Sänkt straffålder, ett förslag som kommer skada barn mer än det kommer skydda samhället
När samhället bestämmer sig för att straffa barn för vuxnas misslyckande har vi ändrat vår syn på barn. Då är inte barn rättighetsinnehavare längre. Då har barn blivit problem, problem som ska fostras, disciplineras och straffas. En sänkt straffålder är en ny syn på barn.
I mitten av september berättade partiledarna för Tidöpartierna att dom kommit överens om att straffbarhetsåldern tillfälligt ska sänkas till 13 år.
Det finns absolut ingenting, ingen tillgänglig forskning eller fakta som visar att det är en bra idé. Det är precis tvärtom. En riktigt uselt dåligt sämst idé.
Den här texten, har som ambition att sammanfatta och få med så mycket som möjligt om varför sänkt straffålder är fel väg. Den innehåller info om straffåldern, om utredningen, det regeringen vill, vad remissinstanserna uttrycker, vad barn säger och vad forskningen visar.
Att sänka straffåldern är ett sätt att straffa barn för samhällets misslyckande
Overkligt är nog det närmsta jag kommer för att hitta orden till regeringens och Sverigedemokraterna vilja att sänka straffåldern till 13 år. Och övriga partier protesterar inte allt för mycket (för ett tag sen sa miljöpartiet, vänsterpartiet och centern nej)
Ni vet samma barn, samma 13-åring vi inte anser ska få rösta, köpa alkohol, energidryck, tobak, köra moped eller bestämma själv vad hen ska göra med pengarna från sitt sommarjobb. Dom vi anser inte kan förstå konsekvenserna av sitt agerande. Det är alltså samma barn vi helt plötsligt menar ska ansvarsutkrävas för att dom kan förutse konsekvenserna och förstå vad det innebär att begå ett allvarligt brott? I vissa situationer ska dom va vuxna och i andra barn?
I många många år har vi sett att barn som begår brott behöver stöd, skydd och hjälp. Nu skiftar fokus till att samhället ska skyddas från barnen, som om dom är så farliga och bortom all hjälp och därför måste spärras in. Det är en avhumanisering av vissa barn som pågått och cementeras nu med en sänkt straffålder.
Det individuella barnet blir helt osynligt i den här typen av förslag, debatt och tillämpning. Vem är barnet det handlar om, vad är det som gjort att barnet befinner sig i den här situationen? Trots att det handlar om barns vardag och liv, så blir barnen väldigt osynliga nu. Vi borde fundera mer på vilket ansvar vi som samhälle har för att förhindra barn att ingå i kriminella nätverk? Är det vårt fel? Eller är det barnens egna fel? Men framförallt fokusera ännu mer på dom vuxna som manipulerar och utnyttjar barnen.
Idag rekryteras och manipuleras barn i olika åldrar till att begå allvarliga brott. Den organiserade brottsligheten tvingar barn att både vara offer och gärningspersoner. Dom kriminella nätverken är otroligt manipulativa och smarta. Dom ser barn och unga som samhället glömt bort eller som vi tagit för lång tid på att oss se och hjälpa. Barn som redan befinner sig i en utsatt situation, utnyttjas.
Med sociala medier och yngre representanter går rekryteringen fort. Kriminella nätverk utnyttjar barnen. Barn är lättare att manipulera än vuxna, det är enklare att hota och tvinga dom att utföra olika uppgifter. Barn blir en billig och mindre riskfylld arbetskraft. Det är också svårare för ett yngre barn att kunna stå emot och lämna ett sånt sammanhang.
Vad händer med ett barn i fängelse? Och vad händer när barnet kommer ut?
Vi måste komma ihåg. Ett barn är fortfarande ett barn, även om hen har begått ett brott. Ett barn har rätt till sina rättigheter i alla lägen, även om hen har begått ett brott.
Att sänka straffåldern handlar om politik, symbolpolitik om en så vill. Detta är en del i ett större paket, eller snarare det är många små delar som enligt Tidöpartierna handlar om att få bukt med gängkriminaliteten och att barn och unga begår brott. Men barn hamnar mitt i och blir vuxnas verktyg i politiska utspel.
Sverige sa så sent som 2023 i Geneve till FN:s kommitté för barnets rättigheter att vi vill va världens bästa land för barn att växa upp i. Samma Sverige vill nu att barn att barn ska straffas och sitta i fängelse.
Sverige och straffåldern - hur funkar den?
