Ellen Key – Pedagogisk pionjär för barnets århundrade

När vi i Sverige pratar om viktiga historiska personer för främjandet av barnets rättigheter är det främst tre personer som nämns; Eglantyne Jebb, Janusz Korczak och Ellen Key.

Ellen Key va en av de mest inflytelserika tänkarna kring barns utbildning i Sverige. Den här texten ger försöker ge en bred bild av hennes idéer, både de progressiva och de djupt problematiska.

Vem va Ellen Key?

Ellen Key blev världsberömd med boken Barnets århundrade, en bok som förespråkade ett agaförbud, avskaffande av betyg i skolan och menade att det inte finns oäkta barn snarare oäkta föräldrar. Boken utkom år 1900 och finns idag översatt på ett 40-tal språk. 

Ellen Key va författare, pacifist, humanist, pedagog, förespråkare för kvinnors rösträtt och vad många kallade en europeisk intellektuell. Hon hade åsikter om väldigt mycket och uttryckte dom! Hon tog avstånd från kristendomen, tyckte att skilsmässa är bra, att människor skulle ha rätt att välja kremering och att människans bildning måste stå i fokus. 

En kort biografi - Uppväxt, lärarjobb, resor och Ellen Keys Strand

Ellen Key föddes 1849 och växte upp i ett välbärgat, politiskt hem på en herrgård utanför Västervik, med pappa som riksdagsman och mamma som grevinna. I vuxen ålder flyttade hon till Stockholm va sekreterare för sin pappa och skrev en hel del politiska tal åt honom, jobbade som lärare och startade en skola tillsammans med Anna Withlock. Skolan presenterade en helt ny pedagogik som bröt mot den auktoritära pedagogiken som då va dominerande. Åren i Stockholm blev en viktig del i formandet av hennes ideologi och pedagogik, som sen kom till uttryck i Barnets århundrade. 

Ellen Key lyfts ofta fram som en barnrättskämpe och progressiv pedagog för att hon faktiskt talade om barns rättigheter i en tid där barnet inte va prio. Hon menade att barn har rättigheter och ska inte agas eller tvingas till arbete. Barnet är skyddsvärt och borde därför kunna välja sina föräldrar. Hon pratade också om att förändra arvsrätten, alla barn skulle få samma rätt till arv och socialt erkännande. Hon kritiserade kristendomen och menade att det inte fanns några oäkta barn, däremot oäkta föräldrar. 

Key ansåg att genom utbildning skulle inte bara individen utvecklas, även samhälleliga problem skulle lösas. Utbildning och uppfostran sågs som lösningar på sociala och politiska problem.

Efter att ha rest runt i Europa och föreläst åker hon i början av 1900-talet hem för att bygga sitt hem, Strand. Där tar hon emot kvinnor, kulturfolk och skriver sina böcker. Hon grundar en stiftelse som ska sköta om huset och verksamheten efter hennes död. Ellen Keys Strand är bevarat som hon efterlämnade huset, med inventarier och ett bibliotek som berättar om hennes liv, vänner och idévärld.

Ellen Key dog 75 år gammal den 26 april 1926. Hennes död uppmärksammades i den internationella pressen, i hela Europa, i USA, Japan och Korea. Hon har fått ett flertal platser, skolor och byggnader uppkallade efter sig.  

Barnets rätt till utbildning - Ellen Keys pedagogiska idéer

Det är framförallt hennes syn utbildning som fått genomslag och som gjort att många lyfter fram Ellen Key till en viktig historisk barnrättsperson.

Key va otroligt kritisk till den svenska skolan, hon pratade om själamorden i skolorna. Key ville att barnen skulle bli självständiga individer, utforska nya kunskaper på egen hand och kunna ta ställning till problem och lösa dom på egen hand. Med stöd från vuxna om det behövdes. Men läraren skulle inte lära ut kunskap utan lära barnet att själv hitta den.

Hon ville avskaffa det hon kallade för strykpedagogiken, där lärare uppfostrade och bestraffade barn genom våld. Hon beskrev barnet som en växt som behövde kärlek, frihet och näring för att utveckla sina anlag och sin personlighet. Därför skulle läraren lämna barnet i fred och inte ingripa mer än nödvändigt. Och definitivt inte använda våld. Skolan ska utveckla barnets personlighet istället för att uppfostra en välartad, lydig massa - det hon menade va dominerande för pedagogiken då. 

