”Skolan ska inte vara där du fick ditt trauma. Skolan ska va där du lär dig, där du skaffar nya vänner, där du lär dig bli social. Men ibland det är så, härifrån fick jag mitt trauma. Det blir inte rätt ju”
Det här och mycket mer berättade Min stora dags barn- och ungdomsråd på Riksföreningen för skolsköterskors jubileumskongress i förra veckan.
Min stora dags barn- och ungdomsråd är ett gäng barn och unga som vill hjälpa andra barn genom att få vuxna att fatta hur det är att va barn och ung idag. Det är också ett råd som på olika sätt jobbar med frågor som gör Min stora dag till en bättre organisation.
”Alla som inte har en sjukdom eller diagnos måste fatta att inte orka är inte att man är lat”
Hur är det att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos?
Utifrån sina samlade erfarenheter har barn- och ungdomsrådet under flera träffar jobbat kring temat att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos. Det har handlat om att från bemötande, positiva och negativa erfarenheter till förändringar dom vill se. Listan på medskick och önskan om förändringar är låååång. Och det i sig säger ju nånting om hur det är att vara barn eller ung i skolan idag, när du också har en sjukdom eller diagnos som påverkar livet.
"När det gäller min sjukdom så många har svårt att förstå att jag har ett annat heltidsjobb i huvudet. Det handlar om att överleva varje dag"
Min stora dags barn- och ungdomsråd har erfarenheter av att vuxna i skolan hotar med avstängningar och socanmälningar, att en inte ska få följa med på utflykter eller klassresor och att vuxna dömer elever orättvist. Ett stort problem är också att alla vuxna i skolan inte har koll på anpassningar, vilket gör att barnet självt blir ansvarig att säga till. Och det i sig skapar både ångest, stress och kan göra en ledsen.
Här kommer en del av alla dom saker som barn- och ungdomsrådet önskar att du som vuxen i skolan jobbar med, för att möjliggöra för varje barn att få sin rätt till en kvalitativ skolgång tillgodosedd. Och det här gäller oavsett om du är lärare, kurator, rektor eller skolsköterska eller annan viktig person i skolan.
”Min lärare sa bara gå och sätt dig. Han sa det högt, strängt. Och sen när jag kände mig bättre fick jag inte va med. Och så fick jag dåliga betyg för jag inte kunde va med”.
Vilka fysiska eller lokalmässiga anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Hiss som funkar
Toaletter för alla
Enskilda rum på omklädningen vid idrott
Duschdraperi eller väggar mellan duscharna, så en kan duscha enskilt
Kylskåp för sprutor i skåpen
Grupprum för att kunna jobba
Att allt ska va rullstolsanpassat
Avskilda rum eller ytor i matsalen, så det finns lugna och tysta ställen att äta sin mat på
Vilorum på alla skolor som också är tillgängliga när en behöver
Blodtrycksmätare på många ställen
Eget hälsorum där en kan mäta och väga själv
"Men hos oss va det jättesträngt. Du ska ha pratat i förhand om att du ska behöva vilorummet. Men du kan inte gå in bara för att säga till att nu behöver jag”
Bilden föreställer den fysiska miljön i skolan när den är som allra allra sämst.
Vilka anpassningar kring betyg och prestationer i skolan vill barn- och ungdomsrådet se?
Stryka betygskraven
Mindre provgrupper
Mindre presentationsgrupper
Specialisera nationella prov, pausa tiden
Inte sänka betygen om en presenterar dåligt på nationella prov om en gör bra på andra prov
Kunna komplettera upp till E om en behöver omprov, en kanske precis varit på sjukhuset en tid. En måste ju ha ork för att kunna göra ett prov
Ha tydligt vilka krav det är
Kunna ha enskilda presentationer för läraren när en inte kan göra det inför hela klassen
Olika sätt att presentera sitt arbete på, som inte bara handlar om att presentera muntligt för hela klassen. Exempelvis att kunna göra och visa en video eller annan presentation.