År 1864 beslutades att Sverige skulle ha en straffbarhetsålder på 15 år. Hela syftet och liksom grundtanken med en gräns på 15 år är att barn (utifrån ett slags grupptänk) vid den åldern uppnått tillräcklig mognad för att kunna skilja på vad som är rätt och fel, vad som är okej och inte.
Barn har vid yngre ålder inte samma förmåga att kontrollera känslor, impulser eller förutse konsekvenser som vuxna. Som alla människor utvecklas vi, och barns utveckling går fortare än för oss vuxna. Barns konsekvenstänk och impulskontroll utvecklas, och för att barn ska förstå sina handlingar och lära sig behöver också många barn begå misstag. Det handlar om att förstå och lära sig hur världen funkar.
Straffrättsliga påföljder kan va negativa för barns utveckling. Barn är känsliga för bestraffning och det påverkar hens uppfattning om sig själv. Barn påverkas dessutom särskilt av det sätt som omgivningen stämplar eller betraktar individen, som brottsling. Om barnet påverkas och börjar betrakta sig själv som kriminell är det också lättare att fortsätta med den typen av handlingar.
Därför har synsättet varit i typ 160 år att barn först över 15 år kan bli straffade för brott, och det ska finnas särskilda regler för unga mellan 15 och 21 år.
”Om straffbarhetsåldern enbart hade baserats på barns mognad och ansvarsförmåga hade straffbarhetsåldern sannolikt varit betydligt högre än i dag”
Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare, SOU 2025:11
Om barnet är under 15 år kan hen inte dömas till ett straff, men det kan ändå få följder för barnet och familjen. Ett brott kan utredas även om barnet är under 15 år, men barnet ses just som ett barn döms därför inte i domstol. Är brottet mycket allvarligt kan en domstol komma fram till att barnet är skyldigt, men inte döma barnet till straff. Efter utredningen kan sociala myndigheter bestämma om olika åtgärder, som stöd och vård för barnet.
Att ha en straffålder på 15 år har helt enkelt handlat om idén eller synsättet att barn har behov av särskilt skydd och stöd och ska därför inte behandlas och straffas som vuxna. Barn som begår brott befinner sig ofta i en utsatt situation och har särskilt behov av stöd och hjälp, och att rättsliga ingripanden mot barn och unga måste ta hänsyn till barnets ”bristande mognad, begränsade erfarenheter och särskilda omständigheter”. Det är dessutom så att det i svensk kriminalpolitik varit en grundläggande tanke att försöka undvika att låsa in människor eftersom det har skadliga effekter på den enskilda individen.
Hur ser straffåldern ut i andra länder?
Straffåldern varierar runt om i världen, och många av länderna geografiskt nära Sverige har en straffålder på 15 år (Finland, Island, Norge, Sverige, Luxemburg, Tjeckien och Danmark). Portugal har 16 år och exempelvis Bulgarien, Estland, Spanien, Österrike och Tyskland har 14 år. Det finns även exempel på länder som har en mycket lägre straffålder.
Såhär säger Henrik Tham vid Stockholms universitet om Danmark och Skottland som ändrat straffåldern hyfsat nyligen.
”I Danmark sänktes straffbarhetsåldern från 15 till 14 år. En utvärdering av sänkningen visade attåtgärden ledde till en viss ökad brottslighet bland 14-åringar. I Skottland har straffbarhetsåldern både sänkts och höjts. En utvärdering av den höjning som gjordes från 8 till 12 år visade att höjningen inte ledde till en ökad brottslighet bland barn”
När det kommer till Danmark visade det sig dessutom att dom barn som dömdes klarade sig sämre i skolan. Utvärderingen beskrev att en sänkning av straffåldern inte har en brottspreventiv effekt utan riskerar att få motsatt effekt. Utöver att det är dyrt och ineffektivt. Och idag är straffåldern tillbaka till 15 år i Danmark.
Varför sänkt straffålder inte löser brottsligheten bland unga
Vad vet vi egentligen om dom barn som begår brott?
Misstankar om barn under 15 år som har begått brott har fördubblats under dom senaste tio åren. Brottsförebyggande rådet (Brå) förklarar ökningen med att det är en fördubbling av misstankar kring misshandel, stölder, olaga hot och ofredande. Det är även så att misstankar om allvarliga brott har dubblats, från knappt 1500 år 2015 till drygt 3500 för 2023. Men Brå uttrycker samtidigt att andelen utredda brottsmisstankar har inte ökat. Så vi ser ett ökat antal brottsmisstankar men det är en stabil andel som utreds.