Ett av hennes kanske mest kända citat är ”Bildning – är det som är kvar, när vi glömt det vi lärt oss”. Och det summerar en hel del av hennes åsikter om utbildningen. Citatet finns i många varianter och såhär står det i Barnets århundrade: 

Skolan som plats för barnets personlighet och frihet

ialogpedagogik där lärandet sker i samtal och samspel. Det handlade om kärleksfulla möten, omsorg och rättvisa. Key ville att leken, fantasin, sagan, musik och konst skulle få mer utrymme i utbildningen. Varje skola skulle ha en egen trädgård där barnen kunde odla och det största, vackraste och viktigaste lärrummet skulle vara biblioteket.

I hennes skola fanns varken betyg eller examen. Betyg och examen leder till fjäsk, osjälvständighet och en snuttifiering av skoldagen. Key menade att betyg gör att barn lär sig för att dom måste, inte för att dom själva vill eller för att det är roligt. Den auktoritära skolan, där barnen tvingas vara från tidig ålder gör barnen till fyrkantiga tegelstenar. 

Läraren va viktig, men inte som auktoritär. Läraryrket va för dom som såg det som ett kall. 

”Den patenterade pedagogiken skall vika för den individuella och endast den, som genom natur och högkultur kan leka med barn, leva med barn, lära av barn, längtar efter barn skall kunna bli anställd i en skola, för att där själv dana sin personliga ” metod ”. Anställda blir dess lärare, endast efter ett provår, varefter, ej blott, den prövningsnämnd, som hela året, följt undervisningen, utan även barnen uttalat sina omdömen. Man kan ej tillmäta dessa senare ett absolut värde, men ett mycket högt. Ty barnets instinkt, utväljer med förvånande ofelbarhet, det yppersta. Vad är det för barnet det yppersta? Goethe har svarat: Höchstes Glück det Erdenkinder, ist nur die Persönlichkeit!”

Hon menade att vuxna och lärare inte ska följa en stel pedagogisk modell, utan vara autentiska, personliga individer som verkligen vill vara med barn, och som barnen själva känner förtroende för. Det är barnens känsla för autenticitet och personlighet som avgör vem som är en bra lärare,  inte en utbildning eller en metod. Det viktigaste en vuxen kan ge barn är en levande, äkta och stark personlighet, en förebild, inte bara kunskap eller metoder.

En ny pedagogik med barnet i fokus 

Ellen Key drömde om ett pedagogiskt vetenskapligt institut i Sverige och en skola och uppfostran som byggde på objektiva sanningar grundad i vetenskap. Utbildningens grund måste va att respektera barnets individuella egenart och frihet, menade hon. Och målet med pedagogiken skulle va att uppfostra en ny förädlad människa som skulle förbättra samhället och mänskligheten. 

Fler saker hon önskade för barnen i skolan:

• Skolan ska va för alla barn, och inte separata skolor för killar och tjejer. Samskolor va grejen. 
• Indelningar i årskurser är stelbent och ett hinder för barns egna utveckling. Barn är unika egna personer och bör därför ha mer individuella planer och sätt att arbeta. 
• Skolan bör följa årstiderna, så att teman och ämnen anpassas efter naturen och säsongen. 
• Barn ska börja skolan först vid 9-10 års ålder. 
• Fantasi, lek, sagor, berättande och levande innehåll måste lyftas fram och ha en naturlig och viktig plats i utbildningen. 
• Dom läromedel och böcker som finns måste va roligare, mer varierade och inte likadana. 
• Små klasser är viktigt för att varje barn ska ges utrymme att utvecklas. Max 12 personer i varje klass. 
• Barn borde få ett års paus nån gång under skoltiden, skolan är väldigt lång. Barnen behöver paus, återhämtning och utveckling i en sån paus.  
• Det ska inte va lektioner på ett visst antal minuter. Skolan bör organiseras i temaperioder där barnen fördjupar sig i ett ämne i taget. 
• Barnen ska delta i bedömandet av lärarna
• Språket är väldigt viktigt, men grammatik oviktigt. Det är viktigare att kunna kommunicera. Grammatik tenderar att kväva språkglädjen. 

