos
För att jag har en fysisk sjudom betyder det inte att det inte påverkar psykiskt
Alla är inte öppna med sina problem, alla vågar inte säga till lärare eller rektor. Visa respekt om nån inte vill berätta.
Bara för att eleven inte får ner det på papper betyder det inte att eleven inte kan eller har kunskapen.
”Jag är inte sur eller arg, jag är bara trött på grund av smärtan”
Mer tips och tankar?
Vill du läsa mer om Min stora dags barn- och ungdomsråd och deras arbete på Min stora dags webb här Där hittar du till exempel rådets tips till en kompis, Glada John och Arga Lisa och mycket mer!
Vi fick äran att samtala med Min stora dags- barn och ungdomsråd i podden Barnrättssnack för länge sen. Du kan lyssna på avsnitt 60 här.
Vill du snacka om hur en kan jobba med ett barn- och ungdomsråd? Eller vill ha tips på hur du kan starta ett? Jag pratar såklart väldigt gärna om det! Hör av dig, här exempelvis
Barnfängelser, sänkt straffålder, möjlighet att vräka fler barn, vistelseförbud och begränsningar av barns rörelsefrihet (utan att barnet är misstänkt eller dömts dömts för ett specifikt brott), visitationszoner, hemliga tvångsmedel för att övervaka barn, större möjligheter att frihetsberöva, häkta och hålla kvar barn som misstänkt ha begått brott.
Det här är några av alla dom förslag som regeringen vill införa och kollar på för att skapa trygghet och minska brottslighet och gängkriminaliteten bland barn.
Tänk dig alla dom i kombo med nedskärningar i skola, bortprioritering av förebyggande arbete hos socialtjänst, minskade resurser till kultur och mötesplatser för barn och unga.
Vart kommer vi då?
Målet menar regeringen är att: ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa”(Tidöavtalet).
Men dom åtgärderna kommer ju inte leda till det. Forskning och experter säger ju snarare tvärtom, det kan bli sämre om förslagen blir verklighet.
Straff och avhumanisering av barn
Avhumaniseringen bland barn som befinner sig i kriminella miljöer har skett under en lång tid. Anledningen till att det fått fortsätta utan att skydda barnen är ju så tydligt kopplat till utanförskap, segregation och att stå långt ifrån sina rättigheter. Hade det varit barn från andra miljöer och områden som exkluderats, manipulerats och exploaterats på liknande sätt hade förmodligen det hänt nåt för länge sen. Och bara det är så otroligt tragiskt. Vi blir avtrubbade och blir likgiltiga när barn dör och dödar. Jämlikhet not so much.
Och så lägger vi till att dessa åtgärder på det. På en ofta redan utsatt och eftersatt grupp. Att straffa barnen istället för att komma åt grundproblemen.
Vad händer med barnen som vi beskriver som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas? Vad händer områdena där barnen bor? Vad händer med ett samhälle som gör såhär mot barn?
Utredningar cementerar avhumaniseringen
Med dom här utredningarna så befästs en syn på barn. Det har tänkts, formaliserats, skrivits direktiv, avsatts resurser och planerats för remissrundor och för att fatta beslut. Att uttrycka en fundering eller vilja att sänka straffmyndighetsåldern eller att sätta barn i fängelse är ju tankar och en syn på barn som med en utredning befästs. En syn på barn som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas.
Alla verkar ju va överens om vikten av förebyggande och tidiga insatser. Men vad förebyggande och tidiga insatser sen är, verkar va väldigt olika.
Några utgångspunkter borde väl va att:
Skydda barn från alla former av våld
Utgå från att dom det berör, dom som bor och verkar i olika drabbade områden har koll
Ta barn på allvar och stärk barns inflytande, egenmakt och självkänsla
Visa att vi bryr oss (och genuint göra det), försöka förstå hur barn faktiskt har det, tro på barn och visa att vi försöker förändra
Göra tillsammans och skapa en framtid för barn att tro på
Fatta att det kräver mer resurser och framförallt en omfördelning av resurser.
Plus det finns ju många organisationer och experter som läääänge pratat om ”enkla” grejer som borde finnas för varje barn överallt:
gratis frukost på alla skolor, gratis mellanmål och kvällsmål på alla mötesplatser
synliggörande av positiva förebilder, bilder och berättelser av eftersatta områden
gratis och enkla sätt för barn att ta sig till och från olika aktiviteter
gratis och inkluderande mötesplatser
en mix av olika idrotts-och kulturaktiviteter
närvarande trygga vuxna där barn och unga är
generationsöverskridande aktiviteter
öppna bibliotek och andra demokratistärkande platser
tillgänglig ungdomsmottagning med snabbt kurativt stöd
läxläsning och mer anpassat stöd till fler barn
Och många många fler saker (exempelvis grejer tillsammans med barnens vuxna)
Finns inte facit eller enkla svar på hur. Men däremot finns ju facit på vad vi inte ska göra. Typ sätta barn i fängelse och sänka straffmyndighetsåldern osv.
Det är barn det handlar om.
Barnen behöver och har rätt till skydd och stöd
Barn som rekryteras in i kriminella miljöer är utsatta för manipulation, utnyttjande och exploatering. Det är annan form av människohandel i andra former av konflikter.
Definitionen av människohandel med barn innebär att någon får ett barn att göra olika grejer som arbete eller olika brott.
Eftersom det är barn så krävs inte våld, hot eller tvång för att få barnet att göra dom olika grejerna. Barnet är i en utsatt situation på grund av att hen är barn.
När vi vanligtvis pratar om människohandel beskrivs faktorerna som gör att personen är i en utsatt situation som: billig arbetskraft, fattigdom, social utsatthet, låg utbildningsnivå och begränsade valmöjligheter. Barnen befinner sig i en utsatt position vilket gör dom sårbara och offer för människohandlare.
Vi pratar ofta om att en person som utsatts för människohandel behöver skydd, stöd och rehabilitering.
I internationella sammanhang pratar vi om barn som rekryteras och används indirekt eller direkt som soldater i väpnade grupper och konflikter. Barn utnyttjas som soldater, spioner, medhjälpare och tjänstefolk. Barnens utsatta situation gör att dom dödas oftare än vuxna. Vi pratar ofta om att barn som utsatts för att användas i konflikter behöver utbildning, skydd, stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Dom förslag som regeringen gett uppdrag att utreda för ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa”(Tidöavtalet) bygger inte på att barnen behöver (och har rätt till) utbildning, psykosocialt stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Istället förmedlas en syn om att barnen behöver fostras, disciplineras och straffas, att det är barnet som är problemet och inte vi som samhälle som misslyckats att skydda barnet.
En av dom mest grundläggande grejerna med barnets mänskliga rättigheter är att varendaste barn alltid har rätt till alla rättigheterna och att det alltid är staten som har det yttersta ansvaret. Det borde va det som genomsyra både förslag och utredningar.