Av alla brottsmisstankar för barn under 15 är det ungefär 10% som har utretts enligt Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167 LUL). Knappt 60% av dom utredda brottsmisstankarna gäller barn som är 14 år och knappt 30% gäller barn som är 13 år. Och under åren 2022-2023 va misshandel det vanligaste brottets som utreddes englit LUL.
Brottsförebyggande rådet har tittat på levnadsvillkoren för dom barn som utretts enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Studien visar att barnen generellt sett växt upp i socioekonoisk utsatthet och i hem som oftare får ekonomiska bidrag och barnet är oftare inrikes eller utrikes född med två utrikesfödda föräldrar. Barnen har också ett antal kända riskfaktorer för tidig brottsdebut och nio av tio barn va redan kända av socialtjänsten innan dom begick brottet. Studien visar också att:
en tredjedel av killarna och hälften av tjejerna hade själva utsatts för brott året innan dom själva begick sitt brott
närmare hälften av barnen hade en tidigare ställd psykiatrisk diagnos
många fler av barnen hade före brottet varit placerade utanför hemmet
närmare hälften av tjejerna hade levt med en mamma som saknat tillräcklig föräldraförmåga och en tredjedel med en pappa som saknat tillräcklig föräldraförmåga vid tiden för brottet
många av barnen hade ett kriminellt umgänge eller omfattande skolfrånvaro och återkommande eller allvarliga konflikter med andra elever eller lärare i skolan
ungefär en fjärdedel hade en särskilt anpassad undervisning
en tredjedel av killarna och närmare hälften av tjejerna menade socialtjänsten hade en oroväckande hög aggressivitet och låg impulskontroll
en fjärdedel av killarna och närmare en femtedel av tjejerna hade bedömts ha uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter
ungefär hälften av barnen hade orosanmälts första gången före dom va 12 år.
två tredjedelar av killarna och fyra femtedelar av tjejerna hade fått beslut om en insats eller åtgärder från socialtjänsten, såsom familjesamtal, familjebehandling eller samtalsstöd till barnens vuxna
Vad säger forskningen, är straff viktigt?
Brottsförebyggande rådet beskriver hur internationella studier visar på tydliga samband mellan frihetsberövanden under ungdomsråden och fysiska och mentala hälsoprobelm senare i livet, risk för tidig död, försämras utbildning och arbetsmarknadsanknytning och ytterligare frihetsberövanden under vuxenlivet. Det har även visat sig att frihetsberövanden stör både den psykosociala utvecklingen och den mognadsprocess som ofta leder till att många unga slutar begå brott.
Att sänka straffåldern till 13 - då kommer bara 12-åringar bli hotade och användas. Det är inte straffet som hjälper – man måste hjälp ungdomarna.
Tidigare har Sverige haft en syn om att hot och våld inte gör barn till bättre människor. Nu förs argument om att barn är farliga och ska därför låsas in.
Det är inte en straffande vuxenmakt barn ska möta, utan vuxna som tar ansvar att skydda och stödja barn mot en god utveckling.
Utifrån det främjande och förebyggande perspektivet behövs kärlek och ramar för barns hälsosamma utveckling. Det har ofta saknats hos barn som begår allvarlig brottslighet och dom bristerna måste tillgodoses för att barn ska kunna läka.
Jonas Lindström vid Södertörns Högskola uttrycker följande:
"Att sänka straffbarhetsåldern är inte rätt väg. Det kommer enbart att stämpla de barn som aldrig fick en ärlig chans ännu hårdare. Det svårforcerade stängslet till ett bra liv kommer bara att bli ännu högre och mer eller mindre ogenomträngligt"
Och såhär säger Tova Bennet, Lunds universitet, om att straffa barn.
”Om syftet är att minska brottsligheten behöver vi påminna oss om att straffet är statens mest ingripande verktyg men också ett av de dyraste och minst effektiva. Att acceptera straffet som ett nödvändigt ont förutsätter att det är just nödvändigt - alltså att man har testat andra alternativ och kommit fram till att straffet är det enda sättet att uppnå målet. Att straffa barn kommer med ett högt pris, samtidigt saknas forskning som visar att skärpta straff för unga leder till en minskad brottslighet. Tvärtom talar forskningen för att ökad repression kan leda till att unga i högre grad utvecklar en kriminell identitet vilket ökar risken för återfall. Om ännu yngre personer frihetsberövas under längre tid innebär det uppenbara risker för negativ påverkan under en känslig utvecklingsperiod i barns liv, där prosociala skyddsfaktorer har särskilt stor betydelse”.
