Nu är det dags för lucia igen. Om en ska tro på rubrikerna och kommentarsfälten det skapar så verkar det va en grej vuxna har väldigt många åsikter om och blir riktigt riktigt upprörda kring.
Vem ska få va lucia, vilka kläder en får ha på sig, vilka sånger och ord i sångerna en får använda och vad som egentligen passar in i ett riktigt luciafirande. Och givetvis det som dom senaste dagarna skapat rubriker, nämligen om det ska va ett firande för barnen själva eller för barnens vuxna?
Rubrikerna gör ju inte det lättare, dom har ju redan tagit ställning med rubriker som Skolor och förskolor portar föräldrar från luciafirande och Föräldrar stoppas från luciafirande. Vänd på det, visa att det handlar om barnen! Inte att det är nåt som barnens vuxna berövas.
Om barnen inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då? Om pedagogerna uttrycker att många barn tycker det är jobbigt, har ont i magen och inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då?
Argument mot det öppna luciafirandet, med grund i barnkonventionen
Uppenbarligen räcker inte barns egna viljor som argument. Så här kommer några argument till för den som känner att en vill slopa det öppna, offentliga luciafirandet på en förskola eller skola. Om det behövs.
Andra sätt att uppmärksamma lucia på
Om du känner åh nej, jag som verkligen älskar lucia och vill sååå gärna ta del av det. Ordna ett eget luciatåg! Och fråga om du, ni får uppträda på jobbet, förskolan, skolan, äldreboendet osv. Jag lovar det kommer vara många som är superglada.
Och är det just barn som är grejen, att det är dom som måste ha konsert och uppträda så kan det här va alternativ (för dom barnen som verkligen vill uppträda)
Så summerar vi säsong 6 av podden Barnrättssnack.
Det är en sån himla lyx att få snacka om barnets rättigheter med så många viktiga, inspirerande, generösa och superkunniga gäster! Avsnitt efter avsnitt efter avsnitt! Idag släpptes säsongens sista avsnitt, avsnitt 114.
Tack till Barnrättssnacks fantastiska gäster och lyssnare
Tack tack tack tack till Lilian Helgason, Louise Dane, Ylva Mårtens, Peter Nilsson Ekman, Astrid Lewin, Karin Isaksson och Linn Köpsell, Christine Lidström och Frida Retz, Pontus Johansson, Victoria Eye och Anna Ekberg och Hans Olsson. Vi är så otroligt tacksamma för att ni alla på ett personligt och härligt sätt delat med er!
Supertack till dig som lyssnat, gett feedback, tipsat oss och gillat, delat och kommenterat!
Mitt i det mörkaste december, när det finns så mycket pissigt, när många tar flera steg tillbaka i arbetet med barnets rättigheter, när det på så många sätt blir svårare och svårare för många barn att få tillgång till sina rättigheter, känns det särskilt viktigt och fint att få möta er och va en del i den här rörelsen som vill annat. Som varje dag kämpar för barns rättigheter.
Och megatack Linus, för att du ständigt sätter fokus på det enskilda barnet, fladdrar ut, gör allt väldigt roligt och på ett underbart sätt lyckas personifiera olika karaktärer i barnrättsarbetet.
Budskapen till nästa års arbete med barnkonventionen och barnets rättigheter!
Nu tar vi med oss det här in i nästa år, eller hur: Va en jobbig jävel, tro på barn och va med barn!
Tack ALLA för säsong 6!
Och, har du inte hittat till Barnrättssnack än? Här kan du lyssna på alla avsnitt.
Barnfängelser, sänkt straffålder, möjlighet att vräka fler barn, vistelseförbud och begränsningar av barns rörelsefrihet (utan att barnet är misstänkt eller dömts dömts för ett specifikt brott), visitationszoner, hemliga tvångsmedel för att övervaka barn, större möjligheter att frihetsberöva, häkta och hålla kvar barn som misstänkt ha begått brott.
Det här är några av alla dom förslag som regeringen vill införa och kollar på för att skapa trygghet och minska brottslighet och gängkriminaliteten bland barn.
Tänk dig alla dom i kombo med nedskärningar i skola, bortprioritering av förebyggande arbete hos socialtjänst, minskade resurser till kultur och mötesplatser för barn och unga.
Vart kommer vi då?
Målet menar regeringen är att: ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa” (Tidöavtalet).
Men dom åtgärderna kommer ju inte leda till det. Forskning och experter säger ju snarare tvärtom, det kan bli sämre om förslagen blir verklighet.
