Barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning, prövning av barnets bästa, barnrättsutredning osv osv osv. 

Oftast menas samma sak, men det benämns på lite olika sätt. Jag brukar alltid säga att jag skiter i vad en kallar det, så länge en gör det som konventionen ställer som krav. Det är inte namnet som är det viktiga, det är vad vi fyller analysen/bedömningen/prövningen/utredningen med. Det är viktigt.

Om vi nu ska göra en barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning eller prövning av barnets bästa, hur gör vi? Hur vet vi vad som är barnets bästa? Vem bestämmer det?

Kortvarianten av artikel 3.1 i barnkonventionen säger ju att vid alla åtgärder ska i första hand beaktas det som bedöms va barnets bästa. Med andra ord: vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det. 

FN:s kommitté för barnets rättigheter säger att det barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, utan det är en slags metod, ett utredningsförfarande (förutom att det är en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip). För att vi ska kunna utreda och ta reda på barnets bästa behöver vi därför ta reda på lite grejer. Det finns såklart även olika metoder och tillvägagångssätt och självklart behöver prövningen/utredningen/analysen va olika omfattande beroende på vad det handlar om. 

Minimun för att veta barnets bästa säger barnrättskommittén är: 

Sen finns det ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa: 

Och vi behöver ju titta på vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Och kolla vilka motstående intressen som finns, hur tungt får barnets bästa väga då?

Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det: 

”Det går inte att tillämpa artikel 3.1 korrekt om kraven i artikel 12 inte uppfylls. Artikel 3.1 stärker också funktionaliteten i artikel 12 genom att främja barns grundläggande roll i alla beslut som påverkar deras liv”

Hur omfattande ska prövningen av barnets bästa va?

Det finns många bra exempel på barnkonsekvensanalyser som följer det FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker vi ska göra. Det är ofta utredningar som görs av flera personer under en längre tid och som ofta resulterar i en rapport (och förhoppningsvis åtgärder) på allt från 20-50 sidor. 

Och så finns det frågemallar med ett antal frågor att kryssa ja eller nej på, och ofta ska en kort motivera sitt svar. Frågorna handlar oftast om beslutet rör barn, om det tar hänsyn till barnets bästa, om barnet uttryckt sin mening osv. Här blir det ofta korta svar, emellanåt copy paste och det är sällan (som jag sett) svar där barnet/barnen uttryckt sin mening. Det kan va svårt att se hur den typen av checklista gör skillnad för barn. 

(Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning för ett gäng år sen hos ett 20-tal kommuner där det inte gick att hitta att checklistorna fyllde nån funktion, vare sig för beslutet i sig, för verksamheten i stort eller för barn. Men det kanske är annat idag). 

Men mellantinget. Kan vi hitta det? Det som inte tar månader att göra, men som ändå visar på konsekvenser, tar med barnets röst och som inte är klippt och klistat från nåt en skrivit innan, utan faktiskt kopplat till den specifika situationen? 

FN:s barnrättskommitté säger ju att vi behöver ha olika metoder för att göra barnkonsekvensanalyser, att alla inte kan se likadana ut utan det måste finnas i olika omfattande versioner beroende på situationen.

Vi kanske ska testa ett upplägg med exempelvis dom här (eller några av) frågorna ett tag? Det är ju bättre än inga frågor, eller hur?

Pröva exempelvis: 

Eller kan vi till och med tänka en ännu kortare?

Vad tror du? 

Följ
Nyhetsbrev
Få tips och trix på hur du kan arbeta med barnkonventionen. 

Copyright © Alla rättigheter förbehållna

crossmenu