Vad innebär regeringens förslag om sänkt straffålder?
Under sommaren 2023 tillsatte regeringen en utredning som skulle kolla på skärpta regler för unga lagöverträdare, där bland annat straffåldern va en grej utredningen skulle titta på.
I Tidöavtalet från 2022 kan en läsa: ”Straffreduktionen för de som är över 18 år ska tas bort. En utredning ska se över straffrabatten för de under 18 år och samtidigt överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern”.
Utredningens uppdrag va bland annat att överväga och föreslå ändringar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. Utredningen blev klar i början av 2025 och fick namnet Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare (2025:11) och den särskilda utredaren va Gunnel Lindberg. Utredningen föreslog en sänkning av straffåldern till 14 år för brott som har minimistraff fängelse 4 år eller mer. Det är alltså inte en sänkning för alla brott, utan för vissa. Det innebär en sänkning för brott som mord, människorov, grovt vapenbrott och grov våldtäkt.
Utredningen föreslog en sänkning av straffåldern till 14 år på vissa brott. Samtidigt hade utredningen ett gäng argument mot en sänkning:
Brottsligheten i allmänhet bland unga minskar
Samhällsutvecklingen kräver inga nya åtgärder
Sänkt straffålder påverkar barnen negativt
Leder inte till minskad brottslighet
Innebär ökad belastning på hela rättsväsendet
Även om det finns många negativa konsekvenser med sänkt straffålder menade utredningen att det ändå kan va ok eller värt det eftersom situationen idag är såpass allvarlig.
Ett par andra förslag som utredningen gav va
att den så kallade ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år ska avskaffas
att åldern ska ges minskad betydelse för lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år
förstärkning av påföljden ungdomsövervakning
att en ny utvidgad ungdomsövervakning ska införas
Utredningen hade också till sin hjälp ett antal experter från bland annat Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Sveriges Domstolar, Brottsförebyggande rådet, Barnombudsmannen och akademin. Av dom 9 experterna är det 7 som säger nej det är inte en bra ide. Experterna uttrycker att en sänkt straffålder riskerar att ha motsatt effekt, att utredningen saknar en djupare analys, det blir svårt att tillämpa plus är rättssäkert och oförutsägbart och att det dessutom riskerar att tvinga ner kriminaliteten i än yngre åldrar.
Remissinstanserna till utredningen va till största delen mycket kritiska.
Som vanligt innan en regering fattar beslut kring en utredning skickas utredningen på remiss till berörda myndigheter, organisationer, kommuner och andra.
Totalt är det 95 som har skickat in remissvar. Ett tiotal svarade att dom inte kommer svara, ett tiotal svarade att dom inte har en åsikt då frågorna inte ligger inom deras område, några svarade lite mer otydligt och var frågande eller tveksamma plus fem som tillstyrkte förslagen. Det va tre länsstyrelser, en myndighet och en kommun som tyckte att sänkt straffålder för vissa brott är en bra idé. Resten, alltså en superklar majoritet, avstyrkte och uttryckte att det är dåligt.
De som tillstyrkte uttryckte bland annat:
Förslaget påverkar barn som är 14 år och har begått allvarlig brottslighet, samt barn mellan 14 och 17 år som misskött sin påföljd. Dessa barn utgör en mycket liten grupp, och konsekvenserna kan bli positiva eftersom de får bättre anpassat stöd.
Vi tillstyrker utredningens samtliga förslag. Dock vill vi poängtera att en sänkt straffbarhetsålder strider mot barnkonventionens intentioner och FN:s barnrättskommittés rekommendationer. Det är därmed av största vikt att förslaget tidsbegränsas och utvärderas för att kunna påvisa om det haft ändamålsenliga effekter (återfallsrisk, återanpassning, etcetera) för de barn som blir aktuella.
De allra flesta remissinstanser uttryckte att sänkt straffålder strider mot barnkonventionen, att det saknas en djupare barnkonsekvensanalys, att det saknas stöd i forskningen för att en sänkning får brottsförebyggande effekter, att det är trixigt med legitimiteten och tillämpningen och att det innebär en förändrad barnsyn.
