Vad är inflytande? Om barnets rätt att bli hörd enligt artikel 12

Barns rätt till inflytande är ingen bonus och inget som vuxna kan plocka fram när det passar. Den är en rättighet. I artikel 12 i barnkonventionen slås det fast att varje barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade. Ändå är det en ofta missförstådd och villkorad rättighet. 

I den här texten går jag igenom vad inflytande innebär, vad artikel 12 kräver av oss vuxna och hur organisationer kan möjliggöra barnrättsbaserade inflytandeprocesser.

Om vi bryter ner artikeln och tittar på vad det faktiskt står och vad det innebär för oss så blir det ungefär såhär. Du som vuxen ska se till att barn kan bilda egna åsikter. Det innebär att ge information till barnet så att hen förstår och kan bilda sig en åsikt. Om barnet inte har fått information på ett sätt som barnet förstår kan hen heller inte tycka något, och om hen aldrig fått tycka något kan det vara svårt att börja göra det. 

Vi ska alltså ge barnet en chans att testa, att ingjuta självförtroende i hen att våga säga sin mening. När barnet har fått förutsättningarna har hen rätt att fritt uttrycka sina tankar och åsikter. Med fritt menas att vi som vuxna inte ska manipulera dem, men också utifrån att barnet ska kunna uttrycka sin åsikt på det sätt som hen själv kan och vill. Det behöver inte vara på ett visst sätt eller med en viss uttrycksform, såsom det talade språket. 

Och barnets åsikter ska tillmätas betydelse, det barnet säger ska vara viktigt, och vi ska bära med oss barnens tankar och åsikter när vi fattar beslut, både ensamt och tillsammans.

Ålder och mognad? Vem bestämmer egentligen?

Den sista delen, att barnets åsikt ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad har förstört en hel del. Och om vi ska skippa nån del av konventionen, tycker jag vi kan skippa just i förhållande till ålder och mognad. Det är här barnsynen kommer in, för vem bestämmer egentligen när ett barn är tillräckligt gammalt eller tillräckligt moget? 

Jo, vi vuxna. Vi som vuxna kan möjliggöra eller omöjliggöra barns inflytande och delaktighet genom vår barnsyn. Om jag inte tycker att ett barn som är fem år är tillräckligt gammal eller mogen för att ha en åsikt om exempelvis stadsplaneringen i området, förskolans budget eller kommer jag inte heller att möjliggöra för det barnet att uttrycka sin åsikt kring budgeten. 

FN:s kommitté för barnets rättigheter, barnrättskommittén,  är tydlig med att vi inte ska se ålder och mognad som något slags gräns eller generalisera att barn i en viss ålder inte borde involveras. Det är precis tvärtom. Vi ska alltid lyssna till barnets åsikt, men hur tungt åsikten ska vägas beror delvis på ålder och mognad. Fråga först, utvärdera sedan. 

Men vad är då inflytande?

Vi använder ofta ett gäng olika ord synonymt med varandra, inflytande, delaktighet, deltagande, påverkan, involvera, självbestämmande,  medskapande, samskapande och listan kan fortsätta i princip hur långt som helst. Inflytande och delaktighet är kanske de orden som används oftast och som nog oftast blandas ihop, eller används som om de vore exakt samma sak. 

Om vi slår upp orden i valfri ordbok så står det ungefär såhär. 

• Inflytande = möjlighet att på­verka viss ut­veckling eller dylikt. på/över någon/något
• Delaktighet = aktiv med­verkan
• Deltagande = med­verkan (i viss kollektiv aktivitet) 
• Påverka = in­verka på något och orsaka förändring
• Involvera = komma att bli in­blandad
• Självbestämmande = rätt att bestämma över sig själv för folk­grupp eller dylikt

Inflytande och delaktighet är med andra ord inte exakt samma sak, men ofta är de varandras förutsättningar. Jag behöver ju medverka och vara aktiv för att också ha inflytande. 

Artikel 12.1 använder inget av orden. Det handlar om skapa förutsättningar för att barn ska kunna uttrycka sin åsikt och att den åsikten sen ska kunna påverka utgången. Vi vuxna ska bära med oss och se till att barnets åsikt spelar roll och påverkar insatsen, verksamheten eller beslutet. 

Inflytande är inte villkorat

Inflytande är inte villkorat. Det är inget vi vuxna ska bestämma ska finnas lite då och då när vi har feeling eller när vi tycker det är passande. Inflytande kräver inte ett visst typ av beteende, kompetens, erfarenhet eller ålder. Varje barn har den här rättigheten. Vi vuxna har tyvärr alldeles för lätt att ta bort möjligheten som ett slags straff eller när vi inte upplever att barnen inte tyckte som vi ville att dom skulle tycka. 