”Tiden ropar efter ” personligheter ”. Men den skall ropa förgäves, till dess, vi låta barnen, leva och lära som personligheter; låta dem hava en egen vilja, låta dem tänka egna tankar, arbeta sig till egna kunskaper, bilda sig egna omdömen; till dess vi, med ett ord, upphöra att i skolorna mörda de ämnen till personligheter, dem vi sedan förgäves skola, vänta oss att finna i livet”

Några år efter Barnets århundrade hade publicerats fick hon frågan av en tysk dagstidning vad hon skulle göra om kvinnor fick rösträtt och kom till makten. Hennes svar översattes och publicerades i Aftonbladet: 

”Om jag komme till makten, skulle jag - med några undantag - tillintetgöra alla skolor. Jag skulle låta en hel generation af barn löpa fritt omkring, för att alldeles befriade från det nuvarande eländets tradition, uppfostra en ny generation af föräldrar och lärare och så uppfostra den, att den genom sin verksamhet skulle skapa en ny mänsklighet!” 

Ellen Key inspirerade världen 

Ellen Key påverkade synen på barn och pedagogik inte bara i Sverige utan också internationellt. Hennes sätt att lyfta det individuella barnet i utbildningen påverkade samtida pedagoger, exempelvis Maria Montessori och Rudolf Steiner. Både Montessori- och Waldorfpedagogiken, anses ha påverkats starkt av Ellen Key. 

Under en slags luffarresa som en del av ett reportage för Vimmerby Tidning, besökte Astrid Lindgren Ellen Keys strand, utan bokad tid. Astrid Lindgren gjorde tillsammans med fem kompisar en sommarvandring genom Småland och Östergötland och rapporterade som resebrev till tidningen. Sällskapet bestämde sig för att vandra till det då ganska mytomspunna Strand. 

Inte helt förtjust klev Ellen Key ut på altanen och ropade vad vill flickorna? I samma veva flög dörren upp och en stor sankt bernadshund rusar ut och biter en av tjejerna i benet. 

Det blir nån slags kalabalik och hushållerskan, Malin, släpper in flickorna i hallen och plåstrar om tjejen och benet. Key kommer ner oklädd och ber Astrid knäppa hennes underkjol. De får sedan se både trädgården och hemmet. Där inne på Strand, ser Astrid en väggbonad med texten: Denna dagen ett liv. 

Den som kan sin Astrid Lindgren kan ana inspirationen till Vi på Saltkråkan. 

Efteråt skrev Astrid såhär i Vimmerby tidning: 

”En fruktansvärd S:t bernadshund kom utrusande och grep ett stadigt tag i ett av våra tolv ben. (Ägarinnan till nämnda ben går nu omkring och omtalar stolt, att hon blivit biten av Ellen Keys hund.) Ellen Keys goda hjärta rördes, och till tröst och belöning fick vi också bese Strand invändigt. Det var en högtid! Ett vackrare hem från man leta efter” 

Astrid Lindgren

Ellen Keys idéer och tankar, framförallt om pedagogiken lyfte fokus på barnet och influerade många många personer under många år. Och många än idag. 

Synen på våld och uppfostran

Ellen Key såg barnet som en människa och menade att vuxna måste lära sig att respektera barnet och hens kropp. Hon va emot tvångsarbete för barn och mot vuxnas våld mot barn. Hon menade att aga bara är av ondo och skapar skam hos barnet. Våld som bestraffning skulle bara ”öka brutaliteten eller fegheten hos den straffade” 

Key uttryckte att vuxna måste lära sig att respektera barns integritet och vände sig emot vuxna som visade upp sina barn som nåt slags utställningsföremål, eller de som kramade barn som aldrig bett om det eller som kanske värjde sig. Samtidigt uttryckte hon att den dagen ett barn kan minnas ett slag ska det upphöra och att en tvååring kan daskas till som en kroppslig tillrättavisning. Hon förespråkade att barnet kunde förlora sin rörelsefrihet som en lärdom (det vi idag skulle kalla time-out) som ett lärande eller en slags bestraffning för ett visst beteende. 