Utredningens förslag riskerar att framstå som ologiskt och obegripligt för en 14- åring som i allmänhet saknar närmre insikt i de olika brottens straffskalor och dess minimistraff”
Göteborgs Tingsrätt, remissvar 2025
Vidare uttryckte remissinstanserna
oro över att gränserna mellan den sociala barnavården och kriminalpolitiken suddas ut
det går inte att överblicka dom samlade konsekvenserna i den här kriminalpolitiska omläggningen, eftersom effekterna av redan genomförda lagar inte hinner utvärderas innan nya förslag presenteras
dubbeltydigt att ett barn ska anses ha tillräcklig ansvarsförmåga för att kunna dömas till påföljd för vissa brott men inte för andra.
förslagen riktar främst in sig på att straffa enskilda individer i stället för att angripa de bakomliggande orsakerna. I det här fallet riktas åtgärderna mot barn vilket är särskilt problematiskt.
att vissa grupper av barn osynliggörs men kommer samtidigt att påverkas mer än andra, särskilt saknas ett funktionsrättsperspektiv
det kommer vara ekonomiskt ineffektivt. De ekonomiska resurser som kommer att krävas för att utreda och lagföra unga lagöverträdare skulle istället kunna läggas på insatser för att stärka skyddsfaktorerna för ett barn.
En parentes men som också är viktig i sammanhanget. Regeringen skickade under september 2025 ut ett konkret förslag på remiss (läs det här), om att sänka straffåldern till 13 år. Den har ett gäng instanser svarat på och är mycket kritiska, även här. Så, det finns två grejer som många instanser har svarat på och varit kritiska till. Dels utredningen och dels regeringens lagrådsremiss.
Regeringen struntar rätt mycket i utredningen och remissinstanserna
Men nu går alltså regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna längre än utredningen och föreslår en sänkning till 13 år.
Regeringen lyssnar inte på sin egen utredning och går vidare med ett förslag som inte utretts alls, går emot forskningen, går emot i princip alla experter, barnrättsorganisationer och remissinstanser. Och barn och unga själva. Det verkar bara va tidöpartierna (och socialdemokraterna) själva som tycker det här är en bra idé.
”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner”
Det står förvisso inte att regeringen måste lyssna. Hela poängen med en utredning och att bereda ärenden är ju för att se till att en inte missar nåt väsentligt, att veta att det är ett kvalitativt underlag, värna rättssäkerheten och att en lag också har nån slags förankring och legitimitet.
Såklart att det handlar om politik och att tidöpartierna och riksdagen har all rätt att fatta dom beslut dom tycker funkar bäst för Sverige.
Vad är det regeringen säger att dom vill?
I en debatt, där förslaget om 13 år presenteras, säger tidöpartierna:
”I det allvarliga läge vi befinner oss i måste vi prova nya åtgärder. Ett är säkert: Om vi gör som vi alltid har gjort, kommer det gå som det alltid har gått. Det är inget alternativ, för vi står på alla skötsamma svenskars sida”
Vidare skriver partierna
För det första är chansen att ett barn bryter en kriminell livsstil större ju tidigare rätt åtgärder sätts in. Genom att sänka straffbarhetsåldern öppnar vi upp hela polisens och Kriminalvårdens verktygslåda i ett tidigare skede.
För det andra har staten en skyldighet att skydda sina medborgare från brott. Påföljder såsom ungdomstjänst, ungdomsvård, ungdomsövervakning eller fängelse möjliggör mer kontroll och återfallsförebyggande insatser. Så skyddar vi alla skötsamma människor bättre samtidigt som vi ger unga kriminella förutsättningar att lämna kriminaliteten bakom sig.
För det tredje är påföljden viktig för brottsoffrets upprättelse och lagstiftningens legitimitet. Det gäller inte minst för unga brottsoffer, som drabbas mest av unga brottslingar.
Fokus är alltså att Polisen och Kriminalvården ska kunna jobba tidigare, att skydda människor från dom här barnen och att brottsoffren ska få upprättelse och lagen i sig ha legitimitet.
Det är exakt dessa grejer som alla remissinstanser, forskningen och experterna säger inte rimmar. Det kommer inte funka.
Riksrevisionen gjorde i maj 2024 en granskning för att se om statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet är effektiva. I korthet visade granskningen att vi inte har gjort tillräckligt. Den visade också att insatser med evidens inte används i tillräckligt hög utsträckning eller på ett sätt det är tänkt för att nå effekt. Det är också avgörande att dom som ska arbeta med barn som begår våldsbrott har rätt utbildning och kompetens.
Det finns alltså grejer att göra. Allt är inte provat.
