Under några år har Bris genomfört en kommunundersökning, en enkät med ett antal frågor om hur kommunerna i Sverige på en lite mer strategisk nivå arbetar med barnkonventionen.
För ett par veckor sen kom 2025 års rapport: Olika förutsättningar - alltid samma rättigheter. I år har Bris även skickat frågorna till regionerna och kollat lite extra på skillnaderna mellan stora och små kommuner i deras arbete med implementeringen.
Alla Sveriges 290 kommuner och 21 regioner har fått enkäten och det är 66% av kommunerna (191 st) och 76% av regionerna (16st) som har svarat. Den korta summeringen av rapporten är:
- Större kommuner har kommit längre än mindre kommuner
- Arbetet syns mest i socialtjänst, förskola och grundskola och minst i frågor som rör krisberedskap, miljö- och hälsoskydd
- Regionerna har mer strategiskt arbete på plats med exempelvis policies och personer som har ansvar för att samordna arbetet.
- Kommunerna har kommit längre än regionerna med arbete med barns och ungas delaktighet.
- Ingen region gör en barnkonsekvensanalys av hela regionens budgen.
Många av de här frågorna möter jag i samtal med kommuner och regioner runt om i landet, särskilt när det gäller hur strategi faktiskt blir praktik och verkstad. Det är trixigt, kräver ett hårt jobb och uthållighet.
Gillar du det strategiska eller operativa arbetet med barnkonventionen och vill veta mer om status idag och hur vi kan arbeta framåt, då ska du läsa vidare. Det här är rubrikerna
Strategi saknas i många kommuner men finns i många regioner
Bris menar att en strategi för implementeringen är viktig för om och hur arbetet med barnkonventionen funkar i organisationen. Med en strategi kommer ofta arbetssätt och metoder som gör det lättare att arbeta med frågorna.
På frågan om kommunen har en strategi för att implementera barnkonventionen i alla kommunens olika verksamheter svarar kommunerna:
- 37% Ja
- 34% Nej
- 26% Nej, men inom vissa områden
- 4% Vet inte
Det är några färre som svarar ja och fler som svarar nej jämförelse med undersökningen från 2024.
Majoriteten av regionerna har en strategi för arbetet. Såhär svarar regionerna på frågan om det finns en strategi för att implementera barnkonventionen i alla regionens olika verksamheter?
- 63% Ja
- 13% Nej
- 25% Nej men inom vissa områden
Bris kommun- och regionundersökning 2025
”Därför är det oroväckande att årets undersökning visar tendenser på att det strategiska arbetet backar i kommunerna”
En av kommunerna beskriver avsaknaden av strategi såhär:
”Vi hade tidigare en strategi för tillämpningen av barnkonventionen, men i och med att den blev lag bedömdes det inte längre vara relevant, eftersom vi inte har strategier för hur vi ska följa andra lagar”
Det är ett ganska vanlig svar. Och på flera sätt kan en också tänka att det är rimligt. Samtidigt har dom flesta andra lagar en hej verksamhet kopplat till sig, med personal, rutiner, budget med mera. Dessutom är barnkonventionen en lag som utgör en miniminivå och en riktning som kräver ett stort arbete. Barnrättsarbetet är inget som sker per automatik. Men det är också det som är en av dom svåra frågorna, hur går vi från lagkrav till strukturer och arbetssätt som funkar i vardagen?
Det här är en av de vanligaste knäckfrågorna i barnrättsarbetet: hur man går från lagkrav till ett arbetssätt som faktiskt fungerar i vardagen. Jag har samlat några praktiska steg för hur implementeringen kan se ut i en organisation, du hittar dom här: 10 steg i arbetet med barnkonventionen
Vem ansvarar för barnrättsarbetet, alla och ingen?
Det ser väldigt olika ut runt om i Sverige hur det strategiska arbetet får fart. En del kommuner har exempelvis folkhälsosamordnare, alkohol- och drogförebyggare eller ungdomssamordnare där det här arbetet ses som en del av det. Det finns helt enkelt uttalat i personens tjänst att det ingår, sen kan det va på 5-100% beroende på var i Sverige vi befinner oss. En del verksamheter har också ombud eller ambassadörer, personer som inte har uppdraget i tjänsten men som på olika sätt kan vara ett stöd för exempelvis en rektor eller en chef i frågor som rör barnets rättigheter.
Finns det någon person eller grupp som har ett särskilt ansvar för att implementera barnkonventionen inom alla kommunens verksamhetsområden?
- 39% Ja
- 31% Nej
- 28% Nej men inom vissa områden
- 3% Vet inte
som hade ansvar för frågorna. Det är alltså en minskning menar Bris. I rapporten resonerar sen Bris tillsammans med en referensgrupp med personer som arbetar i kommunerna, där några menar att det finns ett outtalat ansvar för personer som gått utbildning i barnrättsfrågor att samordna och driva arbetet. Andra menar att det kräver ett utpekat uppdrag, mandat eller tid i tjänst för att en ska anse att det finns en person för arbetet. Frågan kan alltså ha tolkats olika i kommunerna.
I flertalet regioner har det i många år funnits anställda strateger, samordnade eller liknande som haft ansvar för att implementera konventionen. Det har faktiskt bara varit ett fåtal regioner som inte tillsatt den typen av tjänst. Såhär svarar regionerna på frågan om det finns någon person eller grupp som har ett särskilt ansvar för att implementera barnkonventionen inom alla regionens verksamhetsområden?
- 69% ja
- 13% nej
- 19% nej, men inom vissa områden
Barnkonsekvensanalyser i budgetarbetet?