Just ålder och mognad visar precis på den ambivalenta barnsynen vi ser lite överallt (när barnsynen inte är pissig som vid sänkt straffålder och sånt). Å ena sidan ser vi att barnet är kapabelt och kompetent, å andra sidan är barnet begränsat av vuxnas tillåtelse till sin röst utifrån vuxnas bedömning av barnets mognad. Så fort vi mäter barnets rätt till inflytande i form av kunskaper, särskilda erfarenheter eller kompetens kommer hen alltid att vara beroende av vuxnas bedömning. Då blir rättigheten beroende av viljan hos den vuxne att lyssna på barnet.

Därför måste vi prata så himla mycket mer om vår makt som vuxna, vi kommer inte komma nån vart annars. Men mer om det i en annan text framöver.

Vilka krav ställer artikel 12 på organistioner?

Artikel 12.1 handlar om det enskilda barnet, vad vi som vuxna behöver göra för att säkerställa barnets rätt att göra sin röst hörd och få sin åsikt beaktad. För att förverkliga den rättigheten behöver organisationer göra en mängd olika saker, det handlar om mer än det som sker i mötet med det enskilda barnet. 

Det handlar exempelvis om att kontinuerligt utbilda vuxna och barn, att ha strukturer för barn att föra fram sina åsikter till dom som fattar beslut eller driver verksamheten, strukturer för oss som vuxna att inhämta barns tankar och kunskaper kontinuerligt i verksamheten, stötta barns egen organisering och ha barnvänliga strukturer för barn att klaga. Artikel 12 ställer med andra ord en mängd krav och det kan inte vara en engångsgrej, det måste finnas strukturer. 

Och, utan en barnsyn som grundar sig i barnet som rättighetsinnehavare så spelar typ inget annat nån roll. Det är liksom både det lättaste och svåraste, att förstå och förändra vår syn på barn och oss som vuxna. Barnsynen kan möjliggöra eller omöjliggöra barnets inflytande. 

En barnrättsbaserad inflytandeprocess

FN:s kommitté för barnets rättigheter beskriver 9 principer för en barnrättsbaserad inflytandeprocess. En kan se det som förutsättningar för att det ska funka, va barnrättsbaserat och för att det ska va meningsfullt.

• Transparent och informativ. Barn måste få information på ett sätt som de själva förstår att de kan vara med och tycka någonting. De måste också få vetskap om hur deras åsikter kommer att användas. 
• Frivillig. Det är en rättighet att göra sin röst hörd, inte en skyldighet. Därför måste vi alltid berätta för barn att de när som helst kan säga nej och avstå från att uttrycka sin åsikt.
• Respektfull. Vuxna som jobbar med barn måste ha förståelse för barns situation och att de påverkar barnets möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Barns tankar ska respekteras och barn ska kunna initiera aktiviteter och lyfta idéer som ska tas på allvar.
• Relevant. Sammanhanget och frågorna som processen berör ska ha relevans för barnet. Barnet eller barnen ska kunna ge uttryck för sina kunskaper, erfarenheter och tankar i den specifika frågan. Det ska vara möjligt för dem att använda sina erfarenheter i processen likaväl som de ska kunna belysa de frågor som de själva tycker är relevanta och viktiga.
• Barnanpassad. Miljöerna och metoderna ska vara anpassade efter barns förmågor och möjligheter. Det ska finnas tillräckligt med tid, resurser och förberedelser för barnen så att de kan bidra med sina åsikter. Olika barn behöver olika stöd för att engageras i processen och det är vuxnas ansvar att säkerställa rätt stöd för rätt barn.
• Inkluderande. Det ska vara öppet för alla på lika villkor. Det gäller att fundera över vilka strukturer och mönster i processerna som möjliggör för vissa barn och försvårar för andra barn att delta och uttrycka sin åsikt. Barn är inte en homogen grupp och situationerna måste anpassas för olika barn.
• Understödd av utbildning. Vuxna behöver förberedas för att kunna underlätta barns medverkan på olika sätt.
• Säker och riskmedveten. Vuxna måste ta ansvar för att vissa situationer kan vara svåra för barn att uttrycka sina åsikter. Barn ska inte drabbas av negativa konsekvenser för att de deltar och uttrycker sin åsikt. Vuxna behöver ha beredskap av åtgärder och en tydlig strategi för att barn som lever i utsatta livssituationer ska kunna använda sig av sina rättigheter.
• Präglad av ansvarsskyldighet. Vi måste följa upp och göra utvärderingar och ge barn tydlig feedback på hur deras tankar och åsikter påverkat resultatet.

Vi ska inte fråga för frågandets skull utan någon tanke på att använda oss av barnens kunskaper, erfarenheter eller åsikter, det är skendemokrati. Om vi redan tycker att vi har ett rätt svar på frågan, varför ställer vi då frågan? 

Vill du bolla frågor om barns inflytande, artikel 12 eller hur ett barnrättsperspektiv kan integreras i organisationens arbetssätt? Hör gärna av dig!