Samhället kan skydda barn mot att utsättas för brott utan att kränka andra barns rättigheter. Och än så länge har vi ju inte testat att storsatsa på det forskningens säger funkar. Det hade ju varit nåt nytt - att rekordmiljardsatsa pengar på det förebyggande och främjande arbetet.
Vad säger barn och unga själva om straffåldern och att va frihetsberövad?
Barnombudsmannen har lyssnat på barn som är frihetsberövade, resultatet kan bland annat läsas i rapporterna:
Ni måste hinna före. Barn och ungas berättelser om att vara frihetsberövad. Barnombudsmannens årsrapport 2025
Barn och unga som är frihetsberövade uttrycker bland annat:
Vi är väl medvetna om att vi har begått brott, gjort fel och avtjänar vårt straff. Vi ska inte behöva knäckas och förnedras också.
Men alla de här äckliga gängen som finns i detta landet. Jag vill se att de inte får med sig de här barnen. Alltså. Alltså jag mår illa när jag tänker på det. För att alltså det är barn. De ska liksom sitta i sandlådan och leka. De ska inte springa runt med vapen. Helt stört.
Jag fick ingen hjälp av socialtjänsten när jag berättade hur jag har det hemma, jag fick inte göra någonting, inte gå ut, ha kompisar och bara våld våld våld. Och jag kände mig tvungen att gå till kriminella för att få skydd. För skolan eller socialtjänsten hjälpte mig ingenting.
Barn begår mord utan att tänka på straff, de har inte konsekvenstänk. Det är en trend att vara kriminell i Sverige. Det är coolt. Barn vill vara coola. Man är cool om man säljer knark, dödar folk. Pengar. Alla vill ha pengar.
Bara att man är ute på stan så är du med i en riskgrupp där du kan bli kontaktad. De kan komma fram till dig. Sen kan det också vara mobbning i skolan. Det kan vara att man inte fick någon tjej man ville ha eller att ni inte gillade allt eller att hon inte gillade dig. Det kan vara så mycket olika faktorer. Men det jag har sett mest är att status och pengar är de största faktorerna varför folk börjar med det här. Men makt kan vara en grej också. Att man inte tycker man har fått tillräckligt av föräldrarna då. Eller att man vill ta tillbaka på samhället för att något har hänt dig när du är ung och ingen hjälpte dig eller ingen trodde på dig. Det kan vara så mycket olika grejer.
Barn och unga uttrycker behovet av tidiga insatser och insatser där barn själva är delaktiga i hur insatsen utformas. Dom uttrycker vikten att trygga vuxna finns där, i alla åldrar. Det handlar om vuxna som ser och förstår barn och unga, vuxna som bryr sig på riktigt. Att barn och unga får hjälp och stöd, kontinuerligt och mycket mycket tidigare. Vuxna som kan ge råd, stöd och hjälpa dom att fatta bra beslut och prata om viktiga saker. Nån som frågar hur dom mår.
Dom vill också att vuxna utreder och förstår dom bakomliggande orsakerna, dom vill att vuxna frågar om dom utsätts eller har utsatts för våld hemma. Men också att det pratas mer om skjutningar och kriminalitet i skolan.
Likaså menar barn och unga att det idag är fel personer som straffas, och att det behövs mer kunskap om hur dom kriminella nätverken funkar. Dom uttrycker att dom själva har bättre koll på det än yrkespersonerna.
Barn och unga lyfter också fram konkreta åtgärder som nattfotboll på kvällar och helger. Se till att det finns fler möjligheter till hälsofrämjande aktiviteter och sätt för barn och unga att hitta en hobby. Majoriteten uttrycker också att straff inte kommer lösa några problem, det är större satsningar på förebyggande som behövs och bättre stöd till dom barn och unga som är frihetsberövade.
Högre straff kommer inte förebygga något. Barn ser inte konsekvenserna av sina handlingar. Hur blir man om man gör någon dumt när man är tonåring och sedan ska växa upp på anstalt? Det borde vara definitionen av att man blir institutionsskadad.
Barn i Barnombudsmannens rapport, 2025
Vad säger barnkonventionen om straffålder?
Barnkonventionen är en konvention som ska tolkas både i sin kontext och progressivt. Det handlar om att se konventionen utifrån där vi befinner oss, år 2025 i Sverige med dom förutsättningar som vi har. Och vi ska hela tiden sträva framåt, barnkonventionen är liksom inte ett tak, det är ett golv. Och det finns ett förbud mot att backa, att ta steg tillbaka. Det betyder att om vi sänker straffåldern bryter vi mot barnkonventionen.