Bildstöd eller videostöd
Stöd vid uppläsning i klassen
Dubbla uppsättningar av läromedel, eftersom kroppen kan ha svårt att bära. Så en uppsättning en hemma och en i skolan.
Korta ner dagen och systematiskt jobba upp (börja inte med hela dagen direkt). Och fråga eleven innan förändringarna.
Resurs, helst i varje klass. Att finnas där utan att nån ber om det, nån som är där och kan fånga upp.
”Lektionerna va så långa, jag fick inte gå ut eller så fick jag inte komma in igen. Så det gjorde ju att jag inte gick till skolan, hela min uppväxt. Mest i högstadiet. Då får man frånvaro”
”Det går att anpassa tempot i skolan men det går inte att pausa diabetes”
”Genomgångar är typ det värsta som finns, jag brukar aldrig lyssna. Jag vet inte och läraren vill inte förklara för mig, dom förklarar inte för mig”
Bilden föreställer en mindmap på olika anpassningar som barn- och ungdomsrådet vill att skolor ordnar.
Vilka andra anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Rätt till pauser när en behöver
Musik i hörlurar på lektioner
Olika alternativ till maten eller önskekost, även om en inte har en allergi så kan det va omöjligt att äta saker ändå. Det behöver kunna anpassas även om en inte har allergi
Jobba på distans via sjukdom eller om en behöver en vilodag eller två, så en inte ska hamna bakom. Om en är på sjukhuset, eller inte kan ta sig upp ur sängen för att en har ont, då hade vi velat kunna va med på distans.
Red locker eller andra former av mensskydd i på toaletter och i omklädningsrum
Att en kan få med sig matlåda hem, att ta det vi äter till lunch får man ta matlådor sig hem
Att det finns cafeteria med gratis frukt så en orkar hela dagen
”Om jag är stressad arg eller ledsen så säger jag till läraren att jag behöver gå på toa. Men jag går ju inte in där om jag inte behöver”
Såhär önskar barn- och ungdomsrådet att vuxna va och mötte barn och unga med en livspåverkande sjukdom eller diagnos:
Viktigt att alla lärare vet om sjukdomarna och diagnoserna, alla ska veta vad som gäller.
Det viktigaste att se en som en vanlig person och inte en diagnos eller sjukdom
Tro på en, fatta att en behöver anpassning
Gamla skolan måste lämna över info
Göra så en känner sig välkommen. Va glad, trevligt, prata, öppen, säg hej
Säg hej hur mår du istället för lägg ner mobilen
Läraren ska va trevlig oavsett vad en gjort innan. Lärarna ska va dom mogna!
Finnas en koppling mellan föräldrar och skolan
Om en är ny, få komma till skolan innan så det inte är helt nytt när en börjar.
Att dom vet om ens situation innan, så dom inte är sura
Att ha nån att prata med i skolan (nån att lita på)
Ha mer förståelse för min sjukdom eller diagnos, men jag är samma person.
Va närvarande, trygg
Va inte stressade när vi kommer och frågar om nåt
Säg inte ”idag igen” eller ”jag har bara 10 minuter”
Nån en litar på inte tvinga fram det, det får komma när det kommer
Va inte för på när jag är med kompisar
Info på skolan om sköterskorna - vet var dom finns, när dom är där och så
Skriv meddelande, chatt, mer personligt och säg inte inför klassen eller för andra. Kolla med eleven hur eleven vill prata om det.
”Det står ju skrivet nånstans men dom har inte kollat upp det. Jag har ju autism och har inte så lätt att säga ifrån. Det finns att dom ska, men dom gör det inte”
Det här vill barn- och ungdomsrådet att du som vuxen förstår
Att en vet att en är lite annorlunda, det skapar en inre rädsla
Att veta att en inte är ensam har alltid hjälpt.