Att ha ett barnrättsperspektiv i budgetarbetet är svårt och det är väldigt få som grottar i frågor som rör just budgeten. Trots att det ju faktiskt är så att barn påverkas otroligt mycket av hur en komun fördelar sina resurser. Ingen av regionerna gör en barnkonsekvensanalys av hela regionens budhet. Däremot svarar några att dom delvis gör det och har börjat titta på en metod för att utveckla arbetet. .
Bland kommunerna är det färre som gör barnkonsekvensanalyser av budgeten, 74% svarar nej i jämförelse med 65% förra året. Det är också färre som delvis gör det, 23% svarade delvis förra året jämförelse med 12% i år.
Gör er kommun en barnkonsekvensanalys av kommunens budget?
- 74% Nej
- 12% delvis
- 8% Vet inte
- 6% Ja
Vi intervjuade kulturförvaltningen i Malmö för några år sen i podden Barnrättssnack, eftersom dom är en av få som gjort ett enormt arbete med att kartlägga resursfördelningen. Du kan lyssna på det avsnittet här
Hur utvärderas arbetet med barnkonventionen?
Det finns en ny fråga i året undersökning, en fråga om hur arbetet med barnkonventionen utvärderas.
Såhär svarar kommunerna:
- 25% sällan eller aldrig
- 19% oregelbundet med endast inom vissa verksamheter
- 17% oregelbunden och inom hela kommunens verksamhet
- 16% regelbundet och inom hela kommunens verksamhet
- 13% regelbundet men endast inom vissa verksamheter
- 10% vet ej
Här tycker jag personligen det är svårt att veta vad det är innebär. Om arbetet utvärderas vart tionde år, så är det ju ändå regelbundet. Men frågan är om det är tillräckligt? Är vart femte år tillräckligt? Vad betyder det och vad innebär en utvärdering? Är det som en del i vanligt kvalitetsarbete eller handlar det om att exempelvis följa upp styrdokument eller en extern revision? Det kan innebära väldigt mycket olika saker. Och som alltid är det ju sen avgörande för hur resultatet eller insikterna av utvärderingen tas omhand, hur gör vi det bättre nästa gång?
Såhär svarar regionerna:
- 31% Regelbundet (årligen eller oftare) och i hela regionens verksamhet
- 38% Regelbundet (årligen eller oftare), men endast inom vissa verksamheter
- 13% Sällan eller aldrig
- 6% Oregelbundet (vid behov) och i hela regionens verksamhet
- 6% Oregelbundet (vid behov) men endast inom vissa verksamheter
- 6% Vet ej
Det finns såklart många olika sätt att utvärdera eller titta på en organisations barnrättsarbete. Det viktiga är ju att vi lär oss hela tiden. Vill du läsa mer om sånt, så är den här texten ett tips, Så gör du en granskning, en guide i 7 steg.
Skillnader i kommunernas storlek visar skillnader i arbetet
år lättare eller svårare. Större kommuner svarar att dom kommit längre i arbetet, i högre grad har arbetsmetoder som utgår från barnets rättigheter, det finns styrdokument och det finns oftare en person eller grupp som är ansvarar för att samordna arbetet. Främst gäller det Stockholm, Göteborg och Malmö men även för kommuner med över 80 000 invånare. Större kommuner är också bättre på att utvärdera arbetet med barnkonventionen.
De mindre kommunerna svarar att det största hindret för arbetet är brist på resurser medan dom större kommunen uttrycker rutiner och arbetssätt är det som försvårar.
En kommun säger exempelvis
”Vår kommun är inte tillräckligt stor för att ha en tjänst avsatt för implementering, samtidigt som kommunen är för stor för att få en enhetlighet utan att någon har möjligheten att driva arbetet”
Utmaningar och framgångar i regionernas arbetet med implementeringen av barnkonventionen
Regionerna fick svara på frågan Vilken är i dag den största utmaningen i er region när det gäller arbetet med efterlevnaden av barnkonventionen?
- 27% Tillräckligt med resurser
- 20% Prioritet i högsta politiska instans
- 13% Personalens kompetens
- 7% Rutiner, praxis och arbetssätt
- 33% Annat
Bris skriver att regionerna saknar vägledning, information och tydlighet från exempelvis Barnombudsmannen och Sveriges kommuner och regioner kring förväntningarna i implementeringsarbetet. Vad är det som förväntas av en region?
Det finns givetvis saker som funkar bra i arbetet, såhär svarar regionerna på vad som hittills funkat bäst när det gäller arbetet med efterlevnaden av barnkonventionen?
- 27% Prioritet i högsta politiska instans
- 27% Rutiner, praxis och arbetssätt
- 7% Tillräckligt med resurser
- 40% Annat
Och visst blir en väldigt nyfiken på vad det är som är det andra som både är utmaning och funkar bra?
Några avslutande tankar
Det finns inga facit för hur en organisation kan implementera barnkonventionen och säkerställa att varje barn har kunskap om, får tillgång till och kan använda sig av sina rättigheter. Hade det funnits ett, så hade väl alla gjort det?
Rapporter som den här visar var vi står. Barnrättsarbetet kräver strategi, snack och verkstad. Bris kommun- och regionundersökning har fokuserat på strategi, det övergripande arbetet. Ska vi göra skillnad för barn, så måste det ske en oändlig mängd verkstad också. Förändring sker när strategi möter vardag i beslut, budgetar och framförallt i mötet med barn. Det är där barnrättsarbetet antingen får liv eller stannar på pappret.
Det görs såklart hur mycket bra arbete som helst. Men, det är fortfarande väldigt många barn som inte ens kommer i närheten av sina rättigheter.
Vill du snacka om implementering eller bolla grejer om ert arbete med barnkonventionen utifrån era förutsättningar? Hör av dig!