Så, även om hon pratade om barnets rätt att slippa våld, så fanns det ändå där. I grunden ville hon få vuxna att komma närmre barnet och möjliggöra barnet att utvecklas till sin egna unika person. 

”Att även människor, vilka i andra avseenden äro tänkande och känsliga, alltjämt försvara stryket, beror på att de flesta uppfostrare sakna det mest elementära villkoret för sin uppgift: det att alltid ha sin egen barndoms känslor och intryck närvarande vid varje ingrepp i ett barns tillvaro. Att ej minnas hur man själv kände som barn, att uppfatta barnets känslor från sin egen nuvarande synpunkt på tingen - detta är ej blott det mest vanliga, utan det mest farliga av de otaliga misstagen vid barns behandling” 

Barnsynen enligt Ellen Key – barnet som individ och människa

Ellen Key såg barnet som en människa, hon menade att utgångspunkten vid ett barns uppfostran till en social människa är att behandla barnet just så, som en social människa. Vuxna ska stärka barnets mod att bli en individuell människa. Var och en ska utveckla sin individualitet utan att kränka andra. 

I hennes samtid sågs barn ofta som ofullständiga vuxna, barn behövde formas och lära sig att lyda. Barnet va underordnat familjen. Likaså va disciplin, lydnad och plikt centrala värden. Modern och skolan skulle fostra samhällsnyttiga individer genom auktoritet, rutiner och faktaöverföring. Key pratade mycket om moral och etik, nåt som skulle utvecklas inifrån individen självt, inte nåt som påtvingas utifrån. Samtiden byggde sin moraliska fostran på skam, synd och lydnad. 

Även om en ju kan se att även Keys tankar handlar rätt mycket om att barnet ska bli någon, snarare än den barnet är idag så fanns en respekt för barnet som människa. Hennes åsikt va i stort att barn ska bemötas lika hövligt som vuxna, barn ska inte befallas att lära sig eller förstå sin omvärld. Vuxna ska agera förebilder. 

Därför ska barnet inte tvingas att uttrycka ånger eller be om förlåtelse om hen gjort fel. Det tvånget kommer bara leda till hyckleri menade hon, barnet ska förstå och lära sig om moral genom sitt eget utforskande och genom vuxna som förebilder. 

Såhär skrev hon i Barnets århundrade: 

”…blott den, som kan leka med barn, också är i stånd att lära dem något. Att själv varda såsom barn är det första villkoret att uppfostra barn. Men detta innebär icke en låtsad barnsligt, en pjollrande nedlåtenhet, den barnet en genast genomskådar och djupt avskyr. Det betyder att man låter sig gripas av barnet lika helt och enfaldigt som detta själv gripes av tillvaron; att man verkligen behandlar barnet som en like, det vill säga visar det samma försynthet, finkänslighet och förtroende som man visar en vuxen. Det betyder att man icke påverkar barnet, genom att kräva vad man själv ville att barnet skulle vara, utan att man påverkar det genom intrycket av att man själv är. Det betyder att man icke möter barnet med list eller våld utan med dess eget allvar och dess egen ärlighet”

Ideologi och tankar som strider mot barnets rättigheter  - eugenik och rasbiologi

Det går inte att prata om Ellen Key utan att lyfta att det samtidigt fanns tankar som inte alls passar en person som pratar humanism, moral och barns rättigheter. Key förespråkade att Sverige skulle satsa på ett rasbiologiskt institut och att vissa grupper av människor skulle förbjudas att bli föräldrar.

Det kallades inte för rasbiologi på den tiden, utan eugenik. Det handlade om att forma en ny mänsklighet med hjälp av pedagogik och eugenik. En kan tänka att det borde varit detta som gjorde henne kontroversiell och stötte på motstånd. Men inte alls. Det här var en vanlig idé i hennes samtid och sågs som tecken på ett modernt och progressivt samhälle. Det ansågs va vetenskapliga och samhällsviktiga idéer. 

Ellen Key önskade att inget barn skulle behöva växa upp i en djupt disharmonisk familj. Hon hade i grunden en optimistisk syn på människans utveckling som innebar att individens utveckling kommer leda till altruism och medmänsklighet, men samhället måste ta ett ansvar för medborgarna i sin helhet. Hon tilltalades av tanken att människan kunde förbättras, både moraliskt, själsligt och kroppsligt. Det va en slags evolutionistiskt världsåskådning. Och den här världsförbättringen skulle ske genom att kombinera pedagogiken med eugeniken. Främjande faktorer som föräldrarnas jämlikhet, god uppfostran och ömsesidig kärlek skulle prioriteras.