I artikel 40 står det att varje barn som anklagas för brott eller har blivit dömt för ett brott ska behandlas rättvist, respektfullt med värdighet och få en rättvis rättegång. Det handlar egentligen om att alla förfaranden, som exempelvis alternativ till anstaltsvård, ska va speciellt anpassade för barn och att barnets mänskliga rättigheter till fullo ska respekteras. Staten ska dessutom fastställa en lägsta straffbarhetsålder.
Om vi läser vidare kan vi se att det står:
”Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla av värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och det önskvärda i att främja att barnet återanpassas till och tar på sig en konstruktiv roll i samhället”
Vad säger FN:s kommitté för barnets rättigheter?
FN:s kommitté för barnets rättigheter tar fram så kallades allmänna kommentarer för att tydliggöra hur artiklarna i konventionen ska tolkas och vilka krav som ställs på ett land. Och när det gäller barn som misstänks eller har begått brott hittar vi det i den allmänna kommentaren nummer 24.
”Barn skiljer sig åt från vuxna i sin fysiska och psykiska utveckling. Dessa skillnader utgör grundvalen för barns lägre straffrättsliga ansvar och för ett separat system där barn behandlas på ett annat och mer individbaserat sätt. Det är bevisat att det är skadligt för barn att exponeras för det straffrättsliga systemet och att detta begränsar deras möjligheter att växa upp till ansvarstagande vuxna”
FN:s kommitté för barnets rättigheter
I den allmänna kommentaren kan vi också läsa att kommittén
uppmuntrar staterna att ta del av de senaste vetenskapliga rönen
berömmer de konventionsstater som har en högre lägsta straffbarhetsålder, till exempel 15 eller 16 år, och uppmanar konventionsstaterna att under inga omständigheter sänka den lägsta straffbarhetsåldern,
anser att länderna ska höja straffåldern till minst 14 år
uttrycker att staterna inte ska tillåta undantag från en lägsta straffbarhetsålder i fall då barnet till exempel anklagas för att ha begått ett allvarligt brott.
uttrycker att dom länder som har straffålder 15 eller 16 år ”under inga omständigheter sänka den lägsta straffbarhetsåldern, i enlighet med artikel 41 i konventionen”
FN:s kommitté kritiserar Sverige för att vilja sänka straffåldern
FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att vi ens utredde straffåldern och är tydliga med att en sänkning strider mot barnkonventionen och därmed mot barns rättigheter.
"Kommittén är djupt oroad över de steg som för närvarande tas för att sänka straffmyndighetsåldern, barns ökande inblandning i organiserad brottslighet, avsaknaden av särskilda domstolar eller lämpligt utbildade domare för barn, isoleringen av intagna barn och de nyligen antagna lagändringarna för att införa strängare straff och integritetskränkande åtgärder av brottsbekämpande myndigheter”
En del i granskningen av Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen är en hearing med representanter från Sverige. Där får Sverige svara på frågor från kommittén och komma med förtydliganden. Under hearingen uttryckte kommittén stor oro och kritik till Sverige.
"It seems that your consideration of lowering the age of criminal responsibility is because of your concern about recruitment into gangs and young children as young as 10 years old being involved with gangs. My problem with that is that you're targeting the children, and not the adults that are leading the children into these activities. My second problem with that is, if that means you are going to be sending children to prison, that is where gangs are the strongest. That is the world experience. You must take this into careful consideration. Please. I urge you. Before you take these drastic steps. I’m sure Sweden does not want to be known as a nation that is locking up its children”
Clarence Nelson, FN:s kommitté för barnets rättigheter
Efter hearingen sammanfattas dialogen och kommittén ger Sverige rekommendationer framåt. Dessa kallas concluding observations och den här omgången fick Sverige totalt 131 punkter att jobba vidare med. Kopplat till straffåldern fick Sverige följande rekommendationer
Att låta straffåldern ligga kvar på 15 år.
Att utarbeta en strategi för att förebygga ungdomsbrottslighet baserad på forskning om och analys av de bakomliggande orsakerna till barns inblandning i brottslighet, särskilt organiserad brottslighet, och säkerställa att den omfattar tidiga insatser som riktar sig till barn i riskzonen eller i utsatta situationer, och stöd till familjerna
Att aktivt främja icke-rättsliga åtgärder såsom alternativ hantering, medling och rådgivning samt evidensbaserade terapeutiska tjänster, för barn som anklagas för brott och, i möjligaste mån, användningen av andra åtgärder än frihetsberövande, till exempel skyddstillsyn eller samhällstjänst.