Avhumaniseringen bland barn som befinner sig i kriminella miljöer har skett under en lång tid. Anledningen till att det fått fortsätta utan att skydda barnen är ju så tydligt kopplat till utanförskap, segregation och att stå långt ifrån sina rättigheter. Hade det varit barn från andra miljöer och områden som exkluderats, manipulerats och exploaterats på liknande sätt hade förmodligen det hänt nåt för länge sen. Och bara det är så otroligt tragiskt. Vi blir avtrubbade och blir likgiltiga när barn dör och dödar. Jämlikhet not so much.
Och så lägger vi till att dessa åtgärder på det. På en ofta redan utsatt och eftersatt grupp. Att straffa barnen istället för att komma åt grundproblemen.
Vad händer med barnen som vi beskriver som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas? Vad händer områdena där barnen bor? Vad händer med ett samhälle som gör såhär mot barn?
Med dom här utredningarna så befästs en syn på barn. Det har tänkts, formaliserats, skrivits direktiv, avsatts resurser och planerats för remissrundor och för att fatta beslut. Att uttrycka en fundering eller vilja att sänka straffmyndighetsåldern eller att sätta barn i fängelse är ju tankar och en syn på barn som med en utredning befästs. En syn på barn som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas.
Alla verkar ju va överens om vikten av förebyggande och tidiga insatser. Men vad förebyggande och tidiga insatser sen är, verkar va väldigt olika.
Några utgångspunkter borde väl va att:
Plus det finns ju många organisationer och experter som läääänge pratat om ”enkla” grejer som borde finnas för varje barn överallt:
Och många många fler saker (exempelvis grejer tillsammans med barnens vuxna)
Finns inte facit eller enkla svar på hur. Men däremot finns ju facit på vad vi inte ska göra. Typ sätta barn i fängelse och sänka straffmyndighetsåldern osv.
Det är barn det handlar om.
Barn som rekryteras in i kriminella miljöer är utsatta för manipulation, utnyttjande och exploatering. Det är annan form av människohandel i andra former av konflikter.
Definitionen av människohandel med barn innebär att någon får ett barn att göra olika grejer som arbete eller olika brott.
Eftersom det är barn så krävs inte våld, hot eller tvång för att få barnet att göra dom olika grejerna. Barnet är i en utsatt situation på grund av att hen är barn.
När vi vanligtvis pratar om människohandel beskrivs faktorerna som gör att personen är i en utsatt situation som: billig arbetskraft, fattigdom, social utsatthet, låg utbildningsnivå och begränsade valmöjligheter. Barnen befinner sig i en utsatt position vilket gör dom sårbara och offer för människohandlare.
Vi pratar ofta om att en person som utsatts för människohandel behöver skydd, stöd och rehabilitering.
I internationella sammanhang pratar vi om barn som rekryteras och används indirekt eller direkt som soldater i väpnade grupper och konflikter. Barn utnyttjas som soldater, spioner, medhjälpare och tjänstefolk. Barnens utsatta situation gör att dom dödas oftare än vuxna. Vi pratar ofta om att barn som utsatts för att användas i konflikter behöver utbildning, skydd, stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Dom förslag som regeringen gett uppdrag att utreda för ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa” (Tidöavtalet) bygger inte på att barnen behöver (och har rätt till) utbildning, psykosocialt stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Istället förmedlas en syn om att barnen behöver fostras, disciplineras och straffas, att det är barnet som är problemet och inte vi som samhälle som misslyckats att skydda barnet.
En av dom mest grundläggande grejerna med barnets mänskliga rättigheter är att varendaste barn alltid har rätt till alla rättigheterna och att det alltid är staten som har det yttersta ansvaret. Det borde va det som genomsyra både förslag och utredningar.
Sverige har ännu en gång granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. I slutskedet av granskningen får Sverige skriftliga rekommendationer av kommittén, dessa släpptes i februari 2023. Rekommendationerna, eller concluding observations som dom heter, pekar ut vad Sverige måste jobba mer med för att leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
Rekommendationerna kopplar till artiklarna i konventionen och är uppdelade i olika områden. Åttonde området är utbildning, fritid och kultur och handlar om artiklarna 28-31 i konventionen.
Totalt är det 15 punkter som barnrättskommittén rekommenderar Sverige att åtgärda kring just utbildning, fritid och kultur.
I korthet är kommittén oroad över skillnaderna i barns levnadsvillkor och Sverige måste göra mer för att alla barn ska få tillgång till meningsfull fritid, att få uppleva kultur och konst. Särskilt menar kommittén att Sverige behöver stärka åtgärderna för tjejer, barn med funktionsnedsättning, barn i asylprocessen, barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn på landsbygden.
Andra punkter som Sverige får kritik och rekommendationer kring är:
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