Att ni kan säga att ni förstår, om ni förstår och kan förklara att eller varför ni förstår. Inte säga att en förstår om en inte gör det
Alla dagar är olika
Jag kan ha ont även fast det inte syns eller visas
Nej är ett nej! Om jag säger på idrotten att jag inte kan, så ska inte läraren tvinga en att göra det ändå.
Skolan ska anpassa sig efter eleven och inte tvärtom
Lyssna är jätteviktigt.
Om jag säger att det är jobbigt betyder det att jag behöver stöd
Förtroende är jätteviktigt
Jag kan ha en dålig dag - det kommer bli bättre och jag kommer göra uppgiften sen. Jag har försökt så mycket jag kan. Det är bara en dålig dag eller en lektion. Dom måste fatta det kommer inte va för alltid. Det är viktigare att faktiskt lämna in än exakt när en lämnar in
Alla är olika, en kan behöva helt olika anpassningar även om en har samma sjukdom eller diagnos
För att jag har en fysisk sjudom betyder det inte att det inte påverkar psykiskt
Alla är inte öppna med sina problem, alla vågar inte säga till lärare eller rektor. Visa respekt om nån inte vill berätta.
Bara för att eleven inte får ner det på papper betyder det inte att eleven inte kan eller har kunskapen.
”Jag är inte sur eller arg, jag är bara trött på grund av smärtan”
Mer tips och tankar?
Vill du läsa mer om Min stora dags barn- och ungdomsråd och deras arbete på Min stora dags webb här Där hittar du till exempel rådets tips till en kompis, Glada John och Arga Lisa och mycket mer!
Vi fick äran att samtala med Min stora dags- barn och ungdomsråd i podden Barnrättssnack för länge sen. Du kan lyssna på avsnitt 60 här.
Vill du snacka om hur en kan jobba med ett barn- och ungdomsråd? Eller vill ha tips på hur du kan starta ett? Jag pratar såklart väldigt gärna om det! Hör av dig, här exempelvis
Barnfängelser, sänkt straffålder, möjlighet att vräka fler barn, vistelseförbud och begränsningar av barns rörelsefrihet (utan att barnet är misstänkt eller dömts dömts för ett specifikt brott), visitationszoner, hemliga tvångsmedel för att övervaka barn, större möjligheter att frihetsberöva, häkta och hålla kvar barn som misstänkt ha begått brott.
Det här är några av alla dom förslag som regeringen vill införa och kollar på för att skapa trygghet och minska brottslighet och gängkriminaliteten bland barn.
Tänk dig alla dom i kombo med nedskärningar i skola, bortprioritering av förebyggande arbete hos socialtjänst, minskade resurser till kultur och mötesplatser för barn och unga.
Vart kommer vi då?
Målet menar regeringen är att: ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa”(Tidöavtalet).
Men dom åtgärderna kommer ju inte leda till det. Forskning och experter säger ju snarare tvärtom, det kan bli sämre om förslagen blir verklighet.
Straff och avhumanisering av barn
Avhumaniseringen bland barn som befinner sig i kriminella miljöer har skett under en lång tid. Anledningen till att det fått fortsätta utan att skydda barnen är ju så tydligt kopplat till utanförskap, segregation och att stå långt ifrån sina rättigheter. Hade det varit barn från andra miljöer och områden som exkluderats, manipulerats och exploaterats på liknande sätt hade förmodligen det hänt nåt för länge sen. Och bara det är så otroligt tragiskt. Vi blir avtrubbade och blir likgiltiga när barn dör och dödar. Jämlikhet not so much.
Och så lägger vi till att dessa åtgärder på det. På en ofta redan utsatt och eftersatt grupp. Att straffa barnen istället för att komma åt grundproblemen.
Vad händer med barnen som vi beskriver som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas? Vad händer områdena där barnen bor? Vad händer med ett samhälle som gör såhär mot barn?