Att förhindra och begränsa användningen av häktning i väntan på rättegång genom att i enlighet med lagstiftningen säkerställa att barn som anhålls och frihetsberövas skyndsamt ställs inför ansvarig domstol för att pröva lagligheten av frihetsberövandet eller dess förlängning.
Att säkerställa att frihetsberövande endast används som sista utväg, och under kortast möjliga tid, och att frihetsberövandet omprövas oftare än dagens 14 dagar, med sikte på att frihetsberövandet ska upphöra och att praxis med isolering av intagna barn omedelbart upphör.
Att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter tillgodoser barns rätt att skyndsamt och direkt informeras om sina rättigheter och anklagelserna mot dem på ett barnvänligt sätt, tillgodoser barns rätt till integritet och att inte visiteras, anhållas eller häktas utan anledning, och tillgodoser barns rätt att höras i alla skeden av processen, redan från barnets första kontakt med rättssystemet.
Vad är det som funkar då, för att motverka att barn rekryteras till kriminella gäng och begår brottsliga handlingar?
Det finns såklart egentligen inte ett enda enkelt svar, hade vi haft det och haft garanti så hade vi såklart gjort det redan, eller? Men det finns ju rätt mycket som forskningen och människor som jobbar med barn och unga uttryckt i alla år.
För nåt år sen skrev jag om flera tidöpartiernas förslag som avhumaniserar barn, och då också en kort summering om vad vi egentligen borde fokusera på:
Skydda barn från alla former av våld
Utgå från att dom det berör, dom som bor och verkar i olika områden har koll. Dom vet vad dom behöver, jobba tillsammans utifrån det.
Ta barn på allvar och stärk barns inflytande, egenmakt och självkänsla
Visa att vi bryr oss (och genuint göra det), försöka förstå hur barn faktiskt har det, tro på barn och visa att vi försöker förändra
Göra tillsammans och skapa en framtid för barn att tro på
Fatta att det kräver mer resurser och framförallt en omfördelning av resurser.
Gratis frukost på alla skolor, gratis mellanmål och kvällsmål på alla mötesplatser
Synliggörande av positiva förebilder, bilder och berättelser av eftersatta områden
Möjliggöra jobb och extrajobb för barn och unga
Gratis och enkla sätt för barn att ta sig till och från olika aktiviteter
Gratis och inkluderande mötesplatser
En mix av olika idrotts-och kulturaktiviteter
Närvarande trygga vuxna där barn och unga är
Generationsöverskridande aktiviteter
Öppna bibliotek och andra demokratistärkande platser
Tillgänglig ungdomsmottagning med snabbt kurativt stöd
Läxläsning och mer anpassat stöd till fler barn
Och såklart, stöd till barnens vuxna. Och ett tillgängligt och anpassat stöd till barn som manipulerats, utnyttjats och tvingas begå brott.
Slutsats: sätt in resurser där dom gör skillnad inte genom att sätta barn i fängelser
Den korta korta summeringen om varför det här är en så uselt dåligt idé är:
entydig forskning säger att det kan få motsatt effekt
merparten av remissinstanserna är negativa
civilsamhället och alla barnrättsorganisationer säger kraftfullt absolut inte
barn och unga som berörs säger absolut inte
7 av 9 experter i utredningen säger nej
utredningen själv säger att det finns många negativa effekter
Ett av argumenten att sänka straffåldern, som vi hör i samtalen, är att gängen manipulerar och utnyttjar barnen och dom går längre och längre ner i åldrarna. Vad är det som hindrar att gängen nu riktar in sig på barn under 13 år? Var går gränsen? När barn som är 9, 10, 11 och 12 år manipuleras och rekryteras för att begå allvarlga brott, ska vi sänka straffåldern än mer?
Men det finns såklart också väldigt mycket mer att säga, exempelvis hur är det tänkt att straffen ska realiseras? Vad innebär det att ha barnfängelse, hur ska barnen få tillgång till en rättvis och bra skolgång? Hur skapas ett fängelse för barn, där barn också ses som människor?
Vill också tipsa om när Maria Grahn Farley gästade Barnrättssnack och pratade bland annat om hur regeringen förvanskar barnkonventionen i sitt arbete med att argumentera vissa förslag. Och vi touchar straffåldern.
Och, det här är såklart inget jag skälv bara hittat på. Det finns ett gäng källor jag använt i den här texten.
Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare, SOU 2025:11. Läs hela här