Det är här hon uttrycker åsikter och ideér som står väldigt långt ifrån mänskliga rättigheter och allas lika värde. För att nå den nya människan skulle vissa individer förvägras föräldraskapet eller omhändertas om de hade ett dåligt inflytande på barnen. Hon menade att barn skulle kunna bli bestulna på sin livsduglighet och glädje på grund av föräldrarnas anlag, och att det skulle visa sig förr eller senare i livet. Staten skulle därför ingripa med hjälp av vetenskapen.

Key tyckte att alla som gifter sig ska kunna visa ett läkarintyg på att de inte bär på några 'negativa arvsanlag'. Hon förespråkade dödshjälp till gravt missbildade spädbarn av vad hon beskrev som ’barmhärtighetsskäl’. Och hon pratade om att vissa grupper inte skulle få bli föräldrar, tvångssterilisering av exempelvis kriminella, personer med alkoholism, olika könssjukdomar, epilepsi, tuberkolos med flera. Det ansågs ärfligt och då menade Key att det va bättre att några enskilda individer i varje generation led på grund av att dom förvägrades äktenskapet och föräldraskapet än att mänskligheten som helhet fallerade. 

Ellen Key använde rasbegreppet som en term för hela människosläktet. Hon trodde på olika utvecklingsstadier i olika samhällen och människogrupper. Det finns inget som tyder på att hon företrädde idén att olika människoraser stod i hierarki till varandra, snarare uttryckte hon skepsis mot rasrenhet och överlägsenhet. Key va emot imperialism och slaveri eftersom det inte va förenligt med en utvecklad moral. Men. Hon föreställde sig att det fanns kulturella, inlärda skillnader mellan olika nationer och folkgrupper och att samhället skulle sträva mot en förbättrad mänsklighet.

Ellen Key stödde öppet instiftandet av det rasbiologiska institutet. Dels genom en insändare där hon uppmanade riksdagen att fatta beslut om instiftandet och dels genom sin brevväxling med Herman Lundborg - som blev institutets företrädare. 

Idag vet vi hur nazisterna tolkade eugeniken till rasbiologi och rashygien och vad det faktiskt ledde till, förintelsen. Dom tvångssteriliseringar Herman Lundborg och det rasbiologiska institutet gjorde på framförallt kvinnor skedde många år efter Ellen Keys död. Om det skulle ha förändrat hennes syn på rasbiologi går såklart inte att veta.

Det finns inget i Keys texter som visar att hon förespråkade eugeniken för att förbättra olika rasers egenskaper eller förhindra rasdegeneration - som Lundborg menade. Hennes tankar handlade inte om en eller ett fåtal rasers ”rening”. Det handlade om förbättringen av hela människosläktet som ras där både kropp och själ va eftersträvansvärt. 

Vad gör vi med arvet?

Med nutidens blick kan vi se det som etnocentriskt, rasistiskt och funkofobiskt. Men det va inte det som motiverade Ellen Keys ställningstagande för eugeniken.

Oavsett. Vi måste ju ändå fundera på att hon å ena sidan va en tidig förespråkare av barns rättigheter, samtidigt som vissa barns liv inte va lika mycket värda. Det väcker frågor om hur vi ska förstå och förhålla oss till historiska personer. Kan vi lyfta fram det det som förändrat för barn, utan att beskriva det svåra och djupt negativa? Hur mycket av henne och hennes idéer bör vi lyfta fram? 

Ellen Keys liv och idéer fortsätter att väcka både beundran och kritik. Hon var före sin tid på många sätt, men också en del av sin tids tankemönster. Att förstå henne är att också förstå vår egen historia.

Det finns många människor som påverkat vår syn på barnet och barnets rättigheter. Ellen Key är en av dom. Eglantyne Jebb och Janusz Korczak har också varit viktiga i framväxandet av barnets rättigheter.

Vill du ha fler texter i din inkorg? Signa upp dig på Barnrättsbrevet!