Utredningar cementerar avhumaniseringen
Med dom här utredningarna så befästs en syn på barn. Det har tänkts, formaliserats, skrivits direktiv, avsatts resurser och planerats för remissrundor och för att fatta beslut. Att uttrycka en fundering eller vilja att sänka straffmyndighetsåldern eller att sätta barn i fängelse är ju tankar och en syn på barn som med en utredning befästs. En syn på barn som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas.
Alla verkar ju va överens om vikten av förebyggande och tidiga insatser. Men vad förebyggande och tidiga insatser sen är, verkar va väldigt olika.
Några utgångspunkter borde väl va att:
Skydda barn från alla former av våld
Utgå från att dom det berör, dom som bor och verkar i olika drabbade områden har koll
Ta barn på allvar och stärk barns inflytande, egenmakt och självkänsla
Visa att vi bryr oss (och genuint göra det), försöka förstå hur barn faktiskt har det, tro på barn och visa att vi försöker förändra
Göra tillsammans och skapa en framtid för barn att tro på
Fatta att det kräver mer resurser och framförallt en omfördelning av resurser.
Plus det finns ju många organisationer och experter som läääänge pratat om ”enkla” grejer som borde finnas för varje barn överallt:
gratis frukost på alla skolor, gratis mellanmål och kvällsmål på alla mötesplatser
synliggörande av positiva förebilder, bilder och berättelser av eftersatta områden
gratis och enkla sätt för barn att ta sig till och från olika aktiviteter
gratis och inkluderande mötesplatser
en mix av olika idrotts-och kulturaktiviteter
närvarande trygga vuxna där barn och unga är
generationsöverskridande aktiviteter
öppna bibliotek och andra demokratistärkande platser
tillgänglig ungdomsmottagning med snabbt kurativt stöd
läxläsning och mer anpassat stöd till fler barn
Och många många fler saker (exempelvis grejer tillsammans med barnens vuxna)
Finns inte facit eller enkla svar på hur. Men däremot finns ju facit på vad vi inte ska göra. Typ sätta barn i fängelse och sänka straffmyndighetsåldern osv.
Det är barn det handlar om.
Barnen behöver och har rätt till skydd och stöd
Barn som rekryteras in i kriminella miljöer är utsatta för manipulation, utnyttjande och exploatering. Det är annan form av människohandel i andra former av konflikter.
Definitionen av människohandel med barn innebär att någon får ett barn att göra olika grejer som arbete eller olika brott.
Eftersom det är barn så krävs inte våld, hot eller tvång för att få barnet att göra dom olika grejerna. Barnet är i en utsatt situation på grund av att hen är barn.
När vi vanligtvis pratar om människohandel beskrivs faktorerna som gör att personen är i en utsatt situation som: billig arbetskraft, fattigdom, social utsatthet, låg utbildningsnivå och begränsade valmöjligheter. Barnen befinner sig i en utsatt position vilket gör dom sårbara och offer för människohandlare.
Vi pratar ofta om att en person som utsatts för människohandel behöver skydd, stöd och rehabilitering.
I internationella sammanhang pratar vi om barn som rekryteras och används indirekt eller direkt som soldater i väpnade grupper och konflikter. Barn utnyttjas som soldater, spioner, medhjälpare och tjänstefolk. Barnens utsatta situation gör att dom dödas oftare än vuxna. Vi pratar ofta om att barn som utsatts för att användas i konflikter behöver utbildning, skydd, stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Dom förslag som regeringen gett uppdrag att utreda för ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa”(Tidöavtalet) bygger inte på att barnen behöver (och har rätt till) utbildning, psykosocialt stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Istället förmedlas en syn om att barnen behöver fostras, disciplineras och straffas, att det är barnet som är problemet och inte vi som samhälle som misslyckats att skydda barnet.
En av dom mest grundläggande grejerna med barnets mänskliga rättigheter är att varendaste barn alltid har rätt till alla rättigheterna och att det alltid är staten som har det yttersta ansvaret. Det borde va det som genomsyra både förslag och utredningar.